Sexuell frihet - inget för män?

Många genusdebattörer (däribland jag) pratar ofta om att kvinnors sexuella frihet begränsas av normerna i det samhälle vi lever i - att det inte alltid ses med fullt lika blida ögon när man som kvinna har sex med många partners, har en tidig sexualdebut etc. Men vad man inte pratar om lika ofta är hur normer begränsar den manliga sexualiteten.

När jag kom ut som bi var jag vuxen och rörde mig i en mycket tolerant miljö, vilket gjorde att det knappast blev något dramatiskt avslöjande utan snarare ett konstaterande med ett "jaha?" som svar från min omgivning. Vad som däremot blev en ögonöppnare för min egen del var insikten i hur otroligt många som faktiskt befinner sig i en gråzon mellan homo- och heterosexualitet på ett sätt som trotsar de bedrägligt enkla kategorierna homo, hetero och bi.

När jag väl pratade med andra om om min sexuella läggning öppnade sig dammluckorna för berättelserna om gråzonsupplevelserna. Heterosexuella som visade sig ha haft sex eller varit förälskade i någon av samma kön vid enstaka tillfällen. Lesbiska som hade haft pojkvänner långt efter de blivit öppna flator, bögar som fick krypa till korset och erkänna sin bisexualitet efter att de hade kommit ut ur bög-garderoben med buller och bång. Enstaka avsugningar, crushes, flatsex och oväntade "heterosexuella" upplevelser med "fel" kön visade sig döljas bakom den homo- och heterosexuella fasaden hos ack så många som jag pratade med - där dessa upplevelser inte var tillräckligt frekventa eller definierande för att de skulle kalla sig bi. För vad är bisexualitet egentligen? Är man bi om man en gång får känslor för någon av det andra könet än det man vanligtvis attraheras av? Vid ett ligg? Vid två? När det är 50/50?

När jag under Pride förra året lyssnade på ett bi-seminarium och frågan ställdes hur man skulle kunna engagera fler i den falnande bi-kampen insåg jag att jag faktiskt inte hade något intresse för det. Att upplysa om bisexualitet innebär bara att göra två begränsande etiketter till tre. Sexualitet är en skala och det är numera motvilligt, i pragmatiskt syfte, som jag använder begreppet "bisexuell" om mig själv. För sexualiteten är varken särskilt etiketterbar eller statisk.

Men var kommer männens sexuella frihet in i det här? Jo, jag har allt mer funderat, och glatts, åt att det här med sexuella gråzoner ofta verkar vara en icke-fråga för kvinnor. Min subjektiva upplevelse bekräftas också av en rapport* (sammanfattad här av DN) som kom för något år sedan. 31% av tjejer mellan 18 och 24 år hade känt sig attraherade till både någon av samma och motsatt kön, 39% hade haft sexuella fantasier om både män och kvinnor och 13% hade haft sex med båda könen. En av forskarna, Sven-Axel Månsson, säger:

"Siffrorna för de unga kvinnorna är slående höga... Många vill alltså inte längre leva under bundna former med en fast sexuell identitet, de vill vara öppna och fria som människor och sexuella varelser. Det är min tolkning."

Men killarna då? 7% har känt sig attraherade av båda könen, 8% har haft sexuella fantasier om båda könen och 3% har sexuella erfarenheter med både män och kvinnor. Vad den stora skillnaden beror på är det så klart svårt att fastslå med hundraprocentig säkerhet. Men det är inte en alltför vild chansning att påstå att det på ett socialt plan nog kostar mer för en man att uppvisa beteende som kan tolkas som homosexuellt än det gör för kvinnor. Ett globalt exempel på detta är ett det finns ett stort antal länder där enbart manligt samkönat sex är olagligt, inte kvinnligt.

Sven-Axel Månsson: "– Tjejerna är mindre låsta av normerna än vad killarna är, det är inte lika förbjudet för dem att ha samkönat sex... En ung man som ligger med en annan man överskrider en tabugräns – det är mycket svårare för honom än för en ung kvinna att våga erkänna och leva ut lusten till en person av samma kön. Dessutom är det väl känt att män är mer homofobiska än kvinnor."

Sexualupplysaren Pelle Ullholm på RFSU håller med:

"– Den traditionella maskuliniteten sätter hårda gränser för vad en riktig man får göra. Han kan prata öppet om onani, titta på porr och ha sex med flera tjejer om han är singel – men han kan inte ha sex med en annan man utan att beskrivas som bög. Det är inte lika definierande för en kvinna att tända på en annan kvinna och ha sex med henne, säger Pelle Ullholm: – Sex mellan tjejer betraktas tyvärr inte som riktigt sex. Ingen penetration antas förekomma, därmed förminskas sexet."

Tragiskt nog verkar den sexuella friheten vara begränsad även för män. Friheten att uppmärksamma och leva ut gråzonskänslorna är inte lika stor, och även om det skulle finnas eventuella biologiska skillnader till den lägre förekomsten av samkönad attraktion/sex så lär det större sociala stigmat sannolikt vara en ansenlig faktor. För ju mer odramatiskt det är att ha en viss känsla, ju lättare är det att tillåta sig själv att uppmärksamma och agera på känslan utan att det måste vara frågan om Den Stora Kärleken eller en intensiv och eldig attraktion med tusen solars intensitet.

Hur ska vi nå dithän? Tja, det är nog inte så mycket annat att göra än att opinionsbilda, upplysa, visa goda förebilder i media och IRL och att fortsätta försöka rucka på uppfattningarna om "manligt" och "kvinnligt". För det är ju ofta här skon klämmer - att böga sig är omanligt, vad det nu betyder. Och jag tror också att det handlar om att män kanske helt enkelt måste våga att ta ett djupt andetag och tillåta sig känna eventuell samkönad attraktion som dyker upp. För det är faktiskt inte så farligt, det innebär inte att du liksom blir en annan person eller helt plötsligt är bög, och det som jag har tagit upp tidigare till trots - vanligtvis blir det inga större sociala konsekvenser om det nu skulle komma fram, annat än möjligtvis lite nyfikna frågor.

Och sex med någon man är attraherad av faktiskt väldigt trevligt. Det behöver inte vara mer komplicerat än så.

*brasklapp för inbyggda metodologiska problem i den här typen av studier.

Ett tidigare inlägg om ämnet: Sexuell läggning - ett spektrum.