Att ha vetenskapen på sin sida - ett ankare runt foten?

Att forskares slutsatser på intet sätt behöver göra människor mindre övertygade om den motsatta uppfattningen är ingen nyhet, men nu har det kommit en studie som, tvärt emot forskarnas hypoteser, tyder på att övertygelser eventuellt kan stärkas när det vetenskapliga etablissemanget hävdar motsatsen.

Studien gjordes av forskarna Heather Ridolfo, Amy Baxter och Jeffrey W. Lucas vid The University of Maryland, och rörde synen på extrasensorisk perception (ESP), dvs vissa paranormala förmågor. De delade upp försökspersonerna i fyra grupper.
- Den första gruppen fick veta att 25% av befolkningen tror på ESP, men att de flesta vetenskapsmännen förnekar det.
- Den andra gruppen fick veta att mer än 90% av befolkningen tror på ESP, men att de flesta vetenskapsmännen förnekar det.
- Den tredje gruppen fick veta att 25% av befolkningen tror på ESP, och att vetenskapsmännen håller på att bli allt mer positivt inställda.
- Den fjärde gruppen fick veta att mer än 90% av befolkningen tror på ESP och att vetenskapsmännen håller på att bli allt mer positivt inställda.

Försökspersonerna var mer benägna att hålla med när en majoritet av befolkningen påstods tro på ESP, men visade sig också vara mer benägna att tro på det när vetenskapsmännen i hög utsträckning uppgavs inte tro på fenomenet.

Artikelförfattarnas hypotes är att detta kan spegla att befolkningen i allt mindre grad har förtroende för vetenskap och forskare. De lägger också fram teorier kring att:

"These findings may be due to individuals seeing paranormal belief as a
matter of faith rather than evidence and therefore reacting against science. Alternatively, perhaps endorsement from peers provides a stronger source of legitimacy for paranormal beliefs than authorization from a higher authority."

Sedan finns ju så klart även möjligheten att resultaten är uttryck för någon artefakt svarare än en spegling av verkligheten.

Just att ämnet handlar om tro och personliga övertygelser kan nog också lätt trigga vi-dem-tänkande. Det är sannolikt lätt hänt att kognitiv dissonans, som kan uppstå när man stöter på vetenskapliga bevis mot en tro som man värderar högt, leder till att konflikten undanröjs genom att övertygelserna stärks.

Här finns studien (PDF).

Via Discoblog.

Crush of the Week #11 - Rebecca Watson

Rebecca Watson är mest känd som skribent på bloggen Skepchick och som panelmedlem i podcasten The Skeptics Guide to the Universe. Hon är en hardoreskeptiker med en vass tunga och en träffsäker humor som deltar i den årliga Skepchick-pinupkalendern. Simply awesome.

Nedan pratar hon om bröst som orsakar jordbävningar:

South Park - en följd av taskig astrologisk tajming.

Som jag skrev tidigare i dag har South Park, i och med sitt häcklande av Muhammed i senaste avsnittet, råkat ut för både hot och censurering. Nu har Siwert på bloggen Siderska siktet, kommit med en, ehm, fascinerande teori kring fenomenet South Park. Det visar sig att South Parks provocerande teman är en följd av att stjärnorna och planeterna stod i dåliga positioner då Trey Parker och Matt Stone föddes. Jag gillar speciellt det fetade kvasipsykologiska avsnittet:

"Att Parker har någon slags högutvecklad intelligens för smådetaljer och vassa tillmälen syns dock i Jungfruns tecken, där kommunikationen (av idéer), Merkurius, spetsas av Jupiter som bringar tur och framgång för dem som fångas av dess nådiga blick.

Olyckligtvis är han född i Vågen så att hans allmänna intelligens ("g") till del påverkas av hur Solens disponent (Vågens härskare) fungerar. Den anses debil och problematisk i sin kärlek i Jungfrun, och visar sin vilja till identifikation genom att kritisera. Börjar vi se mönstret på en riktig häcklare, här?

Stone torde stå för merparten av kiss-och-bajs-humorn, givet hans solida spänning mellan orala Oxen och anala Skorpionen. Se den perverterade fotografen och koprofilen Robert Mapplethorpe (nytt fönster) för en mer ingående diskussion av zodiakens "sataniska axel".

Den intressanta minsta gemensamma nämnaren för dessa herrar är att båda i hög utsträckning definieras av EGENMÄKTIGHETSSYNDROMET. I båda fallen är såväl det egocentriska barnet Väduren aktiv som den auktoritativa (eller bara auktoritära) föräldragestalten Stenbocken. Är det konstigt att serien (fult och klantigt tecknad) bygger på motsättningen mellan barn och vuxenvärlden?

Stones horoskop har flera helvetiska indikationer och hans angrepp från Mars i Stenbocken mot barnet/Väduren måste rimligen innebära att han är ett misshandlat barn som nu tar revansch på detta sätt."

Även humanistprofilen Patrik Lindenfors får sig en känga:

"Mars i Stenbocken och Månen i Fiskarna som hos Stone, men därtill en Mars som sprider agg över såväl Solen som Saturnus i Stenbocken. Här saknas komponenten i Väduren men den visa människan ser en auktoritetsproblematik redan i det sagda."

Trots att han kritiserar South Park för dess låga och elaka nivå avslutar han intressant nog inlägget med att rekommendera - Family Guy (!)

Han har också sammanställt horoskopen för Anna Nicole Smith (eventuellt besatt), Jocke Berg ("järnarbetaren Mars + och blytunga underklassplaneten Saturnus lamslår varandra i egohävdelsens tecken Väduren") och många, många andra. Här är ett tidigare inlägg om siderska siktet.

South Park skämtar med islam, och heeelt oväntat, freakar folk ut.

South Park firade sitt tvåhundrade avsnitt med att häckla så många som möjligt, däribland de stora religionerna. De dolde Mohammed bakom en svart fyrkant och i en björnmaskotdräkt, men hänvisning till att man inte får visa bilder av honom enligt Islam. Naturligtvis i en anda som drev med själva silkenvanteapproachen till religion. Som förväntat orsakade det en massa drama och dunkla hot, och tragiskt nog så böjde sig Comedy Central och censurerade en del av det uppföljande avsnittet.

Inget är heligt! Alla ideologier, även religion, måste kunna kritiseras och skämtas med. De extrema företrädarna ska inte få undgå kritik eller tvinga fram censurering av rädsla! Dessutom gör de sig till företrädare för muslimer som är funtade, vilket också är tragiskt.

Till skillnad från vissa skeptiker hävdar jag bestämt att religion, liksom andra ovetenskapliga områden, är något som skeptiker bör granska. I själva verket har religion ett mycket större inflytande över människors liv än medium, vaccinationsmotstånd och allt det där som skeptikerrörelsen ifrågasätter. Min åsikt är att hittepå utan vetenskapligt stöd är hittepå, oberoende av om det handlar om homeopati, medium eller Gud.

I videoklippet nedan pratar Ayaan Hirsi Ali om Comedy Centrals beslut:


Aftonbladet: "South Park” hotas efter Muhammed-satir.
Expressen: "South Park" censureras efter hot.
DN: ”South Park” retar muslimer.
SVD: ""South Park" censureras efter hot.

Ghost in the Machine #4 - Andlighet genom hjärnskada.

Som jag har skrivit tidigare kan stimulering av olika områden i hjärnan, framför allt delar av temporalloben och gränsområdet mellan temporal- och parietalloben, orsaka olika typer av andliga upplevelser. Forskningen visa också på att hjärnskador i ett par områden i höger och väster parietallob kan orsaka upplevelser av transcendens - att man är ett med världen runtomkring sig och att man inte är helt och hållet begränsad av kroppens avgränsningar.

I studien i fråga har de undersökt ett antal patienter som genomgick hjärnkirurgi i dessa områden. Upplevelsen av transcendens ökades omedelbart efter operationen och hade bestående effekt. Många av patienterna blev också mer religiöst aktiva än de hade varit innan. Att just parietalloberna är inblandade är kanske inte så konstigt eftersom dessa områden i hjärnan är del av ett nätverk som bearbetar rumslig information, bland annat om var kroppen befinner sig i relation till omgivningen.

Som många tidigare neurovetenskapliga studier visar detta på att känslor av andlighet troligtvis inte behöver handla om faktiska övernaturliga företeelser, utan i stället vara en fråga om just känslor och processer i hjärnan.

Referenser:
Urgesi, C., Aglioti, S., Skrap, M., & Fabbro, F. (2010). The Spiritual Brain: Selective Cortical Lesions Modulate Human Self-Transcendence Neuron, 65 (3), 309-319 DOI: 10.1016/j.neuron.2010.01.026

Brick Johnstone, Bret A Glass (2008). Support for a neuropsychological model of spirituality in persons with traumatic brain injury Zygon, 43 (4), 861-874

Att debunka terapeutisk beröring är en barnlek.

Emily Rosa var en nioåring som skulle göra ett vetenskapligt experiment som en skoluppgift. Hon valde då att debunka terapeutisk beröring. Detta är en metod som syftar till att underlätta läkeprocesser med hjälp av handrörelser nära, men inte på, kroppen. De hävdar ett de känner kraften med sina händer och bearbetar den. Emily bad ett antal utövare att testa detta genom att hålla sina händer genom hål i en skärm och sedan gissa vilken hand Emily håller sin egen hand över. Försökspersonerna lyckades endast gissa rätt i, föga imponerade, 44% av försöken. Emily Rosa är en kändis i skeptikerkretsar, inte minst eftersom hon, med lite hjälp, fick sin studie publicerad i ansedda journalen JAMA. Coolaste. Ungen. Nånsin. Eller, ja, numera är hon vuxen, men ändå.

Här finns artikeln i JAMA.

I videoklippet nedan får man se Emily när hon testar TT-utövare:

Läkaren Ben Goldacre om placebo- och noceboeffekten.

Via Bad Science, så klart.

Debriefing - ineffektivt och potentiellt skadligt.

Vad gör man då en katastrof eller traumatisk händelse inträffar? När det sker en stor olycka? När någon dör i en arbetsplatsolycka? De flesta skulle nog tänka sig att man tar till debriefing, och detta är något som fortfarande är fallet hos många organisationer. Med debriefing menar man vanligtvis en engångsintervention med dem som varit med, där man kort efter händelsen går igenom det som hänt förhållandevis detaljerat och diskuterar deltagarnas känslor och tankar kring detta. Syftet är att, genom en tidig intervention, minska traumatiseringen och risken för posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Den vanligaste modellen skapades av Jeffrey T. Mitchell under -80-talet som består av sex faser: introduktion, fakta, tanke, känslor, symtom, undervisning samt avslutning. Vanligtvis deltar i stort sett alla inblandade och debriefingen hålls 1-3 dagar efter det inträffade.

Senare forskning visar dock på att rutinmässig debriefing inte tycks vara en effektiv metod för att förebygga traumatisering och PTSD. I själva verket har Socialstyrelsen inte bara avstått från att rekommendera insatsen, utan säger också att det är något som ska undvikas, och stödjer sig bland annat på slutsatser från SBU och en omfattande Cochranerapport. Det framkommer här också att det finns vissa belägg för att debriefing faktiskt kan försämra deltagarnas mående, störa den normala krisbearbetningen och i värsta fall skapa en återtraumatisering, inte minst när personerna fortfarande är i ett upprivet tillstånd. Att bli påtvingat en debriefing kan enligt vissa också minska känslan av kontroll och därigenom öka sårbarheten och att höra berättelserna från dem som råkat ännu värre ut kan eventuellt förvärra minnena av traumat. Framför allt ifrågasätts användningen av metoden som rutinmässigt och mer eller mindre obligatorisk insats för drabbade, oavsett grad av krisreaktion.

Men vad ska man då göra efter en allvarlig incident?
I den akuta fasen gäller följande, enligt Kunskapscentrum för katastrofpsykiatri, råd som baserar sig på tillgänglig forskning:

"• Etablera mänsklig kontakt på ett inkännande och icke-påträngande sätt.
• Förstärka omedelbar säkerhet och förmedla fysisk och emotionell trygghet.
• Lugna och sansa drabbade som är emotionellt överväldigade och utom sig.
• Hjälpa drabbade att artikulera omedelbara problem och behov samt inhämta ytterligare
nödvändig information.
• Erbjuda praktiskt stöd och information för att hjälpa drabbade att ta itu med sina problem
och behov.
• Koppla samman drabbade så snart som möjligt med nätverk för socialt stöd, inkluderat
familjemedlemmar, vänner, grannar, och samhällets hjälpinstanser.
• Stödja positiva bemästringsstrategier, uttrycka erkänsla för och ge understöd till drabbades
starka sidor och bemästringsansträngningar; uppmuntra vuxna, tonåringar barn och
familjer att ta aktiv del i sin återhämtning.
• Förmedla information som kan hjälpa drabbade att bemästra traumats psykologiska
påverkan.
• Förstärka kontinuiteten i krisstödet genom att klargöra hur länge förmedlaren av
Psykologisk första hjälp kan vara tillgänglig samt, när så är möjligt, koppla ihop den
drabbade med personal från andra krisstödsinstanser, hälso- och sjukvårdsinrättningar,
psykiatriska mottagningar, kommunala stödinstanser eller andra organisationer."

De ger också rådet att "Sjukförklara inte. De flesta reaktioner är förståeliga och förväntade med hänsyn till vad individer som varit utsatta för allvarliga händelser kan ha upplevt. Benämn inte reaktioner för ”symtom” och tala inte i termer av ”diagnos”, ”tillstånd”, ”sjuklighet” eller
”störningar.”" samt "Genomför inte någon ”debriefing” genom att fråga om detaljer kring vad som hände." De nämner också att "Förutom att säkerställa fysisk säkerhet är det också viktigt att skydda mot onödig exponering för ytterligare traumatiska händelser eller påminnelser om traumat, såsom som ljud, syner eller lukter som kan vara skrämmande. Skydda de drabbade mot journalister, annan mediepersonal, åskådare eller andra. ... Om drabbade har tillgång till olika media, TV- eller radioutsändningar, förklara då att överdrivet läsande, tittande och lyssnande på mediebevakningen av den svåra händelsen kan vara uppslitande, speciellt för barn och tonåringar." Naturligtvis ska man prata med de drabbade i kris som önskar det, men samtal ska då ha en stödjande, inte bearbetande, inriktning.

Bra hanteringsstrategier efter en allvarlig incident är bland annat att:

"• Prata med andra för att få stöd
• Skaffa nödvändig information
• Vila, äta och röra på sig
• Ägna sig åt positiva, distraherande verksamheter som sport, hobby, läsning
• Försöka om möjligt att bibehålla normala rutiner
• Intala sig själv att det är normalt att uppleva olika reaktioner i perioder
• Planera trevliga aktiviteter
• Äta hälsosamt
• Ta pauser
• Vara tillsammans med andra
• Delta i stödgrupper
• Använda avslappningstekniker
• Tala lugnande till sig själv
• Fysisk aktivitet i rimlig omfattning
• Söka hjälp vid behov
• Föra dagbok
• Fokusera på något praktiskt man kan göra direkt för att hantera situationen bättre
• Att använda sig av bemästringsstrategier som fungerat förr"

Psykiatriska insatser kan vara aktuellt, men då med dem som visar tecken på bestående traumatisering. Mellan 5 och 30% av de som varit med om en potentiellt traumatiserande händelse får också senare PTSD. Socialstyrelsen sammanfattar sina riktlinjer på detta sätt:

"Rekommendationer – förebygga och behandla posttraumatiskt stressyndrom hos vuxna
Vid akut stressreaktion och risk för posttraumatiskt stressyndrom bör hälso- och sjukvården erbjuda
• psykologisk behandling med KBT (prioritet 2).
Hälso- och sjukvården bör inte
• erbjuda engångsinsatser med individuell psykologisk debriefing efter
traumatiska händelser för att förebygga posttraumatiskt stressyndrom
(icke-göra).

Vid posttraumatiskt stressyndrom bör hälso- och sjukvården erbjuda
• psykologisk behandling med KBT (prioritet 1)
• psykologisk behandling med EMDR (prioritet 2)
• läkemedelsbehandling med antidepressiva (prioritet 3)."

KBT för PTSD inkluderar bland annat tekniker för stress-/ångesthantering och för att förändra tankar, men kärnmetoden är exponering - något som kan tyckas paradoxalt men som är en effektiv metod. Exponering används inte i en akut krisfas, utan i ett senare skede, och genom att upprepat exponera personen för tankar, platser etc som väcker obehag minskar man i längden ångesten. Detta genom att man "lär om" kroppens varningssystem när man får uppleva dessa mentala bilder och situationer utan att någon fara inträffar och man ökar livskvaliteten genom att patienten klarar av att hantera fler situationer i vardagen. En annan behandling med vetenskapligt stöd är Eye Movement Desensitization and Reprocessing (EMDR), där patienten får minnas och återupprepa det som hänt, samt uppleva de känslor som detta väcker, kombinerat med inslag av att terapeuten för ett finger fram och tillbaka framför patientens ögon som han eller hon ska följa med blicken. Teorin är att "Växelvis bilateral stimulering, som ögonrörelser, ljud eller beröring, förefaller kunna skapa ett tillstånd av »mindfulness« – ett avslappnat tillstånd i informationsbearbetningssystemet. Detta skulle kunna skapa förutsättningar för nya tankar och perspektiv och underlätta bearbetningen av de traumatiska minnena." Dock har kritiker hävdat att effekten kan vara ett uttryck för vanlig hederlig exponering a la KBT. Även antidepressiv medicinering har visat sig vara effektiv, dock medför ångestdämpande medel av typen bensodiazepiner, exempelvis Oxascand, risk för psykologiskt och fysiskt beroende.

Det finns en vulgärpsykologisk uppfattning, som jag ofta stöter på i mitt jobb, om att det alltid är bra att "prata ut". Detta är inte sant - ibland kan pratandet göra mer skada än nytta om det görs på fel sätt och i fel tillfälle. Klassisk debriefing verkar vara en av dessa felaktiga användningsområden enligt tillgänglig forskning, och vi får hoppas att kommuner, landsting och andra organisationer får upp ögonen för detta snarast möjligt.

Granskningen på psykologiska metoder i bland annat psykiatrin har ofta beskyllts för att vara för alltför inspirerad av hur läkemedelsbehandlingar bedöms, men jag tror att psykologin har en del att lära på vissa plan. Inte minst saknas det i dag strukturerade system för att rapportera biverkningar och de potentiella negativa effekterna av olika terapeutiska metoder utreds inte i tillräcklig utsträckning, någon som bland annat Michael D. Anestis påpekar i ett inlägg på bloggen Psychotherapy Brown Bag. Och när det gäller debriefing påpekar Ekeberg & Hem klokt att "This kind of intervention is contrary to most clinical thinking: first, assess the trauma; second, offer treatment accordingly. Nobody would recommend that all victims of traffic accidents should be given a standard surgical procedure of 15 minutes in the operating room."

För mer information om ämnet, besök Kunskascentrum för katastrofpsykiatris hemsida.

Referenser:
- Suzanna C Rose, Jonathan Bisson, Rachel Churchill, Simon Wessely - "Psychological debriefing for preventing post traumatic stress disorder (PTSD)." (2009) Cochrane Review.
- "Krisstöd vid allvarlig händelse." (PDF) (2008) Kunskapssammanställning från Socialstyrelsen.
- Richard J. McNally, Richard A. Bryant, and Anke Ehlers - "Does Early Psychological Intervention Promote Recovery from Posttraumatic Stress?" (PDF) (2003) Psychological Science in the Public Interest.
- Socialstyrelsens rekommendationer om debriefing för att förebygga PTSD.
- SBUs sammanställning av behandling av ångestsyndrom. (2005) (PDF)
- Roberts NP, Kitchiner NJ, Kenardy J, Bisson J. - "Multiple session early psychological interventions for the prevention of post-traumatic stress disorder." (2009) Cochrane Review.
- Mayou RA, Ehlers A, Hobbs M. - "Psychological debriefing for road traffic accident victims. Three-year follow-up of a randomised controlled trial." (2000) Br J Psychiatry.
- "Psykologisk första hjälp. Användarinstruktion. Andra utgåvan." (PDF) Kunskapscentrum för katastrofpsykiatri.
- Per-Olof Michel, Kerstin Bergh Johannesson & Tom Lundin - "Psykologisk första hjälp i samband med katastrofer och olyckor." (PDF) (2006) Läkartidningen.
- "Nationella riktlinjer för vård vid ångest- och depressionssyndrom." (PDF) (2010) Socialstyrelsen.

Vad Jesus sa om homosexualitet.

Via Aqurette och The Daily What.

Buggar i hjärnan #6 - Invasion of the Body Snatchers. Capgras syndrom.

Tänk dig att dina nära och kära har blivit ersatta av främmande personer. Personer som ser ut, låter och rör sig precis som dem och som kan allt som dina anhöriga kan. Men som är främlingar. Detta är verklighet för personer som har drabbats av capgras syndrom. Tillståndet är mycket sällsynt, men kan uppstå vid exempelvis schizofreni och andra psykossjukdomar, samt vid demens eller hjärnskada. Oftast rör vanföreställningen just människor, men ibland även föremål.

Detta är inte ett särskilt väl studerat fenomen, men vissa, bland annat neuroforskaren V.S. Ramachandran, tror att det är ett uttryck för en bristfällig koppling mellan de delar av hjärnan som processar visuell information och ansikten, framför allt fusiform gyrus, samt amygdala, som processar känslomässig information. Åsynen av människor som vi har någon form av relation till väcker välbekanta känslor, och när dessa känslor inte väcks orsakar det en känsla av främlingskap. Bland annat Ramachandran har däremot observerat att känslan av att den andre är utbytt inte behöver uppstå när personerna som har capgras t ex talar i telefon med någon anhörig. Detta tror han beror på att de delar av hjärnan som processar ljud har en separat koppling till amygdala.

Tillståndet brukar räknas till en grupp av syndrom som kallas "delusional misidentification syndrome." Dit räknas även:
- Fregoli delusion - Övertygelsen att flertalet personer som patienten träffar på egentligen är samma person.
- Intermetamorphosis - Tron att människor byter identiteter med varandra trots att de behåller samma utseende.
- Subjective doubles - Uppfattningen att de har en identisk dubbelgångare med en separat personlighet och agenda.

Michael Specter pratar om faran i motstånd mot vetenskap.

I'm back, och numera podcastar jag!

Jag har försummat bloggen ett bra tag nu. Sorry! Har varit rätt upptagen med, tja, livet, men också med vår nya podcast Skeptikerpodden, som granskar bland annat pseudovetenskap och övernaturliga fenomen. Kolla upp den här eller ladda ner den från iTunes. Vi har varit effektiva och släppt fyra avsnitt hittils, där vi bland annat har intervjuat en trollkonstnär om lurendrejeriknep, pratat om ut ur kroppen-upplevelser och sömnparalyser, granskat alternativmedicinska metoder som zonterapiplattan och ayurveda, rapporterat om naturläkaren som påstår sig kunna bota cancer med vitkål och musselolja och berättat om Simon Singh, som åtalats för förtal i Storbritannien efter att han kallat ovetenskapliga metoder för "bogus". Vår målsättning är att ha en lättsam ton och vi riktar oss till allmänheten.

Så, kolla upp den: Skeptikerpodden.se!

Och nu är jag tillbaka med bloggandet!