Motion som kompletterande antidepressiv behandling.

Depression är klassat som det fjärde största hälsoproblemet i värden enligt WHO och ungefär varannan kvinna och var fjärde man får en depression någon gång under livet. Risken att återinsjukna i nya depressioner efter den första episoden är hög, ca 50%. Risken för nya depressioner ökar för varje ny episod och kopplingen till olika utlösande faktorer blir allt mindre.

Ett större antal studier har visat en signifikant antidepressiv effekt för regelbunden motion vid depression. Effekten är inte bara bättre än ingen behandling utan har i flera studier visat sig vara likvärdig eller till och med bättre än antidepressiv medicinering eller terapi. Det verkar som om motion är en komplementär medicin som fungerar.

Korttidseffekter
Bland annat Blumenthal m fl (1999) [1] fann ingen signifikant skillnad mellan effekten för antidepressiv medicinering och motion. Effekten var i båda fallen god. Trivedi m fl (2006) [2] fann att en grupp patienter som inte kommit ur sin depression vid antidepressiv behandling förbättrades kraftig av ett tolvveckors motionsprogram parallellt med bibehållen medicinering.

Långtidseffekter
Vid regelbunden motion minskar risken för att insjukna, eller återinsjukna, i depression. Bland annat Babyak (2000) m fl. [3] fann att patienter med depression i mindre grad hade återinsjuknat 6 månader senare och hade 10 månader senare i högre grad uppnått full remission. Längre studier på upp till 10 år har visat på en korrelation mellan motion och mindre grad av depressiva symtom (Harris m fl, 2006) [4]

Frekvens och intensitet
För att motionen ska ha den tänkta effekten krävs regelbunden träning.
Intensiteten är också viktig eftersom lättare träning har begränsad effekt. Aktiviteten bör vara av medelhög intensitet. Dunn med flera (2005) [5] fann att motion med den frekvens och intensitet som vanligtvis rekommenderas vid depression gav signifikant bättre effekt än mer lågintensiv träning, som låg på samma nivå som placebobehandling i form av stretching.

Verkningsmekanismer
Det behövs fortfarande mer studier och orsaken till den effekt man hittills sett är inte helt klarlagd. Möjliga verkningsmekanismer är bland annat:
- Eventuell påverkan på signalsubstanserna serotonin, noradrenalin och dopamin. Denna effekt har observerats hos försöksdjur (Meeusen m fl, 2005). [6]
- Minskad stresskänslighet genom en sänkt aktivitet i delar av hjärnan som bidrar till förhöjd ”arousal” (Salmon 2001). [7]
- Bidrar till generell ökad aktivitetsnivå. En viktig faktor vid insjuknande i depression och vidmakthållande av sjukdomen är passivitet och undvikande beteende (Addis m fl, 2001) [8]
- Mycket tyder på att motion bidrar till nybildning av celler i hippocampus (Björnebekk m fl, 2005) [9], ett område i hjärnan som är viktigt för minnet och som ofta minskar i volym vid depression. I samma område sker också en nybildning av celler vid medicinering med antidepressiva och stämningsstabiliserande (Manji m fl, 2000) [10]. Detta är en trolig bidragande faktor till motionens antidepressiva effekt.

FYSS och FaR
Fysisk aktivitet på recept (FaR) är ett sätt för vårdpersonal att förskriva motion. Man utgår från den ”dosering” som forskning om motion för olika somatiska och psykiatriska tillstånd stöder. Denna typ av recept har visat sig öka sannolikheten att råden efterföljs. FYSS är en sammanställning av forskning om motion för olika tillstånd och rekommendationer för ordinationer.

Rekommendationer
Vid depressioner rekommenderar FYSS:
Minst 9 veckors konditionsträning.
2-3 gånger/v, 30-45 minuter per gång.
Måttligt ansträngande (13-15 på en 20-gradig skala).
Eller:
Minst 9 veckors styrketräning.
8-10 övningar, 1-3 set med 12 repetitioner.
2-3 gånger/v., 30-60 minuter per gång.
70%-80% av 1 RM.

Behov av fortsatt forskning
Än så länge är dock en stor del av studierna av bristfällig kvalitet och fler väl kontrollerade studier behövs för att fastställa både effekt och vad som händer i hjärnan vid motion. I nuläget används därför motion huvudsakligen som en kompletterande behandling vid sidan av psykoterapi och/eller medicinering. Sluta inte med annan behandling utan att samråda med din läkare och/eller terapeut!

Referenser
1. Blumenthal m fl - "Effects of exercise training on older patients with major depression." (1999)
2. Trivedi m fl - "Exercise as an augmentation strategy for treatment of major depression." (2006)
3. Babyak m fl - "Exercise treatment for major depression: maintenance of therapeutic benefit at 10 months." (2000)
4. Harris m fl - "Physical activity, exercise coping, and depression in a 10-year cohort study of depressed patients." (2006)
5. Dunn m fl - "Exercise treatment for depression: efficacy and dose response." (2005)
6. Meeusen - "Exercise and the brain. Insight in new therapeutic modalities." (2005)
7. Salmon m fl - "Effects of physical exercise on anxiety, depression and sensitivity of stress. A unifying theory." (2005)
8. Addis m fl - "Depression in Context: Strategies for Guided Action." (2001)
9. Bjørnebekk m fl - "The antidepressant effect of running is associated with increased hippocampal cell proliferation." (2005)
10. Manju m fl - "Clinical and preclinical evidence for the neurotrophic effects of mood stabilizers: implications for the pathophysiology and treatment of manic-depressive illness."

OT: Årets 10 bästa låtar.

Som ni märker är det inte nödvändigtvis låtar som kommit ut under året, utan de som jag införskaffat under 2009.


Kolla spellistan på Spotify.

Guldkorn från forumet på Vaken.se.

Vaken.se är som bekant en sida för alla som som är emot vaccinationer, tror att USAs egen regering låg bakom 9/11 etc. De försöker framställa sig som seriösa och balanserade, dock avslöjar forumet att deras "fans" i hög grad ofta har mycket udda åsikter. Här tänker jag därför presentera några guldkorn från forumet. Brasklapp för att det går att applicera "Poe's law" i dessa ämnen de det är det svårt att avgöra ifall någon av dem som kommenterar driver med vaken.se. Det är nämligen nästan omöjligt att parodiera utan att resultaten ter sig likadant som the real deal. Nåja, då börjar vi.

Forummedlemmarna funderar kring om...
- Kent har tagit ställning för Illuminati och new world order, baserat på figurer som syns i videon "Töntarna".

- Alla värdepapper kommer att bli värdelösa och om vi omedelbart bör växla in våra pengar till guld.

- Tsunamin 2004 var inte en naturkatastrof utan artificiellt skapad av amerikaner.

- Mijailović dödade Anna Lindh på grund av röster som sändes via elektroniska signaler.

- Världens politiska ledare har planerat att mörda stora delar av jordens befolkning med ett virus (2012?) för att sedan kunna genomföra New World Order. Vilket de av okänd anledning har avslöjat för offentligheten genom symboler, arkitektoriska mönster och jättestora väggmålningar på Denvers flygplats, där de också har underjordiska utrymmen som ska användas för att genomföra planen. Missa inte denna fantastiska video:


- Förklädda reptiler tar över världen.

- Illuminati kontrollerar underrättelsetjänsten i Storbritannien, USA, Kanada, Australien och Nya Zeeland.

- Kända musikartister förmedlar dolda budskap i sina låtar och videor. Titlar på artiklar på sidan som länkas till: "Occult and Prophetic Messages in Rihanna’s Umbrella", "Paramore’s “Brick by Boring Brick”: A Song about Mind Control" och "Lady Gaga, The Illuminati Puppet."

- Människor inplaneras med ett döds-microchip vid vaccinering mot svininfluensa.

Det går att hitta tecken för precis allt om man verkligen letar. Och Vaken.se-folket letar febrilt. Det är inte en organisation med rationella människor som bara vill upplysa om fakta, utan tyvärr till stor del en gemenskap för personer med mycket bristfällig verklighetsuppfattning. Ha det i åtanke innan ni köper deras uppmaningar om t ex att inte ta vaccin eller att 9/11 är följden av en konspiration.

Riskerna med oreglerad alternativmedicin.

Journalisten Anette Nyman, som nyligen har kommit ut med boken ”Terapeuten – en avslöjande historia om hur det kan gå till i den alternativa terapin”, skrev härom dagen en välbehövd debattartikel i Aftonbladet om riskerna med alternativa terapier. Även om många upplever dessa behandlingar som välgörande så finns det andra som känner sig kränkta, får biverkningar eller mår sämre av annan orsak. Till skillnad från oss som arbetar inom riktig sjukvård kan de inte granskas av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd och de har inte lagstadgad tystnadsplikt. Men vad händer då när alternativmedicinska behandlare begår allvarliga misstag?

"Och vad värre är, det finns oerhört små möjligheter att från myndighetshåll ingripa när patienter eller klienter upplever att de blivit behandlade på ett felaktigt sätt.

Ett färskt fall rör en kvinna som vänt sig till Socialstyrelsen med allvarliga anklagelser mot en stor svensk kursgård för alternativ terapi. Hon säger i sin skrivelse att hon aldrig tidigare i sitt liv har blivit så kränkt. Det enda Socialstyrelsen kan göra är att diarieförde ärendet eftersom hälso- och sjukvårdslagen inte omfattar alternativa behandlingsformer. Frågan är: Vems är ansvaret när vilsna människor far illa och det saknas oberoende organ som granskar alternativterapin?

Till skillnad från de av Socialstyrelsen legitimerade psykoterapeuter behöver inte alternativterapeuter följa hälso- och sjukvårdslagen. Den tvingar psykoterapeuter att bedriva verksamhet som utgår från vetenskap, man måste föra journal och hålla sig till tystnadsplikten. Om en psykoterapeut misstänks för oegentligheter prövas ärendet av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, HSAN. Denna kan i sin tur dra tillbaka legitimationen, vilket i praktiken leder till yrkesförbud."

Nej, i praktiken finns det nästan obefintliga möjligheter att stoppa en alternativ behandlare om denne inte exempelvis tafsar på Hälso- och sjukvårdens område genom att påstå att han eller hon kan bota svåra sjukdomar som t ex cancer, eller andra grövre överträdelser. Resumé skriver dock om ett fall där en hälsoklinik, utan grund lovat att kunna diagnostisera och bota sjukdomar med alternativa metoder, samt auktoriserat sig själva, fått smäll på fingrarna:

"Förbudet rör exempelvis att ge intryck av att produkterna kan analysera, kontrollera eller diagnostisera sjukdomar om så inte är fallet. Företaget får heller inte marknadsföra läkemedel som inte är godkänt eller registrerat för försäljning som läkemedel. Man får inte ge intryck av produkterna kan bota eller lindra sjukdomar. Vid marknadsföring av hälsoklinik eller liknande mottagning får man inte ge intryck av denna är auktoriserad av en myndighet, organisation eller något oberoende organ. Redan 2008 påpekade Konsumentombudsmannen, KO, att Alternativa Hälsoklinikens marknadsföring är vilseledande och att rättsliga åtgärder kan komma ifråga. Trots påpekandet fortsatte marknadsföringen och nu har alltså ärendet avgjorts av Marknadsdomstolen. Om Gert Hallengren och hans kollega inte rättar sig efter domen riskeras vite på 750 000 kronor samt ersättning för eventuella rättegångskostnader."

Här är det dock Marknadsdomstolen och Konsumentombudsmannen som har varit inblandade, inte Socialstyrelsen eller annan instans som mer specifikt har som uppdrag att skydda människor mot farliga behandlingar.

Olyckligtvis är det ofta sköra människor som faller i kvacksalvares fällor och alternativmedicinarna har oftast inga hämningar att utlova lindring av svåra psykiatriska tillstånd. Jag hävdar att något måste göras för att skydda dem som går till alternativmedicinska behandlare, dock håller jag inte med om Anette Nymans förslag att registrera alternativa behandlare i en statligt kvalitetsregister eftersom det troligtvis skulle innebära en mycket olycklig legitimering av behandlingar som saknar vetenskapligt stöd. I stället kanske en förändring av hälso- och sjukvårdslagen, med hårdare krav på vad man faktiskt får utöva som alternativmedicinare, skulle kunna vara en lösning. Ingen ska t ex ha rätt att utlova bot eller lindring mot depression, stress eller ångesttillstånd genom att balansera "patientens" energier eller trycka på akupunkturpunkter!

Annika Dahlqvist utses till årets förvillare av Vetenskap och Folkbildning.

Jag utsedde ju i mitt tidigare inlägg Annika Dahlqvist till årets svenska facepalm, och Vetenskap och Folkbildning har gjort samma bedömning i sin årliga utnämning till Årets förvillare. Inte helt oväntat eftersom Dahlqvist har jobbat hårt under året för att slänga ur sig så många bisarra pseudovetenskapliga uttalande som möjligt. VoF skriver att:

"Till Årets förvillare 2009 utses läkaren Annika Dahlqvist. Skälet är att hon under året uttalat sig på ett särskilt ovederhäftigt sätt om kopplingen mellan kost och sjukdom. Hon har varnat för vaccination mot svininfluensa och i stället förespråkat en omläggning av kosten, helt utan något vetenskapligt stöd. Om hennes råd hade följts skulle influensan ha skördat fler dödsoffer.

Annika Dahlqvist har också spridit egendomliga påståenden om kopplingen mellan kosten och cancer. Den som äter en kost med mycket fett får enligt henne inte cancer, vilket inte bara är okunnigt utan skuldbelägger människor som insjuknar i cancer. Bakom myndigheternas råd ser hon en konspiration av industriintressen. Hon påstår att "etablissemangets" kostråd orsakar cancer och att mammografi därför inte skulle behövas. Ett sådant uttalande riskerar att leda till att kvinnor avstår från mammografi och till att fler fall av bröstcancer inte upptäcks i tid. I stället för att förstå att det ligger diskussioner bakom varje beslut, där fördelar vägs mot nackdelar med de rekommendationer som ges, föredrar Annika Dahlqvist konspirationsteorier.

Som läkare har Annika Dahlqvist ett särskilt ansvar för att arbeta enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. Att i stället sprida okunnigt tyckande och direkta felaktigheter är att missbruka sin ställning och det motiverar att hon får utmärkelsen Årets förvillare."

En välförtjänt vetenskaps-"razzie."

Årets folkbildare enligt VoF är evolutionsbiologen och författaren Staffan Ulfstrand.

Annika kommenterar på sin blogg att: "Det är som vanligt bara att bryta ihop och gå vidare." Jag kan inte säga att jag tycker synd om henne eftersom hon själv har satt sig i den här sitsen genom de direkt hälsovådliga råd som hon spridit i media i kraft av hennes roll som läkare. För Dahlqvist och hennes anhängare kommer detta självklart att bara stärka övertygelsen att de har rätt - för om man motarbetas av "etablissemanget" innebär detta så klart att man har Sanningen med stort S. Martyrförklarande på Dahlqvist-bloggen om 3... 2... 1...

Mina tidigare inlägg om Annika Dahlqvist:
Alla har fel, det är bara vi som har rätt.
Annika går från flummig till farlig.
Pinsamt för Dahlqvist - och Sverige.
Annika Dahlqvist fortsätter att skjuta sig själv i foten.
Västernorrlands landsting dumpar Annika Dahlqvist.

Update: Hon har ändrat blogginlägget och det står nu: "Det är som vanligt bara att bryta ihop och gå vidare. Fast jag gråter och känner det som en stor skam. Jag känner att jag får ta mig en funderare på vad jag ska göra av resten av mitt liv." Kan hon har tagit åt sig av kritiken? Det vore ju i så fall jättebra (även för LCHF-rörelsen, kan jag tillägga). Även om det låter osannolikt, med tanke på hennes tidigare dogmatiska inställning, kan man ju alltid drömma...

Update 2: Nu har hon ännu en gång ändrat texten och skriver bland annat att "VoF är etablissemangets tempelriddare. Deras ideologiske ledare är Dan Larhammar. Han är lierad med läkemedelsindustrin. Han är delägare i företaget Larhammar Consulting." Expressen intervjuade henne och förtydligade att utnämningen inte berodde på hennes allmänna kostråd utan på hennes uttalanden om cancer, mammografi och svininfluensa. En intressant kommentar till detta var: "Nu kommer etablissemanget med hänförelse säga att jag utsetts till Årets förvillare. Det blir ett argument för dem mot LCHF. Det känns tråkigt, säger Annika Dahlqvist." Och det är detta som jag gärna skulle vilja att hon förstod - när hon kommer med ovetenskapliga metoder skadar hon LCHF och riskerar att det blir allt svårare för seriösa forskare och kliniker att ta metoden på allvar.

Varför inte kolla upp möjligheterna att forska om LCHF i stället för att lägga krutet på att skapa en ideologi som i allt högre grad tilltalar pseudovetenskapliga anhängare? Vi vill inte att du ska må dåligt, Annika, vi vill bara att du ska använda dig av bästa tillgängliga vetenskap i dina råd till svenska folket. Och jag säger inte detta för att jag har någon som helst anknytning till medicin- eller livsmedelsföretag (jag är ju psykolog, trots allt), utan bara för att jag tror att råd grundade på vetenskapliga studier kring kost och medicin är den bästa vägen till hälsa.

Aftonbladet: "Fettdoktorn knäckt"
Expressen: Annika Dahlqvist: "Jag kommer inte att tystna."
Dagens Medicin: "Får utmärkelse för att ha uttalat sig ovetenskapligt."
Även Ann Bäsén, Orsakverkan, Tankebrott, Akademisk frihet, Patrik Lindenfors, Terra Incognita m fl bloggar om ämnet.

HBT-rättigheter hotar heterosexuellas frihet! Ja, enligt The National Organization for Marriage i alla fall.

Detta klipp, som Tor tar upp i sin lista av årets HBT-nyheter, hade jag helt missat. Det är en film gjord av The National Organization for Marriage där heterosar, stående framför en bakgrund av mörka stormmoln, berättar hur hotade de känner sig av de ökade kraven på rättigheter för HBT-personer:

"Those advocates want to change the way I live. I will have no choice. The storm is coming."

??

Visst, "teach the controversy." Fast då ska det gälla inom alla vetenskapliga områden, eller hur?

Att man helt enkelt ska främja kritiskt tänkande och lyfta fram "båda sidorna" har länge varit ett standardargument för företrädare för kreationism och "intelligent design" i USA. Tyvärr innebär detta i praktiken att religiös pseudovetenskap sprids bland barn och ungdomar.

Men om man nu ska lyfta fram olika åsikter, även utan vetenskapligt stöd, vad gäller just jordens och människans uppkomst måste detta väl även gälla inom andra vetenskapliga områden? Rätt ska vara rätt, eller hur?






Dessa tryck finns att köpa på t-shirts här.

Det bästa och värsta från året som gått.

Nu har det blivit dags att sammanfatta året!

Årets bästa svenska bloggar:
1. Orsakverkan - En ofta uppdaterad blogg med massor av intressanta nyheter om kritisk granskning av övernaturliga, religiösa och pseudovetenskapliga ämnen. Keep up the good work, Pekka!
2. Tankebrott - Går verkligen in på djupet med sina granskningar och gör mycket grundliga och systematiska granskningar av olika områden, som t ex alternativmedicin och konspirationsteorier.
3. Trollhare - Skriver intressanta och tankeväckande inlägg om bl a psykiatri, HBTQ, genus, neuropsykiatriska tillstånd och samhällsfrågor, med utgångspunkt i egna erfarenheter.
Hedersomnämnanden: Wemind, Akademisk frihet, Nicklas Berggren, Utsikt från höjden, Humanistbloggen, Mats Reimer, Terra Incognita, Lindenfors blogg, Eric Wadenius, Pannlampa, Massa saker och Antigayretorik.

Tyvärr verkar flera andra intressanta bloggar i det närmaste ha runnit ut i sanden. We miss you, Salvan, Scientologsekten, Psykiatern, Psykbryt, Anders Rasmussen och Medvetenskap!

Årets bästa utländska bloggar:
1. Science-Based Medicine - Utmärkta och grundliga inlägg om pseudovetenskap och medicin, skrivet av fackmän.
2. Neurologica - En perfekt blandning av inlägg om skepticism, pseudovetenskap och neurovetenskap av den alltid lika intressante Steven Novella, som måste ha minst 50 timmar på varje dygn för att hinna med allt han är engagerad i.
3. Mind Hacks - En utmärkt blogg om psykologi och neurovetenskap.
Hedersomnämnanden: Bad Science, Friendly Atheist, Pharyngula, Respectful Insolence, Skeptiblog, The Frontal Cortex, PsyBlog, Brain Blogger, Neuroskeptic och Neurological Correlates.

Årets bästa podcasts:
1. The Skeptic's Guide to the Universe - En intressant podcast om kritiskt tänkande som också är riktigt rolig.
2. Brain Science Podcast - En bra podcast för alla som vill lära sig grunderna i neurovetenskap och höra om aktuella böcker och teorier.
3. TED Talks - En videopodcast med klipp från den återkommande konferensen TED Talks, där kunniga, intressanta och engagerande fackmän sammanfattar tankeväckande ämnen inom mycket skiftande områden.
Hedersomnämnanden: Skepticality, Reasonable Doubts, Point of Inquiry, QuackCast (med brasklapp för smärtsamt o-roliga försök till humor i tid och otid) samt Irreligiosofy.

Årets bok:
"Trick or treatment" av Simon Singh och Edzard Ernst - En noggrann, men även mycket balanserad och opartisk, genomgång av vad som är flum och vad som faktiskt är något att ha inom alternativmedicinen.

Årets TV-serie:
Mythbusters - som gör vetenskap (eller, eh, typ vetenskap) roligt.

Årets utländska facepalm:
British Chiropractic Association, samt den brittiska förtalslagstiftningen - Simon Singh kallar pseudovetenskapliga kiropraktikmetoder för "bogus" och får ett förtalsåtal på halsen. Pinsamt och skrämmande.

Årets svenska facepalm:
Annika Dahlqvist - Med ett ständigt rabiat tonläge har hon spenderat året med att slänga ur sig bisarra kommentarer om att anekdoter är viktigare än forskning, att man inte får cancer eller infektioner om man äter lågkolhydratkost och att svininfluensan kanske är skapad i labb. Och vem kan glömma citat som "Alla har fel, det är bara vi som har rätt!" samt "Om de äter som jag säger så lever dom, om de äter som Annika [Rosengren] säger så dör dom!" Den medicinska världens motsvarighet till Anna Anka.

Årets ljusglimt:
Anna Bäsén - Hon blev med rätta utnämnd till årets folkbildare av Vetenskap och folkbildning. Hon har visat sig vara en fortsatt röst för skeptisk granskning till motvikt för den bottenlösa pseudovetenskap och hysteri som alltför ofta präglar aftontidningarna (inte minst Aftonbladet, som under året har växlat mellan att hetsa om svininfluensan och vaccinet på ett mycket ohederligt sätt.) Dock brasklapp för bitvis tveksamma artiklar om bipolär-II.

Årets bad guy-award:
De alltför många länder där HBT-personer förföljs, där prideparader och positiv hbt-information förbjuds och där lagstiftningen hårdnar eller är fortsatt orimlig. Här finns en sammanställning av lagstiftningen för homo- och bisexuella samt transpersoner i världens olika länder.

Lifetime achievement bad guy-award:
Katolska kyrkan - De har bland annat intensivt motarbetat kondomer, trots att AIDS tar ofattbart många liv varje år, samt skyddat pedofiler . Jag undrar vad katolska kyrkans body count är?

Årets framsteg:
HBT-världen har även haft vissa framsteg - Samkönade äktenskap i Sverige, Obama lovar att ta bort "Don't ask, Don't Tell" och American Psychological Association slår fast att reparativ terapi är trams.

Årets bakslag:
FN drev igenom riktlinjer kring förbud av hädelse och Irland hakar på - Man kan nästan tro att man hoppat genom Guardian of Forever, efter att av misstag ha injicerat sig med cordrazine, och hamnat i medeltiden.

Vad tycker ni har jag missat någon/något? Har jag fel? Kommentera!

Update: De positiva och negativa HBT-nyheterna från hela världen sammanfattas väl av Tor på Antigayretorik.

Det finns hopp för den yngre generationen.

Jag har tidigare skrivit om att jag ser sexuell läggning som ett spektrum, inte som binära poler, och en ny undersökning pekar mot att svenska tjejer i allt större utsträckning har en något mer flexibel syn på sin sexualitet. 31% hade känt sig attraherade till någon både samma och motsatt kön, 39% hade haft sexuella fantasier om både män och kvinnor och 13% hade haft sex med båda könen.

"Siffrorna för de unga kvinnorna är slående höga, säger Sven-Axel Månsson. Många vill alltså inte längre leva under bundna former med en fast sexuell identitet, de vill vara öppna och fria som människor och sexuella varelser. Det är min tolkning."

För männen ser det dock lite annorlunda ut. 7% har känt sig attraherade av båda könen, (8% har haft sexuella fantasier om båda könen och 3% har sexuella erfarenheter med både män och kvinnor, något som forskarna har teorier kring:

"– Tjejerna är mindre låsta av normerna än vad killarna är, det är inte lika förbjudet för dem att ha samkönat sex, säger Sven-Axel Månsson. En ung man som ligger med en annan man överskrider en tabugräns – det är mycket svårare för honom än för en ung kvinna att våga erkänna och leva ut lusten till en person av samma kön. Dessutom är det väl känt att män är mer homofobiska än kvinnor."
...
"– Den traditionella maskuliniteten sätter hårda gränser för vad en riktig man får göra. Han kan prata öppet om onani, titta på porr och ha sex med flera tjejer om han är singel – men han kan inte ha sex med en annan man utan att beskrivas som bög. Det är inte lika definierande för en kvinna att tända på en annan kvinna och ha sex med henne, säger Pelle Ullholm: – Sex mellan tjejer betraktas tyvärr inte som riktigt sex. Ingen penetration antas förekomma, därmed förminskas sexet."

Machovärderingar sätter med andra ord troligtvis kroben för männens möjlighet att röra sig fritt i spektrumet för sexuell läggning. Även om utvecklingen tack och lov förefaller röra sig långsamt mot sexuell praktik i stället för etiketter så bär sex med, och attraktion till, andra män med sig tydlig etikett av "inte längre helt och fullt heterosexuell" som för många tycks översättas till "jävligt omanlig". Även om eventuella biologiska könsskillnader spelar in så har också kvinnor helt enkelt mindre att förlora på att leva ut även samkönad attraktion.

Att vi inte har kommit så långt som vi borde vad gäller det manliga handlingsutrymmet i dessa frågor illustreras av motståndet mot män som är homo- och bisexuella i idrottsvärlden, något som har uppmärksammats härom dagen.

"Det engelska fotbollsförbundet har tillsammans med klubbarna under lång tid arbetat hårt mot rasism inom sporten. Men en planerad kampanj mot homofobi ska enligt Independent on Sunday ha ställts in eftersom inga fotbollsstjärnor ville delta i den film som skulle visas på arenor landet runt."

Är det inte dags att vi dissar våra trånga etiketter och helt enkelt älskar dem vi älskar och känner attraktion till dem vi känner attraktion till? För egentligen borde det inte vara mer komplicerat än så, eller hur?

Även Trollhare skriver om ämnet.

Update: Intervju med ungdomer kring ämnet på DN.

Medium - inte harmlösa.

Många har inställningen att även om spådomar, kommunikation med döda anhöriga och annat som utövas av medier är harmlöst även om det inte handlar om riktiga övernaturliga förmågor. Man tänker sig att det är en stödjande och positiv upplevelse och kan ge människor tröst. Att detta inte alltid är fallet vittnar Mia Berglin om i en artikel i Aftonbladet. Hon var inne i en period där hon hade många funderingar om livet och ville gå till en psykolog, men kunde inte på grund av höga priser och långa köer. I stället hamnade hon hos ett medium:

"Hon började med att säga: ”att det ser mörkt ut för min del” och jag sa att jag inte ville höra något hemskt. Spådamen svarade: ”du har väl kommit för att höra sanningen?”. – Jag blev ställd men lät henne fortsätta. Hon sa en massa saker som stämde in på min livssituation: Hon beskrev min mans utseende, berättade att jag väntade en flicka, som skulle råka ut för en olycka."

Hon började efter sessionen grubbla på det som sagts och mådde allt sämre tills hon slutligen fick den terapi hon från början önskat.

Jag undrar själv hur jag, på Harmoni-Expo som jag skrivit om tidigare, skulle ta emot budskapet jag fick om att hon kommunicerade med min mor som avlidit i cancer om jag hade varit en "true believer". Hade jag t ex börjat fundera på om detta var något som ännu inte hade hänt, men som skulle komma?

Nej, mediala upplevelser är inte harmlösa. Även om man bortser från att man tar pengar för att förmedla osanningar så vilseleder man människor, något som inte är riskfritt - särskilt med tanke på att många troligtvis är sköra människor i sorg. Messing with people's minds, i brist på en bra svensk term, har ett pris.

Grunderna i mindfulness.

Jag skrev nyligen ett inlägg om evidensen för mindfulnessbaserade behandlingar men gick inte in i detalj på vad mindfulness, eller "medveten närvaro" innebär. Jag kommer här sammanfatta sju grundläggande utgångspunkter. Minfulness är inte bara en terapiform utan också en livsfilosofi så det handlar i första hand om ett annorlunda tankesätt och i andra hand om metoder.

Utgångspunkter
Närvaro i nuet
Det omedelbara ögonblicket vi lever i är det enda som faktiskt är verkligt här och nu. Det som har hänt har hänt, och det som kommer att hända vet vi inget om. När vi ständigt upptas av tankar på framtiden och det förflutna missar vi att faktiskt leva här och nu och uppleva tillvaron till fullo. Dessutom är negativa tankespiraler en viktig faktor i att psykiskt lidande bibehålls. Att vara närvarande innebär att fokusera på den omedelbara inre och yttre verkligheten så som den är, utan att dra in sina subjektiva bedömningar. Att ha en distans till, och att uppmärksamma, de tankar som dyker upp, samt att sedan låta dem gå.

Acceptans
Mindfulness innebär att acceptera det som är precis här och nu, vare sig det är saker och ting som händer runt omkring dig - t ex en hög musik från grannlägenheten, upplevelser i kroppen - t ex smärta, känslor - t ex nedstämdhet, eller att tankar flyger genom ditt huvud. Att acceptera innebär inte att resignera - tvärtom. Det är ofta vår upptagenhet av och oro för vårt lidande som förvärrar problemen och hindrar oss från att låta känslor löpa sitt naturliga förlopp. Det innebär inte att du inte kan förändra saker och ting, bara att du möter det som är just nu med ett lugnt sinnelag.
- Känn de känslor som dyker upp och tillåt dem vara i ditt medvetande utan att dras med av dem eller börja grubbla över dem.
- Uppmärksamma de tankar som flyger genom ditt huvud ”på avstånd” utan att dras med av dem. Låt dem komma och gå.

Medvetenhet
Även om mindfulness kärna är förankringen i nuet och att släppa taget istället för att älta så är syftet inte att slå bort tankar och känslor - tvärtom. För att kunna hantera det vi upplever måste vi först veta vad det handlar om. Det innebär att uppmärksamma de tankar som dyker upp och konfronteras med de känslor vi får. Många gånger är vi för upptagen med att reagera på och undvika det vi känner och tänker istället för att se vad det faktiskt består i. Medvetenheten ger oss en distans till vad som pågår inom oss som gör att vi får större valmöjligheter i hur vi förhåller oss till det. Det blir lättar att reflektera och agera istället för att reagera.

Objektivt förhållande till inre upplevelser
- Tankar och känslor är inte sanningar. Alla har vi tendenser att tolka verkligheten mer eller mindre skevt utifrån hur vi ser på oss själva och världen. En person som exempelvis tycker att det är väldigt viktigt för sin egen duglighet och sitt eget värde att prestera bra på jobbet kommer kanske att reagera, i andras ögon, orimligt starkt på mindre misslyckanden i arbetslivet och tänka negativa tankar (exempelvis ”Jag duger inte”, ”Jag är en värdelös människa”) som han eller hon egentligen rationellt vet är överdrivna. Mindfulness lär oss att ta ett steg tillbaka från tankarna som rusar genom vårt huvud. Istället för att vara upptagen med exempelvis ”jag duger inte”, uppmärksamma tanken, ta ett steg tillbaka och säg till dig själv ”just nu passerar tanken på att jag inte duger genom huvudet”. Våra egna tankar är bara tankar, påverkade av våra förutfattade meningar om oss själva och världen - inte fakta. Mindfulnessförfattare har ibland beskrivit tankar och känslor som ”events in the mind” – ”händelser i sinnet” som skiftar ungefär som väderleken förändras på himlen.
- Det du tänker och känner är inte du, det är ”händelser i sinnet” som kommer och går.
- Det som du tänker och känner är inte nödvändigtvis sanning, bara tankar och känslor.

Förutsättningslöshet
Istället för att leva vardagen på rutin, bemöt tillvaron ”så som den är” istället för genom din ”autopilot” och genom dina eventuella negativa tankebanor. Se på världen som ett nyfiket barn.

Icke-strävande
Det är också viktigt att inte se mindfulness som en prestation, som något som man ska ”lyckas” med. Istället för att bedöma din insats det går, notera bara var tankarna försvann och för tillbaka dem till här och nu utan se det som ett misslyckande. Föresatsen att vara och inte att bedöma gäller även dit eget arbete med mindfulness. Att praktisera mindfulness är att vara, inte att göra. Det enda målet med att vara närvarande i nuet är att vara närvarande i nuet.

Tålamod!
Det ligger i den mänskliga naturen att våra tankar ständigt dras år olika håll. Mindfulness handlar inte om att stanna upp strömmen av tankar, utan att låta dem komma och gå utan att dras med av dem. Detta är ett förhållningssätt som ligger långt bort från hur vi splittrade nutidsmänniskor vanligtvis fungerar, och det tar övning innan man lär sig hur man gör detta på bästa sätt.

Citat
”The present moment, whenever it is recognized and honored, reveals a very special, indeed magical power: it is the only time that any of us ever has.” Jon Kabat-Zinn – ”Full Catastrophe Living”

The Guest House
Every being is a guest house.
Every morning is a new arrival.

A joy, a depression, a meanness,
some momentary awareness comes
as an unexpected visitor.

Welcome and entertain them all!
Even if they’re are a crowd of sorrows,
who violently sweep your house
empty of its furniture,

still, treat each guest honourably,
he may be clearing you out
for some new delight.

The dark thought, the shame, the malice,
meet them at the door laughing
and invite them in.

Be grateful for whoever comes,
because each has been sent
as a guide from beyond.
Ur “The Essential Rumi” av Coleman Barks & John Moyne

Övningar
Det bästa sättet att lära sig tillämpa detta förhållningssätt är att öva mindfulnessmeditation regelbundet. Det behöver inte vara en komplicerad aktivitet. Pröva att göra någon av dessa övningar 5-10 minuter om dagen.

Fokus på andningen
Sätt dig ner där det är lugnt och avskiljt. Slut ögonen och fokusera uppmärksamheten på din andning. Lägg märke till hur det känns när lungorna fylls, när luften strömmar in och ut genom närborrarna, hur mellangärdet och magen rör sig in och ut för varje andetag. När uppmärksamheten viker av, lägg märke till var tankarna tog vägen, och för lugnt tillbaka uppmärksamheten till andningen. Ta till dig upplevelsen av att vara istället för att göra.

Utföra en syssla medvetet
Testa att använda mindfulness när du gör en vardaglig syssla. Testa exempelvis att diska med medveten närvaro. För uppmärksamheten till din arms rörelse när du diskar en tallrik, känslan av vatten på dina händer, lukten av diskmedel. Låt tankarna på annat vara. För hela tiden uppmärksamheten tillbaka till den aktuella aktiviteten.

Fokus på känseln
Håll i en sten eller ett annat mindre föremål. För din uppmärksamhet hur den känns att hålla i - ytan, tyngden, fastheten, färgen etc. Studera den nyfiket som om det vore ett nytt föremål som du aldrig sett tidigare, som om du vore en utomjording som aldrig stött på en sten (eller vilket föremål du valt) tidigare. Lägg märke till de små nyanserna, och ta din tid. Ha inte bråttom. När tankarna försvinner iväg till andra ämnen, lägg märke till vad du tänkte på och för tillbaka uppmärksamheten till objektet i din hand.

När du kommer ihåg det kan du också helt enkelt, var du än befinner dig, andas några andetag ”medvetet”, eller ta någon minut till att uppmärksamma vad du ser omkring dig ”så som det är”. Försök gärna att någon gång då och då bara stanna av och vara
istället för att försöka förändra saker eller planera för allt du måste göra.

Litteratur
Jon Kabat-Zinn - ”Vart du än går är du där”
Anna Kåver - "Att leva ett liv, inte vinna ett krig: Om acceptans."
Åsa Nilsonne - "Vem är det som bestämmer i ditt liv?"
Jon Kabat-Zinn - ”Full Catastrophe Living. Using the Wisdom of Your Body and Mind to Face Stress, Pain and Illness.”

Epigenetik - Arv hjärta miljö=sant.

I diskussioner om arv och miljö utgår man ofta från ett synsätt där generna ses som en oföränderlig och förutbestämd del av ekvationen. Forskningen har däremot visat att detta är en mycket förenklad syn som inte stämmer överens med verkligheten.

Orsaken till detta är att det inte bara är ens DNA som påverkar ens biologiska programmering, utan även genernas "uttryck", dvs vilka genetiska faktorer som är aktiva och vilka som är inaktiva. Genuttryck är i sin tur något som påverkas av miljöfaktorer och som sedan kan föras vidare till nästa generation. Man har på senare år forskat mycket kring hur t ex hur dieten påverkar genuttryck och hur man kan förebygga cancer, men med miljöfaktorer menas inte bara kemi, infektioner och annan "fysisk" påverkan, utan även den sociala miljön.

Epigenetikern Moshe Szyf från McGill University i Montreal höll för en månad sedan föreläsningen "The Epigenome a Missing Link between the Social and Physical Environment and the Genome: Implications on Health and Disease" på Karolinska Institutet. Han lyfte här fram flertalet studier kring den sociala miljöns påverkan på det biologiska arvet. Bland annat har han, tillsammans med flera andra forskare, visat att råttor som slickas mycket av sin mor är mer stresskänsliga senare i livet än dem som inte får lika mycket omsorg, och att detta speglas i epigenetiska förändringar [1]. Förhållandevis ny forskning visar att det i dessa fall troligtvis sker förändringar avseende genuttryck relaterade till steroidreceptorer, ett system som är viktigt för just stressreglering [2], och i sin diskussion tar de upp potentiella implikationer för psykiatrin. Miljörelaterade epigenetiska förändringar har hittats vid flertalet psykiatriska sjukdomstillstånd, som schizofreni och bipolaritet, och de sammanfattar att:

"Epigenetic modification in response to early environmental conditions provides an elegant mechanism to explain the effects of childhood adversity on increasing risk of psychopathology in adulthood. However, studying the role of epigenetic modifications in mediating these effects in humans is limited by several methodological constraints. Nevertheless, recent studies in humans suggest that similar epigenetic processes to those observed experimentally in the rat may play a significant role in shaping human behavioral plasticity."

Dessutom tycks epigenetisk påverkan av moderns omsorg på östrogen- och oxytocinomsättningen, åtminstone hos råttor, bidra till att omsorgsbeteendet ärvs av nästa generation - ett beteendemönster som bland annat har studerats på ett mera renodlat psykologiskt plan inom området anknytning, eller "attachment" [3]. Man har även påvisat att känslighet för posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) kan "ärvas", då det finns en ökad grad av PTSD hos barn till föräldrar med PTSD, men inte en ökad grad av trauman. Detta relateras till omsättning av stresshormonet cortisol. [4] Bristfällig aggressionskontroll har kopplats till epigenetiska förändringar av biokemiska processer, relaterat till omsorg under uppväxten. Epigenetiska faktorer ses som biologiskt reversibla [5] med psykologiska/psykosociala [6] och potentiellt även farmakologiska [7] metoder.

I en reviewartikeln [8] Skriver Susan Rick et al om de neurologiska effekterna av missförhållanden under barndomen. I flera områden av hjärnan finns biologiska avvikelser på gruppnivå hos personer som drabbats av trauman under uppväxten. De områden i hjärnan som är mest sårbara för kraftig stress under barndomen är ofta de som har en utdragen utveckling som fortsätter efter födelsen, samt har många receptorer för stressrelaterade biokemiska substanser. Bland annat lyfter de fram studier där corpus callosum, som ansvarar för kommunikation mellan hjärnhalvorna, har en minskad volym hos dessa personer och att höger och vänster hjärnhalva inte samarbetar i lika stor utsträckning. Vermis, ett område som kopplats till flertalet emotionella och kognitiva funktioner, har en minskad volym och hjärnbarkens vänstra sida avviker i utvecklingen hos traumatiserade. Amygdala, som reglerar känslor, är mindre och hippocampus, som bland annat är involverad i minnet, har en minskad täthet av synapser. De lyfter också fram att starka trauman och missförhållanden under barndomen medierar känsligheten i systemet för stressrespons samt påverkar myelinisering och nybildningen av hjärnceller och synapser. Författarna kopplar dessa förändring till en ökad känslighet för olika psykiatriska tillstånd och lyfter fram behovet av tidiga psykosociala interventioner i familjen, undervisning om copingstrategier, samt både KBT och farmakologisk behandling.

Konsekvensen av denna forskning är att gränsdragningen mellan om psykiatriska tillstånd orsakas av biologi eller psykologi blir ännu otydligare. Även om hjärnans funktioner påverkar vårt psykologiska fungerande så påverkar våra upplevelser vår hjärna, vilket kastar en ytterligare skugga över den numera ganska gammalmodiga gränsdragningen mellan arv och miljö. Man talar inom psykiatrin ofta om stress-sårbarhetsmodellen, där ökad sårbarhet innebär att det krävs mindre påfrestning för att man ska drabbas av psykisk ohälsa, och där en tredje faktor - graden av stöd - också påverkar ens reaktioner. En av orsakerna till att jag specialiserar mig inom området neuropsykologi är min syn på att psykologi är något som faktisk händer i hjärnan, och att en god förståelse av hjärnans funktioner är viktigt för att förstå vad man påverkar på ett biologiskt plan när man behandlar människor med psykologiska metoder. En annan konsekvens av denna forskningsgren är att den enligt vissa, bland annat Moshe Szyf, kastar en skugga över Darwins teorier. Naturligvis handlar det då inte om ett ifrågasättande av evolutionen i sig, utan han hävdar att Darwins föregångare, den grundligt uträknade Jean-Baptiste Lamarck, kanske hade mer rätt än vad som tidigare hävdats, bla med sin teori om bl att djurs förvärvade egenskaper går i arv.

Epigenetik är ett intressant område som framöver förhoppningsvis kommer att anammas även av den psykologiska forskningen i större utsträckning. För att citera Moshe Szyf:

"The separation between the social and the chemical is artificial."

Mer om epigenetik:
Science Daily: "Epigenetics: DNA Isn’t Everything."
Science Daily: "'Epigenetics' Means What We Eat, How We Live And Love, Alters How Our Genes Behave."
Vetenskapsradion: "Epigenetik - konsten att stänga av och sätta på gener."
University of Utah - "Lick Your Rats."
Dean Ornish på The Edge - "Changing Lifestyle Changes Gene Expression."
Christopher Badcock på The Edge - "The Imprinted Brain Theory."
Discover Magazine - "DNA is not Destiny."
Petronis et al. - "Psychiatric epigenetics: a new focus for the new century."

Referenser:
1. Weaver et al. - "Epigenetic programming by maternal behavior".
2. Champagne et al. - "Epigenetic mechanisms mediating the long-term effects of maternal care on development."
3. Frances Champagne - "Epigenetic Mechanisms and the Transgenerational Effects of Maternal Care."
4.Yehuda & Bierer - "Transgenerational transmission of cortisol and PTSD risk."
5. Weaver et al. - "Maternal care effects on the hippocampal transcriptome and anxiety-mediated behaviors in the offspring that are reversible in adulthood."
6. Richard Tremblay - "Understanding development and prevention of chronic physical aggression: towards experimental epigenetic studies."
7. Weaver et al. - "Maternal care effects on the hippocampal transcriptome and anxiety-mediated behaviors in the offspring that are reversible in adulthood."
8. Rick et al. - "Neurobiological Effects of Childhood Abuse."

Ett par dissiga, men roliga, bilder.

Tyvärr är detta en idé helt och hållet i enlighet med Bibeln:

Via humanistbloggen.

Lolocats tells it like it is:

Via Cheezburger.com

Stephen Fry om "The Importance of Unbelief".

Stephen Fry pratar berättar intressant och genomtänkt om sin syn på bl a religion och humanism på siten Big Think:

The Onion: "Sumerians Look On In Confusion As God Creates World."

"Members of the earth's earliest known civilization, the Sumerians, looked on in shock and confusion some 6,000 years ago as God, the Lord Almighty, created Heaven and Earth..."
Läs på The Onion.

En distingerad buksvåger.

Detta påstås vara en bilboard för en australiensisk kyrka:

Via Friendly Atheist.

Vetenskapslänkar #5 - Mobiltelefoni, lågkolhydratkost, kriget om de psykiatriska diagnoserna, locked in-kommunikation och porr.

David Gorski på Science-Based Medicine skriver om ny forskning som (mestadels) ytterligare stärker bilden av att användande av mobiltelefoner medför ingen, eller mikroskopisk, ökning av cancerrisken.
Science-Based Medicine: "Cell phones and cancer again, or: Oh, no! My cell phone’s going to give me cancer! (revisited)"

Steven Novella på Neurologica granskar Lågkolhydratsdieter och är inte imponerad: "To summarize, in my opinion here are the best diet recommendations that can be made from existing evidence:
- Eat a varied diet, mostly plant-based
- Limit carbohydrates with a high glycemic index (simple sugars and starches)
- Do not diet for weight loss. Rather, employ reasonable portion control and exercise regularly.
- Whatever you do for weight control, make sure it is sustainable long term. You should be happy with your diet and exercise should be fun and convenient. Anything that seems burdensome will likely not last and be of no long term utility.
- And most importantly – completely ignore diet fads, diet books, or any product that promises easy weight loss. They are scams."
Neurologica: "Still On That Low-Carb Diet."

New Scientist sammanfattar det inompsykiatriska inbördeskriget kring vad som i framtiden kommer att kallas psykisk sjukdom eller ej, samt de detaljerade, men viktiga, frågorna som rör definitioner, gränsdragningar, symtomkriterier etc. Det handlar om DSM-V, den kommande femte versionen av en av de två "biblarna" för diagnostik av psykisk ohälsa som skulle ha kommit ut 2012 men nu försenas minst ett år. Wemindbloggen nämner också att: "Den kommitté som arbetar med att ta fram den nya versionen har tidigare fått kritik för hemlighetsmakeri och för att utomstående inte kunnat få inblick i processen. Det har även uttryckts farhågor om att gränserna för vad som anses vara psykiska problem kan komma att sänkas, och att detta skulle kunna utnyttjas av Läkemedelsindustrin för att bredda marknaden för läkemedel. Denna farhåga har fått bränsle av det faktum att hälften av de psykiatriker som sitter i DSM-kommittén har band till läkemedelsindustrin."
New Scientist: "Psychiatry's civil war."
Wemind: "DSM-V försenas ett år."

Live Science tar upp att Frank Guenther m fl vid Bostons universitet jobbar med att utveckla en metod för att läsa av önskad språklig kommunikation hos förlamade och förmedla detta till omgivningen, dock har de ännu långt kvar. Steven Novella på Neurologica skriver om skillnaden mellan vetenskaplig och pseudovetenskaplig kommunikation med "locked in-patienter".
Livescience: "Wireless Devices to Read Words in the Brain."
Neurologica: "Communicating with the Locked-In."

Anders Rasmussen skriver om porr-forskning på sin blogg, bland annat om att apor offrar smaskig juice för att få titta på porr. Med tanke på att människan liknar aporna på många sätt är detta kanske inte ett helt oväntat resultat. Han nämner också att forskare i Montreal som ville undersöka skillnaden mellan unga män som hade tittat på porr och de som inte hade gjort det misslyckades med att hitta försökspersoner till den senare gruppen.
Anders Rasmussen: "Monkeys Sacrifice their Juice to watch Porn."

Bloggpoll, samt Technicolor twittrar.

Orsakverkans Twitterinträde påminde mig om att jag ju hade tänkt att börja twittra. Sagt och gjort - jag har nu användaren @Techniskeptic. Det kommer ständigt intressanta nyheter som jag inte hinner blogga om och jag tänker nu länka till dessa på Twitter, där jag också skriver på engelska för att här kunna interagera med åsiktsfränder i andra länder.

Sedan jag började blogga 2007 har innehållet ändrats ganska mycket och har renodlats till områdena skepticism/pseudovetenskap/religion/övernaturligt, samt psykologi/psykiatri/neurovetenskap och vissa inslag av samhällsfrågor - främst rörande HBT och kön/genus. Jag vill gärna få feedback från mina läsare och min fråga inför 2010 blir därför - vilket innehåll intresserar dig mest? Rösta i enkäten i marginalen!

Btw - nån som vet hur man fixar en twitterwidget där ens senaste inlägg visas, men utan kommentarerna som är riktade till en viss person?

Vetenskaps-rap.

"Stephen Hawking" rappar om vetenskap och tar sig an en kreationist:

Via Eric Wadenius.

Large hadron collider-rap om fysik:

Som för övrigt fortfarande inte har förstört världen.

Let them eat cake.

Om samhällets finansiella prioriteringar i dagens Stockholm City, sidan 4:
"Ett nytt förslag om stora nedskärningar inom socialtjänsten i Stockholm väcker ramaskri. 70 tjänster försvinner... Stockholm ska spara 60 miljoner nästa år."

Mer konkret ska bl a flera behandlingshem stängas, andra boenden ska slås samman med en förlust av 85 färre platser, jourhavande kurator läggs ner och flertalet tjänster försvinner inom prostitutionsenheten, barn- och ungdomsverksamheten, vid samt enheterna för hemlösa och ledsagare. Socialborgarrådet Ulf Kristersson (M) hävdar att detta är mindre relevanta utgifter jämfört med annat som prioriteras och lägger dessutom ett klassperspektiv på det hela: "Man måste våga säga att någonting är viktigare och att någonting är lite mindre viktigt - som familjerådgivning för medelklassen. Vi är noga med var vi gör våra insatser, och har valt att göra satsningar på arbetslösa ungdomar, hemlösa och barn i stället, säger han."

Om samhällets finansiella prioriteringar i dagens Stockholm City, sidan 6:


















Aftonbladet 1, Aftonbladet 2, Expressen, DN, SVD 1, SVD 2.

Amerikansk 10-åring tar ställning för samkönade äktenskap.

I detta underbara klipp berättar den vältalige 10-åringen Will Phillips om varför han vägrar att svära trohetseden till flaggan, något som är en återkommande ritual i hans klass. Orsaken är att den avslutas med "with liberty and justice for all" och Will, som analyserat trohetseden eftersom han vill bli advokat (!) insåg att detta ju inte alls är fallet i nuläget på grund av att homosexuella diskrimineras av staten, framför allt vad gäller äktenskap. Will har flera vänner som är homosexuella och tyckte inte att det var rätt att hävda att frihet och rättvisa var för alla i USA. Det blev en hel del rabalder och det slutade med att han blev intervjuad på CNN:



Mer om detta hos Trollhare, som lyfter fram att aspergerdrag kan göra människor till hjältar.

Mindfulness - Woo eller evidensbaserad behandling?

Det här inlägget utgår från mitt svar på en fråga från "Fingal" avseende om den numera omåttligt populära metoden/filosofin mindfulness ("medveten närvaro") är woo eller baseras på vetenskap. För er som inte känner till begreppet handlar det bland annat om att vara närvarande i nuet och att vara medveten om sina tankar och känslor, samt att bemöta känslor och oundvikliga situationer med acceptans i stället för frustration. Mindfulness handlar om en inställning till livet, men man använder sig också av meditation och andra övningar för att öva upp förmågan att vara närvarande och för att exempelvis minska stress eller oro.

Om detta är woo eller evidensbaserat är en relevant fråga med tanke på att filosofin/metoden baseras på österländsk filosofi och alltför ofta namedroppas i flum-sammanhang (exempelvis på Harmoni-Expo, som jag skrivit om tidigare). En viktig följdfråga är däremot "evidensbaserat för vad?".

De nyare evidensbaserade behandlingar som erbjuds under KBT-paraplyet har ofta stora inslag av mindfulness och dess parhäst acceptans, bland annat i DBT [1], som används vid emotionellt instabil personlighetsstörning, men också som influenser i olika behandlingar för bland annat depression och ångest. I själva verket har KBT-området på senare tid kraftigt influerats av dessa perspektiv, och man talar om "tredje vågens beteendeterapi", något som ofta glöms bort när kritikerna pratar om KBT som en torftig och mekanistisk approach.

Det finns också inriktningar som är mer renodlade mindfulnessmetoder. Mindfulness Based Cognitive Therapy har evidens för förebyggande behandling efter minst tre återkommande depressioner, dock inte i större utsträckning vid pågående enstaka depressioner. [2] En näraliggande metod är Mindfulness Based Stress Reduction som har visat effekt vid vissa psykiatriska symtom och vid smärta och oro kopplat till sjukdom, samt för att minska stressnivå hos friska individer, dock behövs mer studier för att klargöra om det handlar om specifika effekter. [3]

En metod som på senare tid har väckt mycket intresse är Acceptance and Commitment Therapy. Metoden kombinerar mindfulness och acceptans med fokus på konstruktivt agerande i enlighet med sina värderingar. Tyvärr finns det ännu lite forskning kring ACTs effektivitet vid olika tillstånd men många, däribland mig, ser den som mycket lovande. I en avhandling av Rickard Wiksell som presenterades i februari i år fann han stöd för att ACT bidrar till en ökad livskvalitet hos smärtpatienter. [4] Detta har nyligen uppmärksammats i SVD (1), (2), (3), samt i en tidigare artikelserie (4).

Meditation har blivit ett favoritämne för många neuroforskare och psykologer på senare år (vilket tyvärr också har bidragit till en våg av något naiv buddhism-entusiasm) och inom flertalet områden har man påvisat neurologiska förändringar i hjärnan vid meditation. I metasstudien av Chiesa & Serretti [2] sammanfattas att mindfulnessövningar aktiverar prefrontala cortex och anterior cingulate cortex, och att långsiktig meditation medför förbättrad funktion i områden i hjärnbarken som är relaterade till uppmärksamhet. Sara Lazar et al påvisade i en studie ökad volym i de områden i hjärnan som relateras till uppmärksamhet, introception och sensoriska processer, som prefrontala cortex och högra anterior insula. Hur länge de hade utövat meditation korrelerade med tjockleken och skillnaden var större hos äldre, vilket antydde att meditation kan bromsa upp volymminskningen i de områden av hjärnan som åldrandet medför. [5] En studie av Giuseppe Pagnoni et al visade på förändrad aktivering i vad som kallas "the default network", som aktiveras då man är i vaken vila utan att fokusera på något speciellt, då man dagdrömmer, då tankarna far i väg utan något speciellt mål. De som mediterade kunde snabbare koppla bort distraktioner och forskarna har en hypotes om att meditation eventuellt skulle kunna minska symtomen vid bland annat ADHD och OCD, även om detta inte är undersökt i nuläget. De betonar också att framtida studier måste kontrollera för att resultaten inte bara handlar om att de som har bättre mental kontroll mediterar mer i stället för tvärt om. [6] De som är intresserade av att lära sig mer om hjärnan och meditation kan läsa "The Plastic Mind" av Sharon Begely, dock varning för att författaren är en Dalai Lama-fangirl.

Det korta svaret är att mindfulness inte är woo, men att det behövs mer högkvalitativa studier på de kliniska applikationerna. Dock finns det också överdrivna påståenden om metodernas effektivitet vid olika tillstånd och på samma sätt som antibiotika, som ju är en evidensbaserad metod, inte botar spindelfobi eller benbrott är inte mindfulness effektivt mot allt. Utöver rena behandlingsmetoder är ju också mindfulness för många relaterat till andlighet och allmänt välbefinnande, något som ju inte är lika lätt att evidensbasera.

Referenser:
1. Anna Kåver och Åsa Nilsonne - "Dialektisk beteendeterapi vid emotionellt instabil personlighetsstörning : Teori, strategi, teknik."
2. Zindel Segal, Mark Williams och John Teasdale - "Mindfulness-Based Cognitive Therapy for Depression: A New Approach to Preventing Relapse."
3. Chiesa A, Serretti A - "A systematic review of neurobiological and clinical features of mindfulness meditations."
4. Rikard Wicksell - "Exposure and Acceptance in Patients with Chronic Debilitating Pain - a Behavior Therapy Model to Improve Functioning and Quality of Life."
5. Sara Lazar et al - "Meditation experience is associated with increased cortical thickness."
6. Giuseppe Pagnoni et al - "Thinking about not-thinking": neural correlates of conceptual processing during Zen meditation."
7. Sharon Begely - "The Plastic Mind."

Bild från "The Joy of Tech".

Veckans citat #23

"When one person suffers from a delusion, it is called insanity. When many people suffer from a delusion it is called religion."

Robert Pirsig

Veckans bibelord #14

"Om en son är trotsig och upprorisk och inte lyder sin far och mor, inte ens när de tuktat honom, skall de ta honom med sig och föra honom till de äldste i staden, till hemstadens port. De skall säga till stadens äldste: "Det här är vår son, han är trotsig och upprorisk och lyder oss inte, han bara festar och super." Då skall alla männen i staden stena honom till döds. Du skall utrota det onda ur folket. Hela Israels folk skall känna fruktan när de får höra talas om detta."

5 Mos 21:18-21

Hur jag blev kristen - och sedan ateist och humanist.

Jag har inte för vana att vara personlig i min blogg men tänker göra ett undantag. Som ni har märkt skriver jag mycket om religion och jag har nämnt att jag tidigare har varit troende. Här tänker jag berätta om min bakgrund som kristen - och varför jag numera är ateist. Det har varit ett svårt inlägga att skriva, mycket eftersom det har varit knepigt att sätta sig in i det tankesätt jag hade när jag på många plan var en helt annan människa än vad jag är i dag. Jag har dock gjort mitt bästa för att beskriva min resa till - och från - kristendomen och varför jag numera är ateist och humanist.

När jag var tonåring var jag som de flesta i min ålder. Jag funderade så klart på livet, universum och allting (42) även om jag knappast var någon grubblare. Två av mina bästa kompisar och deras familjer var med i en Livets ord-liknande församling inom trosrörelsen och de var entusiastiska missionärer redan när vi gick i mellanstadiet. Även två andra kompisar var religiösa - en var Jehovas vittne och en var pingstvän. Min jehovaskompis blev i vuxen ålder förskjuten av sin familj när hon hoppade av rörelsen, vilket ledde till att modern insjuknade i depression, och pingstkompisens mormor dog efter att ha förlitat sig på bön i stället för på sjukvård och blodtransfusioner. Men det är en annan historia.

Mina föräldrar var däremot ateister men trots detta gick jag på Svenska kyrkans barn- och ungdomsgrupper under uppväxten - i den by jag bodde i hände det trots allt inte så mycket annat. När jag var i 14-årsåldern började mina kompisars prat om Gud påverka mig och jag blev lite nyfiken, inte minst eftersom deras religion verkade mycket coolare än den trista Svenska kyrkan. Jag kände en längtan efter kontakt med något större än det vardagliga och upplevde att de hade det jag sökte efter. Deras tro verkade så extatisk och det tycktes som om de hade något stort och djupt som verkade intressant. Jag följde så småningom med till ett bönemöte där det slutade med att alla bad för mig - och helt plötsligt började jag tala i tungor! När jag gick från bönemötet var jag en kristen. Som ofta är fallet med tonåringar som har hittat en "cause" gav jag mig in i min nya tro med stor övertygelse och vad som nog måste benämnas som fanatism. Jag hade rätt, alla andra hade fel. Jag läste Bibeln, bad och lyssnade på predikoband från Livets Ord och Arken. Mitt liv var religionen och jag kände mig uppfylld av en upprymd känsla att vara i kontakt med Gud. Att jag drogs till trosrörelsen var ett återkommande område för konflikt med mina ateistiska föräldrar och det funkade inte i det läget att gå med i en församling med denna inriktning. När jag blev äldre hade min extremism falnat en aning och skriverierna om Livets Ord hade gjort mig lite tveksam till trosrörelsen. Det närmaste alternativet i min stad var Pingströrelsen, och trots att mitt första möte med kyrkan var en seg gudstjänst och gamla tanter som, helt utan ironi, hälsade mig med "frid, syster" så blev jag medlem. Pingstkyrkan var, trots allt, en karismatisk rörelse och hade samma konservativa svartvita syn på sanningen som jag redan anammat.

Det fanns en trygghet i att "veta" vad som var rätt och fel, att känna det som om Gud är på ens sida, och som för många andra i den situationen blev jag ganska moraliskt överlägsen gentemot andra. Det som så småningom också utkristalliserade sig var att min tro blev ett ganska uttalat sökande efter övernaturliga kickar. Jag ville få profetior, bli slagen till marken av andens kraft, delta i intensiva gudstjänster, känna starka känslor av Guds närvaro och upptäcka mystiska andliga sanningar. Det funkade i flera år, men den ganska tråkiga vardagen i kyrkan började så småningom tära på mig. Tjatiga gudstjänster och tråkiga "segertoner" (Pingstkyrkans version av psalmer) var inget vidare, och vad som var ännu värre - den där intensiva känslan av Guds starka närvaro började falna. Jag ville inte veta att Gud är närvarande, jag ville känna! Det som kyrkan förmedlade var att relationen till Gud så klart var av en mer vardaglig natur. Det handlade om att läsa Guds ord, om att utvecklas som kristen, om att följa Guds vilja. I slutändan handlade det mesta trots allt om regler - vad man skulle göra och vad man inte skulle göra, och den insikten var inte alltför bekväm för mig. Hur kul är det egentligen att ha en tjock bok med en massa riktlinjer som man förväntas följa? Dessutom blev det allt svårare med min falnande fanatism att bortse från de stora logiska luckorna i min religion. Vad som framställts som absoluta sanningar visade sig allt mer vara en fråga om att plocka russinen ur kakan i enlighet med ideologin. Bibelord som bara fanns på ett fåtal ställen, t ex gällande homosexualitet, lyftes fram som väldigt viktiga, medan mer centrala bibelord ignorerades. Trots att t ex påbuden att helga vilodagen, inte missbruka Guds namn och inte "ha begärelse" till andras ägodelar hör till tio Guds bud var de inte något som man predikade om. Däremot hade man starka åsikter om sådant som Bibeln inte talar om eller rentutav motsäger, som aborter och helnykterhet. Vad som också blev allt mer ofrånkomligt var att jag innerst inne hade åsikter som stred mot de åsikter som jag "borde" ha, det som ansågs som Guds ord. I själva verket hade jag redan då liberala tendenser, röstade på vänsterpatiet och blev dessutom feminist, ideologier som inte var så enkla att kombinera med konservativ kristendom. Så hur gör man för att tycka något som som man inte tycker? Med all "cherry picking" och motsägelsen i Bibeln dessutom. Och om allt inte stämmer, hur vet man då vad det är i Bibeln som stämmer?

Dödsstöten för min tro var troligtvis, som för många, att jag började plugga på universitetet. Jag konfronterades i större utsträckning än tidigare med människor som hade andra åsikter och fick diskutera olika värderingar i ett otal seminarier. Det handlade nu inte heller bara om att tycka, utan också om att argumentera för varför man tycker som man tycker, något som visade sig bli svårt för mig. Studierna innebar också att jag lärde mig forskningsmetodik och att ta ställning till trovärdigheten i olika påståenden om sanningen. Att jag läste på psykologprogrammet var även en bidragande faktor eftersom jag fick lära mig om hur opålitliga våra tolkningar av verkligheten är och hur mycket andra faktorer än rationalism påverkar våra bedömningar, särskilt eftersom jag inriktade mig mot kognitiv terapi. Stick i stäv med skeptikerrörelsens oftast intensiva motvilja mot postmodernism var det dessa perspektiv som kanske var den viktigaste influensen när det gällde att ifrågasätta förekomsten av objektiva gudomliga sanningar. Insikten i hur mycket av våra värderingar som är socialt skapade snarare än fakta påverkade mig mycket och jag fick allt svårare att se rimligheten i min religions påståenden om orubbliga sanningar utan bevis för att dessa åsikter stämmer. När jag tog examen var jag inte längre kristen, utan på min höjd agnostiker.

Sedan dess har flera faktorer bidragit till att jag har övergått från agnosticism till uttalad ateism. Jag upptäckte så småningom att jag var bisexuell och engagerade mig i HBT-rörelsen, något som sannerligen inte gjorde att jag konfronterades med de finaste sidorna av de religiösa värderingarna. Just farorna i att skilja moral från konsekvenser, som i stort ligger i religionens natur, blev alltför tydlig i de ständiga mothuggen i media från religiösa företrädare. Att läsa Dawkins bok "The God Delusion" knuffade mig också åt det ateistiska hållet, samt att jag genom bloggandet kom i kontakt med ateister, skeptiker och humanister på nätet. Att jag började jobba inom psykiatrin har också påverkat mig. Jag arbetar dagligen med att få människor att se saker som de faktiskt är för att kunna handla konstruktivt i stället för att fastna i verklighetsfrånvänt undvikande och förnekelse, och har svårt att se hur argumentet att människor ändå mår bra av att tro, även om det skulle vara rent hittepå, skulle vara rimligt. Livsavgörande vanföreställningar är inte en bra copingstrategi, enligt mig, en åsikt som ytterligare har föratärkts av att jag arbetat med många psykospatienter och slagits av den många gånger obefintliga skillnaden mellan religiösa uppfattningar och psykiatriska vanföreställningar.

Mer om varför jag kallar mig ateist, inte agnostiker, kan ni läsa här.

Men känns det inte hemskt att förlora sin tro, att inte längre uppleva att det finns en Gud som vakar över mig? För det första är det inte en relevant fråga. Att vara en ateist innebär att man inte tror på att Gud existerar, det har inget att göra med om det är önskvärt eller inte om Gud existerar. För det andra: nej. Att vara ateist innebär en större frihet att hitta sin egen väg till lycka, men också ett större ansvar - man får själv ta på sig skulden för de val man väljer. Det innebär en frihet att se på konsekvenser i stället för dogmer och för mig är det också en lättnad att faktiskt kunna följa logik och empiri i stället för att tvingas leta efter krystade förklaringar till sådant man "måste" tro på och tycka för att hålla sig väl med Gud och komma till himlen. Jag tycker att den verklighet vi känner till - kärlek, vänskap, hopp, empati etc., räcker gott och väl för att ge livet mening. Och med naturens storslagenhet, människans komplexitet etc. - varför behöver vi övernaturliga mysterier för att fascineras över något större än oss själva? De andliga, sociala och psykologiska behov som religionen fyller kan lika väl fyllas på sekulära grunder, och där tror jag att humanistiska rörelser skulle kunna ha en större roll än vad de har i dag. För till syvende och sist är handlar livet om oss människor och våra relationer till varandra.

För att sammanfatta min syn på andlighet och tro citerar jag Chris Wood, ur den fantastiska låten "Come down, Jehova". Här för han en tänkt dialog med Gud och djävulen och kommer fram till att både paradiset och ondskan ligger i människors händer:

"...Pass on what you've learned to the children, Jehova/
And listen to what they've got to say/
They say: Paradise is right here on Earth, Jehova/
Not tomorrow, but right now, today/
And Devil, come up from your fiery furnace/
Come up and show us your face/
There's nothing you can teach us of evil or hatred/
We don't have right here in this place/
There's nothing as evil as man and his mischief/
Nothing so lost or insane/
And bring your demons up too, so we know it's not you/
But it's us who must carry the blame/
It's us who must live with the shame/..."

Och när det gäller livet efter döden blir vår tid här på jorden, enligt mig, så mycket mer dyrbar och värd att uppskattas med en begränsad tid att leva, än med perspektivet att detta endast är en parentes inför evigheten.