Veckans citat #32

Bild från The Sneer Review.

Behörighetsutredningen sviker kvaliteten och patientsäkerheten. Och börjar vackla när det gäller bl a kvacksalveri för barn.

Introduktion.
Enligt lagen finns det i nuläget mycket få hinder för personer utan rimlig utbildning, och/eller som använder pseudovetenskapliga metoder, att behandla de flesta sjukdomstillstånd. I stort sett klarar man sig enligt Lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (LYHS) så länge som man inte hävdar att man kan behandla tumörsjukdomar, anmälningspliktiga smittsamma sjukdomar, diabetes, epilepsi eller komplikation vid graviditet, använder sig av radiologiska metoder (och vilken naturläkare får för sig att köpa in en MR till den rökelsedoftande källarlokalen?), provar ut kontaktlinser, behandlar patienter under bedövning eller hypnos, alternativt behandlar barn under åtta år. Det är mycket sällsynt att någon döms för denna typ av brott:
Källa (PDF).
Tyvärr speglar detta, enligt min erfarenhet, på intet sätt att det inte begås brott mot LYHS, utan snarare att det sällan anmäls och att det är svårt att få detta att gå till åtal - något som de två polisanmälningar (1) (2) mot cancerkvacksalvare som jag gjorde för ett tag sedan visade.

Relevant för mig som psykolog är också att precis vem som helst får hålla på med behandling av vilka psykiatriska tillstånd som helst – schizofreni, djup depression, suicidala högriskpatienter, you name it, så länge som man inte behandlar barn under åtta år.

Många, bland annat Psykologförbundet, har hoppats på en ändring av detta, och det har under en tid varit på gång en statlig utredning av hur den framtida lagstiftningen rörande alternativmedicin bör se ut. Tyvärr flaggades det tidigt för att det skulle bli en otillräcklig lösning, något som nu har bekräftats när den sk Behörighetsrapporten publicerades för några dagar sedan.

Alternativmedicinskt register.
I stället för att begränsa kvacksalvares möjligheter att lura sina patienter valde de att föreslå ett register där alternativmedicinare frivilligt ska registreras, detta byggt på medlemskap i ideella organisationer. Föreningarna måste ha stadgar som ställer krav på viss utbildning samt möjlighet till uteslutning och klagomål. Konsumentverket ska godkänna de organisationer som uppfyller kraven för att få delta i registret och administrera registret över yrkesutövarna.

Man ställer krav på att personerna i registret har minst 20 timmars grundläggande basmedicinsk utbildning. Utbildning är ju i och för sig positivt, men denna korta kurs är en droppe i havet. Oftast är ju också alternativmedicinarna mycket övertygade om sin metods effektivitet, och jag tror att denna utbildning kommer att ha en mycket begränsad inverkan på deras verksamhet. Det hävdas visare att man vid särskilt allvarliga övertramp kan förbjudas att utöva alternativmedicinsk verksamhet, dock är det oklart om detta betyder något mer än att de helt enkel förbjuds att registreras i det statliga registret.

Utredningen föreslår att en informationsportal:

"Där ska objektiv och vetenskaplig information om de olika terapiformerna finnas tillgängliga för den som söker kunskap för att välja behandling."

Så det kommer alltså att framgå att större delen av av dessa behandlingar är placebo? Verkligen? De säger också, intressant nog, att:

"Utvecklingen går i den riktningen att de vetenskapliga kraven sätts lägre när det är fråga om metoder som inte kan antas riskera patientsäkerheten, än när det är fråga om metoder som innebär stora risker för patienten."

De säger också att man har:

"Skyldighet att bedriva verksamheten på ett betryggande sätt. I detta ligger bl.a. att följa den yrkesstandard som gäller inom en viss terapi eller inom ett visst branschområde. Det innebär också en skyldighet att följa gällande lagstiftning på området. I övrigt får en patient inte behandlas som i första hand bedöms vara i behov av vård inom hälso- och sjukvården."

Problemet är ju att den alternativmedicinsk "yrkesstandard" som utövarna kommer att förväntas följa till stor del handlar om ren pseudovetenskap. Exempelvis baseras ju homeopatisk yrkesstandard på att sälja vatten som påstås bota sjukdomar, så då bör ju detta vara en adekvat yrkesstandard att följa. Eller hur tänker de? Och vilka patienter skulle egentligen bedömas vara mer i behov av placebomedicin än riktig medicin? De fortsätter med att:

"Det innebär också en skyldighet att informera om i vilken grad behandlingen kan anses effektiv, eventuella biverkningar som finns, hur länge patienten kan antas behöva genomgå behandlingen och vad behandlingen kan beräknas kosta totalt sett."

Så om vi fortsätter med exemplet homeopati så kommer alltså homeopaterna att börja informera att deras behandling inte har någon effekt utöver placebo? I think not. Utredningen tar också upp att det skulle ställas krav på sekretess, dock troligtvis utan risk för annan konsekvens än att de utesluts från registret i värsta fall. Ett positivt förslag är dock att man vill strama åt möjligheten att använda sig av vilseledande titlar:

"Vi föreslår ett förbud mot att vid marknadsföring av verksamhet använda de yrkestitlar som skyddas i patientsäkerhetslagen eller titlar som kan förväxlas med dessa på ett sådant sätt att det oriktigt ger sken av att verksamheten utövas av någon som har legitimation för yrket."

Trots allt är marknaden bl a full av KBT-terapeuter och andra som missuppfattas av klienterna som psykoterapeuter och psykologer, och en uppstyrning av detta vore verkligen önskvärt.

Det är uppenbart i rapporten att etableringsrätt och efterfrågan är två stora faktorer i regeringens avvägningar. Registerförslaget tycks i stora drag också vara ett sätt att möta just efterfrågan av alternativ medicin, och hela idén verkar vara i det närmaste ett PR-koncept som underlättar för människor att söka sig till dessa behandlingar:

"Ett register ökar möjligheterna för den som söker vård och behandling att få tillgång till information för att kunna välja behandlare."

Visst, det finns vissa ytliga poänger med lagförslaget, men tyvärr kommer registret ju på intet sätt att innebära att färre drabbas av ovetenskapliga metoder, utan kanske till och med tvärt om. Snarare innebär det statlig legitimitet för kvacksalveri och de åtgärder som egentligen är vettiga kommer knappast att användas på ett adekvat sätt om man tar den obefintliga aktuella tillämpningen av LYHS i åtanke.

Psykologisk behandling.
Ingen begränsning kommer att finnas för behandling av psykiatriska tillstånd. Detta motiveras delvis med näringsfriheten, men även på följande sätt:

"Riskerna för att personer med psykisk sjukdom får behandling utanför hälso- och sjukvården har framförts i många sammanhang. Det finns emellertid inga studier som visar vilka metoder som är skadliga eller vilka tillstånd som det finns risker förenade med att behandla med alternativa metoder. Det innebär också stora svårigheter att ange och precisera vilka psykiska sjukdomar som skulle omfattas av ett behandlingsförbud. Detsamma gäller användning av psykoterapi. Under vårt arbete har det inte framkommit att en sådan behandling innebär särskilt påtagliga risker. "

Detta är dock ett ganska märkligt påstående med tanke på att man i flera fall har kunnat fastslå att vissa psykologiska metoder har en potentiellt skadlig effekt. Detta har bland annat undersökts av Scott Lilienfeld och en sammanfattning finns här. Dessutom påpekar Dan Katz på KBT-listan, att det ju faktiskt är samma problem med detta som med ineffektiva cancerbehandlingar – man riskerar att patienter inte erbjuds rätt hjälp eftersom de i stället använder sig av ineffektiva metoder alternativa.

En tredje aspekt som lätt glöms bort när man, som ofta sker, beskriver psykologisk behandling som nån slags paint by numbers, är att patientarbetet också innebär ett stort mått bedömningsarbete som kräver kompetens. I mitt jobb måste jag kunna bl a bedöma självmordsrisker, uppmärksamma tecken på om att patienten även har något annat psykiatriskt tillstånd än det man hittills känner till och göra kontinuerliga avvägningar av om behandlingen är lämplig. Dessutom måste jag kunna vara medveten om mina begränsningar och inse när jag måste söka hjälp av någon annan eller remittera patienten vidare. Tyvärr är det ett väl fastslaget faktum att ju mindre man vet, ju svårare har man att adekvat bedöma sina egna kunskaper, något som kallas Dunning-Kruger-effekten (PDF). Självsäkerheten är många gånger större ju mindre motiverad den är, och därmed även oförmågan att se sina egna brister.

Det är ju just healers, tankefältsterapeuter, NLP-terapeuter, och andra med ovetenskapliga verksamheter, som är i störst behov av att veta vart de ska dra gränsen – men de är också de som har minst kompetens att göra sådana avvägningar. Att titta på statistik kan potentiellt vara missvisande. Det kanske går bra nio fall av tio. Men den tionde? Jag brukar jämföra detta med medicinering – det är ju mestadels samma psykmediciner som patienterna får och dosering mm går att läsa sig till, men jag skulle trots det inte vilja ta på mig att skriva ut några läkemedel. Nästan alltid skulle det nog gå bra – lite Risperdal, Litium och Zoloft hit och dit ska väl inte vara några problem. Men den dag det uppstår någon mindre känd biverkan, när medicinen reagerar med någon annan medicinering, eller något annat går snett skulle jag inte ha tillräckliga bakgrundskunskaper för att hantera detta. Jag har i flera inlägg ifrågasatt den frekventa användningen av vårdpersonal med kort utbildning inom psykologi i samtalsbehandling, men dessa har (med undantag för vissa av mentalskötarna) en vårdutbildning och ofta en legitimation, och när de verkar inom hälso- och sjukvårdens område står de under Socialstyrelsens kontroll (detsamma gäller med legitimerade behandlare i privat verksamhet, men då ej icke-legitimerade). Det finns också vanligtvis mer välutbildade yrkesgrupper tillgängliga för stöd inom sjukvården. Däremot saknas dessa skyddsnät helt för alternativmedicinarna.

Barn, gravida och kvacksalveri inom sjukvården.
En av de mer oroväckande delarna i denna rapport är att de ännu inte har tagit ställning i frågan om alternativmedicinsk behandling för barn under åtta år och för gravida. Detsamma gäller vilka sjukdomar som ska vara förbjudna att behandla. De föreslår inga ändringar i nuläget, men bollar vidare frågan för fortsatt utredning:

"Vi har dock med hänsyn till vårt uppdrag och den tid som står till vårt förfogande inte haft möjlighet att ta upp den frågan närmare. Vi föreslår därför att Socialstyrelsen får i uppdrag att se över de behandlingsförbjudna, somatiska sjukdomarna, åldersgränsen och möjligheterna att behandla gravida."

Även om ingen förändring i lagen kommer att ske just nu så är kampen för att skydda barn mot kvacksalveri alltså långt från vunnen. Dessutom tar de upp frågan förbudet för om hälso- och sjukvårdspersonal att använda sig av alternativa, ickevetenskapliga metoder:

"Med hänsyn till den, och att människor i stor omfattning efterfrågar metoder som idag finns utanför hälso- och sjukvården, finns det skäl att överväga regleringen av legitimerad hälso- och sjukvårdspersonals möjligheter att använda alternativa behandlingsformer."

I dag finns det ett krav på att de som arbetar inom hälso- och sjukvården ska använda sig av metoder som stöds av vetenskap och beprövad erfarenhet. Här finns det alltså en möjlighet att detta kan ändras. Åter igen med hänsyn till efterfrågan.

För att sammanfatta: det finns en möjlighet att det blir tillåtet att behandla gravida och barn under åtta år med kvacksalveri, att sjukvårdspersonal får börja använda ovetenskapliga metoder och att personer utan vettig utbildning börjar få behandla även någon eller några av de allvarliga sjukdomstillstånd som lagen i dag förbjuder.

Upp till kamp!
Det framgår i rapporten att användningen av alternativmedicin ökar, och därmed också efterfrågan. Problemet med detta är dock att det innebär att allt fler betalar pengar för kvacksalveri. Om vuxna människor själva väljer detta, utan skattefinansiering, är en sak, en annan är när man utsätter barn för ovetenskapliga behandlingar och om hälso- och sjukvårdspersonal börjar mixtra med hittepåmedicin. Det finns flera drivna alternativmedicinska lobbyingorganisationer, inte minst Hela Barn, som kämpar för att alternativmedicinsk behandling av barn ska tillåtas, och det behövs att motkrafter mobiliseras. I nuläget är nätverket 10:23 de som tydligast kämpar för att åldersbegränsningen ska kvarstå, med sin namninsamling mot en lagändring. Om ni vill ta upp kampen - gå dit och skriv på uppropet, registrera er sedan på skeptikerforum.se och gå in på 10:23-delen på forumet för att planera vad man kan göra åt denna oroväckande utveckling.

När jag var på TAM London förre helgen gjorde jag för Skeptikerpoddens räkning en intervju med 15-årige Rhys Morgan (twitter, blogg), som på egen hand drog igång en kampanj mot ett hälsovådligt alternativmedicinskt preparat mot crohns sjukdom, och han har lyckats med att inte bara väcka medvetenhet hos crohnspatienter utan också till att The Food Standards Agency gått ut med varningar och att produkten dragits in från många butiker. Och om en 15-åring med hjälp av bara en blogg och Twitter kan, så kan vi. Eller hur?

Mer info:
Behörighetsrapporten
Psykologförbundets betänkande och kommentarer om behörighetsutredningen.
Vetenskap och Folkbildning: "Snart kommer behörighetsutredningen."

Tidigare blogginlägg:
Cancerkvacksalveri och falska läkare är a-okay för Västerorts åklagamyndighet.
Epic cancerkvacksalverifail, once more.
Patientsäkerhet och psykoterapi.
Mer om terapijungeln.

Veckans citat #31

"Jag har väldigt sällan mött en aktiv ateist, alltså en evangeliserande ateist. Det är väldigt sällan som någon människa har försökt övertyga mig om deras ateism på något vis, när jag var religiösa också. Men däremot har jag försökt, som religiös, övertyga väldigt många människor. Och jag möter fortfarande, än i dag, en väldans massa religiösa som försöker på nåt vis tala om för mig att in världsbild är fel. Så som det har blivit i debatten nu i Sverige, och på andra ställen också, där alla som uttalar en ateistisk ståndpunkt, de är som att de är väldigt aggressiva och de är elaka på något vis, medan de religiösa är snälla och mjuka och så. Det är ju inte min upplevelse egentligen. Jag förstår inte varför religionskritik skulle vara så himla farligt."

Per Kornhall, ur en intervju för ett kommande avsnitt av Skeptikerpodden.

Anna Wahlgren, vacciner och pseudovetenskap som dödar.

Vaccinmotstånd och källkritik.
Förra året fick författaren Anna Wahlgren, som är mest känd för att ha skrivit "Barnaboken", stora rubriker efter att ha lärt ut en suspekt sömnmetod och gav råd som ökade risken för plötslig spädbarnsdöd. Hennes kvalifikationer för att uttala sig om detta tycks, enligt hennes egen hemsida, främst verkar vara att hon är mor. Dessutom har hon gjort det mycket tveksamma valet att promota scientologorganisationen Kommittén för mänskliga rättigheter. Nu har Anna Wahlgren gjort ännu ett suspekt uttalande, denna gång i form av ett både ovetenskapligt och farligt ifrågasättande av barnvacciner med titeln "Sluta bespruta späda barn!" Hon inleder med detta påstående:

"Den här krönikan är ingen brandfackla. Den gör inte heller anspråk på någon fullständighet. Vaccinfrågan är lika omfattande som känslig."

Detta stämmer dock mycket illa med inläggets innehåll - och för den delen med titeln: vi ska sluta bespruta späda barn. Det som hon kort och gott hävdar är att barnvaccinering är livsfarlig:

"Hur kommer det sig att små barn kan dö efter att ha blivit vaccinerade?... Allt detta sprutas i massiva doser rakt in i blodomloppet på ett mycket litet barn, vars immunförsvar är under utveckling. Det går att förstå att den lilla kroppen kan klappa ihop fullständigt under en sådan cocktail."

Hon säger om inlägget att:

"Den är bara en redovisning av vissa förhållanden, som är faktiska och bevisbara. Med få undantag anger jag inte ens källorna, ity vem som helst kan finna dem på nätet."

Problemet med detta är att hon, som nämns nedan, till stora delar använder sig av påståenden som är helt tagna ur luften. Att tro sig kunna strunta i att ange källor för ytterst kontroversiella påståenden där barns liv står på spel, med hänvisning till att man kan googla, är också en anmärkningsvärd inställning till kunskap. Google är ingen källa, Google är en samling länkar till information som är sammanställd av allt från WHO till psykotiska människor med wall of text-hemsidor. Google. Är. Ingen. Källa:


Det tycks vara självklart för Anna att "etablissemanget", för att använda Annika Dahlqvist-lingo, inte går att lita på. Detta tar sig också uttryck i att föräldrar som litar på vården skuldbeläggs:

"Ty ansvaret är ditt som förälder. Skulle något gå fel, är ingen utom du ansvarig. Inte läkaren, inte sköterskan, inte barnavården, inte sjukvården. Bara ni föräldrar. Kanske visste du inte det i din allmänna goda tro?"

Vaccines will kill you dead?
Hon berättar i inlägget om en djupt tragisk händelse när hennes son avled i difteri efter en utlandsresa. Här kan man så klart inte göra annat än att beklaga hennes sorg. Men hon väljer också att ta detta som ett argument mot vaccinering av barn, trots att det framkommer i hennes berättelse att det inte var vaccineringen som inte fungerade, utan att läkaren gav felaktiga råd. Detta är så klart allvarligt, och det går aldrig att 100% försäkra sig om att läkare ger rätt råd, men säger inte något om vaccineringens egentliga effektivitet och om läkarkårens generella kompetens. Det framkommer dock här att dödsfallet inträffade just på grund av otillräcklig vaccinering - trots att det är just vaccinering hon motsätter sig.

"Tre år och tio månader gammal var han död. Hem kom jag med en liten vit kista. I chock, naturligtvis. Inte förrän då, när det verkligen var för sent, fick jag höra att det där skyddet, som trippelvaccineringen förmodas ge, bara räcker ett år. Visste inte vaccinationsläkaren det? Spelar det någon roll?"

Som argument för sin ståndpunkt att vaccinering av barn är ohälsosamt tar hon följande exempel:

"I Japan upphörde PSD så gott som helt - statistiken sjönk som en sten - sedan man slutat vaccinera barn under två år. (Efter påtryckningar från läkemedelsindustrin återgick man till "ordningen" och vaccinerar åter späda barn. Därmed har man också återfått plötslig spädbarnsdöd - som det kallas - till samma omfattning som förut.)"

Detta ger hon dock ingen källa för. Själv förespråkar hon frenetiskt magläge, trots att detta har visat sig öka risken, och hävdar, åter utan belägg, att barn som sover i ryggläge "lätt drar på sig hälsofarlig sömnbrist, plattskalle, motorikproblem och neurologiska bekymmer." Källa på det?

Nja, det verkar dåligt med den varan, därför får jag väl komma med min egen källa:


Sammanfattning av forskningen bakom rekommendationerna för ryggläget finns här.

Hon går vidare med att insinuera att vaccinering orsakar autism. Detta är en uppfattning som har drivits hårt i länder som USA och Storbritannien, men som baserar sig på teorier som blivit grundligt motbevisade. Misstanken om ett samband kommer från en studie som Andrew Wakefield m fl publicerade 1998 - en liten och mycket dåligt genomförd studie som sedan drogs tillbaka av tidskriften som publicerade den. Bevisen mot förekomsten av ett samband finns sammanställda här. Läs gärna mina tidigare inlägg i ämnet (1) (2) (3) (4) för mer info.

Dessutom kryddar hon det hela med konspirationsteorier (min fetning):

"WHO utfärdade rygglägesdekretet 1992. Just detta samma år tog vaccinindustrin bort det giftiga kvicksilvret som konserveringsmedel ur barnvaccinerna. Det var en händelse som kunnat se ut som en tanke, om den inte hade mörkats. I och med att WHO utlyste ryggläge för alla spädbarn drog man uppmärksamheten ifrån sambandet mellan vaccin och PSD. Imponerande lyckosamt fick man alla människor att tro att PSD berodde på sovposition. Det var inget sammanträffande. Det var en pr-kupp. WHO samarbetar med läkemedelsbolagen. WHO får stinna bidrag av dem. Ingen ska av namnet låta sig förledas att tro att världshälsoorganisationen är en oberoende organisation som arbetar för människors hälsa. Inte ens - eller allraminst? - nyfödda, späda och små barn kan räkna med skydd från högre ort eller ens välvilja. Profit och maktfullkomlighet styr."

Källa på det?


Och vad säger forskningen?
Om vi tittar på Läkemedelsverkets sammanställning av vaccinprogrammet så framkommer det att allvarliga biverkningar är extremt sällsynta. Och dödsfall, som plötslig spädbarnsdöd? Nja.

"Sedan 1982 har sammanlagt 946 biverkningsrapporter inkommit till Läkemedelsverket för MPR vacciner. De vanligaste rapporterade biverkningarna är:

• feber (303 fall)
• utslag (224)
• feberkramper (125)
• nässelutslag (66)
• lokal reaktion på stickstället (55).
  

Beträffande dödsfall bland barn finns för MPR–vacciner under perioden 1983-1996 sammanlagt sju rapporter anmälda till biverkningsregistret. Expertbedömning utifrån journaluppgifter har inte i något av fallen visat att MPR-vaccinet kunnat knytas till dödsfallet som en direkt eller enskild orsak. Fyra barn bedömdes ha avlidit till följd av bakteriella infektioner. Ett barn dog till följd av trombocytopeni (brist på blodplättar) som inträffade mer än tre månader efter vaccinationen. Ett barn med allvarlig kromosomrubbning avled två dagar efter vaccinationen. En tidigare frisk flicka som vaccinerades med MPR och kikhostvaccin avled nio dagar senare i en bild som liknar plötslig oväntad spädbarnsdöd. Efter 1996 har inga rapporter om dödsfall efter MPR-vaccinationer inkommit."

Det Anna hävdar har alltså inte vetenskapligt stöd. Till skillnad från många typer av pseudovetenskap, där lindriga och ofarliga tillstånd i praktiken behandlas med placebo, är vaccinmotstånd något som faktiskt innebär att barn dör. Det är en pseudovetenskap med en body count. Vaccinmotståndet har inneburit att barn åter har börjat dö i sjukdomar som kan förhindras. Rapporter börjar komma om bl a mässlingsepidemier där barn i områden med låg vaccinationsgrad dör i onödan pga vaccinmotstånd.

Ibland stöter man på argumentet att dessa sjukdomar ändå är så sällsynta, så varför ska vi vaccinera - ett argument som baseras på en förbluffande historieblindhet. Amerikanska CDC skriver under överskriften "What Would Happen If We Stopped Vaccinations?" om den effekt som vaccineringen har haft i USA och ger här en tydlig bild av varför vaccination är en bra idé. Jag har också lagt till statistik på hur förekomsten av de olika sjukdomarna historiskt sett ut i Sverige, enligt Socialstyrelsens sammanställning.

Polio:

Polio är en sjukdom som ofta leder till förlamningar eller allvarliga handikapp. Vaccinationen innebar att antalet fall minskade från 350 000/år globalt till ca 2000. I Sverige har vi inte haft något poliofall sedan 1992 efter att det vissa år tidigare har varit uppemot 7000 fall/år.


















Mässling:
Innan massvaccineringen dog 450 personer per år i USA, men antalet fall har sedan dess sjunkit med 99% I Sverige har förekomsten sjunkit från tiotusentals fall per år till att vara i jämförelsen nästan obefintlig.





















Haemophilus influenzae typ b (Hib):
600 personer dog i USA varje år av Hib, andelen fall minskade efter vaccineringen med 98%. I Sverige inleddes vaccinationen i mitten av -90-talet, men kraftig minskning som följd.










Kikhosta:
Kikhosta är en sjukdom som kan innebära symtom som andningssvårigheter, hjärnskador och kramper. Innan vaccinationerna inleddes dog 9,000 personer varje år i USA av kikhosta. Mellan 2000 till 2008 dog endast 181 personer. I Sverige inleddes vaccineringen på 1950-talet, men avbröts 179 pga otillräcklig effekt. Efter man började om, med nytt kikhostevaccin, minskade andelen fall kraftigt.















Pneumokocker:
Pneumokocker kan innebära långsiktiga problem som dövhet och kramper. 6,100 dog varje år i USA, efter vaccinationen inleddes har andelen fall sjunkit med 75%

Röda hund:
När gravida smittas av röda hund kan detta medföra ett tillstånd hos barnet som kallas "congenital rubella syndrome". CDC beskriver hur detta tidigare tog sig uttryck i befolkningen:

"In 1964-1965, before rubella immunization was used routinely in the U.S., there was an epidemic of rubella that resulted in an estimated 20,000 infants born with CRS, with 2,100 neonatal deaths and 11,250 miscarriages. Of the 20,000 infants born with CRS, 11,600 were deaf, 3,580 were blind, and 1,800 were mentally retarded."

Sedan 1999 har endast 40 fall av gravida kvinnor som smittats med röda hund rapporterats i USA och statistiken för Sverige ovan talar sitt tydliga språk.

Difteri:
Difteri orsakas av en bakterie som medför symtom som t ex hjärt- och nervproblem. 1921 dog 15,520 barn i USA, 2001 endast två. Statistiken för andelen Svenska fall (förekomsten minskade initialt pga förbättrade levnadsvillkor, men har utrotats sedan vaccinationen inleddes på 1940-talet), samt sambandet mellan vaccinationsgrad och förekomst av difteri internationellt:















Stelkramp:
Stelkramp innebär exempelvis kramper, muskelstelhet och svårigheter att svälja och äta. Innan vaccinationerna inleddes dog 1,314 personer varje år i USA av denna sjukdom. 2000 rapporterades endast 41 fall.




















Påssjuka:
Påssjuka är vanligtvis lindrigt, men kan i vissa fall leda till allvarliga konsekvenser som bl a hjärnhinneinflammation och missfall. Antalen fall har nu sjunkit från 300 000/år till 266 år 2001. I Sverige inträffar numera bara ett fåtal fall varje år.










Så om vi tittar på dessa vaccinationer och gör en (mycket) grov uppskattning så skulle sisådär 30 000 personer dö bara i USA varje år om de mest inbitna vaccinmotståndarna skulle få sin vilja igenom. Om vi faktiskt skulle sluta "bespruta små barn".

Logiska luckor.
Vaccinmotståndets retorik präglas ofta av flera allvarliga felslut. Det baseras ofta på en slags svart-vit uppfattning om att vacciner måste vara 100% säkra för att man ska använda dem. Problemet är ju bara att inga effektiva medel helt saknar biverkningar. Ofta tycks man utgå från en tanke om att man bör ta det säkra före det osäkra och undvika eventuella risker med vacciner. Problemet är då att man inte låtsas om att det finns risker med att inte ta vaccinet. Därför handlar det alltid om en avvägning av risker med läkemedlet mot risker med att inte ta läkemedlet. Och hur den ekvationen slår ut kan ni ju se ovan. Detta felslut illustreras väl av Penn & Teller i ett avsnitt av Bullshit där de tar upp just vacciner:



Ett annat återkommande tema är att "etablissemanget"/staten/patriarkatet/läkemedelsbolagen etc döljer sanningen och att man därför inte kan lita på de officiella riktlinjerna och bör googla runt för att ta reda på den riktiga sanningen. Problemet är ju bara att det som lekman är fruktansvärt svårt att ta ställning till information man hittar och att få någon uppfattning om hur pålitlig den är och hur väl den stämmer överens med det sammantagna kunskapsläget. Problemet är att det är lätt att hitta enstaka studier som talar för i stort sett vilken åsikt som helst - studier som är publicerade i "riktiga" vetenskapliga tidskrifter. Orsaken till detta är att det görs en hel den enklare pilotstudier som syftar till att guida senare, bättre kontrollerade studier, samt att det också i största allmänhet görs mycket rätt usel forskning. Man rapporterar ofta enstaka nya studier på ett sätt som gör att det framstår som att man nu har hittat sanningen, t ex "den kriminella genen funnen" men i själva verket handlar forskning vanligtvis om att under decennier göra studie efter studie för att sedan pussla ihop en helhetsbild och inse vika vetenskapliga metoder man faktiskt bör använda, och på vägen dit kan de enstaka studierna ofta vara motstridiga. Men är det inte så att myndigheterna kan ha fel? Eller vara påverkade av t ex läkemedelsindustrin? Jodå, men det är som sagt svårt att ta ställning till själv. Och ska man söka efter alternativ information - kolla i så fall efter om exempelvis organisationer för fackmän - läkarförbundet, psykologförbundet etc har en avvikande åsikt. Att lita på anspråksfulla lekmän, ensamma crackpot-utövare inom ett område eller gå efter vad man hittar på udda sidor och forum som vaken.se etc är inte det bästa sättet att hitta pålitlig information. Och om man hävdar att det finns en konspiration gäller det att kunna komma med belägg för detta. Att läkemedelsbolag tjänar pengar på vacciner är exempelvis inget bevis.

Ett återkommande argument är även: "Men vetenskapen ändrar sig ju hela tiden! Varför ska man i så fall lita på vetenskapen?" När man från vetenskapligt håll börjar sätta sig in i ett ämne är det ofta lite skakigt men ju mer man forskar, desto mindre blir risken att man kommer med felaktiga rekommendationer. Vacciner är ett väl beforskat område och det är osannolikt (om än inte omöjligt) att man t ex helt plötsligt upptäcker att barn dör som flugor av injektionerna. Trots att det är svårt att veta med hundraprocentig säkerhet vad som funkar/är farligt etc är det väl rimligen ett gott val att utgå från den bästa tillgängliga kunskapen, vilket är vad institutioner som Socialstyrelsen, Läkemedelsverket SBU, WHO och CDC gör.

Och här kommer vi in på ännu ett problem med vaccinmotståndarnas resonemang - det som rör instinkt, personliga upplevelser och anektoder. Det är ett känslomässigt mycket övertygande argument att "jag är mor, jag känner mitt eget barn", eller som vaccinmotståndaren Jenny McCarthy uttrycker sig: "My son Evan is all the science I need". Att gå efter subjektivt tyckande, anekdoter, egna erfarenheter etc innebär att man inte kontrollerar för alla de faktorer som gör att vi människor ofta felbedömer det vi upplever och feltolkar saker vi är med om. Detta har beskrivits bäst i inlägget "Why We Need Science: “I saw it with my own eyes” Is Not Enough" på Science-Based Medicine. Läs! Men sedan undrar jag också hur dessa mödrar ställer sig till alla de mödrar vars intuition säger att man ska vaccinera? Om nu en moders intuition är det som säger sanningen - vems intuition har fel? Eller är det en statistisk fråga om "flest modersintuitioner vinner"? Om moderns tro är det som avgör, lyssna i så fall på skådespelerskan och modern Amanda Peet:



Slutsats.
Pseudovetenskap är många gånger rätt harmlöst, förutom för plånboken. Att ta homeopati när man har hosta eller gå till en healer när man känner sig lite hängig behöver inte vara hela världen, även om det så klart är illa att människor luras. Vissa undrar varför vi skeptiker inte låter folk hållas, varför de inte får ha sina alternativmedicinska övertygelser i fred. Men problemet är ju däremot att pseudovetenskap kan innebära allvarliga hälsorisker och just vaccinmotståndet är det kanske bästa exemplet på det. För att läsa mer om konsekvenserna av vaccinmotstånd - läs What's the harm, en sida med berättelser om de faktiska konsekvenser olika former av kvacksalveri får för de människor som utsätts.

När denna ovetenskapliga farhågor om vacciner, som de som Anna Wahlgren skriver om, sprider sig så dör barn. Punkt. Så för guds skull - vaccinera!

Mer info.
- Impact of anti-vaccine movements on pertussis control: the untold story.
- Journalisten Biian Deers granskning av Andrew Wakefield och påståendena om ett samband mellan vacciner och autism.
- Vårdguiden: Varför är det viktigt att vaccinera sina barn?
- CDC: What Would Happen If We Stopped Vaccinations?
- Det svenska vaccinationsprogrammet. Information för föräldrar.
-WHOs sida om vacciner.
- Jenny McCarthy Body Count.
- Vaccine denial: What's the harm?

Mina tidigare blogginlägg:
Vaccinera.
Vacciner och "svenska sjukan". Andrew Wakefield strikes again.
Oprah, Jenny McCarthy och kognitiv dissonans.
Brittiska General Medical Council kritiserar etiken i Andrew Wakefields forskning om vaccin och autism.
Anna Wahlgren promotar scientologorganisation.
Kvasivetenskap och särartsfeminism.

Veckans citat #30

"When we find ourselves believing that killing a man makes us more of a man but loving a man makes us less of a man, it’s probably time to re-examine our criteria for manhood."

Jay Smooth

Fundamentalistisk tro i backspegeln.

I går var jag på en föreläsning med författaren Per Kornhall, som har skrivit böckerna Skapelsekonspirationen, om intelligent design, och Livets Ord, om sina upplevelser i trosrörelsen. Föreläsningen handlade huvudsakligen om om de 17 år han spenderade i Livets Ord. Det var en intressant föreläsning (och en intervju med Per kommer i ett senare avsnitt av Skeptikerpodden), men också en föreläsning som väckte en hel del känslor hos mig.

Jag var aldrig med i trosrörelsen, men däremot i Pingströrelsen, och valde på egen hand att gå en mycket fundamentalistisk väg som bitvis uppfattades som extrem även för vissa i den kyrka där jag var medlem. Jag minns många ögonblicksbilder av hur min världsbild såg ut och hur det påverkade mitt beteende. Som när jag skrek i tungotal vägg i vägg med mina chockade ateistiska föräldrar. Som när jag kastade all min icke-kristna musik för att det var "världsligt". Eller när jag försökte övertala min bästis om att hon skulle avstå från sex före äktenskapet i stället för att skaffa p-piller. En upplevelse som jag minns särskilt väl, just eftersom jag reagerade på det redan då, var när jag deltog i ett väckelsemöte och jag, tillsammans med halva församlingen, hade "fallit av andens kraft" och låg på golvet och sluddrade i tungor. När jag tittade upp stod en pojke och tittade på oss med chockad blick - ett halvt rum som betedde sig som galningar. Redan då tänkte jag att detta måste vara en traumatisk upplevelse, men jag tänkte inte långt nog för att reflektera över det grundläggande bisarra i allt det här.

När det gällde min världsbild så var den fundamentalistiska tron sann för att den var sann. Det var sanning för att det var Guds vilja, och ifrågasättande av om detta verkligen var Guds vilja var farligt eftersom man då var på väg från Guds vilja. Som sagt: det var sant för att det var sant, helt enkelt. Att man mycket selektivt plockade ut de läror man gillade och struntade i andra, alla motsägelser, och att det inte fanns någon som helst slags belägg för det som Bibeln hävdade var inget jag låtsades om. I själva verket krävdes det en ihärdig förnekelse för att inte befatta sig med de logiska luckorna och konfronteras med att jag baserade mina viktiga livsval och mina mest grundläggande värderingar på något som jag inte hade några som helst belägg för annat än att jag "kände det i mitt hjärta". En beskrivning av min väg ut ur religionen kan ni läsa här, men kort och gott så började jag stegvis ifrågasätta min tro, och till sist fick jag det inte längre att gå ihop.

När jag hade landat efter att jag lämnat kyrkan och började se tillbaka på mina upplevelser smög en slags stegrande chock över mig när jag tänkte på hur jag hade levt - jag insåg att jag hade baserat hela mitt liv på vad som i stort sannolikt var rena vanföreställningar. Detta var också startskottet för mitt engagemang i skeptikerrörelsen - min dyrköpta insikt i att kritiskt tänkande och en syn på tillvaron som baseras på verkligheten är oerhört viktigt. Att se saker så som de faktiskt är gör att man kan fatta informerade beslut och att inte förlita sig på tron på en högre makt, utan belägg för detta, innebär också att man faktiskt måste ta ansvar för sina val och sina värderingar. När människor uttrycker att religion är positivt även om det inte finns någon gud, blir jag arg. Jag blir arg för att man tycker att det är bra att människor ljuger för sig själv och andra och lever sina liv med fokus på hägringar och luftslott.

När jag lyssnade på föreläsningen med Per väcktes åter de känslor jag en gång känt när jag upptäckt de skygglappar som hade präglat mitt liv så länge. Jag känner ingen bitterhet, men däremot en upprördhet över hur jag hade stängt av mitt kritiska tänkande i ett decennium. Och sorg över alla dem som fortfarande gör detsamma.

Verkligheten är en bra utgångspunkt i livet. Jag önskar bara att jag hade insett det långt tidigare.