Beteendeterapi har ju ofta historiskt förlitat sig en hel del på yttre förstärkning (dvs konsekvenser på ett beteende som ökar sannolikheten att beteendet uppstår igen) och detta gällde inte minst under den tidiga Skinner-eran, där det bitvis fanns en stor entusiasm inför tanken på att man nu hade hittat lösningen på alla beteendeproblem. Konsekvens in, förändrat beteende ut. Klappat och klart. Men det här med att förstärka beteenden är allt annat än en enkel ekvation, något som är ett återkommande gissel inom psykologin. Tyvärr är det ju väldigt individuellt vad som fungerar som förstärkare. Kakor? Uppmärksamhet? Att slippa diska? Men dessutom kan sådant som verkar funka utmärkt slå bakut. Inte minst gäller det just yttre förstärkning.Yttre förstärkare handlar om sådana saker som beröm, pengar och annat som kan komma som en extern konsekvens av ett visst beteende. Inre förstärkare, däremot, handlar om sådana saker som att man blir gladare, är nöjd över sin prestation etc. Det har visat sig att en opraktisk bieffekt med yttre förstärkare är att det kan minska den egna drivkraften till beteendet. Särskilt när den som ska belöna inte tittar. Detta är något som kallas overjustification effect.
Ta det här med lön. Pengar känns ju intuitivt som en rätt klockren förstärkare för jobbprestationer. Trots detta verkar det som att höga ersättningar kan ha den motsatta effekten - att den faktiskt minskar både prestation och kreativitet. Detta har bland annat psykologen Dan Ariely undersökt i en studie där människor fick låga, medelhöga eller höga ersättningar för sina prestationer i olika spel. Det visade sig att de som fick den högsta ersättningen också var de som presterade sämst. Intressant nog verkar yttre motiverande faktorer ofta motverka den inre drivkraften, något som nog också många gånger påverkas av "effort justification". Detta innebär att man drivs till att "hitta på" en rimligt förklaring till vilken ens egen motivation för att göra en viss handling är när det inte finns någon tillräckligt rimlig orsak. T ex så kan man börja uppleva en uppgift som mer intressant om man får sämre ersättning än man initialt hade trott eftersom man rättfärdigar beteendet genom att skapa en upplevd motivationsfaktor.
Men problemet med yttre förstärkare gäller inte bara ersättning och prestationer. I en studie som nyligen publicerades framkom att försökspersoner som hade yttre incitament för att inte fuska var mer benägna att göra det än de som inte hade det, och att själva omnämnandet av fusk verkar olyckligtvis nog öka medvetenheten om att det faktiskt går att fuska. Detta är något som kan ha betydelse för hur man hanterar brottslingar, enligt författarna. Det har tidigare konstaterats att program som går ut på att skrämma unga lagöverträdare med hårda metoder och hot om skrämmande konsekvenser kan göra saker värre. En potentiell orsak kan vara just att man pushar hårt för externa motiverande faktorer i stället för att stärka den egna motivationen till att hålla sig lagen.
Det här med förstärkning är med andra ord lurigare än vad retrobehaviorismen antyder, och att utgå från människors egna mål och värderingar är oftast bättre än kakor och smisk.
Why We Reason:
"How Misguided Incentives Negatively Affect Productivity and Well-Being."
"Does Raising Awareness About Bullying Cause More Bullying?"
Det här med förstärkning är med andra ord lurigare än vad retrobehaviorismen antyder, och att utgå från människors egna mål och värderingar är oftast bättre än kakor och smisk.
Why We Reason:
"How Misguided Incentives Negatively Affect Productivity and Well-Being."
"Does Raising Awareness About Bullying Cause More Bullying?"



4 kommentarer:
hej.
tänkte bara kolla om du har slutat att blogga här och bara bloggar på skepchick nuförtiden...
Nope, är bara väldigt seg på att uppdatera pga gör på tok för mycket grejer och postar här oftast sånt som tar en jävla massa research.
Det finns ett sätt att förklara det du beskriver, även det ett gammalt ärke-behavioristbegrepp: etablerande operationer. Har du fått ett helt paket Singoalla är du inte så sugen på kakor längre.
Jag tycker den gamla S-R-K modellen fortfarande har bärighet, men riktigt så enkelt och robotaktigt som man en gång trodde det var är det förstås inte.
Nejdå, behaviorism har ju nyanserats en hel del med tiden, tack och lov.
Skicka en kommentar