Häda för yttrandefriheten!

Massa saker uppmärksammar att den 30/9 är Blasphemy Day International:

"The UN, rather than standing up for free speech, has given in to pressure from Islamic nations and has proposed a resolution to essentially ban criticism of religion. In its pursuit of "tolerance" for religion, this resolution wants to strip everyone, everywhere, of their freedom, even their obligation, to criticize what they oppose. Unlike one’s political affiliation or favorite sports team, religion demands – and has been granted – unique immunity from criticism since its very inception. Labeling anything deemed critical "blasphemy", religions have effectively defined the boundaries for what can and can’t be said about them. We propose we knock down this barrier and break this spell. Religion is no more undeserving of criticism than anything else, and if people’s insecurities are upheld as a reason to stifle the expression of the equally sincere feelings of others, and indeed, the pursuit of truth itself, we will have forsaken our ideals in favor of one-sided and entirely undeserved sympathy."

Ska det hädas så ska det hädas ordentligt, så här är en fin liten bögporrfilm som skildrar ett möte mellan Jesus och Joseph Smith. OBS! Inte ett dugg jobbsäkert!




Se också mitt tidigare inlägg om dildosidan Divine Interventions.

Homo- och bisexualitet - ett uttryck för reinkarnationskrångel?

Negativa åsikter mot homo- och bisexualitet sammankopplas ofta med religiöst konservativa grupper och individer. Så är däremot inte alltid fallet.

Det visar sig, enligt uppgifter från bloggen Ockulta ögat, där kristendom och ockultism blandas i en ohelig allians, att homo-och bisexualitet är ett uttryck för en bugg i själavandringen. Bloggen börjar ganska queert med att hävda att själen är könlös och att man, trots en grundläggande polarisering mot att återfödas som antingen man eller kvinna, ibland kan få ett annat kön för att väga upp ett alltför könsstereotypt tidigare liv. Bloggaren hävdar bland annat att man kan bli återfödd som en kvinna som blir våldtagen efter att ha varit en manlig våldtäktsman(!). Men där slutar de queera inslagen. Bloggaren kritiserar American Psychological Association för att de inte övervägt tidigare liv-regressionsterapi som korrigerande behandling för homo- och bisexuella. I ett något luddigt resonemang hävdas att:

"Och det är sant: homo människor vill inte bli straighta, har inget incentiv i den riktningen, i avsaknaden av den djupare förståelsehorisont som t.o.m. bara en knivsudd av högre, "själsligt" medvetande skulle ge. Homo och sekularism går hand i hand och i en normlös värld som inte har en aning om syftet (teleologi) med ett enskild människoliv, får otydlig subjektivism regera oemotsagd."

I ett annat, lika luddigt, inlägg sägs det att:

"Reinkarnationsteorin säger kort och gott att den man upplever sig vara egentligen inte alls är en människa av den här världen. Individens problem med kroppsidentifikationen beror på ett "eftersläp" från närmast föregående liv, och är inte mycket att bry sig om. Om hon inte fixerar sig vid saken kommer naturen själv att rätta till det, för eller senare. Det är när man fixerar sig vid ett problem man själv börjar bygga på sin aparthet (homosexualitet).

Av komplexa skäl valde inte västerlandet den djupa insiktens väg. Istället kriminaliserades först homosexualitet, och i nästa lika förryckta överraktion, legitimerades homopartnerskapet. I inget av fallen bereddes själen det nödvändiga kunskapsmaterial den behöver för att förstå, djupna, och fri gå vidare."

I en text om Pride skrivs det mer om att homosexualitet är ett uttryck för att man "släpar efter" känslomässigt i reinkarnationen och att grupptryck gör att människor går in i en homosexuell identitet som ofta präglas av våldinslag och djuriska drifter. Detta utvecklas här:

"För ur det medvetandetillstånd han skisserade (och exemplifierade!) var djuret i människans lägre själ (det som förorsakar homoerotiska böjelser) helt betvingat då dagen för hans inträde i himmelriket var för hand. Att slåss för likaberättigande på den fallna djursjälens nivå var en mission långt under det Jesus arbetade för."

På bloggen Sideriska riket, som ägs av samma bloggare förklarar han vidare homosexualiteten med hjälp av astrologi (se bilden ovan):

"Jag testar de 41 celebriteterna och finner att en tolkningsdimension ger utslag! Det är när man applicerar läran om de fyra elementen på kändisarnas kroppstyper (ascendenttecknet) som man finner Eld- och Jordelementet en smula underrepresenterat!

Människor födda med Eld-kropparna Väduren, Lejonet och Skytten är positivt ("maskulint") polariserade och naturligt "för" naturen. Ska man kalla detta en disposition för heterosexualitet?. Eldnaturen svarar med uppskattning på den kropp den har tilldelats. Förklarar det underskottet av homosexuell böjelse med detta element som kroppsindikator?

Den som vet att Jordelementet symboliserar realism och ett minimalt intresse av att komplicera saker och ting, kan förstå varför även detta element är en smula underrepresenterat."

Liknande tankar uttrycks av professor emeritius Ian Stevenson:

"Many of these children with past-life memories show abilities or talents that they had in their previous lives. Often children who were members of the opposite sex in their previous life show difficulty in adjusting to the new sex. These problems relating to the 'sex change' can lead to homosexuality later on in their lives. Former girls who were reborn as boys may wish to dress as girls or prefer to play with girls rather than boys."

Det finns däremot även mer hardcore ockultister som ogillar homo- och bisexualitet. Wotansvolk är en ockult nazirörelse med viss inspiration av Jung (!) som ser homosexualitet som något som

"...work against our advancement as a race and do more collectively to deplete our population than any war and thus greatly lessen our chances for survival."

Det tycks även finnas vissa UFO-entusiaster som har en negativ syn på homo- och bisexualitet:

"homosexuella män och äktenskapsförbrytare kommer att kastreras i det komman de samhället som ska styras av rymdmänniskor."

Jag skulle nog gissa att de flesta inom new age- och UFO-kretsar (dock troligtvis inte inom ockulta nazikretsar...) är liberala människor men tyvärr är det inte bara de stora religionerna som kan användas för att sprida föraktfulla åsikter om HBT-personer. För er som är trötta på att teorier om övernaturliga varelser och fenomen ersätter logik och konsekvenslänkande i synen på HBT-personer kan jag i sammanhanget tipsa om den nystartade siten Gaytheist som är "a group blog for LGBTQ (Lesbian, Gay, Bisexual, Transgendered and Questioning/Queer) Atheists, Skeptics and Humanists."

Ghost in the Machine #3 - Sömnparalys.

Pekka på Orsakverkan uppmärksammade för ett tag sedan att Japans premiärministers fru uppger sig ha blivit bortförd av utomjordingar och han påpekar att detta nog snarare kan vara ett uttryck för hypnagogi. Ett annat ord för detta är sömnparalys. Fenomenet tar sig uttryck i att man i ett sömnigt men vaket tillstånd plötsligt upptäcker att man inte kan röra sig, något som håller i sig mellan några sekunder och ett par minuter. Ett mindre vanligt fenomen är det motsatta - att man så att säga vaknar innan kroppen gör det. Detta kallas hypnapompa tillstånd, till skillnad från de hypnagoga, som inträffar innan man somnar. Statistiken visar på att ca 20-60%, beroende på studie, får en sömnparalys någon gång under sitt liv.

Många upplever också i detta tillstånd olika typer av hallucinationer som ofta är av skrämmande art men även kan ta mycket positiva och extatiska former. Vanliga upplevelser är närvaro av något otäckt, att man hör röster, att man ser figurer i rummet, känslan av att man svävar eller kroppsliga känningar som t ex svårigheter att andas, tryck mot kroppen etc. Vissa har också olika andliga upplevelser. Det finns många beskrivningar av fenomenet genom historien:

"Sleep paralysis goes by a number of names, including the "old hag" in Newfoundland (for an old witch thought to sit on the chest of the paralyzed sleeper), "kokma" in the West Indies (for a ghost baby who jumps on the sleeper's chest and attacks the throat), "kanashibari" in Japan and "gui ya" or ghost pressure in China (because a ghost is believed to sit on and assault the sleeper). Medically, sleep paralysis is sometimes called waking paralysis, predormital (before-sleep) paralysis, postdormital (after-sleep) paralysis, and REM sleep atonia."

I västvärlden kan troligtvis många upplevelser av spöken och av att man bli bortrövad av utomjordingar kopplas till detta tillstånd, något som inte är så konstigt när man tittar på ministerfruns beskrivning:

"While my body was asleep, I think my soul rode on a triangular-shaped UFO and went to Venus," she explains in the tome she published last year. It was a very beautiful place, and it was very green."

Även andliga erfarenheter som t ex ut ur kroppen-upplevelser och astralprojektion ter sig många gånger som uppenbara beskrivningar av sömnparalys:

"I didn't know what it Astral travel is until I did it without realizing it. I was sleeping, my mom in kitchen, father somewhere away and sister with my mom. It was morning, time for me to be up. There was sudden something inside of my head saying open your eyes. So I did. For completely 2 mins I could see everything, but couldn't move at all. So, yea I was scared but what I did was a astral travel. Okay nothing special about the incident, because it just took me to the place where I want to go. Important part is: This is the real world...the world when you see through astral travel. People in the old times, back to the history of India, Munis (term used for people who could do magic and stuff), used to leave homes and go to mountains to do meditation all the time. Its been said they could be in that state for years. So, the point is: You gain knowledge by doing this. You should do it consciously and regularly. Honestly we human being has God potential, its just virus in our brain which says we are not perfect. We are perfect....., We can do magic using our brain, do what ever. My knowledge so far is: I am God and so you all are, you discover more ways to become one when you are in state of it. Hope this would help. And please don't get scared. It's nothing , but the real life. We shouldn't be afraid of anything. Run towards your fear."

Fler vittnesmål av ut ur kroppen-upplevelser finns på denna sida, där det tragiskt nog finns människor som har förändrat hela sin syn på livet på grund av upplevelserna, även när de i vissa fall har inträffat i onyktert eller livshotande tillstånd då det rimligen inte är så konstigt att man har skumma upplevelser. Som denna man, som vid incidenten hade ett allvarligt missbruksproblem, som gick från ateist till kristen efter att slagit i huvudet i fyllan och då sett helvetet.

Sömnparalys orsakas av en störning i sömnrytmen. När man befinner sig i REM-tillstånd hämmas neuronerna som är kopplade till motorisk aktivitet, vilket tycks vara en förutsättning för att vi inte ska röra oss allt för mycket då vi drömmer. Vanligtvis börjar man natten med en icke-REM sömn men vid sömnparalys slår dock aspekter av REM-sömnen till redan innan man riktigt somnat, vilket leder till att kroppens rörelser hämmas men troligtvis också att hjärnan ställer in sig på att drömma i stället för att processa medvetna tankar och sinnesintryck. Orsakerna till detta är inte särskilt väl undersökta, men man tror att mindre funktionella avvikelser i hjärnstammen, där icke-viljemässiga kroppsfunktioner som bland annat sömnrytm och medvetande styrs, kan vara en förklaring eftersom detta är det område som triggar paralysen vid REM-sömn. Kända faktorer som ökar risken för sömnparalys är insomni, jet lag, ryggläge och stress samt narkolepsi.

Hiro Takahashi sammanfattar sina tankar om fenomenet på bloggen Serendip:

"Until I started researching on this subject, I have believed that the total paralysis of a body is due to an evil taking absolute control over the body. However, the interactions between neurons in the brain can explain this seemingly mysterious phenomenon in a scientific way. Although the explanation is not complete yet, for there are many unclear processes about Sleep Paralysis, the current hypothesis appears to reject the possibility of ghosts on this matter. Of course, it is impossible to completely disprove the existence of "spirits", "minds", or "God" affecting one's behavior. Nevertheless, like Sleep Paralysis and SUNDS, many or the mysterious conditions and behaviors which are only explained in supernatural terms probably result from brain."

Möjligtvis kan kanske även temporalloben vara inblandad vid hypnagoga och hypnapompa hallucinationer, då detta område har visat sig vara kopplat till olika typer av övernaturliga och hallucinatoriska upplevelser. Här ett klipp med Michael Shermer när han testar den omdiskuterade "Gud-hjälmen" där man stimulerar temporalloben, vilket bidrar till bland annat en känsla av att någon är närvarande och ut ur kroppen-upplevelser:


Mer om sömnparalys:
Scientific American: Ask the Brains: What is Sleep Paralysis?
Medicine.net: Definition of Sleep Paralysis.
The Sceptic's Dictionary: Sleep Paralysis.
Wired: Freaky Sleep Paralysis: Being Awake in Your Nightmares
WebMd: Sleep Paralysis.
New York Times: Alien Abduction? Science Calls It Sleep Paralysis.
Health-Cares.net: Sleep Paralysis.
Serendip: Awake but Still Asleep.
The Committee for Sceptical Inquiry: Waking up to Sleep Paralysis.

Veckans citat #18

"400 years ago the paranormal included what in large parts are science today - so that's the faith of the paranormal: it becomes science, it becomes normal".

Michael Persinger

"Which Battlestar Galactica Cylon Are You?"

Där ser man - jag är inte helt oväntat skeptiker-cylonen. Fast, tja, kanske mindre ond:

Which Battlestar Galactica Cylon Are You?

More on Battlestar Galactica. Created by BuddyTV

Kontorsinredning på psykiatrin, del 2.

Det är inte alla som har ett kungafamiljen-collage i personalrummet:

Del 1

Kyrkomanifest från ett sekulärt perspektiv.

Humanistbloggen har sammanfattat ett bra förslag på kyrkopolitiskt manifest. Jag tycker att det är en bra sammanställning men har även några egna kommentarer kring ämnet.

Jag var ju som bekant kristen under många år och har ändrat åsikt om det mesta rörande religion sedan dess, dock inte allt. En sak som jag fortfarande tycker likadant om är att icke-religiösa uppdrag och religiösa organisationer inte hör ihop. Det bidrar till att församlingar kan behöva anpassa sig till statliga krav i sådant som rör religiösa frågor. Att debatten kring hur kyrkan ska förhålla sig till samkönade äktenskap är exempelvis inte konstigt. Att utföra en offentlig funktion, som att tillhandahålla vigselförrättare, gör det är svårt att ha en diskriminerande hållning samtidigt som det är en olämplig situation att pastorer och präster ska förväntas sätta statens påbud över religionens. I andan av "jag håller inte med om vad du säger, men jag är beredd att gå i döden för din rätt att säga det" tycker jag att det är galet att homo- och bisexualitet skulle vara en synd, men om religiösa organisationer tycker det så borde de ha rätt att ha sin åsikt och till att kunna handla därefter inom lagens ramar. Att det de lagliga aspekterna av äktenskapet görs till en uteslutande borgerlig sak vore en rimlig lösning, sedan skulle ju själva bröllopsfesten kunna ske i en religiös församling efter önskemål.

En annan fråga rör det här med medlemsantalet. För några år sedan var det ju stort rabalder kring att de politiska ungdomsförbunden uppgav överdrivna medlemssiffror, vilket påverkade deras bidrag. En tid senare år uppmärksammades dock även att olika religiösa samfund hade medlemstal som inte speglade verkligheten, exempelvis hos Anglikanska kyrkan där företrädaren Rolf Brommé säger:

"Registret är på dem som kommit till kyrkan och lämnat in en lapp att de vill ha vårt församlingsblad. Det är det registret vi har. Det är inte ett medlemsregister i egentlig mening, för något sådant har vi inte. Vi klarar inte av att tala om vilka medlemmar vi har i Sverige, vi hittar inte dem, vi har inte uppgifter på dem, säger han."

Men när det gäller medlemssiffror kopplade till verkligheten finns det ju knappas någon med så tveksamma medlemssiffror - och metoder för medlemsvärvningsmetoder - som Svenska kyrkan. De har 5,6 miljoner medlemmar, men hur många av dem är egentligen aktiva? För det första är det fortfarande kvar en oerhörd massa folk som blev medlemmar bara för att de föddes, helt enkelt. För det andra är ytterligare ett stort antal människor medlemmar för att de döptes som spädbarn. Och gemensamt för dessa två grupper är att ett stort antal helt enkelt inte bryr sig om de är medlemmar, inte orkar ta tag i att gå ur eller undrar över om det uppstår praktiskt problem vid exempelvis giftermål eller begravning om de inte är medlemmar. Det är knappast allt för många som gått till kyrkan och aktivt blivit medlemmar. Där för är inte heller prästen Gustaf Björcks kommentar, som går ut på att det borde vara dem som faktiskt är aktiva som röstar, särskilt konstig:

"Förre riksdagsmannen Bengt Kronblad höll på att sätta kaffet i halsen när han hörde prästen Gustaf Björck säga i Radio Kalmar att endast den som går i kyrkan om söndagarna borde vara med och rösta i kyrkovalet."

Man behöver ju inte heller aktivt betala medlemsavgiften, utan den dras ju per default tillsammans med skatten så länge man är medlem. Som Magnus Nordlander påpekar (se inlägget på Humanistbloggen) vore det rimligt att medlemmarna som inte själv valt att gå med, dvs de flesta, får ta aktiv ställning till om de vill vara med eller ej. Önskvärt är också att medlemsskapet förnyas med jämna mellanrum, t ex varje år, som det är för de flesta föreningar. Detta i syfte att se till att de som är medlemmar faktiskt fortfarande är aktiva. Ofta är det ju så med föreningsverksamhet att intresset falnar och att många sedan inte väljer att fortsätta sitt medlemskap när det blir dags att förnya. Om man krävde ett aktivt förnyande skulle detta ju ge en betydligt mer korrekt bild, för den aktuella medlemsstatistiken i Svenska kyrkan upplever jag som inget annat än medlems- och bidragsfusk.

Dessutom tycker jag att det är mycket osmakligt att man tar med spädbarn som medlemmar och håller här faktiskt med min fd kyrka som utövade vuxendop (även om "vuxen" i detta sammanhang kanske snarare innebar 12-13-årsåldern) i samband med medlemskap. Låt människor själv få bestämma om de vill genomgå en ritual där de överlämnar sig åt en övernaturlig makt och låt dem välja om de vill bli medlem i ett religiöst samfund.

Det är ju dock onekligen så att kyrkan fyller en funktion vad gäller bland annat ritualer vid olika viktiga tillfällen i livet - äktenskap, när ett barn föds, när någon dör etc. Att människor här involverar kyrkan har vanligtvis lite att göra med religion och desto mer att göra med att de erbjuder fina lokaler, stämningsfulla traditioner - och att det saknas (mer spridda) jämbördiga alternativ. Om vi tittar på bröllop så är det ju vanligtvis kyrkobröllop=vacker kyrka, många gäster, fin musik, ett digert program. Borgerligt bröllop=en snabb och formell affär på stadshuset med några vittnen. Just dessa frågor är en av de främsta orsakerna till att jag för ett tag sedan gick med i Humanisterna. Jag anser att de behov som religionen fyller, som gemenskap, traditioner, humanitära insatser (och där påpekar för övrigt Humanistbloggen att endast en mycket liten del av Svenska kyrkans pengar går till sådana ändamål), själavård etc. lika gärna kan fyllas utan inslag av övernaturliga makter. Humanisternas sekulära ceremonier ser jag som bra alternativ till kyrkans traditioner, även om de tyvärr ännu inte har fått så stor spridning. "Den svenska högtidsboken" är en sammanställning av sådana ceremonier med tillhörande musik.

Det är också så att kristna organisationer tycks ha nischat in sig som en stora aktörer när det gäller situation och tillstånd där människor på olika sätt är sårbara. Präster ingår ofta i krisgrupper vid katastrofer och olyckor och genom den diakonala verksamheten riktar de sig till människor i sorg. De har ett stort antal verksamheter för missbrukare, hemlösa och andra som befinner sig i en utsatt situation. Även om det på ett plan ju så klart är välbehövliga verksamheter så finns det ett stort aber. Det är ett väl känt fenomen att man är mer mottaglig för påverkan när man befinner sig i ett känslomässigt sårbart tillstånd. Den typ av verksamhet som nämnts ovan riktar sig vanligtvis inte bara till troende. Många aktörer brukar säkert avhålla sig från mer uttalat missionerande i dessa situationer, dock inte alla. Bland annat skriver LP-stiftelsen, tillhörande Pingströrelsen, som enligt egna uppgifter säljer öppen och sluten missbruksvård till 150 kommuner, att en av grundstenarna för deras behandling är "Tro- att presentera den kristna tron samt möjliggöra bearbetning av existentiella frågor." På frågan "LP:s behandling sker på kristen grund. Måste den sökande ha en kristen tro?" blir svaret "Nej, däremot är det viktigt att känna till det och att personen är villig att pröva ett kristet alternativ." Så med andra ord påtvingas människor religion i ett labilt känslomässigt tillstånd där de knappast har så många andra behandlingsmöjligheter att välja bland, detta med kommunernas godkännande. Svenska kyrkan har troligtvis en mindre uttalat religiös approach i dessa sammanhang, men när man får stöd och hjälp av företrädare för en religiös organisation ligger det nog nära till hands att man blir mer positivt inställd till den ideologi de företräder.

Som Humanistbloggen skriver i sitt sista förslag: "Fokusera på kärnverksamheten: kristendomen."

Veckans bibelord #11

Orsakverkan uppmärksammar i sitt senaste skeptips att läsarna på den kristna siten den kristna sajten Ship of Fools har röstat på de bibelord de tycker sämst om. Nämligen:

(Om kvinnan) "Att själv undervisa tillåter jag henne inte och inte heller att bestämma över mannen, utan hon skall hålla sig tyst och stilla."

1 Tim 2:12

Denna vers, och andra som handlade om kvinnans undergivna roll, var för magstarka till och med för Pingstkyrkan jag tidigare var med i. Jag minns att jag även då reagerade på hur man bemötte "obekväma" bibelord jämfört med de verser som var i enlighet med deras världsbild. Medan man exempelvis tog fasta benhårt på den handfull verser som handlade om homosexualitet förklarades Bibelns kvinnosyn med olika krystade omtolkningar. Alla bibelord är jämlika, men vissa är mera jämlika än andra.

Kritiken mot Socialstyrelsens KBT-rekommendationer. Del 1 - Sveriges psykiatriska förening.

När vi som är uttalade skeptiker skriver om exempelvis alternativmedicinare eller parapsykologiska företrädare betonar vi ofta hur de tar fasta på det som bekräftar deras egna ståndpunkter och bortser från information om det motsatta. Ofta framställs det i det närmaste som om ”riktiga” forskare och vårdutövare är immuna mot detta, något som dock inte är fallet. Även om vår förvrängning av verkligheten vanligtvis inte är lika stor så är uppvisar även vi confirmation bias och förhåller oss inte alltigenom objektivt till forskning. Sällan har detta illustrerats lika väl som när det gäller KBT och Socialstyrelsens rapport om depression. Det är inte en slump att ett stort antal psykodynamiker har uttalat kritik mot rapporten, som endast i mindre grad rekommenderar psykodynamisk behandling jämför med den överväldigande positiva inställningen till KBT. Det är inte heller en slump att flera tunga läkarorganisationer har kritiserat rapporten, som kommer fram till att KBT i de flesta fall är förstahandsvalet, inte mediciner. Det är inte heller en slump att jag, och andra som arbetar med KBT, tycker att rapporten i huvudsak är korrekt. Däremot är det inte heller förvånande att jag och mina psykologkollegor reagerar över den vaga definitionen på vad som är KBT och att exempelvis SKL har kommit med högst blygsamma kompetenskrav, något som jag har skrivit mer om här. Var och en ser till sitt och ingen, inte heller jag, är immun mot egenintresse även om alla hävdar att det är för patienternas skull som de för fram sina åsikter. Men vilka har rätt?

Att rekommendera KBT som förstahandsval vid de flesta ångest- och depressionstillstånd är ett beslut som ställer mycket av den verklighet vi idag ser inom svensk psykiatri på ända. För det första är medicinering i dag den dominerande behandlingen mot depression och läkarna har i dag en mycket stark position inom psykiatrin – på gott och ont. Som jag har skrivit innan är medicin en självklarhet medan terapi, framför allt adekvat terapi, inte är något inte alla som behöver det får. I båda fallen är det samhället som betala stora delar av behandlingen. Det är också så att den psykodynamiska terapin har varit helt dominerande inom svensk psykiatri fram till alldeles nyligen. Fortfarande finns det troligtvis fler psykodynamiska terapeuter än kognitiva/KBT-inriktade men KBT har kommit starkt under de senaste åren i samband med de ökade kraven på evidens. I samband med detta har psykodynamiker på många platser i det närmaste setts som omoderna bromsklossar och jag har exempelvis hört talas om privatiseringar där psykodynamikerna fått veta att de kommer att sparkas vid första möjliga tillfälle. När man har sin yrkesstolthet och sin kompetens och erfarenhet i en metod som helt plötsligt går från självklar till i stort sett värdelös är det så klart inte kul. Men om vi stannar upp och tänker efter – vad handlar allt det här om egentligen? Jo, det handlar om patienternas hälsa och i vissa fall även liv och död. I det sammanhanget struntar jag faktiskt högaktningsfullt i om psykodynamiker, läkare eller KBT-terapeuter blir trampade på tårna.

Så när jag nu går in på min diskussion kring Sveriges psykiatriska förenings (SPF) kritik får ni ha min bias i åtanke - jag är KBT-inriktad psykolog och det är inte en slump att jag är för rekommendationerna om KBT. Jag önskar också att jag kunde diskutera kritiken i större detalj men Socialstyrelsens och SBUs rapporter är så omfattande att det är ett ganska tufft projekt för privatpersoner som har ett liv. Jag lägger därför in en brasklapp för att jag kan ha feltolkat eller missat något men tänkte ändå göra ett försök. Läs remissvaret från SPF här.

För det första vill jag påpeka den ganska allvarliga feltolkningen att kritiken kommer från psykiatrin vilket man påstår i rubriken för SVDs artikel: "KBT-förslag sågas av psykiatrin." Remissinstansen Sveriges psykiatriska förening är en yrkesorganisation för psykiatriker och för inte "psykiatrins" talan! De för inte heller alla läkares och individuella psykiatrikers talan, så jag vill på intet sätt framställa det som att alla tycker som SPFs remissvarsskribenter.

När det sedan gäller remissvaret finns det vissa saker som jag håller med om. I klinisk verksamhet handlar det så klart inte om piller eller terapi utan ofta både och. En annan rimlig invändning är att man ofta ganska slappt utgår från att terapi inte har några som helst biverkningar och jag tycker att det är bra att detta kommer att undersökas på ett strukturerat sätt i framtiden.

Däremot finns det flera påståenden som jag har invändningar mot. Bland annat kritiserar de att det i den så kallade "prioriteringsgruppen" inte ingår någon psykiatriker med erfarenhet av akademisk forskning. De tycks ha missförstått syftet med denna grupp eftersom prioriteringsgruppen, till skillnad från faktagruppen "består av experter med tydlig förankring i hälso- och sjukvården, socialtjänsten och tandvården, till exempel professorer, överläkare, distriktsläkare och sköterskor med praktisk erfarenhet från det aktuella området." För det första saknas det i gruppen varken psykiatriker och akademiker. Arbetssättet är inte heller något avsteg från Socialstyrelsens rutiner. Vanligtvis har prioriteringsgrupperna som arbetat med nationella riktlinjer, enligt vad jag kan utröna, en liknande sammansättning med en blandning av yrkesgrupper där vissa har forskningsbakgrund och andra inte. Att jämföra med riktlinjerna för hjärtsjukdomar är knappast rimligt eftersom behandlingen där är nästan uteslutande av medicinsk art, till skillnad från vid psykiatriska tillstånd. SPF hävdar också "Denna obalans hade något kunnat neutraliseras om det förelegat en tät kommunikation mellan prioriteringsgruppen och faktagruppen (där flera forskningskunniga akademiker ingått). En dylik kommunikation har dock aktivt förhindrats av Socialstyrelsen. Detta har lett till en utbredd och okunnig snedvridning av dokumentet för kognitiv beteendeterapi (KBT) mot läkemedel..." På vilket sätt har Socialstyrelsen aktivt förhindrat en kommunikation mellan grupperna? Detta är ett ganska allvarligt påstående där det är nödvändigt med ett förtydligande från SPFs sida kring hur detta har gått till.

Angående de prioriteringssiffrorna 1-10 kan jag hålla med om att siffror alltid blir mer eller mindre arbiträrt när man ska beskriva ett komplext område, dock främjar det också tydligheten i rekommendationerna och jag tror att det är viktigt att Socialstyrelsens åsikt om förstahandsbehandling framgår. Det är också så att det inte är en egentlig rangordning som sker utan flera insatser kan ha samma prioriteringsgrad. därför kan flera behandlingar samtidigt ha prioritet 1 och rekommenderas som förstahandsval. Exempelvis vid återfallsförebyggande åtgärder: "Hälso- och sjukvården bör som återfallsskyddande behandling i första hand välja antingen fortsättningsbehandling med något av följande läkemedel; litium, amitriptylin, fluoxetin, sertralin, paroxetin, citalopram, mirtazapin, venlafaxin, duloxetin, escitalopram eller fortsatt förebyggande behandling med KBT/boostersessioner (prioritet 1)"

Jag tänker på liknande sätt kring kritiken mot uppdelningen mellan lindring, måttlig och svår depression. Återigen - uppdelningen är så klart inte skrivet i sten, men jag tycker ändå att det är rimligt att rekommendationen skiljer sig vid olika svårighetsgrad. exempelvis är det svårt att genomföra en terapi med någon som är mycket djupt deprimerad medan ECT har en mycket god effekt vid dessa tillstånd. Vid lindrig depression är man däremot vanligtvis mycket mottaglig för terapeutiska interventioner, vilket gör de svåra, om än övergående, biverkningarna vid ECT samt att det i praktiken är nästan omöjligt att arbeta under tiden, till ett onödigt hinder. Att påstå att "internationellt råder ingen konsensus om ändamålsenligheten i att dela upp depressioner i olika svårighetsgrader" är för mig ganska underligt eftersom både DSM-IV och ICD-10, som används för diagnostik i hela världen, delar upp i svårighetsgrader och även har olika diagnoskoder för dessa. De tillägger också att

"En förvrängd användning av MADRS kan exempelvis leda till att en tydlig och svårartad atypisk egentlig depression (med sina inslag av inverterade symtom) falskt uppfattas som lindrig och ges en felaktig behandling. Om trippeluppdelningen måste behållas skall läsaren upplysas om att det rör sig om samma sjukdom, att varje svår depression har startat som en lindrig, och att all kategorisering är arbiträr."

De skriver också att:

"Det vore elementärt att påpeka att alla egentliga depressioner (även de ’lindriga’) innebär ett kliniskt signifikant subjektivt lidande och/eller funktionsnedsättning — det ingår i själva definitionen."

Jag undrar vilka de tror administrerar psykiatrisk diagnostik - PRAO-elever från högstadiet?!

En intressant kommentar rör ämnet terapi och placebo - som jag har planerat att skriva om i ett senare inlägg. Problemet med terapi är ju att det i stort sett är omöjligt att genomföra dubbelblinda placebostudier. Däremot är det inte terapins faktiska effekt som kritiseras: "Det råder knappast någon vetenskaplig tveksamhet att KBT har kliniskt signifikanta antidepressiva effekter." Deras invändningar rör däremot jämförelsen mellan läkemedels- och terapistudier: "Studier av effekten av KBT och läkemedel är inte genomförda på likvärdigt vis, till den senare behandlingsformens nackdel: effekten överdrivs i KBT-studier och underdrivs i läkemedelsstudier." Benjamin Bohman, ordförande för Sveriges KBT-psykologer, svarar på kritiken i en replik i SVD:

"Medan i läkemedelsstudier även kontrollgruppen kan förväntas få symtomminskning, är inte fallet detsamma i KBT-studier med en kontrollgrupp på väntelista. I studier kan således effekten av läkemedel framstå som mindre än effekten av KBT, relativt respektive jämförelsegrupp. Detta argument från psykiaterhåll faller dock, eftersom Socialstyrelsen i sina riktlinjer använder en effektmätning som utgår från förändringar hos patienter inom behandlingsgruppen och inte i jämförelse med en kontrollgrupp, just av det skälet att jämförelsegrupper ser så olika ut i olika studier."

Nästa inlägg kommer att handla om kritiken från psykodynamiska behandlare.


- Svenska psykiatriska föreningens remissvar till Socialstyrelsen (PDF).
- Socialstyrelsens riktlinjer för behandling av depressions- och ångestsjukdomar.
- SBUs rapport om behandling av depressionssjukdomar.
- "KBT-förslag sågas av psykiatrin" (SVD).
- "Förutsägbar kritik mot riktlinjerna" (SVD).

Pseudovetenskap och nedlåtande kulturexotism.

Jag slog just på TVn och kom in mitt i ett program vid namn "Bruce Parry i Amazonas". Detta är en dokumentärserie om en brittisk programledare som åker på besök till till Mantis-stammen i Amazonas: "Bruce upptäcker att sjukdomar som spridits av utlänningar decimerat stammen kraftigt. Med endast 262 människor kvar i hela stammen hotas de av utrotning. Längre ner längs floden besöker Bruce Marubo-stammen och upplever ett färgsprakande liv med nattliga ritualer." I scenen som just börjar när jag slår över har ett par barn i byn blivit sjuka i influensaliknande symtom. I stället för att bekymra sig över att barnen, liksom de många stammedlemmar som tidigare avlidit, inte har tillgång till adekvat sjukvård och medicinering tittar han på fascinerat när de försöker bota dem genom att en shaman går in i trans och ber för dem. Han pratar under tiden entusiastiskt om deras fantastiska ritualer och att "det finns sådant djup i den här kulturen". Själv hade jag tänkt - "shit, de här människorna behöver tillgång till västerländsk sjukvård omedelbart!" Men jag antar att ovetenskapliga metoder vid potentiellt farliga sjukdomstillstånd är fina så länge de hör till en fascinerande exotisk kultur...

Kontorsinredning på psykiatrin.

Som alla vet är vi som jobbar inom vuxenpsykiatrin allvarliga och jätteseriösa i alla lägen. Eller... nja. Det här är min kollegas nya väggprydnader:


Själv har jag ett litet Enterprise-skepp på skrivbordet och en Freud-slickepinne, samt Freud-fingerpuppets på min anslagstavla. Som tur är har vi inte patientsamtal och möten på våra rum, så då slipper man uppfattas som alltför oseriös...

Bibeln - An Oral History of the Zombie War?

Humanistbloggen uppmärksammade nyligen ännu ett av Bibelns bortglömda kapitel. Låt oss kalla det zombieevangeliet:

"Det var nu kring sjätte timmen. Då blev det mörkt över hela jorden ända till nionde timmen, det var solen som förmörkades. Förhänget i templet brast mitt itu. Då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner, jorden skakade och klipporna rämnade, och gravarna öppnade sig. Många kroppar av avlidna heliga uppväcktes, och efter hans uppståndelse lämnade de sina gravar och gick in i den heliga staden och kunde ses av många." Matt 23:44-53

I själva verket kommer de döda till liv vid ett flertal tillfällen i Bibeln. Den mest kända berättelsen är den om Lazarus, som återuppväcktes från sin grav efter att varit död i fyra dagar. (Eew!) Gud använde Saul för att uppväcka en gudfruktig kvinna vid namna Tabita och Paulus för att se till att en man som fallit ut ur ett fönster kom tillbaka till livet. Profeten Elia gav livet åter till en pojke och för att Gud skulle genomföra detta mirakel var han tvungen att ligga på honom tre gånger. Påstod Elia i alla fall. Hans kollega Elisha gjorde detsamma, men utan det magiska gosandet. Däremot var tydligen Elishas döda ben magiska eftersom de återuppväckte ett lik som kastades i samma grav.

Dessutom utlovar Gud en Night of the Living Dead:

"Han sade till mig: "Profetera, människa, profetera och säg till anden: Så säger Herren Gud: Kom, ande, från de fyra väderstrecken! Blås på dessa dräpta och ge dem liv!" Jag profeterade som han hade befallt mig. Då fylldes de av anden, de fick liv och reste sig upp, en väldig här. Han sade till mig: "Människa! Dessa ben är Israels folk. De säger: Våra ben är förtorkade, vårt hopp är ute, vi är förlorade. Profetera därför och säg till dem: Så säger Herren Gud: Jag skall öppna era gravar och hämta upp er ur dem, mitt folk, och föra er hem till Israels land. När jag öppnar era gravar och hämtar upp er ur dem, mitt folk, då skall ni inse att jag är Herren."

Hes 37:9-13

Man kan ju fråga sig om Gud inte sett Buffy the Vampire Slayer säsong sex. Eller Jurkyrkogården. Sånt här brukar ju liksom aldrig sluta väl.

(För övrigt refererar titeln till boken World War Z, som jag varmt rekommenderar)

Sju tecken på att något troligtvis är kvacksalveri.

Mark Crislip sammanfattar i sin podcast QuackCast en lista med tecken på att något troligtvis är kvacksalveri:

"I have identified seven indicators that a scientific claim lies well outside the bounds of rational scientific discourse. Of course, they are only warning signs -- even a claim with several of the signs could be legitimate.

1. The discoverer pitches the claim directly to the media. The integrity of science rests on the willingness of scientists to expose new ideas and findings to the scrutiny of other scientists. Thus, scientists expect their colleagues to reveal new findings to them initially. An attempt to bypass peer review by taking a new result directly to the media, and thence to the public, suggests that the work is unlikely to stand up to close examination by other scientists.

One notorious example is the claim made in 1989 by two chemists from the University of Utah, B. Stanley Pons and Martin Fleischmann, that they had discovered cold fusion -- a way to produce nuclear fusion without expensive equipment. Scientists did not learn of the claim until they read reports of a news conference. Moreover, the announcement dealt largely with the economic potential of the discovery and was devoid of the sort of details that might have enabled other scientists to judge the strength of the claim or to repeat the experiment. (Ian Wilmut's announcement that he had successfully cloned a sheep was just as public as Pons and Fleischmann's claim, but in the case of cloning, abundant scientific details allowed scientists to judge the work's validity.)

Some scientific claims avoid even the scrutiny of reporters by appearing in paid commercial advertisements. A health-food company marketed a dietary supplement called Vitamin O in full-page newspaper ads. Vitamin O turned out to be ordinary saltwater.

2. The discoverer says that a powerful establishment is trying to suppress his or her work. The idea is that the establishment will presumably stop at nothing to suppress discoveries that might shift the balance of wealth and power in society. Often, the discoverer describes mainstream science as part of a larger conspiracy that includes industry and government. Claims that the oil companies are frustrating the invention of an automobile that runs on water, for instance, are a sure sign that the idea of such a car is baloney. In the case of cold fusion, Pons and Fleischmann blamed their cold reception on physicists who were protecting their own research in hot fusion.

3. The scientific effect involved is always at the very limit of detection. Alas, there is never a clear photograph of a flying saucer, or the Loch Ness monster. All scientific measurements must contend with some level of background noise or statistical fluctuation. But if the signal-to-noise ratio cannot be improved, even in principle, the effect is probably not real and the work is not science.

Thousands of published papers in para-psychology, for example, claim to report verified instances of telepathy, psychokinesis, or precognition. But those effects show up only in tortured analyses of statistics. The researchers can find no way to boost the signal, which suggests that it isn't really there.

4. Evidence for a discovery is anecdotal. If modern science has learned anything in the past century, it is to distrust anecdotal evidence. Because anecdotes have a very strong emotional impact, they serve to keep superstitious beliefs alive in an age of science. The most important discovery of modern medicine is not vaccines or antibiotics, it is the randomized double-blind test, by means of which we know what works and what doesn't. Contrary to the saying, "data" is not the plural of "anecdote."

5. The discoverer says a belief is credible because it has endured for centuries. There is a persistent myth that hundreds or even thousands of years ago, long before anyone knew that blood circulates throughout the body, or that germs cause disease, our ancestors possessed miraculous remedies that modern science cannot understand. Much of what is termed "alternative medicine" is part of that myth.

Ancient folk wisdom, rediscovered or repackaged, is unlikely to match the output of modern scientific laboratories.

6. The discoverer has worked in isolation. The image of a lone genius who struggles in secrecy in an attic laboratory and ends up making a revolutionary breakthrough is a staple of Hollywood's science-fiction films, but it is hard to find examples in real life. Scientific breakthroughs nowadays are almost always syntheses of the work of many scientists.

7. The discoverer must propose new laws of nature to explain an observation. A new law of nature, invoked to explain some extraordinary result, must not conflict with what is already known. If we must change existing laws of nature or propose new laws to account for an observation, it is almost certainly wrong."

OT: And Now for Something Completely Different.

Nu blev jag så där tvärless på att traggla om tråkiga Annika-nyheter, så jag tänkte att jag skulle slänga upp nåt tramsigt i stället. Jag ber om ursäkt för eventuell förstörd syn, men måste bara posta denna helt underbara bild från Awkward Family Photos:

I vilket sammanhang tar man en sån här bild? Varför??
Johanna överväger att plagiera denna bild till årets julkort...

Det visar sig för övrigt att jag är en stereotyp bög i puberteten. Bara så att ni vet.

Annika Dahlqvist fortsätter att skjuta sig själv i foten.

Man skulle kunna tro att någon som blivit så hårt åtgången i media som Dahlqvist har den senaste tiden skulle välja att ta det lugnt med de kontroversiella åsikterna ett tag. Så är dock inte fallet. Hon har på Newsmill fortsatt hävda sin tes om att vegetabiliska margariner ökar risken för cancer och infektioner, men här får även "E-nummer" en släng av sleven. Hon säger också att: "Det finns erfarenheter som visar att vaccinationen kan ge skador, som kanske inte ens visar sig omgående utan mera på längre sikt." Hon har också skrivit ett inlägg på sin blogg med titeln "Svininfluensavaccinet har orsakat 25 dödsfall i USA" - uppgifter som inte rör den aktuella pandemin utan utbrottet som inträffade för ca 30 år sedan. En av hennes senaste inlägg heter "Är svininfluensaviruset tillverkat av vaccintillverkare?" och hon länkar där till ett inlägg på Sourze. För att få ett förtydligande om hennes egen åsikt om detta frågade jag:

Jag fick till svar:

Hon har tyvärr visat sig vara benägen att liera sig med det alternativmedicinska och pseudovetenskapliga lägret och tyvärr gör den aktuella uppståndelsen att hon framställs som en "martyr" av de som främjar sig från skolmedicinska synsätt samt ökar säkerligen sina anhängare inom vissa läger. Samtidigt bränner hon alla broar till seriösa forskare och hälsoaktörer. Denna position kommer nu troligtvis att förstärkas ytterligare eftersom hon har blivit anmäld till Socialstyrelsen för sina uttalanden om infektioner och cancer:

"Journalisten berättade att jag har blivit anmäld till Socialstyrelsen för Aftonbladetartikeln där det stod att jag sagt att min kost skyddar mot svininfluensan. Har du sagt det, frågade han. Ja det har jag väl, sa jag medan jag betalade taxin. Så nu finns det väl på band att jag har sagt det, så då blir jag väl fälld i SoS för det. Undrar om jag kan förlora läkarlegitimationen för att ha sagt det?"

Dahlqvist säger att hon "känner sig jagad" och att "Jag har dragit på mig mycket antagonism de senaste dagarna eller veckorna (jag tappar tidsorienteringen av allt bråk) Jag måste kanske också ta mig lite time out för att orka." Jag tror nog att det finns dem som gått över gränsen i sina kommentarer om henne men man måste däremot vara beredd att ta saklig kritik om man uttalar den typen av kontroversiella åsikter som hon har uttryckt gång på gång i media. Att hon känner sig pressad av situationen är förståeligt och jag känner absolut ingen glädje av hennes behov av time out. Dock tycker jag att det är olyckligt att hon har svårt att ta till sig den kritik som riktats mot hennes ståndpunkter och jag anser att det är rimligt att Socialstyrelsen granskar hennes uttalanden. Att i sin läkarroll ge råd till allmänheten, bl a i en av Sveriges största tidningar, innebär ett stort ansvar som hon nu får ta konsekvenserna av.

Hon gör sig själv till måltavla för välförtjänt kritik gång på gång och är inget oskyldigt offer. Jag håller däremot helt och fullt med Pekka på Orsakverkan när han skriver:

"Ärligt talat så hade jag helst sluppit skriva mer om Annika Dahlqvist. Jag ser ingen glädje i att peka ut och kritisera enskilda individer, om och om igen. Dahlqvist skulle ostört få fortsätta med sitt tyckande och bloggande om hon bara kunde vara lite försiktigare och ödmjukare i sina uttalanden. Men som läget ser ut nu behövs kritiken."

Snälla Annika - tagga ner! Vi vill inte jaga dig med blåslampa, men vi har inget val så länge som du fortsätter slänga ur dig onyanserade ovetenskapliga påståenden! Sluta skjuta dig själv - och LCHF för den delen - i foten!

Mer om detta på Utsikt från höjden, Tankebrott och Orsakverkan.

Veckans citat #17

“Long experience has taught me this about the status of mankind with regard to matters requiring thought: the less people know and understand about them, the more positively they attempt to argue concerning them, while on the other hand to know and understand a multitude of things renders men cautious in passing judgment upon anything new.”

Galileo

Veckans bibelord #10

"Ni slavar, lyd i allt era jordiska herrar, inte som inställsamma ögontjänare, utan ärligt och uppriktigt, i fruktan för Herren."

Kol 3:22

Pinsamt för Dahlqvist - och Sverige.

Nu börjar det bli riktigt tröttsamt att skriva om Annika Dahlqvist, men tyvärr fortsätter följetongen och det är svårt att inte uppmärksamma den senaste utvecklingen. Nu har The Lancet, en av världens främsta medicinska tidskrifter, uppmärksammat Dahlqvist och LCHF i en kritisk granskning som även ifrågasätter myndigheternas handlande i kostfrågan. De påpekar också att Dahlqvist har många fans i Sverige, trots bristfälligt vetenskapligt stöd för metoden. Artikeln heter "Fad Diats in Sweden, of all Places" (min fetning). *Facepalm*

En av nackdelarna med att vara hemma med influensa (vilket ju så klart skulle ha förhindrats om jag ätit LCHF...!) är att jag inte har möjlighet att läsa fulltextartiklar. Jag refererar därför i stället till bloggaren Akademisk frihet som har skrivit om ämnet.

Mina tidigare inlägg om Dahlqvist:
- "Alla har fel, det är bara vi som har rätt"
- Annika går från flummig till farlig.

Artikeln i The Lancet:
Fad Diats in Sweden, of all Places.

Artiklar om ämnet:
- Bråk kring svenska kostråd sprider sig. (SVD).
- Fettdoktorn i blåsväder. (Aftonbladet)
- Lancet: LCHF-förespråkare påverkar myndigheterna (Dagens Medicin).
- Debate On "Low Carbohydrate High Fat Diet" Trends In Sweden. (Medical News Today)

Musiktips.

Jag är inte direkt en stor fan av folkmusik men kollade upp artisten Chris Wood efter att ha hört Reasonable Doubts podcast om gudlös musik och fastnade för låten "Come Down Jehova". Här sjunger han om ett tänkt samtal med Gud och djävulen som handlar om hur paradiset är på jorden och hur det viktiga är här och nu, samt hur ondskan är något som mänskligheten själv får bära skulden och ansvaret för. Det är en vacker sång som sammanfattar en hel del av de humanistiska värderingarna.



Han har också deltagit i det något udda "Darwin Song Project" so beskrivs som "a songwriting retreat in rural Shropshire. We invited 8 artists from the UK and US to come together for a week to write songs which have a resonance and relevance to the life of Darwin."

Jag har tidigare pratat om att det inte finns så många låtar som är uttalat humanistiska eller ateistiska. Det finns dock några sammanställningar med musiktips, exempelvis hos:
- Atheist Empire
- Minnesota Atheists.
- Podcasten Reasonabe Doubts, avsnittet "Sex, Drugs and Rock N Roll".
- Mer låtar finns på Reasonable Doubts facebooksida.
- Man tar även upp ämnet i podcasten Skepticality.

Om ni, till skillnad från mig, gillar hiphop kan ni kolla upp Graydon Square. När andra rappar om brudar och bling rappar han om makroevolution, argondatering och Pascal's wager.
- "A Rational Response" på Youtube.
- Greydon Squares Myspace-sida.

fMRI-musik.

Neuroforskaren och filosofen Dan Lloyd har uppfunnit ett sätt att göra musik av fMRI-undersökningar. Dels är det en cool grej i största allmänhet, dels skulle det potentiellt kunna vara ett sätt att identifiera neurologiska avvikelser. Bland annat verkar det som att fMRI-musiken som avläses från schizofrenas hjärnor låter annorlunda än kontrollgruppen.

Resultatet låter ungefär som ambient, dvs en form av elektronisk musik, och skulle nog få en del lyssnare om låtarna lades upp på iTunes Music Store.

Brain Music: Listening to the Polyphonic Brain:


Musiken påminner en hel del om nutida ambientartister som t ex Autechre:


...men kanske framför allt om electro-pionjären Karlheinz Stockhausen:


- Mer om detta på New Scientist.
- Här finns fler videoklipp med hjärnmusik.
- Här finns Dan Lloyds hemsida.

Manlig amning - won't somebody please think of the children!

När media rapporterar om människor som gör saker som bryter ordentligt mot könsnormerna brukar det vanligtvis uppfattas av en stor skara människor som alldeles vedervärdigt. Som förväntat har därför programmet om Ragnar, som vill pröva på att amma, väckt starka reaktioner. Detta trots att han inte verkar vilja påtvinga alla andra detta i någon slags ideologisk frenesi utan bara själv vill pröva om det går och kanske intressera någon annan för det om det nu skulle visa sig funka. Om bara mamman ser till att bebisen får tillräckligt med mat om det inte blir så mycket bröstmjölk lär ju inte den fysiska hälsan vara hotad. Jag har också väldigt svårt att tänka mig att den manliga amningen skulle sätta några psykologiska spår - spädbarnet lär ju knappast minnas mansamningen eller reagera över att bröstet inte är helt kvinnolikt. Och vari ligger då problemet - jo, det är äckligt helt enkelt. Baraförattdetärså! Detärjuintenaturligtdetfattarjualla! Det lär ju inte vara en praktisk lösning på gruppnivå eller något som Socialstyrelsen kommer att börja rekommendera som förstahandsval, men det är ju inte heller poängen.

Artikeln om detta på Expressen har fått kommentarer som dessa:







Vissa av de som kommenterar har dock ett mer sansat perspektiv, bland annat Pesto som uppmanar de hysteriska människorna att skaffar sig lite perspektiv på moralpaniken:

Det mest intressanta med detta inlägg är dock omröstningen där folk får tycka till om artikeln:

Så för män handlar det alltså om att vilja amma, för kvinnor handlar det alltså om att tillåta pappan att pröva på att amma?! Menar de att hon liksom äger barnet, eller hur tänker de?

OT: Hitler's Reaction to the Oasis Split.

Buggar i hjärnan #5. Den ena handen vet inte vad den andra gör - alien hand syndrome.

Alien hand syndrome är ett sällsynt neurologiskt tillstånd som första gången beskrevs i litteraturen 1909. Syndromet innebär att en av personens händer handlar "på eget initiativ". Personerna som drabbas har full känsel i handen och armen men styr inte det handen gör och är inte medveten om rörelserna om de inte ser dem. Det är inte enkla ryckningar eller kramper utan ofta rörelser som kräver flera moment, som att greppa tag i en kopp eller knäppa upp sina skjortknappar. Det finns också enstaka mer extrema fall där handen försökt strypa personen eller onanerat.

Syndromet har kopplats till dels frontala skador, framför allt på the supplementary motor area, anterior cingulate gyrus och medial prefrontal cortex, och dels corpus callosum, som är det stora nervknippet som möjliggör samarbete mellan höger och vänster hjärnhalva. Man tror att det är relaterat till att olika objekt i omgivningen aktiverar motoriska "program"- man dricker ur en kopp, en dragkedja drar man upp eller ner etc. Om det inte är en lämplig handling att genomföra i situationen man befinner sig i, t ex om det är någon annans kaffekopp, hämmas handlingen. Hypotesen är att den hämmande funktionen rubbas vid alien hand syndrome.

En patient med alien hand syndrome:


- Här finns ett antal fallstudier.
- Mer info på How Stuff Works

Psykografen - din väg till självkännedom!

Trött på ytliga självskattningsformulär, mystiska rorschachtavlor och fåniga facebookquizzes om vilket köksredskap du motsvarar? Då kan psykografen vara det rätta personlighetstestet för dig!

"Have the Psycograph give you a frank, scientific phrenologic analysis. You will be surprised, pleased and perhaps a trifle abashed over the findings of this marvelous mechanical brain but bear in mind that the psycograph is unbiased - "When your best friend won't tell you," the psycograph will."

Kontakta din lokala frenolog för mer information!






Psykografen är en motordriven maskin som utvecklades i början av 1900-talet av Henry Lavery i syfte att underlätta den frenologiska bedömningen. Den består av ca 2000 delar och är kopplad till en skrivare där resultaten plottas ut. Pinnar mäter höjden på varje frenologiskt område men man får också ett sammantaget resultat mellan "deficient" och "very superior". Det var till en början svårt att få maskinen att fungera och den blev i slutändan främst en nöjesattraktion som placerades bl a på varuhus och teatrar.

De frenologiska områdena på skalpen ansågs stå för egenskaper som vänskap, värdighet och sympati. Dock finns det även ett område för "faith", så det är kanske på grund av en otillräcklig volym i vad som ser ut att vara en del av laterala prefrontalcortex som jag är ateist...?

Här finns fler bilder.

Läs mer om the psycograph hos The Museum of Quackery här och här.

The History of Psychology har också tagit upp maskinen i ett podcastavsnitt som ni kan lyssna på här.