Tveksam barnbok.

Ur "Färgerna" av Pernilla Stalfelt:














Via Johanna, från bloggen Fröken H.

En fin liten julsång om helvetet.

Varje gång jag hör talats om Phelps och Westboro Baptist Church frågar jag mig om det hela inte är ett invecklat jätteskämt. Inga kan ju vara så där bisarra på riktigt, eller? Fast nu är det ju på riktigt, tyvärr.

Nu har de följt upp deras tidigare hit "God Hates the World" med en fin liten jullåt: "Santa Claus Will Take You to Hell." Lyssna och njut:

Skillnaden mellan skeptiker och "skeptiker".

Aftontidningarna har ju som bekant en tendens att alltför ofta sprida missuppfattningar och ovetenskapliga idéer, men nu har Expressen tagit på sig skeptikerhatten och granskat den sk sanningsrörelsen. Denna rörelse tror att 9/11 är ett insiderjobb som USAs regering själva ligger bakom, men hos delar av rörelsen, bland annat hos många av ledargestalterna, finns det även betydligt mer excentriska inslag i övertygelserna. Vissa blandar in allt från Illuminati till utomjordingar, inspirerat bland annat av den brittiske konspirationsteoretikern David Icke som hävdar att t ex George W. Bush och Hillary Clinton är rymdödlor från solsystemet Draco. De flesta som tvivlar på de officiella rapporterna har troligtvis mindre udda uppfattningar, och misstänker nog t ex bara att USA ville ha en ursäkt för att starta ett krig. Däremot är det också viktigt att påpeka att många av företrädarna för rörelsen har en extrem verklighetsuppfattning. Något som påpekas i artikeln är att man från olika ideologiska perspektiv anpassar åsikten till sin agenda:

"Mats Sederholm förstår att tron på reptiler från rymden kan sänka hans trovärdighet. Han påpekar på forumet att utomjordisk styrning är något som man kan "plocka bort" ur hans skrift "Illuminati for dummies" ifall målgruppen för dokumentet är "vanligt folk". Sanningsrörelsen är ingen fast sammansatt organisation, men dess teorier går att göra till "sina" för många grupper med egen agenda: nazister som påstår att det är en judisk konspiration, new age-aktvister som menar att det handlar om att "robotisera" människorna, kristen extremhöger som menar att satan ligger bakom Illuminati - och så de reptiltrogna."

I Sverige har sidan vaken.se en central roll för sanningsrörelsen. Här är det dock inte bara 9/11 som diskuteras, utan man driver t ex också en kampanj mot influensavaccinet och fyllde för ett par veckor sedan Stockholms innerstad med klisterlappar som hade budskapet att man inte ska vaccinera sig. Som överskrift på sin blogg säger de att "kunskap är frihet" och hävdar ofta att de vill kritiskt granska all tillgänglig information för att hitta fram till sanningen. Tyvärr har de, som de flesta konspirationsteoretiker, ju inte en alltför objektiv och rationell inställning till kunskap.

En gång när jag pratade med en bekant och nämnde att jag var en skeptiker och prioriterade kritiskt tänkande sa han, till min förfäran, "jaha, du är typ en sån där som tror att USAs regering låg bakom 9/11?" För egen del tror jag att jag är ganska miljöskadad av att följa många amerikanska bloggar och podcasts, som The Skeptic's Guide to the Universe, Skepticality, Skepchick, Skepticblog, Neuroskeptic och Skeptoid. Ordet "skeptic" tycks vara betydligt mer etablerat i USA och i viss mån i Storbritannien. I Sverige förefaller det dock ha en annan innebörd för många: någon som är kritiskt inställd till den kunskap som "etablissemanget" hävdar. Någon som ifrågasätter "västerländsk medicin", konsensus bland forskare, det mesta som statliga företrädare hävdar etc.

Ett, enligt mig, viktigt kriterium för en sann skeptiker är att det är metoden som är fokuset, inte slutsatsen. Med det menar jag att vi inte t ex är för västerländsk medicin och mot alternativmedicin, för statligt sanktionerad åsikter och mot konspirationsteorier. Att vara skeptiker är att vara för det som de mest pålitliga källorna pekar mot.
Det är sammanfattningsvis viktigt...
1) Att använda sig av seriös källkritik - all information är inte lika trovärdig. En omfattande metastudie av SBU är mer pålitlig än en artikel skrivit av en lekman och publicerad i "Homeopatic Weekly."
2) Att använda sig av ockhams rakblad i stället för lågsökta och invecklade förklaringar.
3) Att anpassa sina slutsatser till bevisen i stället för att söka efter bevis för de slutsatser man vill komma till.
4) Att låta sig ledas av fakta - inte bara starka känslor.
5) Att förstå att anekdoter inte är fakta.

Ett återkommande tema för både konspirationsteoretiker och de som promotar pseudovetenskap är att avsaknaden av konkreta belägg ses som ett tecken på att sanningen undertrycks. Slutsatsen tenderar att bli: "bevis=åsikten stämmer", samt "inga bevis=åsikten stämmer". Man använder gärna tveksam, eller mer eller mindre orelaterad forskning i den mån det är användbart. I annat fall nöjer man sig ofta med att uttrycka åsikter som om de vore argument och tycks se själva det faktum att de har en åsikt som går emot vad som anses som mainstream som en motivering för att deras uppfattning stämmer. Dessutom drar själva förekomsten av belägg för den motsatta åsikten vanligtvis igång påståenden om fabricerade bevis. Kritisk granskning uppfattas ofta som försök att sätta munkavle på dem. Att en åsikt går emot etablissemangets uppfattning gör den inte automatiskt mer korrekt eller mindre beroende av bevis!

Som Lars Lindström illustrerar i sin krönika om reaktionerna kring artikeln är det inte direkt svårt att hitta belägg för en uppfattning om man söker efter tecken. Men att vara en sann skeptiker innebär att se kontexten och hela bilden - inte stirra sig blind på detaljer som kan utnyttjas för att hävda den åsikt man redan bestämt sig för. Sunt kritiskt tänkande innebär inte bara en kritiskt, utan även en objektiv, inställning.

Läs också Tankebrotts debattartikel.

OT: Vad stormtroopers gör när de är lediga.

Fler bilder på Wildammo.com.







Tipsat av Mannen.

Människan är programmerad för empati - och skadeglädje.

I somras var jag med om en obehaglig, men tankeväckande, händelse. Jag stod och väntade på tunnelbanan vid Fridhemsplan, i mina egna tankar, då plötsligt tumult uppstod längre fram. Det var många människor på perrongen och det var till en början svårt att uppfatta vad som hände, dock framgick det snart att en man låg på spåret. Det var aningen oklart om det var ett självmordsförsök eller om han hade drabbats av något sjukdomstillstånd, men SL-personal var snabbt framme och försökte förgäves dra upp honom. Till saken hör att det, när han hamnade på spåret bara var en minut till att tåget skulle komma. När de kämpade med att rädda honom och tiden gick kände jag hur stressen steg och någon ropade att de skulle försöka ringa för att stoppa det kommande tåget, något som det dock var för sent för. När tåget rusade in på stationen viftade alla frenetiskt med armarna och ropade. Till allas stora lättnad uppfattade föraren situationen snabbt och tvärbromsade i tid.

Under incidenten hann jag reflektera över de känslor som dök upp. Det fanns en verklig risk att mannen, och kanske även den hjälpsamma SL-personalen, kunde blir påkörda. När tåget kom kände jag inte främst medömkan eller oro för mannens välbefinnande, utan rädsla. Den typ av rädsla som man känner när man själv är i fara.

Under senare år har intresset för ämnena empati - dvs att kunna "känna med" andra, växt starkt inom neurovetenskapen. Vad som är tydligt är att normalfungerande individers hjärnor är konstruerade för att skapa empati. Naturligtvis är det inte bara empati som präglar den mänskliga naturen (trots allt finns det ofta ett stort evolutionärt överlevnadsvärde i själviskhet...) och miljön spelar så klart in. Däremot har forskningen visat på att det, på ett neurologiskt plan, sker en "simulering" av det som händer andra i våra egna hjärnor.

En av de mest omtalade forskningsområdena inom neurovetenskapen under senare år är de sk spegelneuronen - som upptäcktes av en slump. Under -80-talet gjorde Giacomo Rizzolatti m fl ett experiment där man kopplat upp elektroder till en apas hjärna för att mäta hjärnans aktivitet vid en motorisk uppgift. Det visade sig att en och samma hjärncell var aktiv, inte bara då apan själv t ex plockade upp något utan även när den såg labbpersonalen göra det. Däremot har man också upptäckt spegelneuroner i områden som processar känslomässig information. Delar av insula, som aktiveras vid avsmak, aktiveras också när vi ser andra människor som upplever avsmak.

Förra veckan besökte neuroforskaren Dean Mobbs Stockholm, och talade då om just ämnet empati. Vad han, i samarbete med bl a Tanja Singer, har sett i sin forskning är att de områden som är inblandad i den känslomässiga aspekterna av smärtupplevelser, framför allt insula och anterior cingulate, även aktiveras när man ser någon annan uppleva smärta. Denna effekt var som starkast när man observerade smärta hos personer man har en relation med och graden av aktivering korrelerar med skattningar i empatiformulär. Ännu en av alla studier där man undrar hur de hittat försökspersoner...

Så att man "känner med" någon är inte bara ett talesätt - liknande känslomässiga processer startar i oss själva när vi ser andra människors lidande. Men naturligtvis finns det också mindre sympatiska inslag i den mänskliga naturen. Dean Mobbs har också pekat på att områden i hjärnan som är kopplat till positiva affekter aktiveras när någon man avundas eller känner sig underlägsen misslyckas. Skadeglädjen är väl knappast den enda sanna glädjen, som talesättet säger, men att man i vissa situationer finner nöje i andras olycka är också en del av den mänskliga naturen.

Artiklar:
Tania Singer et al - "Empathy for Pain Involves the Affective but not Sensory Component of Pain."

Tania Singer & Claus Lamm - "The Social Neuroscience of Empathy."

Hidehiko Takahashi m fl - "When your gain is my pain and your pain is my gain: neural correlates of envy and schadenfreude."

Veckans bibelord #13

"Vid midnatt dräpte Herren alla förstfödda i Egypten, den förstfödde sonen till farao på tronen lika väl som den förstfödde sonen till fången i fängelsehålan, och även allt förstfött bland boskapen. Den natten steg farao upp, han och hans hovmän och alla andra egypter. Det hördes ett klagoskri i Egypten, ty det fanns inget hus där inte någon var död."

2 mos 12:29-30

Veckans citat #22

"Idag befinner vi oss i ett läge där åsikter behandlas mer och mer som fakta och förväntas åtnjuta samma respekt som just fakta. Man gör ingen åtskillnad på en person som påstår något om ett fenomen eller en person som kan påvisa detta fenomen genom, till exempel, vetenskapliga experiment.

Istället handlar det om att att personer som "vågar" komma från kanten och stå upp mot etablissemanget framställs som modiga, och att de i stort sett bara på grund av detta rebellbeteende anses ha rätt. Detta förväntas accepteras rakt av, och om dessa personer ifrågasätts med krav på vetenskapliga bevis eller liknande, möts det med krav på respekt - "respektera min åsikt!" - eller utgjutelser om att tjäna konspirationen och att man går mörkermännens ärenden."

CJ Åkerberg och Andreas Anundi från bloggen Tankebrott. Ur en debattartikel på SVT debatt om konspirationsteorier.

Domedags-woo i ny blockbusterfilm.

Hollywood verkar ha brist på idéer eftersom de uppenbarligen tycks ha letat på pseudovetenskapliga och övernaturliga forum på nätet efter nya uppslag. Nu kommer filmen 2012 som baseras på en teori som går ut på att mayakalendern slutar 21/12 2012 och att detta innebär att jorden, eller åtminstone den mänskliga civilisationen i sin nuvarande form, kommer att gå under. Vilket baseras på tunga och övertygande bevis, eller? Nja...

"There is zero scientific evidence that anything will happen, but there are numerous things that could easily threaten the human species in the year 2012, such as a geomagnetic reversal, asteroid strike or supernova. Or something more intimate, like a flu pandemic, or a nuclear war."

För det första verkar det helt enkelt handla om att en kalendercykel avslutas, om man år tro mayaprästen(!) Bob Makransky:

"Nothing is going to happen in 2012. There is no Mayan prophecy about 2012. In addition to the Chol Qij the Mayans have various other calendar counts of lesser mantic importance. One of these is the Long Count, which is a continuous count in days since August 9th, 3114 BCE. The Long Count will reset to zero-zero-zero-zero-zero on December 21, 2012. But this is just a major calendar change – their equivalent of Y2K – with no more spiritual significance than the change of millenium had for us. This 2012 thing is being touted by some non-Mayans as a kind of New Age version of the Rapture: a miraculous transformation of human consciousness which sweeps humanity up into the clouds to escape the coming tribulation. But things don’t happen that way in real life."

Dessutom - varför i hela friden skulle man vända sig till en utdöd indiankultur för att få råd när man ska planera inför framtiden? Religioner och kulturer genom världshistorien har ju förutspått jordens ände utan framgång. Don't worry, be happy.

Hur som helst kan man nu se 2012-konceptet på bio:


Själv tycker jag att "This Man"-konceptet vore perfekt som nästa woo-film, speciellt om man lyckas casta Twin Peaks-dvärgen.

Technicolor - numera vaccinerad med dödsvaccinet.

Härom dagen fick jag mitt influensavaccin. Ett bra drag tycker jag, något som däremot många inte håller med om. Det är i och för sig inte så konstigt med tanke på de förvirrande budskap som sprids i media, och tidningarna, framför allt Aftonbladet, har roterat mellan tre olika huvudtyper av hysteri:
1) OMFG! Svininfluensan är the disease of doom! Everybody panic!
2) OMFG! Pandemrix är the vaccine of doom! Everybody panic!
3) Och enligt klassisk svensk mentalitet: Vissa går före i vaccinkön! Det är orättvist! ("Brottslingar kan få vaccin före dig".)

För maximal förvirring har man ställt olika läkare och experter mot varandra och har, genom att lyfta fram de mer extrema åsikterna (Dahlqvist bland annat...), felaktigt skapat intrycket att expertkåren är mycket splittrad i frågan. Man har också lyft fram personliga anekdoter som antigen har överdramatiserats eller som representerar en extrem minoritet, publicerat faktamässigt tveksamma påståenden, samt har presenterat biverkningslistor på ett sätt som har gjort att många fått uppfattningen att dödsfall som inträffat av olika sjukdomar har ett direkt orsakssamband med vaccinet (se citaten i sista paragrafen). Orsakverkan har skrivit ett bra inlägg om skrämselrubrikerna och har också mailat Aftonbladet, som inte alls ser problemet med sina publiceringar:

"Jag förstår faktiskt inte varför du är arg. Det är ju precis som det står på förstasidan. Det är inte lögn, det är inte överdrivet. Varje läsare kan hantera den information som finns i artiklarna efter eget huvud."

Men tyvärr är det ju så att människor inte kan hantera informationen. De extremt motstridiga åsikterna, som presenteras som om de vore lika trovärdiga, gör människor förvirrade. Till och med många av mina vårdkollegor vägrar att ta sprutan, och jag har på min arbetsplats hört allt ifrån ganska rimliga resonemang kring att många får feber och ont och att man inte känner sig sugen på att riskera att känna sig helt slut och febrig i en hel dag, till att "det är ju kvicksilver i vaccinet!" och "det är emot mina principer". Man behöver inte ljuga för att övertyga människor om osanningar, det räcker med att citera suspekta "experter" och att överdramatisera anekdoter och statistik. Det bestående intrycket av rapporteringen är - högst felaktigt - att det inte heller bland experterna finns rimlig konsensus kring om vaccinet är en dödsmedicin eller inte.

Tyvärr har misstänksamheten mot vaccinet fått rejält fäste i befolkningen. Ca 70% var i somras positiva till vaccinering, men siffrorna var längre i de yngre åldersgrupperna och min högst ovetenskapliga gissning är att motståndet har växt sedan dess. I en intervju med en högstadieklass berättar de flesta av eleverna att de inte tänker ta vaccinet. "Jag vågar inte, tänk om jag dör", säger en av tjejerna. Att flera av dem hör till riskgrupperna verkar inte vara en motiverande faktor: "Jag ingår i riskgruppen och borde egentligen redan vaccinerat mig. Men både jag och mamma är tveksamma. Folk har dött av vaccinet och jag vet fortfarande inte hur jag kommer att göra," säger en av de andra eleverna. Även föräldrar tvekar, och t ex får föräldrarna Ann och Peter Elfstig frågan i Aftonbladet om de tänker vaccinera sitt barn: ”Nej, bara om vi får en personlig rekommendation av en läkare. Jag är skeptisk till vaccinet, jag läste att man kan bli förlamad.” Att svenskar redan har dött av svininfluensan, men att svenska dödsfall och allvarliga biverkningar lyser med sin frånvaro trots ett stort antal administrerade doser tycks gå många, däribland de som här citerats, förbi.

Naturligtvis finns det även bra och balanserade artiklar, men den vinklade rapporteringen har fått dominera allt för mycket, inte minst i form av braskande löpsedlar. Dessutom är denna artikel grädde på moset: "Så tänker kändisarna om vaccinationen." Suck.

Andra som bloggar om ämnet:
Utsikt från höjden: "Även att vägra vaccin är en handling som får konsekvenser."
Orsakverkan: "Försiktighet med slutsatser."
Orsakverkan: "H1N1 vs Vaccination: 6021 - 0."
Orsakverkan: "Flygblad och skrämselrubriker väcker vaccinationsoro."
Tankebrott: "Medias ansvar..."
Tankebrott: "Medias ansvar, del 2: samvetslösa opportunister…..."
Tankebrott: "Skeptikerskolan, del 10 – Lathund till vaccin (och svininfluensa)."
Tankebrott: "Det Sasserssonska Mailet – felaktigheter och desinformation om svininfluensan och Pandemrix."
Akademisk frihet: "Vaccinrädsla obefogad."
Massa saker: "Rädsla för vaccin."
Massa saker: "Influensa och vaccinationshysteri."

Zombies vs vampyrer.

Det är mycket zombies nu. Nyligen hölls årets andra Stockholm Zombie Walk (bilden), en återkommande händelse på många platser jorden runt. Det varnas för farorna av Den nya zombieinfluensan, och nyligen hade den utmärkta komedin Zombieland premiär. Zombies på film är dessutom snabba som satan nuförtiden, vilket gör dem desto läskigare. Sedan älskas ju böckerna The Zombie Survival Guide och World War Z av zombiefans jorden runt. Till och med akademikerna har tagit till sig trenden, och för att tag sedan kom en grupp med kanadensiska matematiker med en modell (pdf) där de räknar på den statistiska sannolikheten att mänskligheten överlever vid olika scenarion av zombiesmitta:

"In summary, a zombie outbreak is likely to lead to the collapse of civilisation, unless it is dealt with quickly. While aggressive quarantine may contain the epidemic, or a cure may lead to coexistence of humans and zombies, the most effective way to contain the rise of the undead is to hit hard and hit often. As seen in the movies, it is imperative that zombies are dealt with quickly, or else we are all in a great deal of trouble."

Även vampyrer är ju som bekant poppis, bland annat med anledning av årets bästa film - Låt den rätte komma in, och den könsrollsfascistiska fjortisfilmen Twilight. Jag som är rollspelsnörd associerar även till det eminenta rollspelet Vampire: The Masquerade, men vampyrerna har ju i största allmänhet en lång populärkulturhistoria. Buffy höjde ju intresset för vampyrer rejält, men nu har True Blood tagit över stafettpinnen. Alexander Skarsgård, som spelar vampyr-bad boy i serien, blev också framröstad som årets bästa skurk i Scream Awards härom dagen. Bra jobbat, Alexander.

Nu har Andrew på Southern Fried Science utifrån funderat kring oundvikliga följdfrågan: vem vinner - zombies eller vampyrer? Han sammanfattar att:

"In conclusion, Vampires can only survive if humans also survive, and the vampire population is so small as to have no effect on human survival. Vampires are helpless to alter their fate unless they join forces with their living brethren for an all out zombie-human-vampire rumble."

Han utgår från att vampyrer inte kan bli zombies pga: "that just gives me the willies."

Han använder sig bland annat av ekologistudenten Brian Thomas analys (PDF), där han tittar på populationsberäkningar baserat på Buffy-universumet och kommer fram till att:

"So now we can plug these numbers into our system of equations, and solve for the
equilibrium populations of humans and vampires ( Vˆ and ˆH , respectively). What we getis an equilibrium human population of 36,346, and an equilibrium vampire population of around 18."

Hur som helst är det nog inte så troligt att mänskligheten överlever sammandrabbningen mellan zombies och vampyrer, men om det blir aktuellt - kom i håg att bara träpålar funkar och att sikta på huvudet.

Men nu till en avslutande omröstning. Vilka gillar ni bäst : zombies eller vampyrer? För egen del är jag kluven... Uppenbarligen går det inte att lägga in en omröstning i ett inlägg, så klicka på min poll i sidofältet för att rösta.

Homeopati-serie.

Lukesurl.com