När strävan efter lycka orsakar lidande.

Att vilja vara lycklig är ju något som nog alla, på ett eller annat vis, önskar. Det är en strävan som till och med nämns som en grundläggande rättighet i den amerikanska självständighetsförklaringen (..."and pursuing and obtaining happiness and safety."). Detta låter ju som en alldeles utmärkt målsättning, men vad många dock numera hävdar är att det inte riktigt är så enkelt, och att själva kampen för lycka och glädje kan få den paradoxala effekten att man faktiskt mår sämre och får en mindre tillfredsställande tillvaro. Den terapiinriktning som främst har belyst detta är Acceptance and Commitment Therapy (ACT), en metod och teoribildning som baseras på bl a KBT och mindfulness.

Problemen uppstår när människor inte tolererar jobbiga känslor eller händelser, utan blir upptagen av tankar på att saker inte är som de önskar och att de inte känner som de vill känna. Eller för den delen upptagen av hur man uppfattar att saker bör vara enligt normer och enligt hur andra verkar ha det (med betoning på verkar). Det som lätt inträffar är att lidandet växer i och med att allt mer fokus läggs på de negativa sakerna i tillvaron i stället för de positiva och att det blir svårare att trivas i den livssituation man befinner sig i.

David Eberhard skriver i sin bok "I trygghetsnarkomanernas land" om hur svenskarna fått allt mindre tolerans för lidande, vilket bl a bidrar till att i övrigt normalfungerande personer i ökande grad söker akut psykiatrisk vård för smärtsamma händelser som människor tidigare hanterade utan att söka sig till psykakuten. Det ligger nog något i det, och jag skulle gissa att psykiatrin och psykologin är medskyldiga i detta. Vi vill hjälpa människor att må bättre, så klart, och har nog många gånger själva fallit i lyckofällan som behandlare. Vi har också lyft fram att psykiska sjukdomar är just sjukdomar, bl a i syfte att normalisera genom jämförelsen med kroppsliga sjukdomar, men har på köpet bidragit till synen att lidande är någon onaturligt som ska botas. Just flykten från smärta och lidande gör dock ofta att man lägger mycket av det positiva i livet på hyllan. För den krassa sanningen är att lidande är en oundviklig del av livet.

Modellen för beteendeaktivering, en KBT-behandling med god evidens vid depression, beskriver att depression ofta följer av en ond spiral där negativa livshändelser eller känslor leder till olika typer av undvikande beteenden - som att man drar sig undan från vänner, slutar att idrotta, inte gör det man ska på arbetet, inte tar sig för att göra sådant som man tycker är kul etc. Då befinner man sig i sitsen att det inte längre bara är ursprungssituationen som är jobbig, utan även en hel del andra saker, och att man inte gör saker man mår bra av. På liknande sätt kan rädsla för jobbiga känslor ofta leda till ett eskalerande lidande och ökade svårigheter att hantera känslorna på ett adekvat sätt. Detta ser man inte minst hos patienter med ångestsyndrom, t ex panikångest, samt hos personer med borderline personlighetsstörning. En viktig del i behandlingen är då att hjälpa personerna att blir bättre på att möta och tolerera sina känslor, i stället för att paralyseras av dem.

Det är detta som är innebörden i "acceptance", "commitment", handlar i sin tur om att konkret handla i enlighet med de värderingar man har och vad man vill uppnå. Hur man kan tänka kring detta sammanfattas väl i denna klassiker:

"Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, ge mig mod att förändra det jag kan och ge mig vishet att se skillnaden."

Med andra ord bör man lägga energin på sådant man kan göra något åt i stället för att älta sådant som har hänt tidigare, som är bortom ens kontroll eller där kostnaden för engagemang är för stor. Utmaningen är just att avgöra vad som hör till vilken kategori, något som inte alltid är särskilt enkelt.

Hur man förhåller sig till tankar och känslor är en viktig faktor för hur man mår och fungerar. Att försöka trycka undan dem gör lätt att tankarna och känslorna intensifieras i längden och att man får en mindre förmåga att handla konstruktivt. Däremot blir det också ett lika stort problem när man köper allt som känslorna och tankarna "säger". I ACT använder man sig av begreppet "fusion" eller "sammansmältning" för att beskriva detta. Motsatsen är defusion/decentrering. Russ Harris sammanfattar i boken "Lyckofällan" att:

"Obehagliga eller nedslående bilder kommer att dyka upp gång på gång när vi ställs inför utmaningar i livet, och vi kan ödsla massor av dyrbar tid på att älta dem eller försöka göra oss av med dem. Om vi helt smälter samman med de här bilderna kan de till och med verka så otäcka att de avskräcker oss från att göra sådant som vi sätter värde på ... Sammansmältning leder till att vi:

- Tar bilderna på allvar.
- Ägnar dem vår odelade uppmärksamhet.
- Reagerar på dem som om det som händer i bilden verkligen händer just nu.

Decentrering leder till att vi:
- Inser att bilderna inte är något annat än bilder.
- Inser att bilderna inte kan skada oss på något sätt.
- Bara uppmärksammar dem om de är till nytta för oss."

För ett tag sedan höll professor Randolph Nesse föreläsningen "If natural selection is so great, why is depression so common?" på Karolinska Institutet. Han lanserade här den intressanta idén att nedstämdhet fyller det evolutionära syftet att få oss att ge upp mål som är allt för ouppnåeliga eller "kostar" för mycket att sträva mot, och att depression är en patologisk variant på detta. Han tog exemplet med personer han träffat som gång på gång försökt komma in på läkarutbildningen med för låga betyg eller gjort upprepade misslyckade försök att bli gravida. Dessa mål hade upptagit allt för mycket av deras tid och energi, och orsakat idel besvikelse och smärta. Att ge upp dessa mål, som de med all sannolikhet aldrig skulle uppnå, innebar ofta en minskad depressivitet och att de kunde gå vidare i livet. Att uppmuntras till att "sikta mot stjärnorna", "aldrig ge upp" och klassikern "du kan bli vad du vill om du bara kämpar" har med andra ord även en baksida. Samtidigt är det, som sagt, lika viktigt att hitta konstruktiva mål och värderingar att sträva mot, så länge som vinsterna är rimliga i jämförelse med förlusterna.

Ett annat problem med lycka är ju också att det är svårare än vi tror att förutse vad vi kommer att bli lyckliga av, något som Daniel Gilbert skriver om i sin bok "Snubbla på lyckan". I ett klipp från konferensen TED Talks berättar han om detta och illustrerar sin poäng bland annat med en undersökning som visat att människor som vunnit på lotto och som fått ett fysiskt handikapp längre fram är ungefär lika lyckliga. "We synthesize happiness, but we think happiness is something to be found." Vi överskattar ofta vilken skillnad det skulle innebära att nå ett visst mål och missar att ta tillvara på det som är här och nu och göra det bästa av situationen.

För att ta samma citat som Gilbert tar upp i föreläsningen:

"The great source of both the misery and disorders of human life, seems to arise from over-rating the difference between one permanent situation and another. Avarice over-rates the difference between poverty and riches: ambition, that between a private and a public station: vain-glory, that between obscurity and extensive reputation. The person under the influence of any of those extravagant passions, is not only miserable in his actual situation, but is often disposed to disturb the peace of society, in order to arrive at that which he so foolishly admires. The slightest observation, however, might satisfy him, that, in all the ordinary situations of human life, a well-disposed mind may be equally calm, equally cheerful, and equally contented. Some of those situations may, no doubt, deserve to be preferred to others: but none of them can deserve to be pursued with that passionate ardour which drives us to violate the rules either of prudence or of justice; or to corrupt the future tranquillity of our minds, either by shame from the remembrance of our own folly, or by remorse from the horror of our own injustice."

- Adam Smith



Det är inte helt enkelt att sammanfatta ACT i ett blogginlägg, så om ni är intresserade av att lära er mer rekommenderar jag att ni läser någon av böckerna nedan:

Steven Hayes - "Sluta grubbla, börja leva."
Russ Harris - "Lyckofällan."
Anna Kåver - "Att leva ett liv, inte vinna ett krig: om acceptans"
Jon Kabat Zinn - "Vart du än går är du där."
Dan Gilbert - "Snubbla på lyckan."

Olika övningar och formulär finns på www.thehappinesstrap.com