Jag nog har haft en något naiv inställning till hur lag och rättsväsende fungerar. Jag trodde att det var tillräckligt att ha bevis för ett brott för att väcka åtal och jag trodde att brottslingar straffades när de åkte fast. Not so much, visade det sig.Som bloggande och podcastande skeptiker träffar man på de mest osmakliga varianter av kvacksalveri. I mindre officiella sammanhang lovar alternativmedicinare alltför ofta att bota både det ena och det andra, även sådant man inte får utge sig att behandla, och jag bestämde mig för ett par månader sedan därför för att wallraffa lite i syfte att avslöja dessa charlataner. Jag gick då bland annat till en utövare inom TCM (kinesisk medicin), vilket var ett intressant och skrämmande möte.
Jag satte mig i kö med min iPhone i inspelningsläge, och efter en stunds väntan blev jag framvinkad till en asiatisk man i (vilseledande) läkarrock och nästan obefintlig svenska. När jag satte mig ner började han känna på min handled och jag fick sträcka ut tungan. Han började, med stöttning av en assistent, att fråga mig olika frågor, som om jag var stressad eller stel i kroppen. Sedan påstod han att jag har problem med levern och att jag har dålig blodcirkulation i nacken. När han sedan frågade om jag har något annat problem drog jag på mig min bästa snyftmin och hävdade att jag nyligen blivit diagnostiserad med bröstcancer. Han plockade då fram en maskrosmedicin som han sa "hjälper mot bröstcancer" och han hävdade också att jag kan komma till hans mottagning och få någon form av specialblandad örtmix. Han och assistenten hasplade snart ur sig att behandlingarna "bara hjälper mot bröstcancer, inte botar" och att "man balanserar kroppen." Men dessa brasklappar handlade inte om insikt om metodens begränsningar utan det betonades att man helt enkelt inte får säga att man botar cancer med TCM i Sverige, även om det används mycket i Kina i dessa syften.
När jag efteråt gick in på deras hemsida visade det sig att TCM-utövaren, som är VD för företaget, där kallar sig "överläkare." Jag frågade under samtalet om han var svensk läkare, något som han nekade till. Även om han nu skulle ha missförstått min fråga så finner jag det mycket osannolikt att han skulle ha blivit godkänd för svensk legitimation, inte minst för att man måste genomgå ett språktest och för att jag inte tror att något som arbetar uteslutande med alternativmedicin skulle bry sig om att gå igenom den processen.
Lagen om yrkesverksamhet på hälso och sjukvårdens område säger i paragraf 4 att man inte får:
Med andra ord får man inte behandla cancer eller falskeligen kalla sig läkare. Vilket han bevisligen gjorde. Med inspelningen i högsta hugg gick jag till polisen och lämnade in en anmälan. De lovade att jag skulle få ett meddelande om vad som hände med anmälan, men när jag inte hade hört något efter en månad så ringde jag och fick då veta att fallet var nedlagt. Efter visst detektivarbete lyckades jag få reda på att det hade skickats till en åklagare som hade beslutat att inte gå vidare med fallet."behandla cancer och andra elakartade svulster, diabetes,
epilepsi eller sjukliga tillstånd i samband med havandeskap
eller förlossning,"
Den säger också att:"5 § En i 2 § angiven yrkestitel (skyddad yrkestitel) [därbland läkare, min anm.] får
användas endast av den som enligt nämnda paragraf antingen har
legitimation för yrket eller genomgår föreskriven praktisk
tjänstgöring. Lag (2006:50)."
För att få reda på varför ett sådant beslut hade fattats ringde jag till den ansvarige åklagaren, som på fem minuter lyckades allvarligt skada mitt förtroende för rättsstaten. Till en början var han trevlig och tillmötesgående, men blev snabbt allt grinigare när jag artigt frågade vad som var orsaken till att han inte hade väckt åtal och vad som hade krävts för att han skulle ha gjort det. Angående den skyddade yrkestiteln så pekade han på att "läkaren" hade varit ärlig under samtalet med mig och kunde inte förklara varför det inte var åtalbart att han uppgav sig vara läkare på sin egen hemsida. Allt han sa var att "det beror på omständigheterna".
När jag sedan tog upp mötet med TCM-läkaren, där han sagt sig kunna behandla min "cancer", och att det ju faktiskt är olagligt, hade han även där någon slags vag hänvisning till oklara "omständigheter" som han inte vidare ville förtydliga. Han hade under samtalet tagit fram hemsidan där "läkaren" beskrevs och lyfte fram att han enligt den är utbildad läkare i Kina som ett argument. Detta trots att han strax innan hade tagit upp att han avvisade påståendet att han var läkare i Sverige i samtalet med mig som ett argument mot att han borde åtalas för brott mot skyddad yrkestitel! Han hävdade också att det hade varit en annan situation om han "bedrägligen hade försökt lurat mig". Jag nämnde då att han sålt maskrosmedicin till mig för att behandla min "cancer", men detta verkade inte vara tillräckligt. Av oklar orsak. När jag påpekade att "läkaren" bevisligen hade brutit mot lagen och att lagbrott väl rimligen borde leda till straff hävdade han att "brott är en sak, att det åtalas är en annan". Han vägrade konsekvent att förtydliga sina ställningstaganden och ståndpunkter och blev allt mer irriterad. När jag frågade om vad som fattades i omständigheterna för att det skulle ha blivit åtal hävdade han att "det kan jag ju faktiskt inte svara på" och när jag försökte få någon klarhet i hur han resonerade möttes detta med irritation och att "jag har ju sagt att jag inte kan svara på det." Till sist bestämde han sig för att det var dags att avsluta samtalet.
Så vad lär vi oss av detta? Jo - att komma med bevis för ett brott har begåtts innebär på intet sätt automatiskt att brottslingarna straffas. Och att Västerorts åklagarmyndighet uppenbarligen inte tycker att det är så farligt med cancerkvacksalveri och att falskeligen utge sig för att vara läkare. Och vad hjälper det att ha en lag som ska förhindra att människor råkar ut för charlataner och som ska straffa de skyldiga om lagen görs tandlös av valhänta åklagare?
Jag kommer att överklaga beslutet och återkommer med info om hur det går. På måndag kommer den förundersökningsledare som lade ner en annan anmälan jag lämnat in tillbaka från sin semester. Den gällde en kinesolog som i ett inspelat telefonsamtal sa att han kunde behandla min påstådda cancer med magneter, samt berättade om en annan kvinna han hade gjort samma sak med. Lagligt? Not so much. Men som vi lärt oss har det inte nödvändigtvis någon betydelse. Som Tim Gunn i Project Runway skulle säga: carry on.
Ljudklippet:



3 kommentarer:
Bra jobbat - och ge inte upp! Själv polisanmälde jag en kvinnlig, kinesisk "doktor" som påstod sig kunna bota min sons astma med en kombination av akupunktur och en diet bestående av duvkött och päron med socker... Men jag har inte undersökt hur det gick. Hon var hursomhelst inte doktor och dessutom får hon inte behandla barn under en viss ålder (minns inte åldersgränsen - 8?), men han var hursomhelst under den vid tillfället.
Det kanske skulle behövas att ett helt gäng wallraffade, eller att någon medicinjournalist som Anna Bäsén skrev en artikelserie eller bok om saken för att nåt verkligen ska hända. Det är lika upprörande som ofattbart att det här får fortgå.
Jag tyckte att det är rätt förbluffande hur lurendrejeri mot svårt sjuka personer inte nödvändigtvis innebär att man straffas. Ännu värre var det nog faktiskt med den andra flummaren. Jag började med att anmäla att han på en föreläsning sagt sig behandla cancer och aids. Det ansågs dock att ord stod mot ord, och som jag skrev spelade jag in samtalet där han berättar om sin skumraskverksamhet. men förgäves. Hur kommer det sig att det är ok?
Du får för övrigt gärna ringa och kolla vad som hände med anmälan och höra av dig igen.
Skicka en kommentar