#prataomdet del 1 - Berättelsen.

Som barn får vi lära oss att det finns fula gubbar, män som vill oss illa. När vi börjar komma in i tonåren får vi lära oss att vi ska vara försiktiga med killar - att de kanske vill utnyttja oss för sex, att vi kanske skulle göra saker vi sedan ångrar, att de skulle förnedra oss, bete sig illa mot oss, att vi kan råka illa ut - bli våldtagna, misshandlade, kränkta om vi hamnar med fel kille. Man utgår i katastrofscenariona oftast från att vi alla är heterosexuella, eller åtminstone att lesbiska alltid är snälla mot varandra. Och att män är fredade. Men så är det ju så klart inte - kvinnor kan våldta. Män kan våldtas. Men den bild av världen som vi bär med oss är ju inte en statistiskt korrekt beskrivning utan en berättelse.

När vi blir äldre krockar vi med den skrämmande statistiken, med våra vänners och bekantas upplevelser, med småskaliga incidenter med män som tjatar, händer som kommer tillbaka fast man flyttar på dem. Vi inser plötsligt hur vanligt det faktiskt är att råka illa ut. Och ännu värre - att när vi utsätts för sexualiserat våld så är det vanligtvis av människor vi känner - partners, vänner, bekantas bekanta. Vi inser att om vi någon gång kommer att bli våldtagna så kommer det inte att vara en skum snubbe som hoppar fram ur en buske, utan det kommer troligtvis att vara en kompis i ett gästrum på en fest eller en full och arg pojkvän i det gemensamma hemmet, på lakanen man just inhandlat på helgens tur till IKEA. Vi inser dessutom snart att de flesta av oss är fysiskt små och svaga i jämförelsen, att de flesta män har den faktiska möjligheten att fysiskt övermanna oss, samtidigt som det motsatta inte gäller. Problemet är att det inte går att o-veta detta när man väl vet. Och berättelsen biter sig fast, ivrigt påhetsad av de binära könsroller som vårt samhälle målar upp. En berättelse, som baserar sig på både förenklingar och sanningar, om den potentiella faran i kontakten med män.

Jag skulle nog se mig som förhållandevis orädd - på gott och ont. Det brukar vara efteråt som det slår mig att något skulle kunna ha hänt. När jag är packad och har gått hem i ottan i stället för att ta taxi och upprepade gånger fått avvisa en envis man på en tom gata. När jag klockan sju på morgonen varit på väg hem från en blöt efterfest med män jag inte känner. När jag vaknat en lördagsmorgon i en främlings säng. Medvetenheten finns alltid någonstans i bakhuvudet och ploppar upp då och då som en bekant påminnelse.

När jag gjorde intervjun med prästen och författaren Lars Gårdfeldt till Skeptikerpoddens HBT-avsnitt frågade jag i ett av de bortklippta delarna (valde att fokusera på pseudovetenskap och religion pga tidsbrist) varför han tror att manlig homosexualitet ses som så hotfull. Hans hypotes var att bögar gör att heterosexuella män påminns om att de faktiskt också kan våldtas, att de kommer i kontakt med sin egen våldtäktsrädsla som de aldrig i övrigt behöver befattas med. Men vad innebär det i så fall för oss (hetero- och bisexuella) kvinnor?

Alla våra berättelser är inte likadana, det går inte att skriva Historien om Kvinnan. Vissa saknar säkerligen helt den upplevelse som har beskrivits i texten. Men för många av oss, kanske de flesta, finns vetskapen om risken i mötet med det motsatta könet där i bakhuvudet, mer eller mindre medvetet. Delvis för att det i viss mån finns en realistisk orsak till oro.

Nej, Per Ström-trolls of the world, jag skriver inte det här för att jag hatar män eller för att jag tror att alla män är potentiella våldtäktsmän. Tvärtom. Det är därför jag vill skriva om de faktorer som komplicerar för oss. Om berättelsen.

FYI.

Övriga inlägg:
Intro.
#prataomdet del 2 - Det andra könet.


Länkar:
Twitterflödet för #prataomdet.
Hemsidan för #prataomdet, med längre berättelser och blogglänkar.

Några av alla som har skrivit om #prataomdet:
Hanna Fridén - "Varför blir folk kränkta av de övergrepp vi utsatts för?"
Roleplaying is so Gay - "Jag är inte en TV-film."
Opassande - "Vem har rätten att beklaga sig?"
We Fear Nothing - "Kim. This is a one way street."
Camilla Ström - "En natt som andra."
Mymlan - "#prataomdet"
Mymlan - "Knäpp upp offerkoftan – #prataomdet."
Metro - "Nu vill alla "prata om det" på Twitter."
Egentligt subjekt - "Törs knappt."
Skriet från kärnfamiljen - "Prata om det."
Lovisa Aldrin - "Sex."
Hemliga mammans blogg - "Titta ska du få se någonting spännande #prataomdet."
DN - "Dags att prata om det."
Niklas Hellgren - "Vi som säger nja till våldtäkt."
Niklas Hellgren - "Varför vi måste #prataomdet."
Martin Halldin i Bang - "Därför pratar vi inte om det."
Aftonbladet: "Sex eller övergrepp – nu vill vi #prataomdet."
Anonym - "Jag vill #prataomdet – efter 25 år."
Johannes Axner - "Jag är en schysst kille."
Maria Nyman - "Gudrun pratar om det: Men du ville ju."
Maria Nyman - "Jan pratar om det: I det där läget så vill man ju bara försvinna."
Sara Karlsson - "Att prata om det."
Vi som aldrig sa sexist - "Prata om det."
Ling - "Jag har inte vågat prata om det."
Ami Ottila - "Indie-dj:n jag aldrig slutat tala om."
Voltaire - "Ett nytt modersmål."
Sandra Gustafsson - "Pratar om det."
Anna Toss & Co - "Lyssna på det!"
Aftonbladet - "Blev utsatt för sexövergrepp."
Erik Wiklund -"Ett slags utnyttjande."
Trollhare - "#prataomdet Jag är inte en snäll kille som inte våldtar tjejer."
Ivar Arpi - "Jämställdhet, manlighet och feminism (en översikt)."
Anna Svensson: ”När styrkan blir en svaghet."
Johannes Axner - "Jag är en schysst kille."
Ivar Arpi - "Prata om det: Killen som alltid vill."
Kommentar av Kent.