Katolska kyrkan får välförtjänt smisk.

Via Pharyngula.

Träffsäkert om vetenskapsjournalistik.

Tankebrott tipsar om denna seriestrip från Saturday Morning Breakfast Cereal (klicka för en större bild):

Annika går från flummig till farlig.

Som jag tidigare påpekat har jag ingen beef med LCHF. Det finns vissa studier som är på deras sida och att Annika Dahlqvist är... ehm... excentrisk är inte ett bevis mot metoden. Mitt problem är att hon, i sin roll som hälsoexpert, har ett bristfälligt intresse för att använda sig av vetenskap som grund för de råd hon ger kring medicinska frågor och dieter. Frågor som potentiellt kan påverka ett stort antal människors hälsa ska inte baseras på anekdoter och kostideologi. Som jag sa i kommentarerna till mitt tidigare inlägg - om Annika har rätt om LCHF är det snarare en fråga om tur än om vetenskapligt baserat kunnande. Läs mitt tidigare inlägg om Dahlqvist här.

Annika är ett problem både om LCHF är en bra diet och om det inte är det.
- Om hon inte har rätt sprider hon potentiellt hälsofarliga påståenden utan vetenskaplig grund.
- Om hon har (läs: råkar ha) rätt förlöjligar hon en viktig metod och sprider attityden att det inte är så viktigt forska om ämnet.

Nu har hon blivit intervjuad i Aftonbladet och säger att:
"Vi som äter den här kosten har en gemensam erfarenhet av att vi inte blir sjuka. Vi får inga infektionssjukdomar." samt "Jag tycker att det är absurt att göra det för andras skull. Den anses ändå vara tämligen beskedlig, den där influensan. Så det är ingenting att oroa sig för. Att enstaka personer har dött är fruktansvärt, men det är ingenting i ett större perspektiv." Dessutom avslutar hon med: "Äter man en riktig kost får man inte cancer."

På sin blogg kommenterar hon artikeln och säger att det hon menade (något oklart om hon anser sig ha blivit felciterad eller om hon tycker att hon uttryckte sig otydligt och vill förtydliga) var att man med LCHF har mindre risk att drabbats av svininfluensa och cancer.

Smittskyddsläkaren Åke Örtqvist upprörs över hennes uttalanden och säger att det inte finns det någon kost som kan skydda mot svininfluensan. "Det går inte ens att argumentera mot den här typen av resonemang som hon för. Det är helt enkelt alldeles för dumt".

Bloggaren på Akademisk frihet kommenterar åsikterna på detta sätt:

"Jag undrar hur det kan komma sig att en läkare, som Dahlqvist trots allt är, kan komma med så här fullständigt grundlösa påståenden baserade på anekdoter som helt saknar vetenskapligt stöd. Det är sant att en hälsosam varierad kost (om LCHF-dieten kan räknas som detta är dock inte självklart) är bra i största allmänhet och på så sätt kan man ju säga att det stärker immunförsvaret men Dahlqvists påståenden att man inte blir A(H1N1)-smittad om man äter enligt LCHF-dieten är falska, oansvariga och farliga. Jag reagerar också på Dahlqvists människosyn. Att vaccinera sig innebär inte bara att man skyddar sig själv utan också sina medmänniskor då man inte sprider smittan."

Det är dags att Dahlqvist börjar tänka innan hon talar. Och börjar ha vetenskapliga belägg för sina åsikter. Hon uttalar sig inte som privatperson utan i kraft av sin titel och när man som läkare uttalar sig offentligt om pandemier och cancer lyssnar många människor och man får inte uttrycka sig slarvigt. Tyvärr påminner hennes retorik och ensidighet mycket om en sektledares envetna fundamentalism. Hon utgår framför allt från anekdoter och personliga erfarenheter istället för forskning och missar helt målet i inlägg som detta:

"Vi, LCHF-arna, har den beprövade erfarenheten att, efter kostomläggning till LCHF, hjärtinfarktpatienterna inte får någon fler hjärtinfarkt. T2-diabetikerns blodsocker förbättras, medicineringen kan sänkas och ofta helt sättas ut. Komplikationerna uteblir, och de som de redan har förbättras efter koständringen. De blir allt friskare, så länge som de håller sig till LCHF, med naturligt fett.

LFHC-arna kan inte uttala sig om erfarenheten av LCHF, för de har aldrig prövat.

Det är alltså ingen egentlig motsättning mellan våra beprövade erfarenheter."

Nej, Annika, det räcker inte med inbitet övertygade företrädares subjektivt färgade erfarenheter för att man ska kunna säga att något funkar. För, allvarligt, hur mycket tror ni skulle krävas för att Dahlqvist skulle säga: "Jahapp, nu har det visst kommit ett gäng studier som säger att jag har fel. My bad." Eller "Ojdå, nu träffade jag visst några patienter som LCHF inte alls funkade för. Hm, jag får nog fundera på det här". Inte så sannolikt, va? Och däri ligger problemet med att förlita sig på anekdoter. Även om seriösa forskare kan ha mycket investerat i en viss synpunkt så skyddar väl genomförda studier mot de flesta av de bias som präglar mänsklig kognition. Jag, och de flesta andra av hennes kritiker använder oss inte av motsatta "beprövade erfarenheter" utan ställer krav på att det görs kontrollerade studier. Mer om metodproblem i Annikas resonemang finns på Medvetenskap. Även Joakim skriver bra om ämnet och poängterar också det olämpliga i att Aftonbladet glatt sprider ogrundad, och potentiellt farlig, hälsoinformation på sin löpsedel.

Tyvärr är ju media notoriska när det gäller "false balance", något som de ger uttryck för i det här fallet. Det innebär att man, i syfte att ge en nyanserad bild, ger plats åt "båda sidorna" i en fråga trots att den ena "sidan" är en åsikt som mycket få som är insatta i ämnet delar. Ett typiskt exempel är när man skriver att vissa experter säger att vanliga vacciner mot barnsjukdomar är säkra medan andra säger att de kan orsaka autism, trots att vaccinmotståndarna står för en extrem åsikt som motbevisats bortom allt tvivel. På detta sätt kan tidningen hävda att de är neutrala och inte tar ställning, trots att de beskriver en mycket skev bild. På liknande sätt skulle säkert Aftonbladet anse att de bara låter den ena sidan i vaccinfrågan få uttrycka sin åsikt och att de som inte håller med henne ges utrymme för att motsäga henne.

Jag har på hennes blogg ställt följande fråga, och jag hoppas att jag får ett rakt svar av Annika:

"Annika: Anser du att du blivit felciterad i Aftonbladet? Jag tänker då främst på kommentarerna "Vi som äter den här kosten har en gemensam erfarenhet av att vi inte blir sjuka. Vi får inga infektionssjukdomar." samt "Äter man en riktig kost får man inte cancer."

Med andra ord: var det det du sa, oberoende av om det du menade var "vi som äter den här kosten löper *mindre* risk att få cancer och infektioner?"

Slutligen vill jag åter igen förtydliga: Jag har inte något emot LCHF-hypotesen och skulle inte alls bli chockad om vetenskapen kommer visa sig stödja dessa metoder. Det enda jag hävdar är att det inte finns något som helst försvar för att experter hasplar ur sig kontroversiella råd i allvarliga hälsofrågor utan att ha vetenskapligt stöd för det.

För övrigt ramlade jag över inlägget nedan från 2008 när jag googlade. Kommentarer är överflödiga:

"Hjärnan behöver riktigt fett för att den ska utvecklas och margarin är ju inte riktigt. Det är inte naturligt", säger hon. Konsekvenserna kan enligt Annika Dahlqvist bli allvarliga: "Barnen blir infektionskänsliga, får allergier och astma på grund av att de får fel näring. De blir psykiskt störda och överaktiva. Jag kan inte säga att alla ADHD-fall hos barn beror på felaktig kost men jag tror att tillståndet försämras och tillkommer på grund av det."

Update: Nu har Dahlqvist svarat på frågan om huruvida hon felciterats:

Vi kan alltså dra slutsatsen att hon på intet sätt utesluter att hon uttryckte att man inte får cancer eller infektioner om man äter LCHF. Dock måste också tilläggas: hon berömmer sig själv i tredje person! WTF?

Hon skriver också att:

Så med andra ord erkänner hon att det inte finns något vetenskapligt stöd för hennes hälsoråd till svenska folket? Det är ju i alla fall skönt att hon är ärlig...

Som Jocke påpekar kommenterar journalisten själv artikeln:

"MarijanaDragic, 26 år, Igår 20:03
Hej. Jag har intervjuat Annika Dahlqvist och skrivit "Min diet skyddar mot svininfluensa". Har sett att några läsare undrar huruvida citaten är korrekt återgivna och/eller lösryckta. Till er vill jag säga att citaten stämmer, det är Annikas egna ord, som jag har inspelade på band."

Journalistens ord är ju så klart ingen garanti, men det är ändå intressant att höra hennes "sida".

Fler artiklar i Aftonbladet:
Attacken mot fettdoktorn.
Fett dumt?

Penn & Teller: The Vatican is Bullshit.

I går sändes det sista avsnittet av Penn & Teller: Bullshit säsong sju, och denna gång var ämnet vatikanen. Ett välbehövligt avsnitt eftersom katolska kyrkan under historiens gång har gjort sig skyldiga till ett oräkneligt antal moraliska övertramp och bidragit till allt från förföljelser till ett oändligt antal AIDS-relaterade dödsfall. Horoskop, alternativmedicin och andra ämnen de tidigare tagit upp bleknar i bullshit-faktor jämfört med vatikanen. Som förväntat, och troligtvis till Penn & Tellers stora förtjusning, orsakade detta hetsiga rubriker redan innan avsnittet sändes. Bill Donohue, ledare för Catholic League for Religious and Civil Rights, upprördes så mycket att han satte in en annons i Variety där han krävde att Penn & Teller sparkas:

"CBS/Showtime needs to send Penn & Teller a message and let them know that they have crossed the line for the last time. This should be their final season. We know that they’ve been told before to drop the Catholic bashing, and yet they persist. By doing so, Penn & Teller have effectively stuck their middle finger right in the eye of CBS."

PZ Myers skriver mer om detta på på bloggen Pharyngula.

Många på nätet, bland annat Mandae S på Totalltlookslike.com har för övrigt påpekat en viss likhet mellan påven och en annan ledare. Ett sammanträffande...?


Se avsnittet i Youtubeformat nedan:

Veckans bibelord #9

"Tala till israeliterna och säg: "Mina sabbater måste ni hålla, ty sabbaten är ett tecken som förenar mig och er, genom alla släktled, för att ni skall veta att det är jag, Herren, som helgar er. Ni skall hålla sabbaten, den skall vara helig för er. Den som vanhelgar den skall straffas med döden. Var och en som utför något arbete på sabbaten skall utstötas ur sitt folk."

2 Mos 31:13-14

"Alla har fel, det är bara vi som har rätt!"

Annika Dahlqvist är som ni kanske vet en läkare som förespråkar en kost som har hög fettandel och låg kolhydratandel (LCHF). Hon är en flitig bloggare men har tyvärr inte gjort sig känd för ett nyanserat tonfall. Hon har ett selektivt förhållningssätt till forskning där hon entusiastiskt letar efter sådant som talar för hennes hypoteser medan studier som talar emot LCHFs effektivitet sågas med fotknölarna eller helt sonika bortses från. Det bestående intrycket är att hon har bestämt sig och anpassar världsbilden till sina övertygelser. Kritik stämplas som ett uttryck för "etablissemangets" (ett vanligt förekommande ord på bloggen) inflytande och hon har ofta mer eller mindre verklighetsgrundade konspirationsidéer om livsmedels- och läkemedelsindustrin inflytande. Det finns områden där hon utan tvekan närmar sig en pseudovetenskaplig approach. Ta exempel detta inlägg där hon beskriver hur hon ser på vetenskap och verklighet:

"Självklart kan etablissemanget producera ett oändligt antal studier som ska tyda på att LCHF är verkningslöst eller skadligt. Vetenskapliga studier är aldrig annat än avbilder och i värsta fall förvanskningar av verkligheten. Det vi upplever nu med alla tusentals människor i Sverige som har fått sin hälsa tillbaka, och många med normalisering av vikten, genom LCHF, det är Verkligheten. Så oavsett etablissemangets aktioner mot lchf så får vi inte låta oss förledas till att tro att vi har blivit inbillningsfriska, utan vi måste lita på våra kroppars budskap om förbättrad hälsa."

Och

"Det är den samlade praktiska evidensen som visar att LCHF är bra för hälsan. Läkarna ute i verkligheten får numera höra allt fler patienter berätta att de blivit friska genom LCHF. Men du och många andra professorer träffar väl aldrig en patient och kan därför behålla skygglapparna på." (länk till inlägget)

"Jag struntar i vetenskapen för jag vet att det fungerar, det har jag sett med egna ögon". Det här är ett klassiskt argument som används inom bl a alternativmedicinen. Har man sett en effekt så funkar det ju! Eller? Nu var det ju det här med placeboeffekten och kognitiva felslut som jag tycker att Annika borde vara bättre insatt i än vad kommentaren ovan antyder.
1) Hon kan ha en bias i de anektoder hon uppmärksammar och lägger på minnet, dvs confirmation bias.
2) Viktminskningen kan ha orsakats av andra faktorer är LCHF, t ex att de även äter färre kalorier enligt gängse rekommendationer. Sådant är svårt att få fatt på utan kontrollerade studier.
3) Tron på den starkt hypade metoden kan ha bidragit med ökad motivation och hoppfullhet som boostat viktminskningen.
Etc...
Läs mer i inlägget "Why we Need Science: "I Saw it With My Own Eyes" is Not Good Enough." på Science Based Medicine.

Nedan är ett klipp från Nyhetsmorgon där en hetsig Annika Dahlqvist debatterar mättat fett med professorn Annika Rosengren. Några höjdpunkter:
"Alla har fel, det är bara vi som har rätt!"
"[Uppfattningen om att mättat fett är dåligt] grundar sig på att Ancel Keys på 50-talet hittade på att mättade fetter är farligt."
Rosengren: "Det man måste hålla sig till det är ju den forskning som finns, och det finns väldigt mycket forskning på detta område." Dahlqvist: "Och den är bara trams! Etablissemangets forskning är bara trams!"
"Om de äter som jag säger så lever dom, om de äter som Annika säger så dör dom!"

Hon hävdar också att det inte behövs någon forskning på effekten av att äta mycket mättat fett eftersom människor tidigare ätit LCHF-kost utan att arten dött ut. Hon anser också att människor numera är sjukare än tidigare och att detta började i samband med att bl a bearbetade fetter som Omega 3 och rapsolja introducerades samt att lågfettskosten blev populär. "Det är bara att se oss omkring hur sjuka folk är." Rosengren påpekar i sammanhanget milt att "samtidigt har aldrig medellivslängden varit högre". Det lustiga är att Dahlqvist under slutet av klippet anklagar mainstreamforskningen för att förlita sig på korrelationssamband.



Dahlqvist har inom flera områden uttalat åsikter som, mig veterligt, ligger utanför mainstreamvetenskapens fålla:
- Hon hävdar att kolhydrater orsakar cancer och säger i kommentarerna att LCHF är den bästa kosten vid cancer eftersom det bidrar till att understödja ett tillfrisknande.

- I en artikel i Aftonbladet skriver hon att hon inte tänker ta vaccin för svininfluensan eftersom LCHF-kost nog räcker som skydd: "Äter man bra, och d-vitamin och omega-3 så bör man ha ett så bra infektionsförsvar så att man inte behöver vaccinera sig. Vi känner att vi får mycket bättre infektionsförsvar genom att äta LCHF, low carb high fat. Vi blir mindre förkylda och tror att vi har ett bättre försvar." Jag hoppas att hon har mer belägg för detta än vad som uttrycks i begreppen "bör", "känner och "tror". Bloggarna Akademisk frihet och Utsikt från höjden skriver bra om detta.

-Hon har också varmt rekommenderat den högst tveksamma tidningen 2000-talets vetenskap. Den ges ut av Svenska AIDS-gruppen mot rasism som hävdar att AIDS skapades av forskare som ett biologiskt vapen och som promotar bl a 9/11-konspirationer, elöverkänslighet, "frekvensmedicin", virvlat vatten (läs mer här om vattenvirvlare), antroposofisk medicin, och homeopati.

Jag är inte läkare eller dietist, så jag kan inte i min egen auktoritet uttala mig om LCHF-dietens vara eller icke vara. Däremot upplever jag Dahlqvists inställning till vetenskap, fakta och kritik som skrämmande och chockas av hennes onyanserade och aggressiva retorik. Hon är tyvärr inflytelserik vad gäller kostråd till allmänheten, vilket gör det särskilt farligt att hon låter de råd hon ger i kraft av sin läkarlegitimation styras av övertygelser och inte av fakta.

Läs läkemedelsverkets sammanställningar av studier kring ämnet här:
Lågkolhydratbantning.
Kolhydrater, GI och risk för hjärt- och kälsjukdomar.
Mättat fett.
Sammantaget verkar det fortfarande finnas en hel del frågetecken kring LCHF och själv kommer jag att följa myndigheternas rekommendationer - de har ju trots allt de bästa resurserna till att göra stora översikter av forskningsläget. Jag antar att jag helt enkelt får ta risken att de är uppköpta av Kungsörnen och Wasabröd och kallhamrat riskerar svenska folkets hälsa för pengar.

Mer om Annika Dahlqvist på Massa saker (1), (2), Joakim (1), (2) och (3) samt Ups and Downs.

Blandade skeptikerlänkar.

Enligt vissa är Obama antikrist. Läs mer på Skepticblog.

Harriet Hall skriver på Science Based Medicine om varför det inte räcker med att ha upplevt att något funkar för att kunna säga att det funkar. Ett välskrivet och viktigt basic-inlägg om ämnet. Problemet med anekdoter illustreras väl av följande videoklipp där Penn och Teller lurar en kvinna att uppleva en förbättring genom en hittepåbehandling:


Illinois Family Institute har kastat sig över läraren och bloggaren Hemant Mehta för att han anser att "hate speach" inte borde bedömas mildare för att man citerar Bibeln, för att han inte fördömer polyamori, samt för att han länkar till en kolumn som kritiserar religion och uppmuntrar homosexuella att bejaka sin sexuella läggning. Go team Mehta!

Nu finns det en matematisk modell för sannorlikheten att överleva en zombieattack. Kom ihåg: En machete behöver inte laddas om!

Komikern Dara O'Briain skämtar om vetenskap vs alternativmedicin:


Tuve Skånberg tycker att det skulle vara en jättebra idé med en hädelselag i Sverige. Gissa var jag tycker att han ska stoppa upp sitt förslag?

Science Based Medicine har skapat en referenssida där de samlar forskningsbaserade fakta om olika avdelningar inom hälsoområdet. Ett bra initiativ!

Michael Shermer skriver om hur människan, av misstag, utvecklats till att ha en benägenhet till religiös tro.

Här kan man köpa en Leif GW Persson-bobblehead (ja, det är så det stavas)! Och han är ju, typ, skeptisk... eller.. eh, jamenvafan, det är off topic, men jag var bara tvungen att länka för WTF-faktorns skull, ok? Tipsat av Mannen.

Kön, diagnostik och bias.

På senare år har genustänket fått ett visst uppsving när det gäller psykiatrisk diagnostik. Bland annat har man uppmärksammat att män är överrepresenterade vad gäller autismspektrumdiagnoser och många har hävdat att man ofta fokuserar mer på "manliga" uttryck av autism och asperger på ett sätt som bortser från de uttryck tillstånden oftare brukar ta hos kvinnor. Bland annat kan de ha mindre uppseendeväckande specialintressen och vara bättre på att "fejka" en större förmågan att läsa av sociala sammanhang än vad som faktiskt är fallet. Detta har bland annat undersökts i det sk Flickprojektet.

Även i diagnostiken av ADHD har könsfrågor lyfts fram. Kvinnor tar ofta mindre plats och ter sig många gånger mindre motoriskt oroliga, exempelvis i en klassrumssituation. Troligtvis på grund av både biologi och sociala normer. Samtidigt kan en mindre grad "problembeteenden" uppmärksammas mer av omgivningen eftersom de bryter mot könsnormen. Att uppmärksamma mer subtila ADHD-symtom kan å ena sidan innebära ett synliggörande av de uttryck symtomen oftare tar hos kvinnor, dvs att inte utgå från en "manlig" norm, men innebär också att det krävs en mindre grad av "avvikande" beteende hos kvinnor för att de ska uppfattas ha vad som i den psykiatriska nomenklaturen benämns som en "störning". Med andra ord är det inte en helt enkel fråga. Uttrycken för olika diagnoser hos kvinnor och män handlar ju så klart inte om två binära grupper där alla män är si och alla kvinnor är så. Och jag har ibland undrat över om det inte är så att vissa män med t ex den "kvinnliga" aspergervarianten inte uppmärksammas.

Vissa diagnoser omges av ett mycket starkt könstänk där man uttalat betonar att det är just kvinnor som framför allt drabbas. Bland dessa sticker främst ätstörningar och borderline ut. När man pratar om ätstörningar anläggs ofta ett starkt feministiskt och samhällskritiskt perspektiv där bl a de hårda utseendekraven för kvinnor uppmärksammas. Anorexia och bulimi omtalas ofta mer eller mindre som kvinnosjukdomar och man skriver i media ofta om "kvinnor som svälter sig" när man skriver om anorexia. Problemet med detta är att det även finns män som har ätstörningar, ca en av tio patienter, något som ofta glöms bort. I det strukturella tänket finns det en risk att mäns problem osynliggörs och att de drar sig för att söka adekvat behandling. Risken är särskilt stor eftersom könsnormerna i samhället säger att det är fult att som man förknippas med sådant som är uttalat kvinnligt - exempelvis en diagnos som översätts till "kvinnor som svälter sig".

Den kanske största frågan i ämnet rör dock diagnosen borderline. Jag har på min anslagstavla en urklippt kolumn ur den numera avsomnade Metrobilagan Macho där journalisten Jenny Kesselfors har skrivit ett inlägg med titeln "Jag hade aldrig borderline"

"När jag var runt 20 funderade jag mycket på livet, kärleken och relationer. En dag gick jag till psykiatrimottagnignen. Efter en timmes snackande och frågor som bara rörde min sexualitet och mina relationer till män, hade psykologen Göran svaret på mina stora frågor. Jag hade borderline. Två procent av befolkningen har fått samma förklaring som jag, nästan alla är kvinnor. På listan över beteenden en borderlinepersonlighet ska uppvisa, är de flesta bara ett problem om det gäller en kvinna. Ta promiskuitet. En ung tjej behöver inte ha haft många snubbar för att kallas promiskuös." ... "Jag minns när han mumlade att jag typ var en lite sämre flicka som inte kunde botas. Men om jag hade tur skulle jag sluta vara så revolutionär med åren, det kunde liksom växa bort. Tjejer ska synas och inte höras, inte visa ilska eller framhålla sig själva. Tjejer ska inte tycka om killar för mycket och vara så där allmänt nöjda. Och det är liksom det som är problemet, jag blir aldrig nöjd."

Kriterierna i DSM-IV (aka diagnosbibeln) lyder som följer:

1. gör stora ansträngningar för att undvika verkliga eller fantiserade separationer
2. uppvisar ett mönster av instabila och intensiva mellanmänskliga relationer som kännetecknas av extrem idealisering omväxlande med extrem nedvärdering
3. uppvisar påtaglig osäkerhet och instabilitet i självbild och identitetskänsla
4. visar impulsivitet i minst två olika avseenden som kan leda till allvarliga konsekvenser för personen själv (till exempel slösaktighet, sexuell äventyrlighet, alkohol-, medicin- eller drogmissbruk, vårdslöshet i trafik, hetsätning, kaotisk livsstil).
5. vissa kan uppvisa suicidala gester, suicidhot och ibland upprepat suicidalt beteende, eller självskadande handlingar
6. är affektivt instabil, vilket beror på en påtaglig benägenhet att reagera med förändring av sinnesstämningen (till exempel intensiv episodisk nedstämdhet, irritabilitet eller ångest som vanligtvis varar i några timmar och endast sällan längre än några få dagar)
7. känner en kronisk tomhetskänsla
8. uppvisar inadekvat, intensiv vrede eller har svårt att kontrollera aggressiva impulser (till exempel ofta återkommande temperamentsutbrott, konstant ilska, upprepade slagsmål)
9. har övergående, stressrelaterade paranoida tankegångar eller dissociativa symptom.

Jag hör inte till dem som ifrågasätter diagnosen i sig. De som är drabbade av borderline har ett stort lidande som bl a kan innebära destruktiva relationer, självmordsförsök, självskadehandlingar, känslomässig labilitet etc. i en utsträckning som vore jobbig helt oberoende av samhällets normer, och att får en diagnos och därefter adekvat behandling har räddat många liv. Däremot finns det även en risk att normglasögonen åker på, särskilt när man inte använder sig av strukturerade bedömningsmetoder. Problemet blir när man patologiserar beteenden som skulle uppfattas som normala för män rörande sådant som handlar om impulsivitet, ilska och promiskuitet - vilket illustreras av citatet ovan.

Kvinnor är klart överrepresenterade i diagnosgruppen. Vissa hävdar att detta speglar faktiska könsskillnader medan andra anser att kvinnodominansen påverkas av att man bedömer grupperna på ett ojämlikt sätt genom sk "sampling bias" Vissa skulle också hävda att själva borderlinebegreppet grundar sig i ett manligt patologiserande av "kvinnligt" beteende: "När en diagnos tillämpas oftare på kvinnor än på män kan man fråga sig om de diagnostiska kriterierna är könsneutrala, eller om man har råkat få med kriterier som definierar kvinnor i allmänhet och inte psykopatologi." (ur en sammanfattning av flera olika synsätt som används i diskussionen kring borderline i "Dialektisk beteendeterapi vid emotionellt instabil personlighetsstörning" av Anna Kåver och Åsa Nilsonne.)

Ett problem som är vanligt hos borderlinepatienter är självskadehandlingar, även om det så klart inte bara är personer med borderline som har ett sådant beteende. Detta har på senare tid omtalats en hel del i media, med rätta, eftersom det finns bristfälliga behandlingalternativ i många delar av landet som ibland har gjort att dessa patienter bland annat placerats på rättspsyk. Jag har skrivit mer om detta här. Båda artikelserierna har handlat uteslutande om kvinnors självskadande beteenden och den utsatta position de ibland hamnar i inom vården. Även om jag tycker att det är utmärkt att frågan lyfts har jag också reagerat över att självskadebeteenden framställs som något som nästan bara kvinnor gör. Nyligen har det dock uppmärksammats i media att även män har självskadebeteenden - i nästan samma utsträckning som kvinnorna. Andra studier har visat på en större kvinnodominans, men det är uppenbart att det inte bara är ett kvinnoproblem. Därför kan man fråga sig om det är bra att Socialstyrelsen kallat sin rapport om självskadebeteenden "Vad vet vi om flickor som skär sig?"

Inte bara landstingen kan misstänkas ha en bias i hur man ser på tjejers och killars beteende, utan även kommunerna påverkas av normer i sin syn på vad som är ett problem eller ej. Socialstyrelsen skriver i rapporten "Jämställd socialtjänst?", som granskar socialtjänstens verksamhet, att:

"Olika förväntningar på flickors och pojkars beteende leder till att olika beteenden bedöms som avvikande och blir föremål för ingripanden. Till exempel ses tidig och aktiv sexualitet hos flickor som ett problem och används som skäl för placering utanför hemmet, trots att detta kan vara ett tecken på bakgrundsproblem för både pojkar och flickor."

Jag har inga enkla svar på de frågeställningar som jag har tagit upp i inlägget men tror att det är viktigt att inte fördomar och överdrivet grupptänk får styra vår diagnostik. Könsperspektiv kan vara en svår balansgång där vägen till missförstånd och stereotyper ofra kantas av goda intentioner. Uppmärksammande av strukturer och kvinnors specifika situation för också med sig risker för könsstereotyper och osynliggörande av dem som faller utanför den bild som målas upp i beskrivningen av kvinnor och män.

Vad tycker ni? Kommentera!

Även Tankestormar, It's You and Me Against the World, Kent Persson, Ahlen, Seglora smedja, Stefan Stenudd, Veronicas värld, Gothia förlags blogg, Hispaliv och Madeleine Lindman skriver om ämnet.

Veckans citat #16.

Postad med tillåtelse.

Bloggutmaning: Femton böcker

Älskade dumburk har bloggutmanat mig på följande tema: "Fifteen books you've read that will always stick with you. First fifteen you can recall in no more than 15 minutes."

Inte helt enkelt, men här är den - listan:
Bibeln - Styrde mitt liv under tio år. Svår att glömma.

The God Delusion av Richard Dawkins - Bidrog till att göra mig till ateist.

Det kallas kärlek av Carin Holmberg - Bidrog till att göra mig till feminist.

Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams - En helt hysterisk bokserie, troligtvis det roligaste jag någonsin läst. Missa inte towel day!

Var du än går är du där av Jon Kabat Zinn - Introducerade mig till medveten närvaro, en filosofi som har förändrat hur jag ser på mig själv och tillvaron.

Kärlek och uppror - En diktsamling som jag fick på ett drama- och litteraturläger under högstadiet och som jag ständigt hittar nya dikter i som berör mig under olika faser i livet.

Queersverige av Don Kulick m fl - En av böckerna som introducerade mig till queerbegreppet.

Cognitive Neuroscience av Michael Gazzaniga m fl - En grundbok i kognitiv neurovetenskap som jag har tragglat med på deltid under ca 1,5 år.

Narniaböckerna av C S Lewis - Var sjukt spännande när jag var barn. Det vill säga innan jag upptäckte det stealth-kristna budskapet.

DSM-IV - En feelgoodbok att sträckläsa en regnig höstkväll medan man dricker en god kopp the. Skämt åsido - DSM-IV är en sammanställning av kriterierna för alla psykiatriska störningar och sjukdomar. En stor del av mitt jobb.

The Gospel of the Flying Spaghetti Monster av Bobby Henderson - Schysst religionskritik.

Everything Bad is Good For You av Steven Johnson - En bok om hur vår allt mer komplexa och krävande populärkultur förbättrar våra kognitiva förmågor.

Dansa på min grav av Aidan Chambers - Tonårsångest när det är som bäst. Lästes första gången på drama- och litteraturlägret som nämndes ovan.

Trick or Treatment av Simon Singh och Edzard Ernst - En skeptikerbibel om alternativmedicin.

Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist - Briljant vampyrdrama. Fast det visste ni ju redan.

Jag utmanar Johanna, Trollhare, Grodsaker, Johan och Enar. Fast bara om ni vill.

Misströstan och hopp.

Jag hinner inte skriva något om de här ämnena, men tänkte att jag skulle tipsa om tre artiklar:

Lars Bohlin skriver på QX om hur han blev misshandlad för att han kramat en kompis på stan, men finner också hopp i att de flesta inte bryr sig om andras sexuella läggning.
"Plötsligt hör jag någon skrika, - MEN VA FAN! Jag förstår inte vad det handlar om så jag vänder mig om för att se åt det håll som rösten kommer ifrån. Tror att det är något bråk på gång och vill ha möjlighet att ställa mig åt sidan. Det är då jag träffas av en knytnäve rakt i ansiktet. Kraften i slaget är så stark att jag snurrar ett halvt varv, tappar balansen och faller och blir stående på alla fyra. Jag är i chocktillstånd. Efter en stund blir jag medveten om ett plaskande ljud och jag vänder blicken nedåt och får se hur blodet rinner från mitt ansikte, som ett rött litet vattenfall hinner jag reflektera, och landar så att blodet på marken bubblar sig, nästan som om det kokade."
...
"När vi satte oss för att åka Bergbanan inne på Liseberg fick jag se ett vackert killpar som stod och väntade längst fram på perrongen för att åka tåget efter oss och de höll om varandra. Min första spontana tanke var, men herre gud vad gör de? Det är ju farligt.
Sedan tittade jag på alla som stod runt dem och upptäckte att ingen brydde sig och på väg upp för första backen så log jag för första gången inombords igen."

Per Bauhn skriver på Svd om teokratins återtåg i Europa och oroas över bland annat förbud mot hädelse:
"Under förevändning att skydda troende från kränkning erbjuder man ett redskap för fanatiker att sätta munkavle på sina kritiker. Det är bara att bli tillräckligt upprörd, så kan man få hjälp av domstolarna. En demokrati värd namnet kan emellertid inte leva klämd mellan fanatikers krav på anpassning och de räddhågsnas oro för att inte vara nog till mötesgående. EU:s demokratiska trovärdighet fordrar färre, inte fler lagar mot blasfemi. Sverige har som ordförandeland ett ansvar att klargöra detta."

Den femåriga flickan Phoebe Russell kom på ett sätt att betala 18 000 matportioner till behövande i ett förskoleprojekt:

Veckans bibelord #8

"En man som hette Ananias sålde tillsammans med sin hustru Sapfeira en egendom. Med hustruns vetskap tog han undan en del av köpesumman och kom och lade ner resten framför apostlarna. Då sade Petrus: "Ananias, hur har Satan kunnat fylla ditt hjärta, så att du försöker lura den heliga anden och tar undan en del av pengarna du har fått för din jord? Var den inte din så länge du ägde den, och förfogade du inte över pengarna när den var såld? Hur kunde du komma på tanken att göra så? Det är inte människor du har försökt lura, utan Gud." Vid de orden föll Ananias död ner, och alla som hörde på greps av stor fruktan. De yngre männen svepte honom, bar bort honom och begravde honom. Omkring tre timmar senare kom hans hustru dit utan att veta vad som hade hänt. Petrus vände sig till henne: "Säg mig, var det allt ni fick för jorden?" - "Ja, det var allt", svarade hon. Men då sade Petrus: "Hur kunde ni komma överens om att utmana Herrens ande? Du hör stegen utanför dörren - det är männen som har begravt din man, och nu skall de bära bort dig." I samma ögonblick föll hon ner framför honom och dog. När de unga männen kom in fann de henne död, och de bar bort henne och begravde henne bredvid hennes man. Stor fruktan grep hela församlingen och alla som hörde talas om denna händelse."

Apg 5:1-11

Sexuell läggning - ett spektrum.

När man pratar om sexuell läggning brukar man oftast prata om homo och hetero, något som också speglas i vår språkanvändning genom att gay eller homo används som en benämning på samtliga icke-heterosexuella. Ibland kommer man ihåg att det även finns bisexuella och människors sexualitet brukar formellt beskrivas i dessa tre poler, dvs homo, bi och hetero. Jag skulle däremot vilja påstå att detta är en minst sagt förenklad bild.

Sedan jag kom ut som bisexuell för några år sedan har jag på många plan förändrat min syn på hur sexuell läggning fungerar. I den vardagliga kontakten med vänner och bekanta är det många aspekter av deras tidigare relationer, sexuella erfarenheter och deras känslor för andra som sällan kommer fram. När man kommer ut som bi blir människor däremot förvånansvärt öppenhjärtliga om dessa ämnen och helt plötsligt framträder en bild av heterosexuella som vid olika tillfällen under livet blivit kära i, attraherats av eller haft sex med personer med samma kön. Detsamma var fallet för självidentifierade homosexuella. Trots att jag knappast var direkt heteronomativ i mitt tänkande redan innan jag kom ut stötte jag på dessa historier så ofta att jag blev ganska chockad över hur ofta människor befinner sig i en gråzon som ligger någonstans mellan homo-heteropolerna. Den legendariske sexforskaren Alfted Kinsey skrev mycket om detta ämne redan på 40-talet och utvecklade Kinsey Scale där han kategoriserade sexuella läggningar på en sjugradig skala mellan enbart heterosexuell och enbart homosexuell.

Missförstå mig inte - de allra flesta ligger nog, även utan förnekelse, rätt långt åt det heterosexuella hållet. Men verkligheten är att i stället för att människor är homo, hetero eller 50/50 finns det ett spektrum med ett oändligt antal kombinationer. Typ:

100% heterotjej/0% homo
99,7% - Tyckte att en annan tjej var lite het en gång men trängde undan tanken direkt.
97 - Hade en gång känslor för en kompis som var lite starkare än vanlig vänskap.
90 - Blev lite kär i en tjej en gång på högstadiet.
85 - Hånglade upp en tjejkompis en gång, utan heterokillar närvarande, och blev jävligt kåt.
80 - Hade sex med en tjej en gång.
75 - Har haft ett par relationer med tjejer.
70 - Är ihop med och har sex med både killar och tjejer, men mest killar.
50 - Är lika ofta ihop med och har sex med tjejer och killar.
30 - Är ihop med och har sex med både killar och tjejer, men mest tjejer.
25 - Har haft ett par relationer med killar.
20 - Hade sex med en kille en gång.
15 - Hånglade upp en killkompis en gång och blev jävligt kåt.
10 - Blev lite kär i en kille en gång på högstadiet.
3 - Hade en gång känslor för en killkompis som var lite starkare än vanlig vänskap.
0,3% - Tyckte att en kille var lite het en gång men trängde undan tanken direkt.
0% heterotjej/100% homo.

Med andra ord ser det i verkligheten ut så här:


Medan folks uppfattningar om hur sexuell läggning funkar har denna binära uppdelning:

Eller i bästa fall:


Det är ju inte någon hemlighet att många heterosexuella, särskilt män, gärna vill hävda att de hör till en klart avgränsad grupp som är helt skild från homosexuella inslag. Jag kan däremot också tycka att vi-och-dom-attityden kan vara lika uttalad bland de som identifierar sig som homosexuella. HBT-världen är inte bara en samling människor med liknande sexuell läggning utan en separat subkultur där heterosexuella inte riktigt är välkomna på samma villkor. Förutom som faghags så klart. Bland vissa finns det också en skepticism, eller till och med motvilja, gentemot bisexuella. Som en man utbrast på en fest en gång, med ogillande i rösten: "Jag skulle aaaldrig bli ihop med en bisexuell kille!" Däremot är ju så klart HBT-världen ingen homogen grupp och på senare år har queerteorin och på allvar fått fäste. Queer är ett begrepp som bland annat handlar om en syn på sexualitet som något man inte kan sätta en självklar etikett på. Queerteorierna kritiserar på olika sätt heteronormen och man poängterar ofta att även heterosexuella begränsas av dessa normer genom könsroller, förväntningar på att man ska vilja leva i kärnfamilj etc. Detta tog man fasta på i årets Pridetema som var hetero:


En av föreläsningarna jag gick på under årets Pride hade titeln "Vart tog biaktivismen vägen?". Svaret på frågan visade sig enligt både paneldeltagare och publik delvis vara "Den övergick i queer". Jag gick dit med tanken att jag kanske skulle engagera mig i biföreningen men gick därifrån med insikten att jag inte vill öka medvetenheten kring bisexualitet, utan i stället insåg att jag nog snarare tror att begreppet litegrann har spelat ut sin roll. För vem är egentligen bisexuell? Är det när man en gång i livet har känt sig attraherad till någon av samma kön? Är man bi om man har haft sex med personer av samma kön 14 gånger och motsatt kön en gång? Eller när attraktionen till män och kvinnor fördelas exakt lika? Jag tror att det är ett tidens tecken att det blev ett stort rabalder kring att Magnus Betnér (en tidigare Crush of the Week, btw) kom ut som "bi", men egentligen i stort sett bara sa att det inte var så jävla noga det där med kön, att han skulle kunna tänka sig att ha sex med en kille. Många surnade till över att han inte var bi "på riktigt", att han aldrig hade varit ihop med någon kille. Ännu. Man tyckte att det var fånigt att i det läget göra en grej av att man inte är 100% hetero. Men det är just det som jag beundrar honom för - han erkände att han befann sig i den sexuella gråzonen, vilket nog är speciellt provocerande eftersom han tycks befinna sig närmare den mer heterosexuella delen av skalan.

Yeah, whatever är den nya sexuella identiteten!



Tips:
Brent Hartinger på HBT-sidan After Elton har skrivit en artikel där de reflekterar kring TVs utveckling och undrar om "Heteroflexible is the new gay?"

Här finns en sammanfattning av Kinseys studier, där han bland annat kom fram till att 37% av männen och 13% av kvinnorna hade haft en sexuell erfarenhet av någon med samma kön som gett dem orgasm.

En guide till cold reading.

"Cold reading" är en samling tekniker som bland annat medium använder för att människor ska uppleva att mediet har mer kunskap om om dem än vad som är fallet. I videoklippen nedan sammanfattas många av dessa tekniker:

Guide to Cold Reading del 1


Guide to Cold Reading del 2


Guide to Cold Reading del 3


Guide to Cold Reading del 4


Ur Penn and Teller's Bullshit, avsnittet "Talking to the Dead":


Jag tänkte här också länka till magikern Derren Brown som illustrerar cold reading, men tyvärr är "inbäddning inaktiverad" (spöstraff på sånt!), så ni får titta på videon på Youtube i stället.

Detsamma gäller ett klipp ur Richard Dawkins "Edge of Reason" där samma ämne tas upp.

Läs mer om cold reading i The Skeptic's Dictionary.

Best of UFO-Sveriges observationsrapporter.

UFO-rörelser framställer sig ofta som mycket vetenskapliga och påpekar att UFO ju faktiskt bara betyder oidentifierat föremål. De granskar kritiskt fakta och undersöker olika förklaringsmodeller helt enkelt. När man läser olika redogörelser av UFO-intresserade är det däremot en något annan bild som framträder. ”Farkoster” som rör sig på ett sätt som inga kända jordfarkoster gör, där man uppenbart har misstankar om utomjordisk teknologi eller superhemliga militära projekt, är mycket vanliga. Bitvis även kompletterat med beskrivningar av olika icke-humanoida ”varelser”. Exempelvis:

"12/3 1969 kl 18.30
Trehörningsjö norr om Örnsköldsvik
Föreståndare Kjell Näslund befann sig som vanligt i länkstationen utanför Trehörningsjö i Ångermanland när larmet gick. När han tittade ut genom dörren fick han se hur en enorm farkost hängde i en sänka över träden utanför. Näslund uppskattar föremålets storlek till 150 meter. Ur en dörr i föremålet kom flera "varelser" som liknade sockerlådor. 7-8 stycken av dem "flöt in" i länkstationen där de stannade flera minuter. När de gav sig iväg försvann den förlamning som Näslund drabbats av. Farkosten lyfte sedan och flög iväg."

Föreningen UFO-Sverige har samlat in ett stort antal observationer som för åren 1997-2003 finns registrerade på deras hemsida. Här återfinner man ett stort antal berättelser om ljus som rör sig i zigzagmönster, triangelformade föremål och prickar på fotografier. Bland rapporterna återfinns däremot också mer excentriska återgivningar. Jag presenterar härmed best of UFO-Sveriges observationsrapporter:

"En kvinna säger att det finns "UFO:s" på Jungfrugatan, Östermalm i Stockholm som jagat henne."

"En man visste att ett ufo skulle landa på en fotbollsplan. Föremålet skulle likna en centrifug."

"En kvinna känner en hand på sin axel en röst som säger att han var hennes ledsagare. Hon får se en varelse med stort huvud och stora ögon."

"En stark "stjärna" sågs på himlen."

"En rund farkost observeras. Det lyser ett starkt ljusgult sken från hela farkosten och en ring med triangelformade lampor under. Ser ut som Frihetsgudinnan i New York."

"En herre ser på Pizzeria Fontana i Mellerud ser en ljushårig tös 11 år som viskar i hans öra "hälsa mamma". Vittnet frågar flickan om hon känner igen honom, då börjar hon gråta. Uppgiftslämnaren informerar om att hans egen dotter dog 11 år gammmal den 24-5 1943 och att flickan ovan är på pricken är lik deras avlidna dotter, samt hade samma namn. Mannen var ej nykter och sa att han gått till pizzerian för att ta en grogg."

"Ser en klassisk kinesisk drake i Florens Italien. Den flyger fortare än ett flygplan, det verkar gnistra runt om föremålet"

"Två personer som är ute med hunden observerar ett föremål som påminner om en jättelik "skalbagge" med "ben" utstickande på sidorna. Den roterar sakta. Ljudlös."

"En kvinna upptäcker någonting i munnen, tar ut föremålet och tittar i det genom ett förstoringsglas, hon pillar på det och då öppnar sig det som ett ägg, det glimmar grönt inne i ägget som innehåller en grönvit vätska med svart kärna som tycks vara magnetisk. Det kommer ett gult sken runt ägget."

"En kille som jagar en spindel upptäcker en skugga med smala händer som snabbt springer mot skogen."

"En man såg en varelse, cirka 5 meter lång, som liknade en svävande kopieringsmaskin."

"En man som drömmer om förberedelser av utomjordiskt angrepp och infiltratörer bland jordens befolkning."

"Tre kompisar såg ett föremål som ändrade form och färg. Den slutlig formen var som ett bord och färgen var klar lila."

"En man såg ett föremål som liknade en gammal leksak som fanns förr i tiden. "Som en spiral där en pumpa åker upp och ner"."

"En man fick se från sin bil ett föremål som kan liknas med en "falukorv"."

"Utanför Malagas flygplats tror en person att han träffade en utomjording. Flera månader efteråt så kände han igen figuren på en omslagsbild om ufon och utomjordingar. Lång spetsig tunga. Kort ihopkrupen. Gjorde något på högra sidan av vittnets huvud som fick ett surrande i örat."

Och trots att de etiketterat vissa av inläggen som "Skämtrapport" har de tydligen inte sett det som motiverat att använda den benämningen på rapporter som denna:
"En man såg nåt konstigt denna kvällen. Han har alltid hyst den största skeptcism emot företeelser av detta slag, men denna händelse har ändrat hans uppfattning. Mannen såg ett avlångt ekipake med en tillsynes sinnessjuk förare. Den presenterade en blinkande röd text där det stod; Får jag visitera dina kroppshål? Med viss darrande stämma svarade mannen Ja. Efter många svettiga timmar sa han; Nu är jag nöjd! Varelsen lämnade han sedan med sin avlånga farkost. En dånande röst sa "Från en okänd välgörare!"

Fler rapporter finns på UFO-Sveriges hemsida.

Läs mer om UFO-tolkningar på Medvetenskap.

Ovetenskapliga placebobehandlingar inom psykiatrin.

"Jodå, vi vet att stämningsstabiliserande mediciner som Litium har ett starkt vetenskapligt stöd som behandling mot bipolär sjukdom men tyvärr har vi inte möjlighet att erbjuda dig detta. Det finns för tillfället inte tillräckliga resurser för att betala läkemedelssubventioneringen men vi kan erbjuda ett trevligt placebopiller. Det har ingen vetenskapligt belagd effekt - men det smakar gott!"

Skattepengar betalar för de olika behandlingar som vi behöver vid fysisk och psykisk sjukdom. Däremot är det ju som bekant olika instanser som är inblandade och pengar förmedlas på väldigt olika sätt, bland annat genom läkemedelssubventionering, psykosociala insatser (behandlingshem mm) och landstingets vårdverksamheter. Hur man ser på vilken tillgång det ska finnas till dessa olika behandlingar är däremot väldigt olika. Scenariot som beskrivs ovan är inte så som verkligheten ser ut. Att erbjudas adekvat farmakologisk behandling för olika psykiatriska tillstånd är en självklarhet - något som oundvikligen kostar samhället stora summor i läkemedelssubventioner. När det gäller psykologiska och psykosociala metoder är dock situationen helt annorlunda. Landstingen tycker sig ofta inte ha råd att anställa fler psykologer och terapeuter, trots att psykologiska behandlingsmetoder inom flera områden har visat sig vara lika bra eller bättre än farmakologisk behandling och i större utsträckning kunnat förebygga återinsjuknande (se bland annat socialstyrelsens rapport om behandling av depressioner). Det finns också många gånger ett bristfälligt utbud av specialiserade psykologiska metoder. Tyvärr har jag exempelvis stött på människor som har blivit erbjudna lösa stödsamtal ("för att vi inte har KBT i det här landstinget") eller psykodynamisk terapi vid tvångssyndrom - ett tillstånd som är mycket svårt att bryta utan exponering med responsprevention.

Ännu ett problem är att landstingen många gånger satsar på att anställa lågutbildad personal för arbetsuppgifter som kräver en hög kunskapsnivå. Svårighetsgraden på de tillstånd som behandlas inom öppenvårdspsykiatrin har ökat kraftigt och många gånger handlar det om mycket komplicerade problem där tillstånd som, säg, depression eller paniksyndrom kombineras med exempelvis personlighetsstörningar, missbruk och/eller neuropsykiatriska tillstånd. Trots detta är man ovillig att utbilda exempelvis KBT-terapeuter utan anställer i stället exempelvis skötare och sjuksköterskor, ibland utan steg 1-utbildning, som jobbar med samtalsbehandling. Dels tror jag att man överskattar värdet av att bara få "prata med någon", dels ser jag det om olyckligt att KBT har framställts som någon slags paint by numbers-behandling som nästan vem som helst kan göra, något som speglas i Sveriges kommuner och landstings olyckliga riktlinjer där de tycker att en 7,5-poängskurs räcker för att man ska kunna säga att man jobbar med KBT. De anser att det går bra även om man har ett icke-legetimationsgrundat yrke som t ex socionom och pedagog, vilket innebär att det inte finns statliga garantier för personernas kvalifikationer och inga direkta möjligheter för socialstyrelsen att utöva sanktioner vid övertramp. De anser också att det går bra om man har en helt annan terapeutisk grundutbildning, exempelvis psykodynamisk, trots att man då inte har lärt sig den teori och de metoder man förväntas utöva. Jag håller med författarna till den debattartikel i Läkartidningen från mars i år där man uttrycker oro över att rehabiliteringsgarantin hotar patientsäkerheten.

Jag anser att inriktningen mot att psykologisk behandling ska vara en vetenskapligt grundad verksamhet som har skett på senare år är något mycket positivt och visar på att det inte handlar om någon flumverksamhet utan effektiva behandlingar. Tyvärr visar riktlinjerna från SKL och landstingens handlande att man ser på psykologisk behandling som något som inte kräver kvalificerade behandlare och som är en "bonus", inte en primär behandling för potentiellt livshotande tillstånd - vilket faktiskt är fallet. Konsekvensen av den aktuella situationen är att många patienter inom psykiatrin i praktiken erbjuds placebo trots svårt lidande och risk för självmord. Hur kommer det sig att samhället har råd med bevisat effektiva psykofarmaka medan evidensbaserade psykologiska behandlingar är "för dyrt"? Trots att medicinerna, till skillnad från psykologiska behandlingar, innebär biverkningar och begränsad förebyggande effekt?

Det är särskilt olyckligt att satsningarna inom psykiatrin, bla genom de sk "miltonpengarna", ofta har lagts på kortvariga projekt och förhållandevis ospecifika insatser i stället för att t ex anställa/utbilda kvalificerad personal och inrätta specialicerade enheter. Riksrevisor Claes Norgren sammanfattar situationen väl i ett uttalande i DN:

"Den psykiatriska vårdens problem är komplexa och kan därför inte lösas av tillfälliga statsbidrag. I stället bör regeringen omfördela stödet till psykiatrin så det blir mer långsiktigt och strategiskt. Stödet kan till exempel ges i form av forskning och utbildning."

Tyvärr finns det i nuläget också en mycket liten skara privata terapeuter med vårdavtal, dvs där man som patient bl a omfattas av högkostnadsskyddet. Detta gör att en stor andel av befolkningen inte heller har råd att betala för privat terapi eftersom veckovisa sessioner kan landa på en kostnad på ca 4000-4500 kr/månad, dvs mer än många betalar i hyra.

En relaterad fråga är att det i olika delar i landet också finns högst varierande tillgång till behandlingshem och adekvat slutenvård, något som bland annat har illustrerats av de självskadande kvinnorna i Sundsvall som satts på rättspsyk, ibland i flera år. Detta har jag har skrivit om tidigare och ämnet har uppmärksammats i Expressen och på Aftonbladet (1), (2), (3), (4) och (5) - i en artikelserie skiven av journalisten Angelica Karlsson som även har bloggen Viktiga Nyheter. Bristerna i denna form av vård, och förslag på alternativ, uttrycks väl i en skrivelse till Socialstyrelsen från föreningen SHEDO (Self Harm and Eating Disorders Organization). Läs den här (PDF). Nu har det även framkommit att personer med exempelvis autismspektrumtillstånd placeras på olika institutioner för kriminella. Trollhare kommenterar nyheterna träffsäkert på detta sätt:

"Omsorgen är ett lotteri, och det beror mycket på i vilken kommun man bor. Nog är det ganska ironiskt att man kräver av brukarna att de ska följa vissa rutiner när kommunerna själva inte direkt föregår med gott exempel."

Just denna målgrupp borde rimligen vara särskilt utsatta för en sådan miljö eftersom personer med autismspektrumtillstånd oftast är i behov av en trygg och förutsägbar miljö samt av att personerna de får professionellt stöd av har goda kunskaper om neuropsykiatri. Bengt Johansson från Statens institutionsstyrelse uppvisar en mycket bristfällig insikt i dessa frågor när han kommenterar kritiken på detta sätt:

"Jag ser inget anmärkningsvärt i det här. Alla som kommer hit får i stort sett samma behandling. Vården skiljer sig nästan inte alls åt."

Jag stämmer in i journalistens följdfråga "Är inte just det problemet?", något som Johansson inte verkar kunna ge ett vettigt svar på.

Andemeningen i alla de fall som jag nämnt i inlägget är densamma - "vi har inte resurser att erbjuda den icke-medicinska vård du behöver i vårt landsting/vår kommun/på vår mottagning etc". Detta trots att det ofta gäller personer med svårt lidande, kraftiga funktionsnedsättningar och där deras tillstånd innebär en ansenlig risk för dödsfall. I stället erbjuds många metoder som är verkningslösa eller i värsta fall orsakar skada. Hur kommer det sig att man tycker att adekvata icke-medicinska psykiatriska behandlingar och insatser kan prioriteras bort? I sammanhanget är det också intressant att en metastudie av Irving Kirsch m fl som publicerades under 2008 har väckt en debatt kring i vilken mån antidepressiv medicinering har en effekt utöver placebo. I artikeln tar de upp att en stor andel av läkemedelsbolagens studier av effektiviteten hos antidepressiva mediciner aldrig publiceras och att de opublicerade studierna ofta visar ingen eller liten skillnad från placebo. Författarna påpekar att även om skillnaderna ofta är statistiskt signifikanta så förefaller det som om det finns en begränsad kliniskt relevant skillnad. En sammanfattning av reaktionerna kring studien kan läsas på PLOS blog och ämnet tas upp i podcasten All in the mind, i avsnittet "Antidepressants, placebo and medicalising mood". (Disclaimer: ändra inte din medicinering på egen hand, utan följ din läkares ordination!)

Psykopaters hjärnanatomi.

I en ny studie av Michael Craig m fl som har publicerats i Molecular Psychiatry har man funnit en korrelation mellan psykopati och vissa anatomiska avvikelser i hjärnan. De undersökte nio kriminella psykopater och en lika stor kontrollgrupp och fann "gropar" i kopplingen mellan orbitofrontalcortex - som styr bland annat kontroll av beteenden samt är kopplat till förväntan och upplevelser vid belöning och straff, och amygdala - ett område i hjärnan som är kopplat till olika former känsloreglering, framför allt rädsla och ångest. Dessutom är det dem som får högst utslag på psykopatskalan som har de största anatomiska avvikelserna. Detta verkar alltså vara en viktig ledtråd till förståelsen av psykopati. Det nog ännu ganska förhastat att, som Expressen, tala om botemedel men kanske kommer en sådan utveckling ske inom framtida neurovetenskaplig forskning. Vilket ju också väcker vissa etiska frågor.

Läs mer om studien på bloggen Neurological Correlates.

DN, SVD, Expressen

Mera om svininfluensevaccinet.

Intetnytt.se rapporterar följande:
"Svenskarna ska vaccineras mot svininfluensan, men många är kritiska då det ännu inte talats någonting om eventuella biverkningar. Flera fall av biverkningar från vaccinet rapporteras och Landstinget rekommenderar vaccinerade att uppsöka läkare om ditt hjärta slår som basgången i "Billie Jean" eller om du fått en fast tro om att du är Uno i Rederiet. Det senare uppges vara relativt sällsynt och upplevs bara av var tredje person."

Veckans citat #15 - med illustration.

"The invisible and the non-existent look very much alike."
Delos Banning McKown

Illustration gjord av Naked Pastor.

Veckans bibelord #7

"Från Jeriko gick Elisha upp till Betel. När han var på väg dit kom en hop småpojkar ut från staden och gjorde narr av honom. "Ge dig i väg, flintskalle!" ropade de. "Ge dig i väg, flintskalle!" Elisha vände sig om, såg på dem och förbannade dem i Herrens namn. Då kom två björnhonor fram ur skogen och rev ihjäl fyrtiotvå av barnen."

2 Kung 2:23-24

Tipsat av Orsakverkan

"Reparativ terapi" i syfte att göra homo- och bisexuella heterosexuella saknar vetenskapligt stöd.

Nu har American Psychological Association (APA) gjort en stor kunskapsöversikt om forskningen kring sk "reparative therapy" som syftar till att omvända bi- och homosexuella till att bli heterosexuella. De drar slutsatsen att det saknas stöd för denna typ av behandling och uppmuntrar professionella och anhöriga att i stället ha en accepterande inställning, motverka avståndstaganden och stödja personen i fråga. APA skriver som följer:

"Contrary to claims of sexual orientation change advocates and practitioners, there is insufficient evidence to support the use of psychological interventions to change sexual orientation," said Judith M. Glassgold, PsyD, chair of the task force. "Scientifically rigorous older studies in this area found that sexual orientation was unlikely to change due to efforts designed for this purpose. Contrary to the claims of SOCE practitioners and advocates, recent research studies do not provide evidence of sexual orientation change as the research methods are inadequate to determine the effectiveness of these interventions." Glassgold added: "At most, certain studies suggested that some individuals learned how to ignore or not act on their homosexual attractions. Yet, these studies did not indicate for whom this was possible, how long it lasted or its long-term mental health effects. Also, this result was much less likely to be true for people who started out only attracted to people of the same sex.

De säger att det saknas studier kring eventuella skadeverkningar, men sammanfattar att:

"Without such information, psychologists cannot predict the impact of these treatments and need to be very cautious, given that some qualitative research suggests the potential for harm," Glassgold said. "Practitioners can assist clients through therapies that do not attempt to change sexual orientation, but rather involve acceptance, support and identity exploration and development without imposing a specific identity outcome."

Udda nog tackar USAs största exgay-organisation Exodus APA för utredningen. Detta för att APA tar upp att just religionen är en vanligt förekommande orsak till inre konflikter kring sexuell läggning. Exodus hoppas på grund av detta att fler kommer att låta tron styra dem mot heterosexualitet. Att metoden saknar vetenskapligt stöd eller att det är oklart om det förekommer risker tycks vara mindre intressant att ta fasta på. De tycks också ointresserade av att de själva sätter fingret på att just religiös tro är en starkt bidragande orsak till att människor ifrågasätter sin egen sexuella läggning och söker psykiatrisk hjälp för detta. Kristna dogmer är för dem viktigare än att undvika mänskligt lidande.

Bland annat Folkhälsoinstitutet har studerat unga homo- och bisexuellas hälsa, något som de redovisade på årets Pride. Det är dubbelt så vanligt i denna grupp att man har psykiska problem och var fjärde homo- och bisexuell kvinna samt var tionde man har någon gång försökt ta sitt liv. Detta jämfört med åtta respektive tre procent hos unga heterosexuella. Att bli utsatt både för våld och hot om våld är vanligare och exempelvis har 36 procent av de homo- och bisexuella männen någon gång utsatts för våld, jämfört med 9 procent i den heterosexuella gruppen. Här finns Folkhälsoinstitutets rapport i PDF. Folkhälsoinstitutet sammanfattar att:

"Grupptrycket att passa in i givna sociala mönster är stort. Unga homo- och bisexuella upplever ofta påfrestningar när de söker sin identitet. Att inte bli bekräftad i sin sexuella identitet tycks bidra till en negativ hälsoutveckling bland unga vuxna, fortsätter Regina Winzer.

För den enskilde individen är det viktigt att utveckla en positiv identitet som homo- eller bisexuell och att utveckla en förmåga att visa den för andra förtrogna. Självacceptans och stöd från närstående underlättar den utvecklingen. Att skapa samhälleliga förutsättningar som underlättar detta är viktigt."

Även om det i nuläget saknas ordentliga studier kring den reparativa terapins eventuella skadeverkningar är det inte ett särskilt långsökt påstående att det får negativa konsekvenser när människor ser sin och/eller andras sexuella läggning som en synd som måste undanröjas för att att man ska kunna leva ett rättfärdigt liv och ha en god relation med Gud. Trots allt har den jämförelsevis sämre psykiska hälsan hos homo- och bisexuella kopplats till bland annat sociala stigman, fördomar, diskrimination, rädsla för avståndstaganden från anhörigas sida, behov av att dölja sin sexuella läggning. Även internaliserad homofobi är enligt forskningen ovan en viktig negativ hälsofaktor och konsekvenserna av detta illustreras väl i berättelserna på sidan Beyond Exgay, som jag tidigare har nämnt, där människor berättar om sina mindre lyckade erfarenheter av försök att ändra sin sexuella läggning.

Reparativ terapi är inte, mig veterligt, tillgängligt i Sverige, åtminstone inte officiellt. Detta troligtvis pga kulturella faktorer men även eftersom Psykologförbundets etiska riktlinjer ställer krav på respekt för klienternas sexuella läggning. Tyvärr finns det ju däremot individuella psykologer och psykoterapeuter som har en negativ inställning gentemot homo- och bisexualitet och jag har stött på människor där denna åsikt på olika sätt tydliggjorts i tidigare terapier. Jag har också tidigare nämnt psykologen Eve Suurvee-Råstrand som i en artikel i Dagen ställer sig kritisk till en könsneutral äktenskapslag för barnens skull(!) och säger att "I min praktik har jag sett många skäl till att man måste välja bort det motsatta könet som partner. Det finns många sådana omständigheter, tyvärr, och det ska inte uppmuntras". Det som jag inte har tagit upp tidigare är däremot att jag efter artikeln mailade Suurvee-Råstrand med frågor kring hennes uttalanden. Jag fick ett svar där hon berättar om hur hon pratat med patienter om att heterosexualitet är det sundare valet och beskriver en fallstudie med vad som endast kan beskrivas som reparativ terapi med utgångspunkt i psykodynamisk terapi.

Den psykodynamiska teoribildningen har länge varit dominerande inom psykologin och psykiatrin och dess grundare, Freud, hade en något dubbel syn på homo- och bisexualitet. Han utgår från heterosexualitet i sin beskrivning av normalutveckningen och kopplar avvikelser från detta till "perversioner" och motsvarande neuroser. På andra plan har han dock en förvånandsvärt positiv syn på homo- och bisexualitet. Han skriver i ett brev till en mor med en homosexuell son att: "Homosexuality is assuredly no advantage, but it is nothing to be ashamed of, no vice, no degradation, it cannot be classified as an illness; we consider it to be a variation of the sexual function produced by a certain arrest of sexual development." Många psykodynamiker efter honom har anammat en syn på homo- och bisexualitet som exempelvis ett resultat av problem under den oidipala fasen. Den psykodynamiska teorin har utvecklats sedan dess och det ska betonas att de allra flesta terapeuter med denna inriktning inte delar dessa åsikter, dock finns det, som tidigare illustrerats, enstaka behandlare som använder den psykodynamiska teoribildningen som stöd för HBT-kritiska åsikter. Framför allt har dock dessa teorier troligtvis historiskt bidragit negativt till synen på homo-/bisexualitet inom psykiatrin och i psykologiska sammanhang. Det fanns dock så klart andra influenser och även den mer medicinskt inriktade delarna av psykiatrin patologiserade länge icke-heterosexualitet. Homosexualitet som en sexuell störning togs bort 1973 ur den dåvarande versionen av Diagnostical and Statistical Manual of Mental Disorders - den bok som jämte ICD-manualen innehåller diagnostiska kriterier för alla psykiatriska tillstånd. I Sverige betraktades homosexualitet som en psykisk störning fram till 1979. På grund av detta är det mycket positivt att APA väljer att ta ställning mot ett patologiserande av homo-/bisexualitet och mot terapeutiska verksamheter som bekräftar och förstärker människors internaliserade förakt gentemot sin egen sexuella läggning.

APAs rapport Appropriate Therapeutic Responses to Sexual Orientation (PDF)
Folkhälsoinstitutets rapport Livsvillkor och hälsa bland unga homo- och bisexuella – resultat från nationella folkhälsoenkäten (PDF)

Andra som bloggar om reparativ terapi: Trollhare, Antigayretorik, Per Pettersson, Niklas Hellgren, Lena Alun, I Tobias lilla värld, Conny Wahlström, Daniel Snällman, Stefan Stenudd, Standby Tobias, Att vara Elias och Helds HBT-nyheter.
Andra som bloggar om HBT-personers psykiska hälsa: I Tobias lilla värld, Jan Lindgren, JJ.n, Pennelinas ordbruk, Witchbitch, Neurotiker i Skåne, Kent Persson, Zitiz, Gregorius Rex och Helds HBT-nyheter