söndagen den 31:e juli 2011

Öppenhet och Pride.

I morgon börjar Stockholm Pride - ett evenemang som ofta orsakar årliga debatter både bland de som kallar sig någon version av HBTQ och de som inte gör det. För kommersiellt, för sexualiserat, för ytligt etc. Årets Pride har en extra feature: det är gratis och öppet för alla, och även detta orsakar kontroverser. Det som vissa, korrekt, påpekar är att det orsakar möjliga problem för dem som inte är så öppna med sin läggning. Man riskerar i större oönskade möten med bekanta när man håller sin samkönade partners hand på en Pride House-föreläsning. Det är lätt att glömma att alla inte är ute ur garderoben.

Trots det är jag glad att Pride blir öppnare. Dels var det länge sedan det helt gick att undvika att avslöjas. Heteros dyker upp i Pridesammanhang här och där, och just dessa är sällan av de homofoba slaget om de inte är där för att knacka bög. Men framför allt ser jag öppenheten som ett uttryck för att vi går ett steg närmare det jag ser som det optimala målet: att alla förstår att det inte går att dra en tydlig gräns mellan gruppen HBTQ-personer och "de andra." Som jag har skrivit tidigare finns det en massiv förekomst av människor som ligger någonstans i gråzonen mellan homo och hetero och inte heller könsidentiteten är nödvändigtvis enkel. Pride har också ett stort antal andra programpunkter om t ex normbrytande, som polyamori, psykradikalism, livsåskådning, kropp, BDSM och olika genusfrågor. Det handlar inte längre bara om att rikta sig till "homos", något som speglas i att många av mina självidentifierade heterosexuella vänner tänker gå och lyssna på föreläsningar för att sexualitets- och genusrelaterade frågor som de är intresserade av tas upp.

Jag tror att "vi"-identiteten har behövts i kampen för rättigheter och acceptans, men nu har vi nått dithän att vi måste se verkligheten som den är - det finns inget "vi" och "dom", bara människor på en gråskala, och jag tror att öppenheten i längden bidrar till att minska den homofobi som gör att människor är kvar i garderoben. För det finns ju egentligen inga HBTQ-personer, bara personer.

- Prideprogrammet
- Kom gärna och titta på "Att välja livsåskådning" där jag kommer att prata om humanismen i ett HBTQ-perspektiv

2 kommentarer:

peowagstrom sa...

Klokt klokt, jag vill ju vara med så som synnerligen heteronormal. Möjligen kan jag kalla mig lesbisk, jag gillar ju kvinnor. Å andara sidan har jag ju redan varit "med" i ett antal år så det kanske inte blir någon skillnad för mig.

Jag tror dock att första åren utan inträde i Pride Park kan bli omtumlande, guidade turer med med flaggbärare i spetsen på spektakeljakt ?

Roligt skall det bli i alla fall, syns i tåget.

Technicolor sa...

Ja, vi får se hur det går, men om inte annat så kanske sightseeingfolket lär sig något nytt. Brukar gå på föreläsningar om ämnen som jag behöver få mer kunskap om - som transfrågor. Bra grejer.

Välkommen!

 
Copyright © Technicolor