Mer om terapijungeln.

Jag skrev för några dagar sedan om riskerna med att anlita privata behandlare utan legitimation och grundläggande psykoterapiutbildning, samt att det då saknas egentliga etiska riktlinjer och lagliga krav på vetenskapliga metoder.

Nu har Rapport granskat detta ämne, med fokus på sidan Terapisnack, där olegitimerade personer uttalar sig lättvindigt om allvarliga psykiska problem och där de behandlar små barn, något som bryter mot lagen. När så socialminister Göran Hägglund intervjuas om terapijungeln visar det sig att det pågår en översikt av området, med eventuella lagändringar på gång. Och det är ju bra, men tyvärr verkar det luta åt en lösning där icke-legitimerade behandlare anmäls till ett register och som innebär några kosmetiska åtgärder. Varför inte i stället ställa högre krav på vilka som ska behandla psykiska sjukdomar? Hur kommer det sig att allvarliga psykiatriska tillstånd tas på mindre allvar än allvarliga kroppsliga tillstånd, trots påtagliga risker vid felaktig användning? Eller hur ska man tolka det hela? Är det ok att jag skriver ut mediciner om jag går en kurs?

Nej, i stället för register med människor med alla möjliga utbildningar, eller brist därav - kräv psykologlegitimation eller åtminstone legitimation+grundläggande psykoterapiutbildning (steg 1) som lägsta krav för att få behandla psykiska sjukdomar! Tyvärr är detta en kontroversiell fråga med anledning av att det finns många icke-legitimerade behandlare, och när ämnet har tagits upp har det bland annat hävdats att det är en fråga om en "häxprocess" mot privata behandlare utan legitimation. Men legitimationen innebär juridiskt skydd för patienten och psykologlegitimationen, och i något mindre utsträckning den grundläggande psykoterapiutbildningen, borgar för utbildning i psykologi - vilket i annat fall kan vara i det närmaste obefintlig trots legitimation.

"Laglöst i terapidjungel på nätet."


"Kvacksalveri i terapisajt." (Om behandling av barn via Terapisnack.se)


"Socialstyrelsen i Aktuellts studio."


"Man ska ha utbildning" (Göran Hägglund kommenterar frågan)


Mitt tidigare inlägg "Patientsäkerhet och psykoterapi."

Dagens medicin: "Psykologförbundet fördömer sajt som ger små barn terapi."
Dagens medicin: "Terapisnack kan polisanmälas."
Aftonbladet: "Terapisajt behandlar småbarn."
Jonas Mosskin: "Tjockholmen, Terapisnack, Comunicera och andra kvacksalvare."
Wemind: "Oetiska terapeuter i blåsväder."

Missuppfattningar om att ha ett öppet sinne.

Se även Vem i helvetes "Topp 10 argument från alternativförespråkarna."

Mitt försenade bidrag till Everybody Draw Mohammed Day.

Om Everybody Draw Mohammed Day.

Minoriteter hetsas mot varandra i sverigedemokratiska värvningsförsök.

Bland annat Antigayretorik har uppmärksammat att Sverigedemokraterna på senare tid har raggat medlemmar bland oväntade grupper. Nader Helawi är en kristen kaldé med irakiskt ursprung som i Sydsvenskan stoltserar med att han är sverigedemokrat. På bildtexten håller han i en gammal tidning med en annons där Socialdemokraterna uttrycker sitt stöd för könsneutrala äktenskap.

"– Fint va? Så fint!

Nader Helawis (SD) röst dryper av ironi när han håller fram ett gammalt exemplar av Metro. Bilden han visar upp föreställer två glada kvinnor som omfamnar varandra vid ett altare. En regnbågsfärgad socialdemokratisk ros markerar avsändaren. Annonsen publicerades i samband med kyrkovalet.

Tidningen är skrynklig och sliten. Helawi har använt den mycket de senaste månaderna. Han går runt i Södertälje och visar det förälskade kvinnoparet för troende människor, kristna och muslimer.

– Vill ni ha det så här? frågar Nader Helawi dem han möter.

– I så fall, fortsätt rösta på Social­demokraterna. Annars rösta SD.

Det funkar. Bilden har hjälpt honom att värva massor med anhängare till SD. Nästan alla är religiöst konservativa, nästan alla har invandrarbakgrund"

I artikeln sammanfattas också att:

"I Södertälje är Sverigedemokraterna till stor del ett invandrarparti. Fem av åtta namn på SD:s lista till höstens kommunval har utländsk bakgrund. Tre av dem har, liksom Nader Helawi, flytt från Irak.

Förutom SD:s konservativa syn på äktenskapet är det partiets antimuslimska profil som lockar de kristna i Södertälje."

Däremot framgår också att flörten med invandrarna inte alls är populär bland många medlemmar. Trots allt är det ju inte bara islam som SD har issues med, utan även invandring i stort. Niklas Orrenius skriver i samma tidning om det motstridiga i detta.

Det motsvarande fenomenet återfinns bland HBT-personer. Tidningen Kom ut skrev i förra numret (PDF) om "extremhögerns nya kelgrisar". Trots att främlingsfientliga partier nästan alltid är djupt konservativa i HBT-frågor finns det även bland oss sympatisörer för extremhögern. Ett exempel de tar upp är Nederländerna, där den öppet homosexuelle Pim Fortuyn ledde det invandlingskritiska partiet LPF. Även den högerpopulistiske partiledaren Jörg Haider, som avled -08, visade sig vara homo- eller åtminstone bisexuell trots att han vid upprepade tillfällen uttalat sig negativt i HBT-frågor och bland annat röstade mot att sänka lovlighetsåldern för homosexuella män.

I en webbundersökning på HBTsiten QX hävdades det att 9% skulle rösta på SD. Undersökningen var gravt ovetenskaplig och långt ifrån alla på QX är homo eller bi, men omröstningen väckte en hel del uppståndelse kring HBT-personers förmodade SD-vänlighet. Detta följdes av en debattartikel med den förbluffande överskriften "SD – ett parti för hbt-personer", där Jimmy Åkesson och Carina Herrstedt skriver om detta och hävdar att:

"Det är också en tydlig indikation på den starka oro som många homosexuella känner inför massinvandringen och det homohat som den tilltagande islamiseringen medför.

Just att islam vanligtvis har en negativ syn på homo- och bisexualitet tycks vara det främsta försäljningsargumentet. Men vad har då SD för åsikter i HBT-frågor? Kom ut sammanfattar att:

"Sverigedemokraterna anser att äktenskapet ska vara förbehållet par bestående av en man och en kvinna. Lesbiska ska inte ha rätt till insemination och samkönade par ska inte ha rätt att adoptera."

Men i själva verket är de i stort sett konsekvent motståndare till de flesta reformer som förbättrar situationen för HBT-personer. Inför förra årets EU-val gjorde Bengt Held en undersökning av partiets inställning till följande frågor:

"1. Är ditt parti för att den fria rörligheten även ska gälla i praktiken för samkönade par likaväl som olikkönade par?
2. Är ditt parti för EU-kommissionens förslag om att alla länder i unionen ska ha lagar som förbjuder diskriminering p.g.a. sexuell läggning inom alla samhällsområden?
3. Är ditt parti för att EU ska föreslå att alla länder inom unionen ska ha förbud mot diskriminering p.g.a. könsidentitet (alltså skydd för transpersoner)?
och
4. Menar ditt parti att det är viktigt att EU-parlamentet offentligt och tydligt kritiserar de medlemsländer som inte respekterar sådana rättigheter och att EU-parlamentet jobbar för att alla medlemsländer som har den typen av diskriminerande lagar ändrar dem?"

SD svarade nekande på samtliga frågor. Även RFSL gjorde en undersökning innan EU-valet, där det ställdes liknande frågor, och man sammanställde en totalpoäng för i vilken utsträckning de tillfrågade politikerna var positiva till olika HBT-reformer. Medelpoängen för alla svarande uppgick till 17,7, men SD får en medelpoäng på 7,8, vilket är sämst i undersökningen. RFSL gör i rapporten bedömningen att:

"RFSL avråder alla som önskar att EU ska värna om alla människors lika värde och rättigheter, inklusive hbt-personers rättigheter, att rösta på Sverigedemokraterna. Partiet har hbt-fientliga ställningstaganden och är, förutom detta, nationalistiskt med tydliga inslag av främlingsfientlighet och rasism."

Och vad har partiet för syn på invandrare, som Nader Helawi?

"Sverigedemokraterna betraktar nationalitetspolitik, biståndspolitik, flyktingpolitik och invandringspolitik som en helhet. Inom detta område finner vi att en alltför stor invandring på ett allvarligt sätt har kommit att hota den svenska nationella identiteten och sammanhållningen i landet. Dessutom har den omfattande invandringen fört med sig sociala problem i form av utanförskap, gruppmotsättningar och kriminalitet, samt stora ekonomiska kostnader, som ofrånkomligen haft en negativ inverkan på svensk ekonomi och som därmed satt det generella välfärdssystemet på svåra prov."

Invandringen är alltså enligt SD inte bara en belastning, utan även ett hot. På grund av denna inställning vill de, enligt sin invandringspolitiska program, bland annat ha:
- En restriktiv invandringspolitik
- Ett stärkande av den svenska kulturen
- En öppen svenskhet med krav på invandrares anpassning och assimilering till det svenska samhället
- Alla uppehållstillstånd som tilldelas nytillkomna utlänningar skall vara tillfälliga och kraven för att få svenskt medborgarskap skall skärpas kraftigt.
- Det offentliga stödet till invandrarföreningar och alla andra verksamheter som syftar till att befrämja främmande kulturer och identiteter i Sverige skall dras in.
- Då det finns en överhängande risk för att religiösa friskolor, med en religiös inriktning utan koppling till den svenska historien och kulturen, ökar segregationen och motverkar assimilering, skall statligt och kommunalt stöd endast utgå till religiösa friskolor som vilar på judeo-kristen grund och som följer angivna regler.
- Inga religiösa byggnader, med en för svensk byggnadstradition, främmande arkitektur, skall få byggas.
- Iögonfallande religiösa eller politiska symboler, som till exempel slöja eller turban, skall inte vara tillåtna att bäras i yrkesutövningen av offentliganställd personal, då det riskerar att skada medborgarnas tilltro till den offentliga verksamhetens objektivitet.

I principprogrammet säger de att:

”Den viktigaste faktorn i ett tryggt, harmoniskt och solidariskt samhälle är den gemensamma identiteten, vilken i sin tur förutsätter en hög grad av etnisk och kulturell likhet bland befolkningen. Av det följer att den nationalistiska principen – principen om en stat, en nation – är grundläggande för sverigedemokraternas politik.”

”Sverige har genom århundradena upplevt ett antal invandringsvågor. Främst har det rört sig om ett begränsat antal invandrare från närliggande områden. Tendensen i modern tid har dock varit en oerhört omfattande invandring från avlägsna länder. Ett uttalat mål att skapa ett pluralistiskt samhälle har medfört ett allvarligt hot mot den svenska nationen och dess homogena sammansättning. Det råder ingen tvekan om att en sådan politik utgör en elakartad kränkning av den nationalistiska principen.”

Sverigedemokraterna är, officiellt, positiva till andra kulturer och etniciteter så länge som man bevarar Sverige svenskt. Helst ska människor från andra länder inte hit, och om de nu nödvändigtvis kommer hit ska de radera ut sin forna kultur. Alla andra religioner än den judeo-kristna ska kraftigt marginaliseras.

De inofficiella åsikterna bland medlemmarna är däremot många gånger betydligt burdusare. Radioprogrammet Kaliber gjorde förra året en granskning av Sverigedemokraterna genom att, med dold inspelningsutrustning, delta i olika möten. Det var inte en vacker bild som framkom i dessa inspelningar. Bland annat uttalade sig folk om att:

"Det kommer bara mer och mer invandrare till staden. Och vi vill inte ha hit dom jävla kossorna när de kommer hit med åtta barn i släptåg."

"De är inte solidariska med oss. De vill inte betala skatt. De är här för att bedriva svarta verksamheter."

"Titta på de här somalierna. De har redan tio barn. Och alla de här ungarna ska ha tio–tolv ungar de också. Fy fan, alltså."

"Det här med burka kan man ju förstå. När gubbarna får slå kärringarna som de gör och det blir blåtiror och fläskläppar så är det klart att de måste ha en burka på sig."

"Man undrar varför de inte äter gris. Det var någon som sa att de har haft dem som älskarinnor, och då kan man ju inte äta upp dem sen, för fan."

Men även ledande personer i partiet uttrycker åsikter som inte passar alltför väl in i den finslipade yta som SD vill visa upp utåt, inte minst partisekreteraren Björn Söder:

"Kännetecknande för ett samhälle i upplösning är hyllandet av perversioner och dekadens. Så har det varit genom historien och nu visar det sig med all tydlighet även i vårt land. Perversa tillställningar hyllas av etablissemanget som om de vore vilka nöjestillställningar som helst. Perversa och onaturliga läggningar lyfts fram av massmedierna och politikerna som normaliteter och de nästan slåss om att vara den som skriker högst till försvar av dessa sjukliga jippon.

Igår inleddes homojippot Pride i vår anrika huvudstad. Sjukliga beteenden som skulle få vilken normalt funtad människa att känna avsky och få kväljningar är idag helt plötsligt normala beteenden, enligt massmedierna och våra politiker." (källa)

Och:

"Dessa sexuella avarter är inte normala och kommer aldrig att vara normala. Normalt är det som vi människor är skapta för, det vill säga att kunna få avkomma och föra släktträdet vidare. Och mig veterligen är detta något som sker mellan en vuxen man och en vuxen kvinna – inte mellan två män eller mellan två kvinnor eller mellan några andra konstellationer. Däremot kanske man kan säga att homosexualitet är naturligt eftersom det förekommer i naturen, men med det resonemanget skulle även pedofili vara naturligt, vilket jag knappast håller med om." (källa)

Summan av kardemumman är att invandrare och HBT-personer hetsas mot varandra av rädsla för det hotfulla som den andre upplevs stå för och bortser från att "fiendens fiende", i detta fall SD, är långt från en vän. Det finns ett talesätt som säger att "fear is a bad advisor", och detta är inte minst fallet när det gäller politik. I stället för att låta rädslan styra - se över vad partiet ni tänker rösta på faktiskt står för och om deras mål är ett Sverige ni verkligen vill bo i. För egen del är utopin ett Sverige utan homo-/transfobi och främlingsfientlighet, där alla har lika rättigheter oberoende av sexuell läggning, könsidentitet och etnicitet/kultur. Och som inte präglas av direkt 50-talsmässiga värderingar och normer. Med andra ord - jag röstar inte på SD i det kommande valet, och hoppas att ni gör detsamma.

(För övrigt är bilden i början av texten klistermärken som SD tryckte upp under 90-talet. för att citera Nader Helawi: "Fint va? Så fint!")

Lyssna på ljudklippen från Kaliber här.
Mer om Sverigedemokraterna på sverigedemokraterna.de.

Andra som bloggar om ämnet:
Bengt Held.
Christian Valtersson.
Jakob Lundgren.
Trollhare.
Antigayretorik.
Aquerette.
HBT-sossen.
Nicklas Berggren.
Adam Cwejman.
FI/Johan Göthner.
Johannes blogg.
Stardusts blogg.

Patientsäkerhet och psykoterapi.

I mitt arbete inom psykiatrin stöter jag ofta på begreppsförvirring kring olika yrken, både hos patienter och personal. Man blandar exempelvis ihop psykiatriker, psykoterapeuter och psykologer, har svårt att skilja på sjukgymnaster och arbetsterapeuter, och - vanligast av allt - uppfattar att personer som jobbar med samtalsbehandling per default är psykologer. Men det är inom den privata sektorn som den riktiga djungeln återfinns. När man bläddrar genom annonser i tidningar eller gör en sökning på nätet hittar man psykoterapeuter, livscoacher, KBT-terapeuter, samtalsterapeuter, psykoanalytiker, psykosyntesterapeuter, samtalscoacher, mentorer och ett stort antal andra behandlare som utlovar hjälp med dina livskriser och psykiska problem. Men hur vet man egentligen vilka kvalifikationer personerna har som man berättar sina innersta tankar för? Och vad finns det för lagligt skydd för patienterna? Här kommer jag att reda ut begreppen.

Alla som jobbar inom den offentliga vården eller inom privatiserade mottagningar, t ex öppenvårdsmottagningar och den psykiatriska slutenvården, lyder under lagen om Yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (LYHS). Det innebär bland annat att man måste följa vetenskap och beprövad erfarenhet, att man har tystnadsplikt, att man måste journalföra, att man har plikt att anmäla misstankar om att barn far illa och att krav ställs på ett etiskt bemötande och att man inte har sexuella relationer med sina patienter. Det innebär också att man kan straffas med varning eller erinran, alternativt få sin (eventuella) legitimation indragen om man inte håller sig till lagen. För legitimerade behandlare vet man också vilken utbildning de har fått och att de har godkänts av socialstyrelsen. De utbildningar som de genomgått står också under högskoleverkets översikt.

När det gäller behandlare som har egen privat mottagning är det däremot andra föreskrifter som gäller. För de som är legitimerade gäller samma regler, men för de som inte är det (däribland även skötare) är det en helt annan femma. Bland de privata utövarna finns det förutom psykoterapeuter, psykologer och andra legitimerade behandlare en bred flora av olika livscoacher, samtalsterapeuter, psykosyntesterapeuter etc som varken är legitimerade eller har en grundläggande psykoterapiutbildning. I själva verket kan dessa behandlare helt sakna relevanta studier. Ofta finns det olika utbildningar och föreningar som utfärdar "diplomeringar", som Humanova och Psykosyntesinstitutet, men dessa utbildningar står inte under översikt från Högskoleverket och inga krav ställs från staten på det vetenskapliga innehållet. Om man skulle bli utesluten från en av dessa organisationer finns inga hinder för att fortsätta utöva sin verksamhet och att kalla sig exempelvis "psykosyntesterapeut" eftersom det inte är fråga om skyddade yrkestitlar, dvs de titlar som legitimerade utövare har och som det är ett lagbrott att använda utan korrekt utbildning. Förutom att vem som helst kan skaffa sig ett samtalsrum och ett hittepådiplom och hålla på med lite vadsomhelst under terapeutisk täckmantel så finns det flera allvarliga punkter att överväga. Dessa personer lyder inte under LYHS, och för att påminna om konsekvenserna utifrån den information som nämnes tidigare så innebär det, lagligt sett, att de bl a:
- Inte har tystnadsplikt.
- Inte behöver hålla sig till vetenskap och beprövad erfarenhet.
- Inte behöver journalföra.
- Inte behöver anmäla misstanke om att barn far illa.
- Inte kan straffas med några diciplinära åtgärder av Socialstyrelsen vid kränkande bemötande eller olika former av övergrepp.
- Inte kan straffas för att som behandlare exempelvis göra närmanden eller inleda en relation med en patient.

De kan med andra ord helt sakna kvalifikationer och bete sig nästan hur som helst. I de fall då LYHS blir aktuell är de främst då man felaktigt använder sig av en skyddad yrkestitel, som "psykologen" i Skellefteå som visade sig inte vara psykolog. I övriga fall är det främst Konsumentverket som kan straffa dessa behandlare, och då för falsk marknadsföring. Ett exempel på detta är "samtalsterapeuten" Stina Bengs som erbjöd terapi i syfte att bota synfel och fick smäll på fingrarna för sin reklam. (1) (2) Den finns också en möjlighet att använda sig av brottsbalken, men då krävs det handlingar som skulle vara brottsliga även i alla andra situationer, t ex olaga hot eller våldtäkt.

Jag har varit i kontakt med Socialstyrelsen för att bena upp några av dessa frågor och sakkunnig psykiatriker Mårten Gärle berättar att det just nu pågår en stor översyn, i Socialstyrelsens regi, av samtalsbehandling och liknande verksamheter som utövas privat av icke-legitimerade behandlare och att det troligtvis kommer att resultera i hårdare restriktioner i någon form.

Så om ni söker er till en privat terapeut, ta först reda på vem det är ni anlitar:
- Vilken grund- och vidareutbildning har behandlaren?
- Är han/hon legitimerad?

Icke-legitimerade behandlare kan nog många gånger göra ett bra jobb, men man bör vara medveten om att de "skyddsnät" för patientsäkerhet som vanligtvis finns då helt saknas. Som Sanna Lundell skriver i en utmärkt krönika i Aftonbladet:

"Men att plugga upp gymnasiebetygen, alternativt prestera 2,0 på högskoleprovet för att komma in på psykologprogrammet, gå där i fem år och sedan orka sig igenom en steg två-utbildning i psykoterapi är inget dessa business-orienterade personer orkar göra. Nej, här ska det gå snabbt. Man köper sig helt enkelt en titel: diplomerad samtalsterapeut. Langa fram typ 100 000 kronor så får du en i många fall helt ovetenskapligt förankrad utbildning till diplomerad samtalsterapeut, psykosyntesare, KBT:are eller coach. ... diplomet betyder inte ett jota. Det kan i princip vara terapeutens moster Agda som har printat ut det på datorn. Och terapeuten kan om han eller hon har lust dagen efter ringa till exempel den här tidningen, din partner, morsa eller bästis och berätta smaskiga detaljer ur ditt krisartade liv. Det finns nämligen ingen statlig instans att anmäla terapikvacksalvare som bryter tystnadsplikten till. Det finns ingen legitimation som kan dras in. Diplomet är ett tomt löfte."

_____________________________________________________________

Liten terapilathund:
Grundutbildning
Vanliga legitimerade grundutbildningar/skyddade yrkestitlar i terapisammanhang är psykolog, läkare, sjukgymnast, psykiatriker/psykiater, arbetsterapeut och ibland logoped. Om behandlaren inte använder sig av någon av dessa exakta titlar eller av titeln "psykoterapeut", bör varningsklockorna ringa, även (eller kanske särskilt) när titeln liknar någon av dessa. Dock brasklapp för att kombinationer av dessa exakta titlar, som "överläkare", KBT-psykolog också är skyddade yrkestitlar. Variationer av "terapeut" utan tillägget "psyko-", som exempelvis "KBT-terapeut", är däremot inte skyddade yrkestitlar! Präster, socionomer/kruatorer och skötare är exempel på etablerade yrken som man återfinner på steg-1-utbildningar, men där utövarna inte har någon yrkeslegitimation. Däremot gäller vissa speciella förordningar för präster enligt kyrkolagen, exempelvis absolut tystnadsplikt.

Vidareutbildning
Behandlaren ska ha åtminstone en "grundläggande psykoterapiutbildning"/"steg 1", eftersom de annars nästan helt kan sakna utbildning i psykologi trots att de är legitimerade i något vårdyrke. Man studerar på deltid under flera terminer, jobbar parallellt med terapi, under handledning, i sina vanliga yrken, samt går i egen terapi. Utbildningen är på (ca) 45 högskolepoäng. Det finns flera olika inriktningar, varav KBT och psykodynamisk terapi är de vanligaste, och i stort sett alla som jobbar med människovårdande yrken kan ansöka, även om kraven varierar mellan de olika utbildningsanordnarna. OBS! För psykologer ingår den grundläggande psykoterapiutbildningen i grundutbildningen. En psykiatriker/psykiater är en läkare som har gått en specialistutbildning på fem år med inriktning mot psykiatri, och som under denna tid arbetat inom flertalet olika områden under handledning. Överläkare inom psykiatri är psykiatriker och under tiden som de går utbildningen kallas de ST-läkare. I specialistutbildningen ingår också att de går en grundläggande psykoterapiutbildning, men de arbetar sällan med psykologisk behandling.

Ännu bättre är det när behandlaren är "psykoterapeut", dvs har gått vad som tidigare kallades "steg 2". Detta är en (ca) treårig fortsättningsutbildning på deltid där man ytterligare specialiserar sig inom området psykoterapi inom sin valda inriktning under handledning. Vid godkänd examen får man yrkeslegitimation som psykoterapeut. Viktigt är dock att påpeka att psykoterapeuter, som nämnts ovan, kan ha mycket olika grundutbildning och därmed bitvis olika kompetensområden. Fråga efter båda!

Övriga kurser är så klart positiva, men ersätter inte en psykoterapiutbildning.

Lagen
- Lagen om yrkesverksamhet inom hälso- och sjukvårdens område (LYHS)
- Lista med alla 21 legitimationsyrken i Sverige.
- Information om vad legitimation och skyddad yrkestitel innebär.
- Skillnaden mellan psykiatriker, psykoterapeuter och psykologer.

Epic design fail.

Ok, så bloggen ser förjävlig ut, men jag blev akut less på min gamla, som jag slängde ihop helt utan tanke, och orkar inte komma på nåt annat än det här just nu, så ni får leva med det tills jag hittar på nåt nytt.

Update: Bättre, va?

Apotekskedjor försiktigt positiva till kvacksalveri.

Akademisk frihet rapporterar om den skrämmande nyheten att flera svenska apotekskedjor är försiktigt positiva till att sälja homeopatiska preparat. I en undersökning som publiceras i senaste avsnittet av Farmacevtisk revy avslöjas att Apotekskedjorna Apotek 1, Åhléns och Doc Morris kan tänka sig sälja dessa medel ifall det finns en efterfrågan, medan Apoteksgruppen inte fattat beslut i frågan. ICA:s Cura och Kronans Droghandel kommer inte att sälja preparaten - men på grund av bristande kunskap hos personalen, inte på grund av att det saknas vetenskapligt stöd.

Men dessa apoteksföretag är inte de enda svenska institutionerna som stryker homeopatin medhårs. Vad som många inte vet är att Läkemedelsverket registrerar homeopatiska produkter. De har en speciell kategori för homeopatika och det speciella är att preparaten, till skillnad från både läkemedel och naturläkemedel, inte behöver ha någon som helst bevisad effekt för att få Läkemedelsverkets stamp of approval:

"Homeopatiska läkemedel behöver inte ha bevisad lindrande eller botande effekt. Däremot ska de vara säkra, det vill säga inte skadliga. Homeopatiska läkemedel som säljs i Sverige ska vara registrerade hos Läkemedelsverket."

Men varför är detta ett problem? Jo, homeopatiska preparat har i upprepade studier fastslagits vara helt verkningslösa utöver placeboeffekten. Med andra ord är det frågan om rent och skärt kvacksalveri. För en lättläst sammanfattning av forskningen kan ni läsa denna sammanställning på The Skeptic's Dictionary eller skaffa boken "Salvekvick eller kvacksalveri", där Ernzt och Singh gör en mycket objektiv genomgång av olika former av alternativmedicin. De fastslår att flera metoder har en fastställd effekt, men att homeopati har visat sig vara helt verkningslöst.

Att dessa behandlingar inte fungerar är knappast underligt med tanke på de homeopatiska principerna och framställningsmetoderna:
- Lika botar lika. Om man har huvudvärk ska man alltså exempelvis ta ett ämne som orsakar huvudvärk.
- Ju mer man späder ut ett ämne desto effektivare blir medlet. En vanlig utspädningsgrad är 30C. I en lösning med spädningsgraden 1C har man spätt ut en del av medlet i 100 delar vatten. 2C innebär en del av medlet utspätt med 10 000 delar vatten. Och så vidare. 30C är en vanlig spädningsgrad - vilket innebär att det troligtvis inte finns kvar en enda molekyl av medlet kvar i lösningen. Men hur kan det då vara effektivt?
- Jo, de hävdar att vatten har ett minne! Det minns det medel som funnits i lösningen, något som så klart inte har gått att påvisa med vetenskapliga metoder. Vattnet verkar ju ha ett mycket selektivt minne eftersom det inte minns allt det ohälsosamma som vattnet blandats med under sin "livshistoria". Som någon smart person påpekat:
I själva verket är inte homeopati bara overksamt, utan också ett koncept som har mer gemensamt med Dungeons & Dragons-magi än läkemedel. Låt oss jämföra:
D&D Cure Light Wounds-potion: "When laying your hand upon a living creature, you channel positive energy that cures 1d8 points of damage +1 point per caster level."

Homeopati: "Like cures like - For example, if the symptoms of your cold are similar to poisoning by mercury, then mercury would be your homeopathic remedy. Minimal Dose - The remedy is taken in an extremely dilute form; normally one part of the remedy to around 1,000,000,000,000 parts of water. The Single Remedy - No matter how many symptoms are experienced, only one remedy is taken, and that remedy will be aimed at all those symptoms."

Det är inte rimligt att apotek säljer trolldrycker och magiska sockerpiller, oavsett om det finns en efterfrågan! Det innebär att de skulle ta emot pengar för kvacksalveriprodukter och dessutom ge en kvalitetsstämpel i och med sitt val att erbjuda dessa medel. Magi som magi, skulle jag hävda. Och apoteksföretag ska inte sälja magiska trolldrycker. Eller blir Cure Light Wounds nästa produkt på deras hyllor?

Vacciner och "svenska sjukan". Andrew Wakefield strikes again.

Som jag har skrivit om tidigare har vissa, framför allt i USA och Storbritannien, uppfattningen att barnvacciner orsakar autism. Detta kommer sig ursprungligen av en liten, och dåligt genomförd, studie med forskaren Andrew Wakefield i spetsen som publicerades -98 i ansedda Lancet. De ansåg sig se ett möjligt samband mellan MPR (mässling, påssjuka och röda hund)-vaccinet och autism, men sedan dess har de flesta artikelförfattarna backat, Lancet har fattat det mycket ovanliga beslutet att dra tillbaka artikeln, och Wakefield har både straffats för bristande forskningsetik och anklagats för fusk. Mer om Wakefield här. Vad som dock är ännu viktigare att veta är att upprepade, väl genomförda studier (se avsnittet "Forskningsresultat kring MPR-vaccinet" i referensen) inte har kunnat visa något som helst samband mellan autism och vacciner.

Tyvärr har dessa slutsatser inte gått hem i alla kretsar, och i vissa länder har vaccineringen minskat, delvis en följd av kampanjer som drivs av olika kändisar men också av oansvarig mediarapportering. Konsekvensen av detta är att vaccinationsgraden i vissa regioner har sjunkit under den nivå som krävs för sk flockimmunitet, dvs när nog många är vaccinerade för att man ska kunna förebygga att sjukdomen börjar spridas i samhället och att de som av olika orsaker inte kan eller har hunnit vaccinera sig ska vara förhållandevis skyddade. Detta har orsakat fläckvisa epidemier i områden där vaccinationsgraden är låg, vilket även har orsakat dödsfall. Sverige har i stort varit förskonat från större spridning av dessa vaccinationsmyter, men även här finns det områden där denna missuppfattning fått fäste.

Bland personer med somalisk bakgrund, boende i Sverige, har det visat sig att autismfrekvensen är 3-4 gånger högre än i befolkningen i stort. Detta är något som tros vara uttryck för den faktiska förekomsten snarare än en diagnostisk bias eller psykosociala faktorer, även om dessa faktorer troligtvis inte heller helt kan uteslutas. Den högre frekvensen märks framför allt i Rinkeby och Tensta - områden som har en stor svensk-somalisk befolkning. Autism kallas pga detta av vissa "den svenska sjukan". En liknande överrepresentation har inte observerats i andra etniska grupper i Sverige och det finns bristfällig diagnostisk statistik tillgänglig som skulle kunna visa på ifall en förhöjd autismfrekvens förekommer i Somalia.

Orsaken till överrepresentationen är ännu oklart och flera olika hypoteser har lyfts fram - påverkan av skadliga ämnen, katanvändning som påverkar spermiekvaliteten, bristtillstånd samt eventuella genetiska skillnader. En hypotes som har fått mycket uppmärksamhet är misstanken om att d-vitaminbrist skulle vara orsaken till fenomenet. Detta bristtillstånd har visat sig kunna orsaka skador på fosters hjärna och öka risken för skadliga mutationer under fostertillväxten.

Människor får tillskott av d-vitamin dels genom att man är ute i solen och genom den kost man äter. Solexponering är den effektivaste metoden för att tillföra d-vitamin. Olyckligtvis har personer med mörkare hud svårare att syntetisera d-vitamin, många somaliska kvinnor bär heltäckande slöjor och den traditionella somaliska kosten är d-vitaminfattig. Preliminära data från en pågående studie att utredarna bl a rekommenderar specifika kosttillskott till blivande svensk-somaliska mödrar.

Som sagt är orsakerna till överrepresentationen ännu inte klarlagda. Däremot har ju vacciner, som tidigare nämnts, inte visat sig orsaka autism. Trots detta har just denna uppfattning spridits i förhållandevis hög utsträckning i gruppen svenskar med somaliskt ursprung. Detta har bidragit till en ansenlig sänkning av vaccinationsgraden, som nu i Rinkeby och Tensta är nere på 75% - betydligt mindre än de 90% som krävs för flockimmunitet.
Statistiken ser ut på detta sätt:

Den konkreta konsekvensen av detta är att det finns risk för en lokal epidemi. Även om inget vaccin är helt fritt från biverkningar som innebär sjukdomarna i sig en betydligt högre risk, vilket illustreras av tabellen nedan:
Tyvärr är det ofta betydligt lättare att skaffa sig en uppfattning än att ändra den när uppfattningen motsägs av fakta och ett upplevt samband mellan två företeelser, i detta fall vaccinering och autismsymtom, väger ofta tyngre för de drabbade än vad forskningen säger.

Och i detta fall sätter ännu en gång Andrew Wakefields hittepåforskning barn i fara.

Referens:
"Rapport från informations- och samrådsmöte om MPR vaccination, vitamin D och autism." (Socialstyrelsen)

Mer om de potentiella farorna med vaccinkritisk pseudovetenskap på Whatstheharm.net.

Tidigare inlägg:
"Oprah, Jenny McCarthy och kognitiv dissonans."
"Vaccinera!"
"Brittiska General Medical Council kritiserar etiken i Andrew Wakefields forskning om vaccin och autism."

Quiz Show (Bible Contradictions)

James Randi testar slagruteanvändare.

Se gärna hela inslaget från del 1.

Richard Dawkins: If Science Worked Like Religion.

När psykologi blir pseudovetenskap.

En uppfattning som jag mycket ofta träffar på hos både vårdpersonal och patienter är att det alltid är bra att prata av sig när man mår dåligt. En uppfattning som inte stämmer överens med verkligheten. Samtal kan ibland snarare utmynna i ältande och att lägga energin på att göra det bästa av sin aktuella situation kan då vara bättre. Det finns också en "ideologisk" skillnad i synen på pratande. Traditionellt är man inom den psykodynamiska terapin mer inriktad på att prata. Däremot går behandlingarna inom KBT ofta ut på exempelvis exponering, färdighetsträning och andra handlingsfokuserade approacher. Beteendeaktivering, som numera är den vanligaste KBT-metoden vid depression, är kanske det bästa exemplet på detta. Här arbetar man mycket med att få patienterna att ta itu med konkreta saker i stället för att vara passiv och undvikande, samt börja göra mer positiva aktiviteter. Interventionerna kan syfta till t ex att patienterna ska gå ut och ta promenader, hitta på saker med kompisar och ta itu med försummade räkningar i stället för att prata ut om sitt lidande.

En annan psykologifördom, som även psykologer faller i, är uppfattningen att det bara är psykofarmaka som har biverkningar, inte psykoterapi. Tyvärr finns det i dag begränsat med strukturerade insatser för att kartlägga just psykoterapeutiska biverkningar och faror, något som är olyckligt eftersom dessa metoder också kan ha negativa effekter. Inte minst när det är frågan om dåliga metoder eller när metoderna används på ett felaktigt sätt eller vid fel tillstånd. Detta är något som tas upp på bloggen Psychotherapy Brown Bag, där de diskuterar en artikel av Scott Lilienfield där han bland annat granskar psykologiska behandlingar med potentiella skadeverkningar. Kriterierna han använder är:

1. "They have exhibited harmful psychological or physical effects in clients or others (e.g., relatives)
2. The harmful effects are enduring and do not merely reflect a short-term exacerbation of symptoms during treatment
3. The harmful effects have been replicated by independent research teams"

Han kommer fram till att flertalet behandlingar har vetenskapligt belagda skadeverkningar:

"Level 1 (probably harmful for some individuals)

1. Critical incident stress debriefing: Heightened risk for PTSD symptoms
2. Scared Straight interventions: Exacerbation of conduct problems
3. Facilitated communication: False accusations of child abuse against family members
4. Attachment therapies (e.g., rebirthing): Death and serious injury to children
5. Recovered-memory techniques: Production of false memories of traumas
6. Dissociative identity disorder-oriented therapy: Induction of "alter" personalities
7. Grief counseling for individuals with normal bereavement reactions: Increases depressive symptoms
8. Expressive-experiential therapies (e.g., Gestalt): Exacerbation of painful emotions
9. Boot-camp interventions for conduct disorder: Exacerbation of conduct problems
10. DARE programs: Increased intake of alcohol and other substances

Level 2 (possibly harmful for some individuals)

1. Peer-group interventions for conduct disorder: Exacerbation of conduct problems
2. Relaxation treatments for panic-prone patient: Induction of panic attacks"

Alla verksamma behandlingar har potentiella biverkningar, så även psykoterapi. Det är något som jag anser lätt glöms bort i diskussionen kring evidens och krav på forskningsstöd för de metoder som används inom psykiatrin. Allt för ofta landar fokuset på att vissa behandlare känner sig kränkta och överkörda för att deras metod inte bedöms som lika effektiv som andra, och även om det alltför ofta blir ett ganska okonstruktivt käbbel inom psykologkåren så präglas debatten också ofta av en ovilja att ta ställning och att man gärna håller fast vid uppfattningen att metoderna som man diskuterar nog alla är bra, fast på olika sätt och för olika personer, även när forskningen säger något annat. Till skillnad från många psykologer tycker jag att de tilltagande evidenskraven är bland de mest positiva utvecklingarna i psykologins historia. Vi måste inte bara kunna belägga att vi gör nytta utan också att vi inte skadar våra patienter. Och för att göra det krävs vetenskap, inte bara teorier och behandlarnas subjektiva upplevelser. Ett påstående som man nog knappast ens skulle behövas nämna om det gällde mediciner, men som tyvärr är kontroversiellt inom psykologvärlden.

Patientsäkerhet åt folket!