"Högstadieskola hade kyrklig skolavslutning."

Under flera år utövades kristna riter på Solängsskolan i Gävle. Bland annat fick eleverna delta i kristna gudstjänster vid skolavslutningen och sjunga lovsånger till Jehova.

Under många år utspelade sig, termin efter termin, kristna riter på Solängsskolans högstadium i Gävle. Eleverna fick lyssna till en kort predikan, texter ur Bibeln och sjunga kristna psalmer.
– Vi hade en vanlig gudstjänst, förklarar läraren Erik Proos, som var ansvarig för arrangemanget.

I Solängsskolans version fick en elevkör sjunga kristna sånger, som "En vänlig grönska." Dessutom tände Erik Proos ljus under ritualen.
– Men en av våra lärare blev utskälld av en hinduistisk förälder, så vi beslutade oss för att lägga ner. Men vi körde det här i ganska många år, säger Erik Proos.

Den hinduistiske förälder som Erik Proos talar om, är Rolf Lampa som är med i Hare Krishna i Gävle. Han blev mycket förvånad när de upptäckte att skolavslutningen skulle ske i en kyrka och ha kristna inslag.
– Han vägrade själv att delta, så han skolkade från avslutningen, säger Rolf Lampa, som direkt agerade mot skolan.
Han bad att få ett möte med rektorn och de ansvariga lärarna. Rolf Lampa berättar att tonen under mötet var allt annat än trevlig. Han försökte få skolan att förstå att det inte var okej att göra gudstjänsten som ett inslag i en skolavslutning.
– Jag tycker att detta är att utsätta eleverna för ett religiöst övergrepp, vilket är att direkt svika dem, säger han. Han är mycket upprörd över den naiva inställning och den blindhet han tycker att skolans personal uppvisat. Exempelvis uppmanade skolan eleverna att be till den kristna guden.
– Vi bad Fader vår, säger Erik Proos.

Hur ser du i dag på det som ni gjorde?
– Vi gjorde inget fel, vi tyckte bara att det var ett finstämt sätt att sluta läsåret på, säger Erik Proos.
Han får medhåll av skolområdeschef i Gävle, Bo Egebrand, som tycker att det som skedde var inom ramen för läroplanen.
– Det är bra för eleverna att jobba praktiskt. Det ger referenser och diskussionsunderlag, säger han. Han beklagar att de kyrkliga skolavslutningarna inte fortsatte.

Vad anser du om att eleverna var tvungna att skolka för att slippa gudstjänsten?
– Jag vet inte så mycket om detaljerna. Jag kan inte uttala mig om det. Men det ska vara väldigt långt gånget innan man blir befriad från vissa inslag.

Föräldrarna talar om situationen som ”religiöst övergrepp”. Vad säger du om det?
– Det kanske det kan vara, om det finns barn, eller framför allt föräldrar, som är starkt fundamentalistiska och inte accepterar andra religioner. Men vi har ju en skola där vi inte tar ställning. Generellt måste vi ta fram mer sådant som Solängsskolan gjorde. För att fungera i samhället och bli kritisk samhällsmedborgare, måste man ju ha något att ta ställning till. Jag tycker att det är klart värt att försvara, säger han.

Nej, nu var det ju inte riktigt det som artikeln i Världen Idag gick ut på. I stället fick eleverna hålla en hinduisk böneritual som kallas puja, troligtvis som en del i religionskunskapen. Å ena sidan tycker jag ju som ateist att religiösa inslag inte hör hemma i skolan, men tycker också att det kan finnas en poäng i att på detta sätt få insikt i religiösa traditioner som man inte så ofta, kanske aldrig, stöter på. Själv fick vi åka till en frikyrka som en del av religionsundervisningen för att observera en form av kristendom som skiljer sig från den mer välbekanta (icke-kristna församlingar saknades i min lilla hemstad).

Världen Idag är ju inte kända för sin objektiva journalistik och det framgår med all önskvärd tydlighet att de tar ställning mot skolans handlande. De har tidigare dock knappast profilerat sig som försvarare av barns och ungdomars rätt att slippa religiösa inslag i sin skolgång. På ledarsidan upprörs man bl a över att många skolor är ovilliga att låta Gideoniterna missionera på skolor och att skolavslutningar flyttas från kyrkan. Här återkommer samma tema. Här skriver ansvarige utgivare Ruben Agnarsson ett opinionsinlägg om att "Det skollagförslag som skolminister Jan Björklund lade i veckan tillåter inte konfessionell undervisning i kristna skolor", där han drar dramatiska paralleller till DDR och Stasi. Sverre Larsson, vice VD för Världen idag, uttrycker i en debattartikel att Sveriges judeo-kristna arv borde ha fått förhindra ökade rättigheter för HBT-personer och ondgör sig över att barn pga de sekulära värderingarna får positiv information om homo- och bisexualitet i skolan. Även här uttrycker man i ledaren motvilja mot att elever får positiv information om homo- och bisexualitet trots att det går emot guds ord.

Nu är det ju så klart Världen idags åsikter och det framgår inte om pappan i artikeln skulle ha blivit lika upprörd om det hade handlat om en kristen gudstjänst. Min gissning är dock att så inte hade varit fallet. Enligt min erfarenhet av kristna sammanhang ser man gärna att andligheten har en plats i samhället - men främst då det gäller kristendomen. Detta förklaras gärna med att kristendomen är en del av vår svenska kultur och därför förtjänar en särställning. Men konsekvensen blir då också att offentliga sammanhang inte blir värdeneutrala gällande religiösa aspekter och att företrädare för andra religiösa inriktningar, samt icke-troende, diskrimineras.

Alla religioner är jämlika, men vissa religioner är mer jämlika än andra?