2 in 1: Behandling och hjärntvätt för våra skattepengar.

När man är psykiskt eller fysiskt sjuk, alternativt mitt inne i ett missbruk som man försöker sluta med, är man i ett känslomässigt sårbart tillstånd.

Är ni med mig än så länge?

När man är i ett känslomässigt sårbart tillstånd är man mer mottaglig för påverkan.

Inte heller det ett särskilt kontroversiellt påstående, eller hur? Men vi fortsätter:

När man är i ett känslomässigt sårbart tillstånd bör den vård man får, som man är starkt beroende av, därför vara fri från ideologiska, religiösa och partipolitiska försök till påverkan.

Mhm, där tappade jag några. Men för resten av er - låter det inte rimligt att omvändelseförsök inte hör hemma i vård av allvarligt sjuka människor? För våra skattepengar? Flera verksamheter har de senaste åren fått sina fiskar varma av staten för att de missionerat för statliga medel - däribland ungdomsorganisationen Ny Generation och biståndsorganisationen Folk och språk. Men när det gäller missbruksvård - som rör människor som går igenom svåra vedermödor, både fysiskt och psykiskt, då är det ok. Jajjemensan, ni läste rätt - att inom ramen för samhälleligt bekostade vårdprogram omvända människor, som oftast är sårbara och utsatta på ett eller annat sätt pga sitt missbruk, är ok. Hur ska man annars tolka att ett 150-tal kommuner köper in missbruksvård av den kristna organisationen LP-stiftelsen, med rötterna djupt i pingstkyrkans mylla, trots att en av grundstenarna för deras behandling, enligt egna uppgifter, är "Tro- att presentera den kristna tron samt möjliggöra bearbetning av existentiella frågor." På frågan "LP:s behandling sker på kristen grund. Måste den sökande ha en kristen tro?" blir svaret "Nej, däremot är det viktigt att känna till det och att personen är villig att pröva ett kristet alternativ."

Med anledning av en artikel i Dagen, där det hävdades att LP-stiftelsen uppvisar förbluffande effektivitet i sina behandlingar, kontaktade jag dem. Det verkar mycket tveksamt om studien har utsatts för peer review, utan den ter sig snarare som en utvärdering "beställd" av LP-stiftelsen och som kommer att tryckas upp av dem själva, även om den är gjord av en filosofie doktor i socialt arbete vid Umeå Universitet - Owe Grape. Men studiens kvalitet är inte den egentliga orsaken till mitt inlägg, utan påståendet att undersökningen kommer till slutsatsen att "uppemot 70 procent anser att en kristen tro har stor betydelse för deras liv i dag" (dvs efter avslutad behandling). Jag ställde frågan om hur många som är kristna när de påbörjar behandlingen. Representant Åsa Danielsson svarar att: "det är en väldigt låg andel som utrycker (sic!) att de är kristna när de kommer till oss, de flesta vet inget om Gud överhuvudtaget. Några tror att det finns en högre makt men har inte funderat djupare..."

Låt oss sammanfatta: I en miljö där man "presenterar den kristna tron" och där man måste vara "villig att pröva ett kristet alternativ" blir resultatet att den lilla andelen troende förvandlas till en överväldigande majoritet som "anser att kristen tro har en stor betydelse för deras liv idag." Med andra ord har vi här en verksamhet som för kommunernas pengar missionerar - effektivt - för utsatta människor som är beroende av deras tjänster för att åter fungera i livet eller till och med kunna överleva i längden. För oberoende av livssituation är ingen särskilt stabil och harmonisk när man är mitt inne i ett missbruk - eller i att försöka bryta det.

Är det någon mer än jag som ser ett gigantiskt problem med att religiösa företrädare får omvända sköra människor med hjälp av skattepengar?

Missionsfri missbruksvård nu!