När strävan efter lycka orsakar lidande.

Att vilja vara lycklig är ju något som nog alla, på ett eller annat vis, önskar. Det är en strävan som till och med nämns som en grundläggande rättighet i den amerikanska självständighetsförklaringen (..."and pursuing and obtaining happiness and safety."). Detta låter ju som en alldeles utmärkt målsättning, men vad många dock numera hävdar är att det inte riktigt är så enkelt, och att själva kampen för lycka och glädje kan få den paradoxala effekten att man faktiskt mår sämre och får en mindre tillfredsställande tillvaro. Den terapiinriktning som främst har belyst detta är Acceptance and Commitment Therapy (ACT), en metod och teoribildning som baseras på bl a KBT och mindfulness.

Problemen uppstår när människor inte tolererar jobbiga känslor eller händelser, utan blir upptagen av tankar på att saker inte är som de önskar och att de inte känner som de vill känna. Eller för den delen upptagen av hur man uppfattar att saker bör vara enligt normer och enligt hur andra verkar ha det (med betoning på verkar). Det som lätt inträffar är att lidandet växer i och med att allt mer fokus läggs på de negativa sakerna i tillvaron i stället för de positiva och att det blir svårare att trivas i den livssituation man befinner sig i.

David Eberhard skriver i sin bok "I trygghetsnarkomanernas land" om hur svenskarna fått allt mindre tolerans för lidande, vilket bl a bidrar till att i övrigt normalfungerande personer i ökande grad söker akut psykiatrisk vård för smärtsamma händelser som människor tidigare hanterade utan att söka sig till psykakuten. Det ligger nog något i det, och jag skulle gissa att psykiatrin och psykologin är medskyldiga i detta. Vi vill hjälpa människor att må bättre, så klart, och har nog många gånger själva fallit i lyckofällan som behandlare. Vi har också lyft fram att psykiska sjukdomar är just sjukdomar, bl a i syfte att normalisera genom jämförelsen med kroppsliga sjukdomar, men har på köpet bidragit till synen att lidande är någon onaturligt som ska botas. Just flykten från smärta och lidande gör dock ofta att man lägger mycket av det positiva i livet på hyllan. För den krassa sanningen är att lidande är en oundviklig del av livet.

Modellen för beteendeaktivering, en KBT-behandling med god evidens vid depression, beskriver att depression ofta följer av en ond spiral där negativa livshändelser eller känslor leder till olika typer av undvikande beteenden - som att man drar sig undan från vänner, slutar att idrotta, inte gör det man ska på arbetet, inte tar sig för att göra sådant som man tycker är kul etc. Då befinner man sig i sitsen att det inte längre bara är ursprungssituationen som är jobbig, utan även en hel del andra saker, och att man inte gör saker man mår bra av. På liknande sätt kan rädsla för jobbiga känslor ofta leda till ett eskalerande lidande och ökade svårigheter att hantera känslorna på ett adekvat sätt. Detta ser man inte minst hos patienter med ångestsyndrom, t ex panikångest, samt hos personer med borderline personlighetsstörning. En viktig del i behandlingen är då att hjälpa personerna att blir bättre på att möta och tolerera sina känslor, i stället för att paralyseras av dem.

Det är detta som är innebörden i "acceptance", "commitment", handlar i sin tur om att konkret handla i enlighet med de värderingar man har och vad man vill uppnå. Hur man kan tänka kring detta sammanfattas väl i denna klassiker:

"Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, ge mig mod att förändra det jag kan och ge mig vishet att se skillnaden."

Med andra ord bör man lägga energin på sådant man kan göra något åt i stället för att älta sådant som har hänt tidigare, som är bortom ens kontroll eller där kostnaden för engagemang är för stor. Utmaningen är just att avgöra vad som hör till vilken kategori, något som inte alltid är särskilt enkelt.

Hur man förhåller sig till tankar och känslor är en viktig faktor för hur man mår och fungerar. Att försöka trycka undan dem gör lätt att tankarna och känslorna intensifieras i längden och att man får en mindre förmåga att handla konstruktivt. Däremot blir det också ett lika stort problem när man köper allt som känslorna och tankarna "säger". I ACT använder man sig av begreppet "fusion" eller "sammansmältning" för att beskriva detta. Motsatsen är defusion/decentrering. Russ Harris sammanfattar i boken "Lyckofällan" att:

"Obehagliga eller nedslående bilder kommer att dyka upp gång på gång när vi ställs inför utmaningar i livet, och vi kan ödsla massor av dyrbar tid på att älta dem eller försöka göra oss av med dem. Om vi helt smälter samman med de här bilderna kan de till och med verka så otäcka att de avskräcker oss från att göra sådant som vi sätter värde på ... Sammansmältning leder till att vi:

- Tar bilderna på allvar.
- Ägnar dem vår odelade uppmärksamhet.
- Reagerar på dem som om det som händer i bilden verkligen händer just nu.

Decentrering leder till att vi:
- Inser att bilderna inte är något annat än bilder.
- Inser att bilderna inte kan skada oss på något sätt.
- Bara uppmärksammar dem om de är till nytta för oss."

För ett tag sedan höll professor Randolph Nesse föreläsningen "If natural selection is so great, why is depression so common?" på Karolinska Institutet. Han lanserade här den intressanta idén att nedstämdhet fyller det evolutionära syftet att få oss att ge upp mål som är allt för ouppnåeliga eller "kostar" för mycket att sträva mot, och att depression är en patologisk variant på detta. Han tog exemplet med personer han träffat som gång på gång försökt komma in på läkarutbildningen med för låga betyg eller gjort upprepade misslyckade försök att bli gravida. Dessa mål hade upptagit allt för mycket av deras tid och energi, och orsakat idel besvikelse och smärta. Att ge upp dessa mål, som de med all sannolikhet aldrig skulle uppnå, innebar ofta en minskad depressivitet och att de kunde gå vidare i livet. Att uppmuntras till att "sikta mot stjärnorna", "aldrig ge upp" och klassikern "du kan bli vad du vill om du bara kämpar" har med andra ord även en baksida. Samtidigt är det, som sagt, lika viktigt att hitta konstruktiva mål och värderingar att sträva mot, så länge som vinsterna är rimliga i jämförelse med förlusterna.

Ett annat problem med lycka är ju också att det är svårare än vi tror att förutse vad vi kommer att bli lyckliga av, något som Daniel Gilbert skriver om i sin bok "Snubbla på lyckan". I ett klipp från konferensen TED Talks berättar han om detta och illustrerar sin poäng bland annat med en undersökning som visat att människor som vunnit på lotto och som fått ett fysiskt handikapp längre fram är ungefär lika lyckliga. "We synthesize happiness, but we think happiness is something to be found." Vi överskattar ofta vilken skillnad det skulle innebära att nå ett visst mål och missar att ta tillvara på det som är här och nu och göra det bästa av situationen.

För att ta samma citat som Gilbert tar upp i föreläsningen:

"The great source of both the misery and disorders of human life, seems to arise from over-rating the difference between one permanent situation and another. Avarice over-rates the difference between poverty and riches: ambition, that between a private and a public station: vain-glory, that between obscurity and extensive reputation. The person under the influence of any of those extravagant passions, is not only miserable in his actual situation, but is often disposed to disturb the peace of society, in order to arrive at that which he so foolishly admires. The slightest observation, however, might satisfy him, that, in all the ordinary situations of human life, a well-disposed mind may be equally calm, equally cheerful, and equally contented. Some of those situations may, no doubt, deserve to be preferred to others: but none of them can deserve to be pursued with that passionate ardour which drives us to violate the rules either of prudence or of justice; or to corrupt the future tranquillity of our minds, either by shame from the remembrance of our own folly, or by remorse from the horror of our own injustice."

- Adam Smith



Det är inte helt enkelt att sammanfatta ACT i ett blogginlägg, så om ni är intresserade av att lära er mer rekommenderar jag att ni läser någon av böckerna nedan:

Steven Hayes - "Sluta grubbla, börja leva."
Russ Harris - "Lyckofällan."
Anna Kåver - "Att leva ett liv, inte vinna ett krig: om acceptans"
Jon Kabat Zinn - "Vart du än går är du där."
Dan Gilbert - "Snubbla på lyckan."

Olika övningar och formulär finns på www.thehappinesstrap.com

Ricky Gervais om varför han inte tror på Gud.

Autismbehandling à la The Secret.

Boken och filmen "The Secret" lanserade idén "law of attraction", som går ut på att tankar kan påverka omvärlden negativt eller positivt. Modern i videoklippen nedan driver tesen att denna princip bidragit till att bl a lindra hennes sons autismsymtom och påverka omgivningens handlingar mot honom.

Inte helt oväntat ger en sökning på PubMed ger inga träffar på söktermerna "law/laws of attraction". Knappast en evidensbaserad behandling, med andra ord.

Brittiska General Medical Council kritiserar etiken i Andrew Wakefields forskning om vaccin och autism.

Andrew Wakefield är en brittisk forskare som i slutet av -80-talet genomförde en studie tillsammans med ett antal andra forskare, vilken kom att starta den vaccinrädsla som har spritt sig i bl a USA och Storbritannien på senare år. Studien i fråga hade endast 12 försökspersoner, kontrollgrupp saknades och slutsatserna byggdes till stor del på föräldrarnas subjektiva upplevelser av tidsmässiga samband mellan vaccineringar och autismsymtom. Man kom i studien inte heller fram till några särskilt tydliga samband, men resultaten kom att tolkas, inte minst av Wakefield själv, som stöd för ett samband mellan autism och vaccin mot mässling, påssjuka och röda hund (MMR).

Att vaccineringar sker i en ålder då autismen börjar observeras i större utsträckning av omgivningen - med eller utan vacciner, gör att det inte är så konstigt att man felaktigt kan uppleva att det finns ett orsakssamband. Dock pekar, enligt den granskande journalisten Brian Deer, också vissa uppgifter på att Wakefield kan ha fabricerat eller ändrat data i studien.

Dessutom har det framkommit att Wakefield hade patenterat ett konkurrerande vaccin. Han tog också emot pengar från en advokat som företrädde en grupp föräldrar som lämnat in en stämning med anledning av påstådda vaccinskador hos sina barn. Vissa av dessa barn ingick också i studien. Artikeln publicerades initialt i The Lancet, som drog tillbaka den efter att dessa fakta framkommit.

Nu har brittiska General Medical Council avslutat sin granskning av hans tillvägagångssätt och funnit forskningsetiska brister, bland annat avseende de ekonomiska kopplingarna samt de onödiga och smärtsamma undersökningarna som genomförts under studien. De bedömer att han handlat "dishonestly and irresponsibly" med “callous disregard” för barnen, men har ännu inte beslutat vilka konsekvenser detta ska få för Wakefield.

Tyvärr har Wakefields studie varit en starkt bidragande faktor till minskad vaccinering i vissa länder, vilket har inneburit en ökning av bland annat mässling. Påståendet att MMR-vacciner orsakar autism har undersökts noggrant av andra forskare och man har inte funnit några sådana samband. Detta har dock inte hindrat de intressegrupper som förlitar sig mer på den subjektiva upplevelsen av att vacciner är farligt än på vetenskap att fortsätta sin kamp mot vad som, enligt många, är ett av historiens främsta medicinska framsteg.

- BBC: "MMR scare doctor 'acted unethically', panel finds."
- Neurologica Blog: "Andrew Wakefield “Acted Unethically.”
- Science-Based Medicine: "Hostility Towards Scientists And Jenny McCarthy’s Latest Video."
- Brian Deers sidasammanställningar av hans granskning av Andrew Wakefield.
- Jenny McCarthy Body Count

Homosexuell? Traumatiserad av incest eller våldtäkt? Homeopati är lösningen!

Utövare av alternativmedicin och new age ses ju ofta som öppensinnade, men tyvärr präglas dessa sammanhang förvånansvärt ofta av vad som nog måste benämnas som konservatism - framför allt vad gäller könsroller. Yin Yang-konceptet är ett ständigt återkommande tema där det kvinnliga står för vissa egenskaper och det manliga för andra. Detta kopplas ofta till stora tankebyggnader om tillvaron där de förenklade gränsdragningarna mellan kvinnligt och manligt överförs till olika metaforiska koncept. Exempelvis:

"Yin (陰 eller 阴) och yang (陽 eller 阳) (eum-yang på koreanska) är centrala begrepp inom kinesisk filosofi och som symboliserar ytterligheter. Yin och yang är universums urkrafter. Under hösten och våren möts yin och yang för att befrukta jorden och tecknet är regnbågen. Yin, som är det svarta, symboliserar jorden, det mörka och kalla, fuktiga, passiva och kvinnliga. Yang, som är det vita, symboliserar himlen, det ljusa och varma, torra, aktiva och manliga."

Det finns hos vissa kvinnliga utövare inom alternativmedicin eller new age även en uttalad kvinnochauvinism. Minns bland annat Anna Wahlgrens envetna hävdande att kvinnor (mödrar) har en intuition som ligger närmare sanningen än den "manliga" forskningen och läkarvetenskapen. De binära, och oerhört förenklade, motpolerna manligt-kvinnligt uppfattas som något naturligt, vilket ju vanligtvis, i stor sett per automatik, uppfattas som något bra i dessa sammanhang. Tyvärr smittar det bitvis också av sig i en syn på homo- och bisexualitet som ett brott mot den naturliga ordningen. Sexuell läggning och könsroller är tätt knutna till varandra, då det ena konceptet i stort sett blir meningslöst utan det andra. Och att homo- och bisexualitet (samt trans, så klart) kan uppfattas som ett brott mot den av universum givna balansen har jag skrivit om i ett tidigare inlägg, då gällande astrologbloggarna Det onda ögat och Siderska riket, där homosexualitet beskrivs som ett uttryck för reinkarnationsproblem.

Alicia H tipsade härom dagen på Twitter om ett homeopatiforum där ämnet homosexualitet diskuteras med utgångspunkt i frågan "Can homeopathy heal homosexuality?" Mera förstående kommentarer om att homosexualitet inte är en sjukdom och att det inte är något man behöver motverka blandas här med förslag på behandling med de homeopatiska medlen Pulsatilla, Hyoscyamus eller Thuja och påståenden om att homosexualitet är ett uttryck för att det moderna samhället, till skillnad från naturfolken, kommit allt för långt från naturen. En användare kommer också med det intressanta påståendet att:

"there are different kinds of homosexuals there are the ones that after relationship with the opposite sex get hurt,daddy or mummy messed with them,or a pedafile the real biggy is the demonic one when the spiritual poles cross in the womb constitutional remedie is called for."

Det märkligaste påståendet kommer dock från användaren jerryacu, som hävdar att homosexualitet är en perversion orsakas av misamer - ungefär ohälsosamma avdunstningar eller ångor. idéer om miasmer ingick bland annat i homeopatigurun Hahnemanns teorier, och ni kan läsa mer om det här.

På denna sida skrivs det om medlet natrum bromatums välgörande effekter. Här sammanfattas det bland annat att:

"Natrum Bromatum will prove very useful in cases of homosexuality, which are due to a man’s fear of the opposite sex. The fear of women leads a man to search for homosexual relationships. (The same of course applies to women as well)."

Inte nog med detta...

"It is a great remedy for women who have been raped. After the rape the woman may feel fear of the opposite sex. She withdraws at the very touch of a male. Every time she has sex, she relives the rape.

However, it is not necessary for a woman to have been raped in order to receive a prescription of Natrum Bromatum. Young girls are often afraid in their first relationship. This may happen if they have grown up in an environment where there were fights between their father and mother and where the mother played the role of the victim or the father had a lot of extramarital relationships and their mother accused him in front of the children.

Thus, these girls have the tendency to have platonic relationships; they do not allow their partner to come too close sexually to avoid making love. Some may have dyspareunia. Natrum Bromatum will prove to be a great remedy in such cases.

In other cases the choice of men (or women) is such, so that the fear of rape will not be triggered in the relationship. For example, if we discover that the male friends a girl has had so far were homosexuals, we must think of Natrum Bromatum. Masculinity scares a Natrum Bromatum woman. She chooses passive, soft men or homosexuals. However, she gets easily bored in the relationship. She looks for an “unreachable” man. However, when she meets one, she is afraid of him."

Resten av inlägget är en fallstudie om en kvinna med bland annat ångest och depression, som utsatts för våldtäkt av sin far under barndomen. Här hävdas det att hon botades av just natrum bromatum. När det gäller vad alternativmedicinare utger sig för att kunna bota är sjukdomar som exempelvis cancer ett stort no-no av lagliga orsaker. Däremot har de flesta inga hämningar när det gäller psykiatriska tillstånd, som t ex depression, som medför påtagligt ökad suicidrisk. Att människor i det läget erbjuds sockerpiller och/eller vatten i stället för kunskapsbaserad och fungerande behandling är inte acceptabelt. Tyvärr har man inte beaktat psykiatriska tillstånd i relevanta paragrafer i Hälso- och sjukvårdslagen, så om utövarna inte ställer till det rejält finns det inte några större möjligheter att hindra denna typ av hälsofarligt kvacksalveri.

För att återgå till inläggets huvudtema är det knappast heller riskfritt att försöka bota homo- och bisexuella, vilket forummedlemmarna ovan föreslår. Att försöka förneka sin sexuella läggning är tyvärr en vanlig orsak till psykisk ohälsa hos HBT-personer, och att sälja behandlingar (dessutom verkningslösa) i detta syfte är inte särskilt mycket bättre än den hårt kritiserade reparativa terapin.

Intressant nog har alternativmedicinarna och de som utöver olika former av new age i slutändan mer gemensamt med konservativa kristna än vad man kan tro.

Update: Uppenbarligen hjälper även homeopati mot oro kring onani som är "sapping health, leading to homosexuality, retarding development of adult sexual relationships, or undermining ability to have orgasm during intercourse are unfounded."

Ateism, humanism och socialt ansvar.

Sedan den katastrofala jordbävningen i Haiti har bloggosfären och twitter översvämmats av uppmaningar från skeptiker och ateister att donera pengar. Organisationer som The Center for Inquiry har också organiserat egna insamlingar, men det finns både förespråkare och kritiker till detta - framför allt gällande retoriken. Många har uttryckt en önskan om att visa de troende att vi också är empatiska människor och att de inte har har monopol på välgörenhet. Med rätta har detta orsakat kritik mot att man plockar billiga ideologiska poänger på en katastrof. Däremot aktualiserar ämnet också relevanta frågeställningar kring ateism, humanism och socialt ansvar.

Ateism identifieras ju i grunden av vad man inte tror på och vad man värderar och vilka åsikter man har utöver att man är icke-troende kan variera mycket, något som inte minst illustreras av Bill Maher som skapade den mycket religionskritiska filmen Religulous, men som också är en pseudovetenskapsförespråkare av stora mått. Ateistiska debattörer som Dawkins, Dennet m fl har en viktig roll i att påpeka att religioner är både ologiska och problematiska, men frågan blir då också - vad ersätter vi religionerna med?

Som jag ser det är religiositet till stor del en copingstrategi för att hantera de svåra existentiella frågor som alla människor brottas med i större eller mindre utsträckning. Insikten att alla kommer att dö lindras av tron på ett liv efter döden, frågor om rätt och fel får enklare svar genom andliga riktlinjer, tanken på en allsmäktig gud lindrar ensamhetskänslor och underlättar upplevelsen av trygghet och en större mening med tillvaron, den religiösa identiteten ger en känsla av samhörighet, traditionerna skapar gemenskap i glädje och sorg och det sociala nätverket som erbjuder stöd utvidgas. På ett samhälleligt plan har religionen genom historien fyllt en viktig funktion för att skapa gemensamma regler och värderingar, bidra till ordning och struktur och varit en grund för välgörenhetsarbete och samarbete (även om krig och motsättningar också följt i religionens spår i minst lika stor utsträckning). Att bara försöka övertyga andra att det inte finns en Gud är att be människor att sluta med något som fyller ett behov utan att erbjuda alternativ. För mig är därför humanismen en oundgänglig kompanjon till ateismen. Som föreningen Humanisterna uttrycker det:

"Humanism och humanist är ord som används i flera betydelser. Men humanismen som livssyn står för ett tydligt ställningstagande. Den sätter människan och människovärdet i centrum. Den förenar medmänsklighet och förnuft i en strävan att skapa ett bättre samhälle, där ansvaret läggs på människan själv. Demokrati och mänskliga rättigheter är universella värden som måste gälla alla människor, oavsett var man råkar leva."

Humanismen handlar just om att värdera livet här och nu, men också att ta ansvar för den värld vi lever i och för våra medmänniskor. Vad man lägger vikt vid som humanist varierar dock, och även om jag är medlem i Humanisterna så tycker jag att de lägger allt för mycket fokus på just ateism och religionskritik i stället för humanism, bland annat illustrerat av den (iofs mycket bra) annonskampanjen "Gud finns nog inte".

För mig är upplysningen, historiskt sett, ett halvfärdigt projekt. Man kan påpeka de logiska luckorna i religionerna gång på gång utan resultat så länge som religionen upplevs som det enda känslomässigt tilltalande alternativet. Vi som är skeptiker och ateister tenderar att i det närmaste tala ett annat språk än de vi försöker övertyga. Vi talar logik, vetenskap och rationalism medan de vi kommunicerar med lyssnar till känslan, och vi blir ständigt frustrerade över att inte folk bryr sig om den fullständiga avsaknaden av rimliga bevis för Gud och över gensvar som "vissa saker kan inte vetenskapen förklara." Den krassa verkligheten är dock att det vi vill sälja inte är det folk vill ha. Vi behöver kunna erbjuda alternativ som fyller de behov som religionen fyller, och så är det till stor utsträckning inte idag. Bland oss som är ateister, humanister och skeptiker tror jag det behövs mer diskussioner kring positiva alternativ, inte bara kritik. Dessutom behövs också ett större socialt ansvarstagande, och att ateistiska och humanistiska organisationer t ex samlar in pengar till Haiti tycker jag är ett utmärkt initiativ så länge som det inte används som billiga argument i ideologiska debatter.

Att ifrågasätta är inte nog, det behövs icke-religiösa alternativ på samhälleliga, sociala, existentiella, filosofiska och psykologiska plan. Jag tror att det både behövs intellektuell debatt och mycket konkreta och praktiska åtgärder. Bland annat:
- Mötesplatser och utvidgade sociala nätverk där man samlas, pratar om både vardagliga och svåra frågor och får stöd av varandra - utan att Gud är den samlande faktorn.
- Sekulära standardalternativ för samtliga sociala insatser från stat, kommun och landsting, något som tyvärr inte alltid är fallet i nuläget.
- Stämningsfulla sekulära lokaler, samt traditioner för viktiga livshändelser och högtider.
- Religiöst och ideologiskt neutrala företrädare som man kan samtala med om existentiella frågor som en parallell till präster och diakoner.
- Utökning av det gemensamma ansvarstagandet för medmänniskor och miljön.
Men framför allt tror jag att det behövs nya idéer från filosofiskt, psykologiskt, ideologiskt och sociologiskt håll, både på akademisk och folklig nivå, för att kunna visa på möjligheten att finna mening och trygghet, samt skapa en positiv samhällsutveckling, utan att förlita sig på övernaturliga makter. Vi måste hitta de känslomässigt tilltalande alternativ som i dag inte finns i nog stor utsträckning för att kunna erbjuda ett paradigmskifte till en världsbild där verkligheten här och nu räcker och där den religiösa copingstrategin inte längre behövs.

Vi behöver en ny upplysningsrörelse. Eller, om ni så vill, en humanistisk väckelse.

Placeboeffekten - omedveten självmedicinering.

Alla är ju mer eller mindre bekanta med placeboeffekten, som vanligtvis associeras med verkningslösa "sockerpiller" som används som kontroll för att mäta faktisk effekt hos mediciner. Hur placeboeffekten fungerar och vilket utsträckning den påverkar våra upplevelser är dock mindre känt.

Under årens lopp, sedan begreppet myntades på 50-talet, har placeboeffektens existens och innebörd debatterats. Forskare som Asbjørn Hróbjartsson och Peter C. Götzsche har ifrågasatt i vilken utsträckning det verkligen finns en placeboeffekt. [1] Många, exempelvis Pollo m fl har dock visat på att placeboeffekten är en ansenlig faktor i många behandlingar [2] och andra har beskrivit hur den ibland är den dominerande orsaken till behandlingsresultatet vid medicinering. [3]

Placeboeffekten visar sig inte bara i försökspersoners egna uppgifter utan även i mer objektiva mått på hur kroppen och hjärnan reagerar, som svettningar och hormonpåslag. Dock har man även sett att vissa områden i hjärnan är särskilt aktiva vid placeboreaktioner. Framför allt har man sett aktivering i bl a främre cingulum och en hypotes är att dessa områden, som även är viktiga för uppmärksamhet, medierar interaktionen mellan högre kognitiva processer. Även orbitofrontalcortex spelar en viktig roll, ett område som bland annat är inblandat i känslohantering. Opioidsystemet förefaller spela en viktig roll och placeboeffekten framstår som något av en omedveten självmedicinering som nyttjar sig av kroppens egna lugnande och smärtstillande system. [4]

Placeboeffekten är inte bara en faktor vid medicinering, utan även andra situationer där förväntan spelar in. Bland upplevde försökspersoner obehagliga bilder som mindre obehagliga när de trodde att de fått lugnande medicinering, något dom även bekräftades av aktiviteten i hjärnan. [5] Även perception kan påverkas av förväntan. Försökspersoner studie fick se en visuell illusion med fyrkanter som upplevdes snurra omväxlande till höger och till vänster. När de fick informationen att de 3D-glasögon de hade på sig skulle göra att de skulle upplevas snurra mer åt ena hållet var detta hur det upplevdes, trots att animeringen var densamma. [6] Dessutom har forskaren Fabrizio Benedetti m fl visat att idrottare som trodde att de fick smärtlindrande medicinering fick en prestationsökning i en efterföljande tävling. [7] Med detta i åtanke är det troligt att alternativmedicinaren Johnny Grimstål, som jag skrev om i min rapport från Harmoni-expo, fick en dopingeffekt av sin udda metod, även om det nog inte hade något att göra med att han "lyste in frekvensen" av dopingen i kroppen med hjälp av magneter.

Som jag har skrivit tidigare är dock inte placeboeffekten något universalmedel. Det kan göra att man subjektivt mår bättre men botar inte allvarliga sjukdomar, vilket är olyckligt eftersom många alternativmedicinare, bland annat just Johnny Grimstål, behandlar allvarliga tillstånd med verkningslösa mediciner. Det som gör det hela komplicerat är däremot att placeboeffekten oftast försvinner samtidigt som övertygelsen och att en bieffekt av fullständig ärlighet från kliniker och skeptiker är att man riskerar att beröva människor känslor av välbefinnande. En inte helt enkel fråga med andra ord.

- Mer om placeboeffekten, på Science-Based Medicine:
Incorporating Placebos into Mainstream Medicine.
The Rise of Placebo Medicine.
Placebo is not what you think it is.

- Morgan Levys bok "Placebo Medicine" online.

- Skeptic's Dictionary om placeboeffekten.

Referenser:
1. Asbjørn Hróbjartsson & Peter C. Götzsche (2001) - "Is the Placebo Powerless?— An Analysis of Clinical Trials Comparing Placebo with No Treatment."
2. Pollo m fl (2001) - "Response expectancies in placebo analgesia and their clinical relevance."
3. Irving Kirsch m fl (2008) - "Initial Severity and Antidepressant Benefits: A Meta-Analysis of Data Submitted to the Food and Drug Administration."
4. Predrag Petrovic (2005) - "Opioid and placebo analgesia share the same network."
5. Predrag Petrovic m fl - (2005) "Placebo in emotional processing--induced expectations of anxiety relief activate a generalized modulatory network."
6. Philipp Sterzer (2008) - "Believing is seeing: expectations alter visual awarenes."
7. Fabrizio Benedetti (2007) - "Opioid-Mediated Placebo Responses Boost Pain Endurance and Physical Performance: Is It Doping in Sport Competitions?"

Heterosnubbar är bögiga.

Trollhare tipsar om en sjukt rolig och tänkvärd videosnutt om ämnet män och bögighet. Att vara bög ses ju ju ofta som omanligt, inte minst av andra män, och ger i stället associationer till kvinnlighet. Vilket är icke-önskvärt av någon anledning. Men logiskt sett borde det ju vara manligare att vara bög - då slipper man ju helt att associeras med tjejer och allt det där otäcka kvinnliga. Om det är några som är bögiga, enligt hela kvinnoassociationer-är-dåligt-grejen, så är det ju heterosnubbar. Bögorgier vore ju det logiska i stället, kan man tycka, om man nu nödvändigtvis ska vara så jävla manlig.

-"Jag tycker fan att det är mer manligare också. Jag menar, det är ju egentligen rätt bögigt att hålla på och fjäska och dansa med brudarna bara för att få ligga lite."
- "Det är väl för fan bögigare att ligga med killar!"
- "Nej, det är det för fan inte, jag tycker inte det. Det känns liksom mer... softare på något sätt, manligare framför allt - två män! Manligt."

The Secret-parodi, typ. "Courageous Man Refuses To Believe He Has Cancer."

Courageous Man Refuses To Believe He Has Cancer

"Högstadieskola hade kyrklig skolavslutning."

Under flera år utövades kristna riter på Solängsskolan i Gävle. Bland annat fick eleverna delta i kristna gudstjänster vid skolavslutningen och sjunga lovsånger till Jehova.

Under många år utspelade sig, termin efter termin, kristna riter på Solängsskolans högstadium i Gävle. Eleverna fick lyssna till en kort predikan, texter ur Bibeln och sjunga kristna psalmer.
– Vi hade en vanlig gudstjänst, förklarar läraren Erik Proos, som var ansvarig för arrangemanget.

I Solängsskolans version fick en elevkör sjunga kristna sånger, som "En vänlig grönska." Dessutom tände Erik Proos ljus under ritualen.
– Men en av våra lärare blev utskälld av en hinduistisk förälder, så vi beslutade oss för att lägga ner. Men vi körde det här i ganska många år, säger Erik Proos.

Den hinduistiske förälder som Erik Proos talar om, är Rolf Lampa som är med i Hare Krishna i Gävle. Han blev mycket förvånad när de upptäckte att skolavslutningen skulle ske i en kyrka och ha kristna inslag.
– Han vägrade själv att delta, så han skolkade från avslutningen, säger Rolf Lampa, som direkt agerade mot skolan.
Han bad att få ett möte med rektorn och de ansvariga lärarna. Rolf Lampa berättar att tonen under mötet var allt annat än trevlig. Han försökte få skolan att förstå att det inte var okej att göra gudstjänsten som ett inslag i en skolavslutning.
– Jag tycker att detta är att utsätta eleverna för ett religiöst övergrepp, vilket är att direkt svika dem, säger han. Han är mycket upprörd över den naiva inställning och den blindhet han tycker att skolans personal uppvisat. Exempelvis uppmanade skolan eleverna att be till den kristna guden.
– Vi bad Fader vår, säger Erik Proos.

Hur ser du i dag på det som ni gjorde?
– Vi gjorde inget fel, vi tyckte bara att det var ett finstämt sätt att sluta läsåret på, säger Erik Proos.
Han får medhåll av skolområdeschef i Gävle, Bo Egebrand, som tycker att det som skedde var inom ramen för läroplanen.
– Det är bra för eleverna att jobba praktiskt. Det ger referenser och diskussionsunderlag, säger han. Han beklagar att de kyrkliga skolavslutningarna inte fortsatte.

Vad anser du om att eleverna var tvungna att skolka för att slippa gudstjänsten?
– Jag vet inte så mycket om detaljerna. Jag kan inte uttala mig om det. Men det ska vara väldigt långt gånget innan man blir befriad från vissa inslag.

Föräldrarna talar om situationen som ”religiöst övergrepp”. Vad säger du om det?
– Det kanske det kan vara, om det finns barn, eller framför allt föräldrar, som är starkt fundamentalistiska och inte accepterar andra religioner. Men vi har ju en skola där vi inte tar ställning. Generellt måste vi ta fram mer sådant som Solängsskolan gjorde. För att fungera i samhället och bli kritisk samhällsmedborgare, måste man ju ha något att ta ställning till. Jag tycker att det är klart värt att försvara, säger han.

Nej, nu var det ju inte riktigt det som artikeln i Världen Idag gick ut på. I stället fick eleverna hålla en hinduisk böneritual som kallas puja, troligtvis som en del i religionskunskapen. Å ena sidan tycker jag ju som ateist att religiösa inslag inte hör hemma i skolan, men tycker också att det kan finnas en poäng i att på detta sätt få insikt i religiösa traditioner som man inte så ofta, kanske aldrig, stöter på. Själv fick vi åka till en frikyrka som en del av religionsundervisningen för att observera en form av kristendom som skiljer sig från den mer välbekanta (icke-kristna församlingar saknades i min lilla hemstad).

Världen Idag är ju inte kända för sin objektiva journalistik och det framgår med all önskvärd tydlighet att de tar ställning mot skolans handlande. De har tidigare dock knappast profilerat sig som försvarare av barns och ungdomars rätt att slippa religiösa inslag i sin skolgång. På ledarsidan upprörs man bl a över att många skolor är ovilliga att låta Gideoniterna missionera på skolor och att skolavslutningar flyttas från kyrkan. Här återkommer samma tema. Här skriver ansvarige utgivare Ruben Agnarsson ett opinionsinlägg om att "Det skollagförslag som skolminister Jan Björklund lade i veckan tillåter inte konfessionell undervisning i kristna skolor", där han drar dramatiska paralleller till DDR och Stasi. Sverre Larsson, vice VD för Världen idag, uttrycker i en debattartikel att Sveriges judeo-kristna arv borde ha fått förhindra ökade rättigheter för HBT-personer och ondgör sig över att barn pga de sekulära värderingarna får positiv information om homo- och bisexualitet i skolan. Även här uttrycker man i ledaren motvilja mot att elever får positiv information om homo- och bisexualitet trots att det går emot guds ord.

Nu är det ju så klart Världen idags åsikter och det framgår inte om pappan i artikeln skulle ha blivit lika upprörd om det hade handlat om en kristen gudstjänst. Min gissning är dock att så inte hade varit fallet. Enligt min erfarenhet av kristna sammanhang ser man gärna att andligheten har en plats i samhället - men främst då det gäller kristendomen. Detta förklaras gärna med att kristendomen är en del av vår svenska kultur och därför förtjänar en särställning. Men konsekvensen blir då också att offentliga sammanhang inte blir värdeneutrala gällande religiösa aspekter och att företrädare för andra religiösa inriktningar, samt icke-troende, diskrimineras.

Alla religioner är jämlika, men vissa religioner är mer jämlika än andra?

Långsammare språkbearbetning i hjärnorna hos autistiska? En möjlig biologisk markör vid autismspektrumtillstånd.

En ny studie, som väntar på att publiceras, har tittat på hur autisters hjärnor processar språk och har funnit att denna grupp, jämfört med icke-autister, har en aningen långsammare processhastighet. Detta är något som tros bidra till vissa svårigheter att följa med i samtal eftersom realtidsuppdateringen är för långsam. En möjlig orsak till detta är att myelinet, "isoleringen" på nervtrådarna, är sämre utvecklat än hos kontrollgruppen.

Detta kan möjligtvis förklara en del av de kommunikativa problemen hos gruppen, men bland annat Scientific Blogging, som skriver om artikeln, funderar kring om detta också kan användas i diagnostiskt syfte. Skillnaden mellan grupperna är ju dock inte hundraprocentig och fortsatt forskning särskilt med tanke på att grupperna var förhållandevis små. Däremot är det ytterligare ett intressant steg i riktningen av att förstå vad som händer i hjärnan vid aspergers syndrom och autism.

Timothy P.L. Roberts m fl - "MEG detection of delayed auditory evoked responses in autism spectrum disorders: towards an imaging biomarker for autism."

Veckans citat #25

"We are all atheists about most of the gods that societies have ever believed in. Some of us just go one god further."

Richard Dawkins

Illustration: Planschen "Gods you probably are an atheist with regard to."

Ett videoklipp om synestesi

Veckans bibelord #15

"Om en man gifter sig med en kvinna och efter att ha varit tillsammans med henne inte vill ha henne längre utan kommer med beskyllningar som ger henne dåligt rykte: "Jag har gift mig med denna kvinna, men när jag låg med henne upptäckte jag att hon inte var oskuld", då skall flickans far och mor gå till stadens äldste i stadsporten med beviset på att flickan var oskuld. Flickans far skall säga till de äldste: "Jag gav min dotter till hustru åt denne man, men han vill inte ha henne längre, och nu kommer han med beskyllningar och påstår sig ha upptäckt att min dotter inte var oskuld. Men här är beviset på att hon var oskuld." De skall breda ut tyget inför stadens äldste och de äldste skall gripa mannen och straffa honom och ålägga honom att betala hundra siklar silver som tillfaller flickans far, eftersom mannen har förtalat en israelitisk jungfru. Hon skall förbli hans hustru, och han får inte skilja sig från henne så länge han lever. Men om anklagelsen är riktig och det inte finns något bevis på att flickan var oskuld, skall flickan hämtas ut från sin fars hus, och utanför dörren skall männen i staden stena henne till döds, eftersom hon genom att hora i sin fars hus har gjort vad som är en vettlöshet i Israel. Du skall utrota det onda ur folket."

5 Mos 13-21

Sömn is teh shit.

Att sömn är viktigt är ju ett ständigt återkommande mantra, dock finns det också goda vetenskapliga belägg för detta.

Forskaren John Axelsson höll för några veckor sedan en föreläsning på Karolinska institutet om sömn och kognition. Han lyfte här fram att två viktiga funktioner för sömnen är att främja hjärnans återhämtning och att understödja inlärning.

Återhämtningen sker bland annat genom att immunfunktionen stärks, att hjärnan och kroppen kyls - vilket minskar energiåtgången och slitaget, samt att nivåerna av glykogen, hjärnans "bränsle", fylls på. Forskarna Giulio Tononi och Chiara Cirelli vid University of Wisconsin har i en artikel [1] lyft fram teorin att en viktig funktion för sömnen är att skala ner styrkan i synapserna, dvs de kontaktpunkter där hjärnceller kommunicerar med varandra. Vid inlärning, och när vi bearbetar vardagliga intryck, stärks kommunikationen mellan hjärnceller på ett energikrävande sätt och sömnen gör att hjärnan får vila, något som underlättar ny inlärning under kommande dag.

Sömnen har visat sig ha en viktig funktion för att konsolidera medvetna minnen, dvs få det man lärt sig att "fastna" i långtidsminnet, och vissa har lyft fram korta tupplurar under dagen som ett sätt att förbättra minnet. [2] När man ska lära sig en motorisk förmåga har sömnen en viktig roll för att man ska bli bättre på det man håller på med. [3] Också för förmågan att associera och göra abstraktioner [4], hantera känslor [5] och vara kreativ [6] har sömnen en avgörande funktion.

Sömnbrist är bland annat associerat med sämre förmåga till nyinlärning [7] och ju högre nivåer av stresshormonet cortisol under natten, vilket är vanligt bland annat vid stressrelaterad ohälsa, ju större problem med minnet. [8] Insomniker är också långsammare vid beslutsfattande. [9]

Sömnproblem är ofta associerat med psykisk ohälsa, både som symtom och som förvärrande faktor. Bland annat bidrar störd sömnrytm ofta till insjuknande i mani eller hypomani och både deprimerade och de som har ångestsjukdomar har ofta stora sömnsvårigheter. Insomni behöver dock inte vara kopplat till psykisk ohälsa utan kan vara ett isolerat problem.

Just stressen över att inte kunna sova är ofta en faktor som gör att sömnproblem uppstår och bibehålls enligt KBT-behandlingar för insomni. Behandlingen innebär bland annat:
• Stimuluskontroll:
–lägg dig endast när du är sömnig
–använd sovrummet bara till sömn och sex
–stig upp om du inte somnar
–stig upp samma tid varje morgon
–sov inte på dagen
• Avslappning
• Hjälp att omvärdera överdrivna förväntningar på vad en god sömn är.
• Hälsopåverkande beteenden
–Koffein, nikotin, alkohol, diet, fysisk aktivitet etc.
• Omgivningsfaktorer
–Ljud, ljus, temperatur etc.
Paradoxalt nog innebär behandlingen också ofta sömrestriktion i syfte att öka sömnigheten och förbättra sömnkvaliteten.

Referenser
1. Giulio Tononi m fl - "Sleep Function and Synaptic Homeostasis."
2. Takashima m fl. - "Declarative memory consolidation in humans: a prospective functional magnetic resonance imaging study."
3. Walker m fl - "Practice with sleep makes perfect: sleep-dependent motor skill learning."
4. Gomez m fl. - "Naps promote abstraction in language-learning infants."
5. Yoo m fl - "The human emotional brain without sleep--a prefrontal amygdala disconnect."
6. Wagner m fl. - "Sleep inspires insight."
7. Yoo m fl - "A deficit in the ability to form new human memories without sleep."
8. Blackhaus m fl. - "Impaired declarative memory consolidation during sleep in patients with primary insomnia: Influence of sleep architecture and nocturnal cortisol release."
9. Altena m fl - "Sleep loss affects vigilance: effects of chronic insomnia and sleep therapy."

Mer om sömn och insomni på Wemindbloggen.

"You know what they call “alternative medicine” That’s been proved to work? Medicine.”

Tim Minchins niominuters beat-dikt "Storm" ska göras till en kort animerad film, och nu har en "trailer" kommit ut. Tills vidare vill jag dock uppmuntra er att se hans live-recitering som är en syrlig kritik mot alternativmedicinen:

Mobilstrålning påverkar hälsan... positivt?

Mobilanvändningens eventuella hälsoeffekter har ju debatterats en hel del och mycket tycks peka på att normal mobilanvändning har inga eller obefintliga risker, något som bland annat har diskuterats i flera inlägg av läkarna David Gorski och Steven Novella på bloggen Science-Based Medicine (1), (2), (3) och (4). DN, SVD och Expressen rapporterar nu om en studie där mobilstrålning visat sig både skydda mot kognitiva försämringar och faktiskt öka (!) vissa kognitiva förmågor. Råttorna utsattes för den typ av strålning som uppstår vid mobiltelefonanvändning motsvarande två timmar/dag under uppemot 13 månader, det vill säga betydligt mer än en vanlig människa till vardags pratar i telefon. Som vanligt i mainstreampress nämner de inte studiens namn, och denna gång inte heller någon av forskarna, men det tycks vara denna studie (PDF) de menar, som gjorts vid Florida Alzheimer's Disease Research Center vid University of South Florida. Gary W. Arendasha m fl. sammanfattar:

"Despite numerous studies, there is no definitive evidence that high-frequency electromagnetic field (EMF) exposure is a risk to human health. To the contrary, this report presents the first evidence that long-term EMF exposure directly associated with cell phone use (918 MHz; 0.25 W/kg) provides cognitive benefits. Both cognitive-protective and cognitive-enhancing effects of EMF exposure were discovered for both normal mice and transgenic mice destined to develop Alzheimer’s-like cognitive impairment. The cognitive interference task utilized in this study was designed from, and measure-for-measure analogous to, a human cognitive interference task. In Alzheimer’s disease mice, long-term EMF exposure reduced brain amyloid-β (Aβ) deposition through Aβ anti-aggregation actions and increased brain temperature during exposure periods. Several inter-related mechanisms of EMFaction are proposed, including increased Aβ clearance from the brains of Alzheimer’s disease mice, increased neuronal activity, and increased cerebral blood flow. Although caution should be taken in extrapolating these mouse studies to humans, we conclude that EMF exposure may represent a non-invasive, non-pharmacologic therapeutic against Alzheimer’s disease and an effective memory-enhancing approach in general."

Samtliga forskare nekar till kopplingar till, och finansiering av, mobilindustrin, vilket annars är en vanlig invändning.

Att använda strålning som behandling mot alzheimers är så klart förhastat i nuläget, särskilt med tanke på att forskningen är gjord på råttor. Resultaten behöver replikeras av andra forskare och långtidsstudier med människor kommer i längden att behövas. Dock är potentiella vinster med mobilstrålning ett intressant ämne, särskilt eftersom många oroar sig för möjliga faror med mobilstrålning. Däremot vore det intressant att läsa kommentarer om artikeln från de som är mer insatt i ämnet än jag är eftersom ämnet strålning ligger alltför långt ifrån mina professionella och privata intressen för att jag ska kunna upptäcka eventuella brister i studien.

Andra som skriver om ämnet: Kulturbloggen, Badlands Hyena, Ipse Cogita och P-O. Kjellberg.

OT: Aaaw/Eeew - veckans videofynd.

Dansmusik har ju oftast videos med halvnakna brudar, så det är kul med denna böghångelromantiska video till "Can't Sleep" med Adrian Lux:


Däremot får jag ångest av följande genomobehagliga video till MGMTs låt "Kids." Barnet ser traumatiserat ut på riktigt, och som Johanna säger: "Man får hoppas att intäkterna av singeln går till barnets framtida terapikostnader."

Crush of the Week #10 - Jensen Ackles

Det börjar vara ett tag sedan min senaste Crush of the Week, så nu är det dags. Denna gång tar jag efter Johanna och utnämner Jensen Ackles till denna omgångs vinnare. Han har den något mindre ärofyllda erfarenheten att ha spelat Eric Brady i maratonsåpan Days of Our Lives och har även varit med i halvtveksamma serier som Dawson's Creek och Smallville samt spelade mot Jessica Alba i SF-serien Dark Angel. Han främsta roll är dock som demonjägaren Dean Winchester i den underskattade serien Supernatural, som hör till kategorin "bättre-än-det-låter." Jensen Ackles är dock framför allt snygg som tusan, särskilt som badass-Dean:







Nu börjar det bli dags för en till Crush of the Week, va, Johanna?

Omröstningen klar!

Som ni ser här bredvid är omröstningen kring vad ni gillar att läsa på bloggen klar. Det blev inte så många röster, och de spreds även ut ganska jämt över de olika ämnena. Dessutom har jag fått flera kommentarer kring att blandningen av ämnen är bra som den är. Därför kommer jag att fortsätta ungefär som vanligt. Jag ska dock försöka att vara mer saklig och mindre raljerande, även om det kommer att innebära att jag får bita mig i tungan en hel del. I den mån man kan få tveksamma eller kanske till och med motståndare att lyssna på ens argument är det när man håller sig till fakta i stället för att dumförklara. Därmed inte sagt att jag inte kommer att driva med de fenomen jag skriver om ibland, men jag ska försöka att vara något mindre dissig. Vi får se hur det går.

Veckans citat #24

"Vetenskap är västerlandets yoga. Ett spännande äventyr, som rymmer mänsklighetens sökande efter utveckling och framtid, men ofta så verkar forskningen sällan få utöva sin romantiska dragningskraft. Mycket av dragningskraften kommer från när naturvetenskap och teknik får möta humaniora och berika kulturen. I det mötet ser vi forskningsrönen och den nya tekniken i ett sammanhang och kan förstå hur de påverkar oss."

Waldemar Ingdahl

Annika Dahlqvist: VoF är en faschistoid förening som hotar demokratin.

De tecken på att Annika kanske tog åt sig lite av kritiken som kom i hennes inlägg för ett tag sedan, detta har dock visat sig inte vara fallet. Härom dagen skrev hon detta förbluffande inlägg:

"Föreningen VoF är en elitistisk och fascistoid förening vars enda uppgift är att krossa alla uppstickare mot etablissemangets och storindustrins makt. I deras forum frossas det i pennalism mot oliktänkande, och deras förvillarpris har krossat många personer med annat synsätt än deras.

De har aldrig andats en antydan om kritik mot etablissemangets felsyner, eller storindustrins skadliga produkter. Tex den enormt skadebringande rekommendationen att undvika det naturliga mättade fettet och att i stället äta industrifetter och stora mängder kolhydrater, har de, trots att de inser mekanismen, inte kritiserat - eller ens brytt sig om att engagera sig i. I stället lägger de ner allt krut på att nedgöra enstaka personer med alternativmedicinsk verksamhet, där man knappast kan hitta några skadeverkningar att tala om.

Bekämpa VoF, de hotar demokratin!
Eller påverka dem att jaga de stora fula fiskarna i grumliga vatten - i stället för små maktlösa människor."

Själva grejen med VoFs förvillarpris är ju att de inte kritiserar någon obskyr person utan går efter dem som många lyssnar på. Bland tidigare "pristagare" finns bland annat Kronobergs landsting, Svenska Dagbladet, Kanal 5 och docent Olle Johansson vid Karolinska institutet. Med andra ord ofta företrädare för vad som rimligen borde kunna räknas till "etablissemanget." Men jag utgår från att hon menar att det inte är mainstreamperspektiven som kritiseras. Orsaken till detta är ju dock att det är mainstreamperspektiven som oftast har bäst vetenskapligt stöd eftersom det ställs krav på evidensbaserad vård. Även om det utan tvekan alltid finns viss motstånd mot förändring så känner jag inte heller igen mig i det envetna motståndet mot ny kunskap om Annika beskriver. Ett bra exempel är psykologiområden där det skett en hastig förändring från en kraftigt dominerande psykodynamisk tradition till att KBT vanligtvis rekommenderas som förstahandsbehandling. Och i de nationella riktlinjerna för behandling av depression och ångesttillstånd prioriteras till och med KBT över mediciner vid de flesta tillstånd - något som inte passar så bra in i bilden av att medicinföretagen styr de offentliga riktlinjerna. Jag hävdar inte att de inte har något som helst inflytande, men sanningen ligger nog snarare någonstans i gråzonen mellan jättekonspiration och noll påverkan whatsoever, ett område som jag dock lämnar till dem som är mer insatta i den medicinska världen än vad jag är att utreda. Detsamma vad gäller kostföretag och påstådd diet-lobbying.

Som jag har skrivit tidigare:

"Ett, enligt mig, viktigt kriterium för en sann skeptiker är att det är metoden som är fokuset, inte slutsatsen. Med det menar jag att vi inte t ex är för västerländsk medicin och motför statligt sanktionerad åsikter och mot konspirationsteorier. Att vara skeptiker är att vara för det som de mest pålitliga källorna pekar mot."

Jag skulle hävda att de flesta skeptiker har samma inställning - det viktiga är den vetenskapliga metoden och om man t ex inte fick cancer eller infektioner om man äter LCHF så vore det ju så klart fantastiskt. Tyvärr verkar det ju, enligt de som är bättre insatta, inte vara fullt så enkelt.

Många banbrytande upptäckter har mötts med misstänksamhet, men företrädarna har då valt att motbevisa kritikerna med forskning. Tyvärr väljer Annika att skriva brandtal i kvällstidningar i stället för att bidra till ökad vetenskaplig kunskap om LCHF. Om nu margarinfabrikanterna påverkar forskningen kanske hon kunde få stöd från företag som säljer kött, smör eller andra livsmedel som promotas av LCHF? Jag har i och för sig svårt att tro att Annika är den bästa för sådan forskning med anledning av hennes allt annat än objektiva approach, men ser gärna mer forskning i kostfrågan eftersom det ännu verkar finnas en hel del frågetecken.

Jag håller med Patrik Hägglund, som tycks vara LCHF-förespråkare, på Dahlqvists blogg:

"Annika, du verkar inte ha någon hejd. Här är ytterligare ett aggressivt blogg-inlägg som handlar om annat än kärnfrågorna kring kost och hälsa. Du borde nog lära dig att välja dina strider. Ju fler fiender du skaffar dig, desto svårare kommer du få att föra fram LCHF-budskapet på lång sikt."