Synen på homo- och bisexualitet är något som har varierat mycket under historien. Antikens Grekland och Rom är ett ofta nämnt, om än överromantiserat, exempel på en tid då samkönade (manliga) sexuella relationer var accepterat och till och med önskvärt. Historiskt sett har det dock oftast, på de flesta platser i världen, krävts att man hemlighåller sin sexuella läggning och endast lever ut den på särskilda platser och situationer, avskilda från det ”vanliga” samhället. I boken ”Den hotfulla kärleken”, med den för sammanhanget talande undertiteln ”Homosexualitet och vanlighetens betydelse” beskriver idéhistorikern Svante Norrhem situationen för homo- och bisexuella i Västerbotten under 50- 60- och 70-talet. Det som framkom hos informanterna var att man vanligtvis hade dolt den sexuella läggningen för omgivningen, men att detta ofta skedde i en tyst överenskommelse med de anhöriga om att aldrig nämna elefanten i vardagsrummet. När två kvinnor bodde ihop kunde det exempelvis vara självklart att de var vänner och bara ville spara på bostadskostnaden – även om alla inblandade egentligen visste sanningen. För dem som valde att vara öppna fanns det ofta ett stort behov av just normalitet – att uppfattas som Vem Som Helst. Trots att detta troligtvis var ett förhållandevis hopplöst mål som öppet homosexuell i Västerbotten under denna tidsperiod.Att överleva socialt – eller fysiskt – som homo- eller bisexuell innebär i många kulturer ett högt krav på att effektivt kunna styra hur man uppfattas av andra, en extrem variant av den intrycksstyrning som sociologen Erving Goffman beskriver att vi alla sysselsätter oss med på den sociala ”scen” vi ständigt befolkar. Detta i syfte att ställa oss själva i gott ljus i den aktuella kontexten för att kunna anpassa oss till de normer som styr hur vi bemöts av andra. För homo- och bisexuella har det ofta varit en fråga om liv och död att tillräckligt väl kunna spela rollen som heterosexuell i heterosexuella kontexter, då antydningar av motsatsen innebär att man kunde bli en social paria, arresteras eller till och med mista livet. Än i dag finns det ett stort antal länder i världen där samkönade sexuella handlingar kan leda till straff eller avrättning, och trots vad man kan förvänta sig går utvecklingen i vissa delar av världen bakåt.
I takt med att synen på samkönad attraktion förändrades och omtolkades har varierande professioner tagit ansvaret för det ”problem” som detta innebar. Andrew Abbott har i sin bok ”The System of Professions” skrivit om hur de olika yrkesgrupperna i samhället ofta deltar i gränsstrider över vem som har prejudikat över frågan, och han berättar också hur ”problem” skapas och/eller omtolkas i en social kontext. Detta illustreras väl av fenomenet homo- och bisexualitet, som alltid har existerat men som har setts på mycket olika sätt under historiens gång. Under större delen av den dokumenterade historien har detta uppfattats som ett problem i den mån det uppmärksammats. Initialt var det framför allt de religiösa ledarnas ansvar, då samkönade kontakter var uttryck för en synd, men snart började lagväsendet ta över då det i allt högre utsträckning snarare definierades som ett brott. Under mitten av 1800-talet gjorde dock vårdprofessionerna sitt intåg på detta område. Det var nu inte bara ett lagbrott utan också en psykisk störning, dock hade synden kommit i skymundan till fördel för de ökande förhoppningarna i modernismens anda på att vetenskapen skulle kunna kategorisera och bota både de privata och de samhälleliga problemen. Alla dessa tolkningar: det moraliska, det juridiska och det medicinska, har funnits parallellt under större delen av världshistorien även om en av dem vanligtvis har dominerat.
Foucault beskrev i sin bok ”Sexualitetens historia” hur de normbrytande minoritetsgrupper bidrar till ett ifrågasättande av de gränsdragningar för normalitet som majoritetsgruppen upprätthåller och han hävdar, något kontroversiellt, att all makt därför skapas underifrån. Om detta stämmer är det därför inte så konstigt att det ofta är just i minoritetsgruppers kamp för acceptans som motståndet blir som starkast, något som illustreras tydligt när det gäller homo- och bisexualitet. Prästen Lars Gårdfeldt har forskat om olika aspekter av samhällelig, religiös och pseudovetenskaplig homofobi, och beskriver hur det mest högljudda motståndet mot samkönade par framför allt har uppstått i brytpunkter där man på olika sätt har krävt ökade rättigheter, ett motstånd som ofta präglas av en stor dos historierevisionism där man målar upp en idealiserad bild av den forna tidens heterosexuella kärnfamilj som stämmer dåligt överens med dåtidens verklighet.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar