Nicklas Berggren uppmärksammar att ännu en studie visat att bön saknar effekt på sjukas tillfrisknande. Här finns en tidigare studie där de inte såg någon positiv effekt för de som fick förbön men där studien också visade på en negativ effekt för de som var medvetna om att andra bad för dem.
Vi kan dra slutsatsen att bön inte verkar vara en evidensbaserad metodik.
Dopaminsystemet i hjärnan har ofta uppfattats som det som styr våra njutningsinriktade handlingar och man har bland annat kopplat dopaminpåslag till olika former av missbruk och vissa andra typer av ”hedonistiskt” beteende. Däremot har forskarna Kent Berridge och Terry Robinson föreslagit att dopaminet är inblandat när vi vill ha något, inte när vi njuter. Det kanske verkar som om han märker ord, men skillnaden är större än vad man vid första anblick tänker sig. Tänk dig in i hur det brukar bli när du äter julbord – på något sätt äter man ofta mer än vad man egentligen tänkt sig, trots att det inte ens är gott på slutet. Ett annat exempel är att man vid långvarigt alkoholmissbruk inte brukar få några större lustkänslor då man tar en sup, men trots detta kan lägga alla hyrespengarna på sprit. Artikelförfattarna kopplar njutningen till framför allt opioidsystemet, som är något av vårt inbyggda knark. Att vilja ha och att njuta av något är enligt dem är två skilda saker som styrs av olika områden och transmittorsubstanser i hjärnan, vilket gör att vi ibland kan längta intensivt efter sådant som inte ger några nämnvärda positiva känslor. "Parsing reward" (K Berridge & Terry Robinson, 2003).
Som både Scientologsekten och Psykiatern uppmärksammar har Sydsvenskan en artikelserie där de granskar Scientologerna, som nyligen har skaffat ett 50-miljonerscenter i Arlöv med hjälp av internationell sponsring.
Vaccinationernas effektivitet gör att det är lätt att underskatta sjukdomarnas skadeverkningar. Vaccineringen är begränsad i många länder och globalt dör t ex ca 197 000 barn per år av mässling, enligt WHOs siffror från 2007, men mässling har tidigare i det närmaste varit utrotat i västvärden. "Motståndsrörelsen" har dock bidragit till att färre vaccinerar sina barn, vilket har gjort att det man kallar "herd immunity" hotas. Det innebär att de som inte kan vaccineras pga medicinska orsaker eller är för unga för att ännu ha fått sin första spruta riskerar att smittas. Det är alltså inte bara det egna barnets liv som hotas, utan även andra barn. Under de senaste åren han flertalet utbrott av mässling inträffat i t ex USA och Storbritannien, där huvudsakligen barn som inte vaccinerats av ideologiska orsaker drabbats. Mässling, liksom de andra sjukdomarna som vaccinerna skyddar för, kan i vissa fall orsaka allvarliga skador eller dödsfall. Detta är något som har föranlett Derek Bartholomaus att skapa siten Jenny McCarthy Body Count. I nuläget 406 209 "preventable illnesses" och 178 dödsfall.
Sverige har hittils I stort varit förskonade från antivaccinationspropaganda men nu har tyvärr Aftonbladet upplåtit sin debattsida till vaccinationsmotståndaren Stefan Whilde. Han berättar att han i sin bekantskapskrets har sett barn som har skadats av vacciner. Han gör däremot inga specifika påståenden om vilka typer av skador som han anser att vaccinerna orsakar. Han antyder i artikeln en konspiratorisk syn på att läkemedelsföretagen eventuellt kan ha påverkat myndigheternas rekommendationer och han söker fakta om ämnet på nätet eftersom han anser att Socialstyrelsens information om vaccinskador bara är toppen av ett isberg. Utöver sina personliga erfarenheter, som ju inte närmare specificeras, anger han inga som helst belägg för sina påståenden, samtidigt som han uppmanar föräldrar att avvakta med vaccinationer. Att "debatten i Sverige är och har varit på tok för ensidig" är för mig ett helt bisarrt påstående med tanke på att ensidigheten beror på ett överväldigande vetenskapligt stöd för att vacciner är säkra. Han förtydligar sin syn ytterligare på webbtidningen "Blaskan" där han författat en artikel vid namn "Socialstyrelsen erbjuder en säker död". Han kopplar här vacciner till bland annat MS, astma, diabetes, polio, influensa, difteri, stelkramp, mässling, kronisk ledgångsreumatism, autism, Parkinsons sjukdom och plötslig spädbarnsdöd. Han anger två referenser - en bok som enligt efterforskningar inte verkar existera (där han möjligen kan mena denna artikel) och en tysk artikel som är publicerad i en naturmedicinsk tidskrift där även artiklar om bland annat homeopati och andra tveksamma ämnen har publicerats.
För att göra dessa drastiska påståenden krävs ordentlig bevisning i form av gedigen forskning där ett större antal studier pekar åt samma håll. Att som lekman sätta sig in i forskningsläget är mycket svårt, särskilt eftersom studier är av varierande kvalitet och det oftast finns enstaka artiklar som har en motsatt slutsats än de flesta andra har. Det är därför vi ha institutioner som CDC, WHO och Socialstyrelsen som gör översikter av forskningsläget. Det är inte fel att ifrågasätta konsensus inom ett vetenskapligt område, men nya kunskaper kommer till genom upprepade studier, inte grundlöst tyckande. Om det nu är så att vacciner orsakar ledgångsreumatism, parkinsons, autism etc. - bring on the science! Den som vill se hur illa det kan gå när man struntar i vetenskap till fördel för ideologiska åsikter kan titta på denna video om Dana McAffe som dog av kikhosta som spädbarn efter att ha smittats av ett barn som förvägrats vaccinering. Dana hade inte hunnit vaccineras och dog en tortyrartad död:
För att uppmana föräldrar till att inte vaccinera måste man kunna visa att riskerna av vaccinet är större än riskerna av sjukdomen. Och detta är definitivt inte fallet i dag. Så för guds skull - vaccinera! Om ni inte litar mer på en författare än på Socialstyrelsen, vill säga... För att parafrasera Amanda Peet - lyssna inte på mig, lyssna på experterna i stället.
"Vaccines — which protect against disease by inducing immunity — are widely and routinely administered around the world based on the common-sense principle that it is better to keep people from falling ill than to treat them once they are ill. Suffering, disability, and death are avoided. Immunization averted about two million deaths in 2002. In addition, contagion is reduced, strain on health-care systems is eased, and money is frequently saved that can be used for other health services...
...Vaccines are very safe, and side effects are minor - especially when compared to the diseases they are designed to prevent. Serious complications occur rarely. For example, severe allergic reactions result at a rate of one for every 100 000 doses of measles vaccine. Two to four cases of vaccine-associated paralytic polio have been reported for every one million children receiving oral polio vaccine."
"Skulle du om någon av de städer som Herren, din Gud, ger dig att bo i få höra att ondsinta män ur ditt folk har förlett invånarna och övertalat dem att tjäna andra gudar, som du inte känner, skall du noga undersöka detta, göra efterforskningar och anställa förhör. Om det verkligen är sant att något så skändligt har skett i ditt folk skall du hugga ner stadens invånare med svärd, du skall viga staden och alla som finns där åt förintelse. Också djuren skall huggas ner. Samla på torget allt du tar som byte, och bränn staden och allt byte som ett heloffer åt Herren, din Gud. Den skall förbli en ruinhög för all framtid och får aldrig byggas upp igen. Ingenting som har vigts åt förintelse får bli kvar i din ägo. Så stillas Herrens glödande vrede, han förbarmar sig över dig och gör dig i sin barmhärtighet till ett talrikt folk, så som han med ed lovade dina fäder, därför att du lyssnar till Herren, din Gud, håller alla hans bud, som jag i dag ger dig, och gör det som är rätt i Herrens, din Guds, ögon."
"Thy rod and thy staff shall comfort me..." ~ Psalm 23
Find the true meaning of comfort... Find out what it means to be truly "touched" by God... Find out what Mary felt, the night that she conceived... Sitting in the lap of the Holy Ghost on God's Immaculate Rod
"If His rod feels this good, I can't imagine what His staff must feel like!!!" ~ Very satisfied customer
Filmklippet nedan illustrerar hur en 16-åring utsätts för en intensiv förbön där de försöker driva bort "homodemonen":
Jag har själv en bakgrund i Pingstkyrkan och har tidigare haft nära kopplingar till trosrörelsen. Riktigt så här dramatiskt brukar det inte se ut, men tyvärr är liknande typer av förbön inte alltför ovanligt i karismatiska kristna grupper. När man talar om demoner i dessa sammanhang menar man vanligtvis inte att folk är besatta på Exorsisten-vis utan snarare att de är under inflytande av demoner och det onda och omoraliska, som t ex homosexualitet, beordras att släppa greppet om personen. Konservativa kristna använder sig av begreppet "älska syndaren, hata synden" och denna typ av förbön är extremvarianten där de "syndiga" handlingarna och personlighetsdragen förväntas med kirurgisk precision kunna skiljas från personen, som om man ömsar skinn. Men vilka är vi om vi inte är våra tankar, känslor och handlingar? Tyvärr använder ofta konservativa kristna den falska dikonomin mellan den man är och den man gör som en ursäkt för fördomsfullt och kränkande beteende. De påstår att de älskar den homosexuelle, men hatar homosexualiteten, och därigenom har de en ursäkt att driva de mest horribla hatkampanjer och förespråka diskriminering och inskränkningar av rättigheter. För de kämpar ju bara mot synden, av kärlek för syndaren.
På Ulf Ekmans blogg kan man också läsa om hur det här med andligt inflytande fungerar, där han också uttrycker en något ovanligt teori kring varför så många svenskar har alkoholproblem: "Vi hade ett fräscht besök av Daniel Viklund på Livets Ord. Se här. I sin predikan kom han in på andliga rötter till alkoholproblemen i Sverige. Inte minst genom Asadyrkan i forntiden och våra förfäders mjöddrickande och orgier. För att få bukt med dagens supande måste vi komma åt de andliga rötterna och göra upp där."
"Once in a while Maybe you will feel the urge. To break into national copyright law By downloading mp3s From file sharing sites Like Morpheus, or Grokster, or LimeWire, or Kazaa. But deep in your Heart. You know the guilt would drive you mad And the shame would leave a permanent scar Cause you start out stealing songs Then you’re robbing liquor stores And selling Crack And running over school kids with your car"
Som bekant har Humanisterna under en period haft följande annonskampanj över hela Sverige: Som förväntat väckte det en hel del debatt och även sympatisörer har diskuterat om detta är en bra kampanj eller inte. Själv kan jag känna mig lite ambivalent, av pragmatiska skäl. Det finns en fara att backlashen blir större än den positiva effekten. Orsaken till detta är att man aldrig ska underskatta martyrfaktorn. Att Sverige är världens näst mest sekulariserade land kan göra att det felaktigt uppfattas som om man mobbar en minoritet som det är "synd om".
Samtidigt tycker jag att det är viktigt att få folk att fundera kring ämnet religion och tro, kanske speciellt just i Sverige eftersom de sekulariserade svenskarna, jämfört med de flesta andra länder, inte själva upplevt problemen med religion i nog hög grad för att reagera. Jag tror att just att Sverige är ett (jämförelsevis) mycket sekulariserat land gör att folk har svårt att fatta Humanisternas poäng. I många svenskars ögon är religion (läs: kristendom) något gulligt och mysigt som associeras till fina byggnader, empatiska präster, vackra julmässor etc. Religionen ses som harmlös så länge det inte gäller skumma frikyrkor eller, God forbid, andra läskiga religioner som t ex islam. För lika varma myspyskänslor som Svenska kyrkan kan väcka, lika intensiva negativa känslor väcks när någon vill bygga en moské. Kristendomen verkar associeras till en Alla vi barn i Bullerbyn-svenskhet jämte smultron, kanelbullar och Allsång på Skansen. Och moskéer och smultron går inte ihop i Svenskens världsbild.
Det som jag tycker saknas i både den nationella och internationella opinionsbildningen mot religion är gångbara alternativ till de psykologiska behov som religionen fyller. Hur ska vi förmedla att de faktiskt vinner bra saker, inte bara förlorar sådant som upplevs som positivt? Jag tycker faktiskt att den brittiska kampanjen var snäppet bättre i detta avseende: “There’s probably no God, now stop worrying and enjoy your life.” För just detta är ju en viktig vinst med ateism - att faktiskt vara fri från Guds hårda regelverk och kunna leva här och nu, inte med fokus på förmodade konsekvenser i livet efter döden. Men det behövs mer sekulära svar på behoven av gemenskap, tröst, känsla av mening etc. Att peka på det orimliga i religionens påstående är enkelt. Att kunna erbjuda tilltalande alternativ för gemene man tror jag dock är en svårare utmaning.
För övrigt kan jag kort påpeka att ateismen inte är en "tro"! Varför detta är fallet förklaras bra i ett inlägg av Peter Dahlgren: "Att ateism är en tro är detsamma som att inte samla frimärken är en hobby och att arbetslöshet är ett yrke."
Joe Godlewski, Maryland, upprördes över att många kockar rekommenderade "kosher salt", dvs grovkornigt salt. Det är i sig inte heligare än vanligt salt men används ibland för att dra blodet ur kosherkött. Godlewski bestämde sig för att erbjuda ett kristet alternativ.
"I said, 'What the heck's the matter with Christian salt?'" Godlewski said, sipping a beer in the living room of his home in unincorporated Cresaptown, a western Maryland mountain community. By next week, his trademarked Blessed Christians Salt will be available at http://www.memphi.net, the Web site of Memphis, Tenn.-based seasonings manufacturer Ingredients Corporation of America. It's sea salt that's been blessed by an Episcopal priest, ICA President Damon S. Arney said Wednesday. He said the company also hopes to market the salt through Christian bookstores and as a fundraising tool for religious groups."
- Här finns en illustration av hur man kan göra så att hjärnan förväxlar en gummihand med den egna handen:
- Och här illustrerar Vilayanur Ramachandran hur han, med hjälp av en spegellåda, lär hjärnan att inte känna fantomsmärtor:
- Forskare har i en omfattande studie hittat samband mellan en viss genvariant och en ökad risk för autism. Men det är inte "autismgenen" med stort A utan varianten är vanlig även bland andra och tros samvariera med många andra faktorer. Dock verkar detta vara ännu ett stöd för att autism i hög grad är ett medfött biologiskt tillstånd och inte, t ex, orsakad av vacciner. Något att ha i bakhuvudet när man läser webbsidan Jenny McCarthy Body Count.
- Gert Gigerenzer m fl har i en statistisk studie illustrerat farorna med att fokusera alltför mycket på dramatiska risker på bekostnad av de mer vardagliga. Året efter 9/11 kände många i USA en rädsla för att flyga och valde att köra bil i stället. De faktiska riskerna att åka i ett flygplan var fortsatt oändligt små, särskilt med tanke på de kraftigt ökade säkerhetsåtgärderna. Bilolyckor, däremot, tar många liv varje år. Rädslan för terroristattacker tog ca 1600 liv genom ökad förekomst av bilolyckor. Det vill säga mer än hälften av antalet offer vid 9/11. Dan Gardner kommenterar i sin bok Risk studien på ett något dramatiskt, men tänkvärt, sätt:
"They thought - they still think - that they lost husbands, wives, fathers, mothers, and children to the routine traffic accidents we accept as the regrettable cost of living in the modern world. They didn't. It was fear that stole their loved ones."
Innan jag blev en gudlös hädare var jag under många år hardcore-pingstvän. En av de tröttsammare inslagen i livet som kristen var den horribla kristna musik man utsattes för ständigt och jämt. Man tvingades att sjunga segertoner (psalmer, fast Pingstkyrkans egna variant. Indie-psalmer kan man säga.) och lyssna på väckelsesånger (låtar som sjöngs av hänryckta unga pingstvänner på omtalade väckelsemöten på typ 60-talet och som nu sjungs av glättiga gamla tanter i religiöst nostalgisyfte, gärna med små anektoder mellan låtarna om hur många som blev frälsta och/eller helade). Det fanns också många kristna artister, som vanligtvis var riktigt, riktigt usla men som jag tyckte var bra eller åtminstone ok på den tiden det begav sig. Jag hade skivor med sådant som t ex Carman:
Och det var inte ens i humorsyfte.
Naturligtvis finns det vissa rätt bra kristna band också men det uppvägs med råge av de alltför många artister och band vars musik kan liknas vid vogonsk poesi. När jag nyligen gick igenom Buzz.worst hittade jag denna video som är ännu en varning för hur illa det kan gå om man kombinerar religion och musik:
Min poäng illustreras även på denna sida där man sammanställt skräckexempel på kristna skivomslag. Vad sägs om t ex:
Vissa skulle påpeka att även ateism har bidragit till musik som många inte tar i med tång men andelen faktiska ateism-anthems är högst begränsad - rekordeligt okristliga band brukar ju snarare sjunga om Satan, som trots allt är en övernaturlig varelse. Som bekant sågs ju hårdrocken inte med blida ögon av ett konservativa kristna. Eller andra för den delen, vilket illustreras av detta sjukt roliga klipp ur hundra höjdare där Siwert Öholm moralpanikar och en tonåring läser en dikt om hårdrockens faror:
Atheist empire har sammanställt en lista med lämpliga låtar för gudlösa hedningar. Generellt sett är det dock väldigt lite sjungande i ateistiska kretsar. Vilket, med tanke på de kristnas läskiga track record, är ett stort argument för att hålla sig till de icke-troendes skara.
Rethinking Autism är en organisation som jobbar för att förändra synen på, och förutsättningarna för, personer med asperger och autism. Dels belyser de det orimliga i de ovetenskapliga behandlingar och beskrivningar av orsakssamband som diverse kvacksalvare och kändisar lyfter fram, t ex att vaccin orsakar autism och att rening av tungmetaller i kroppen ("chelation therapy") är ett botemedel. De lyfter också fram begreppet neurodiversity, om är ett begrepp som ser personer med neuropsykiatriska tillstånd som en del av ett normalspektrum av hur människor fungerar snarare än att de tillhör en grupp som är "sjuka" och inte fungerar fungerar som man "bör". Föreningen pushar också för behovet av ett mer humant bemötande från olika instanser sida samt behovet av att anpassa skolan så att även personer som hör till autismspektrumet får sina behov tillgodosedda. Vettiga mål, in my humble opinion.
För att promota sina åsikter har de valt en något ovanlig strategi: "All too often in the world of autism, celebrity and sex appeal are used to promote pseudo-science that exploits autistic people, their family members and the public. We decided to put those very same factors to work in service of the truth." Således:
Själv har jag har jag inget emot den här metoden (kombinationen av snygga tjejer, vetenskap och viktiga samhällsfrågor är ju aldrig fel...) men, som någon påpekade så kanske det vore mer effektivt om man använde sig av snygga killar i stället eftersom det förmodligen ofta är kvinnor som fattar beslut om t ex vaccineringar, och majoriteten är ju mer eller mindre heterosexuella. Nästa steg i kampanjen?
I sammanhanget vill jag också tipsa om Trollhares eminenta blogg där bland annat ämnena ADHD, asperger och neuromångfald ofta berörs, med utgångspunkt i egna erfarenheter.
I ännu ett debattinlägg har nu Anna Wahlgrens tveksamma metoder uppmärksammats. Denna gången gäller det inte sömnmetoden "tryckpressen" utan hennes råd att spädbarn bör sova på mage. Den forskning som visar att ryggläge signifikant minskar risken för plötslig spädbarnsdöd erkänns men viftas bort:
"Manliga [min kursivering] forskare har kunnat visa att risken för SIDS nedbringas väsentligt, om barnet läggs att sova på rygg i stället för mage. Statistiken sägs uppvisa en minskning av antalet dödsfall med 50%. Statistiken säger dock ingenting om de barn som faktiskt dör både på rygg och på sida, inte heller om de kvävningsfall som ingen aldrig så förfinad obduktion kan skilja från SIDS. Som jag förstår det härrör den vackra statistiken ur det faktum att spädbarn sover sämre på rygg. De sover ytligare. De "kommer ihåg" att andas. De hamnar inte lika lätt i den goda djupsömn, där andningsuppehållen kan bli ett för mycket och för långt. Naturligtvis ska livet prioriteras i alla lägen, men ska en vacker statistik verkligen bekräftas på bekostnad av de små barnens goda sömn?"
Annas lösning är andningslarm, som enligt henne rättfärdigar den ökade risken för plötslig spädbarnsdöd. Och som vanligt är hennes åsikt uttryck för en uppfattning om att den kvinnliga intuitionen står i konflikt mot dem manliga vetenskapen:
"Varför vänder sig små barn på mage, fastän de lagts att sova på rygg? Har de samma intuitiva vetskap som forna tiders mödrar alltid haft (och alltjämt har i övriga världen)?"
Just kvasivetenskapens oheliga allians med särartsfeminismen har jag tidigare skrivit om här.
Läkarna som skivit debattartikeln påpekar att andningslarm inte alltid hjälper och de uppskattar att ca 2000 liv räddats genom att man 1992 började rekommendera ryggläge. Statistiken för plötslig spädbarnsdöd ser ut på detta sätt:
Men vilka råd bör man följa? Det som förespråkas av barnläkare och Socialstyrelsen? Eller det som förespråkas av en författare och självlärd pedagog utan medicinsk utbildning? Svaret borde vara uppenbart men tyvärr har Wahlgren många "fans" som följer hennes råd även när experter protesterar mot det hon säger.
Det är tragiskt nog inte de övertygade föräldrarna själva som blir lidande, utan deras barn.
Mer om Anna Wahlgren: Orsakverkan (1), (2), (3), (4), (5) och (6) Psykiatern: (1), (2), (3) och (4) Scientologsekten: (1), (2) och (3) Mina tidigare inlägg: (1) och (2)
"Ni hustrur, underordna er era män, så som ni underordnar er Herren. Ty en man är sin hustrus huvud, liksom Kristus är församlingens huvud - han som är Frälsare för sin kropp. Som församlingen underordnar sig Kristus, skall hustrun i allt underordna sig sin man." Efes 5:22-24
Sylvia Browne är ett välkänt (läs: ökänt) medium bland amerikanska skeptiker och brukar bland annat ofta nämnas på podcasten The Skeptic's guide to the Universe. Själv har jag inte sett henne in action tidigare men upptäckte när jag bläddrade genom kanalerna i morse att hon var gäst på den allmänt skumma talkshowen Montel. Det visade sig efter vidare efterforskningar att hon, skrämmande nog, har varit någon form av husmedium i programmet i fråga under många år. Tydligen hade Oprah konkurrens när det gäller daytime television flum-promoting fram till att Montel, tack och lov, lades ner förra året efter att de avslutat med en liveshow med Sylvia Browne. Det Browne svarade på i programmet jag såg var inte direkt harmlösa ämnen i stil med "var har jag förlagt min vigselring?" Hon uttalade sig bland annat om huruvida en kvinnas släkting begått självmord och om huruvida en man har ett artärbråck som riskerar att ta hans liv, samt svarade också på en större mängd frågor som rörde olika livsavgörande val som personer skulle fatta.
Många verkar tycka att det inte är så farligt med den här typen av verksamhet även om hon inte skulle ha fakiska övernaturliga förmågor. Det är tröstande att få meddelanden från avlidna anhöriga, det är rörande att få höra att ens mor alltid finns vid ens sida etc. Tyvärr är det inte fullt så harmlöst som det ofta framställs, något som illustreras väl av den eminenta sidan What's the harm?. Här tar man upp fall där medium, bland annat just Sylvia Browne, på olika sätt orsakat skada och lidande. Bland annat är det ju inte svårt att föreställa sig den skräck som det innebär att få höra att ens son är död. Detta var vad som hände Pam och Craig Akers då de, i ett desperat försök att återfinna sin son, rådfrågade Browne i ett Montel-avsnitt från 2003. Ett antal år senare återfanns deras son levande hos kidnapparen Michael J. Devlin - en vit man som inte hade särskilt många likheter med den långe, latinamerikanske man med dreadlocks som Browne beskrivit som mördaren. Och vad händer med människor som anklagas för att försöka förgifta sin fru eller får höra att ens barnbarn är såld till sexslaveri i Japan? Mannen som, i avsnittet jag såg, frågade om han hade ett livshotande artärbråck gjorde detta för att brodern hade avlidit på detta sätt. Jag saknar helt kunskaper om vad det finns för grad av ärftlighet i den här typen av tillstånd och om en undersökning kan avslöja artärbråck i - men detsamma gäller ju troligtvis även för Browne eftersom hon, mig veterligt, saknar medicinsk utbildning. Och det är inte svårt att föreställa sig risken att mannen i fråga, lättad, struntar i att göra undersökningar som skulle kunna avslöja ett livshotande tillstånd.
Nu skulle nog många invända att det förvisso inte är nåt vidare att uttala sig om döda barn och allvarliga hälsotillstånd men att de flesta mediala råd och förutsägelser är betydligt mer harmlösa. Men problemet är ju att hon, och andra medier, gör förutsägelser som påverkar livsavgörande beslut kring relationer, bostadsort, yrke mm. Hur kul är det om man t ex överger sitt yrke för att följa sin sanna kallelse att bli författare - och visar sig vara usel på yrket? Eller om man får veta att ens pojkvän är otrogen eller, tvärtom, att man är menade att vara tillsammans - och detta inte visar sig stämma? Och hur harmlöst är det egentligen om man uppmuntras att flytta till en annan ort - där man visar sig vantrivas och inte kunna hitta något arbete? De val vi gör i livet blir ju bara så bra som den information vi grundar besluten på, och att leda människor till olika val på grund av påstådda mediala förmågor är, i min mening, helt oförsvarbart. (Här jag jag för övrigt tidigare diskuterat hur även religion medför liknande problem). Jag kom i sammanhanget att tänka på en sketch ur Pentagon, där en livscoach har lite av samma roll som Sylvia Browne (ursäkter för att det homo-dissas lite på slutet):
Det är även riktigt obehagligt att Browne också riktat in sig mot barn med sin bok "Psychic Children", där hon driver tesen att alla barn har en medfödd medial förmåga, och jag skulle gärna vilja veta vad hon gav för råd till föräldern i klippet nedan som berättar att hennes son är skräckslagen och mår dåligt på grund av vad som påstås vara ett spöke. Själv skulle jag ha tagit barnet till barn- och ungdomspsykiatrin eller skolpsykologen, inte till Sylvia Browne, men alla tänker vi ju olika...
Andersson Cooper har granskat Sylvia Browne och har i programmet också ett inslag där James Randi debatterar med Linda Rossi, en företrädare för Brownes företag. Här illustreras mycket väl begreppet "ad hominem" som innebär att man använder sig personangrepp istället för att bemöta motståndarens argument. Rossi påstår nämligen att hans argument inte har någon giltighet eftersom han är ateist. Eh?
Det är ok att ha slavar och att misshandla dem, så länge som de överlever:
"Om någon slår sin slav eller slavinna med en käpp så att den slagne dör under hans hand, skall hämnd utkrävas. Men om slaven överlever en dag eller två, skall ingen hämnd utkrävas, eftersom slaven är hans egendom." 2 Mos 21:20-21
I dagens Aftonbladet intervjuas 19-årige Johan Wirlöf som tog ett kort på "Jesus" som uppenbarade sig i skuggorna av några fransar. Johan verkar inte direkt särskilt religiös men tillägger, med oklar grad av allvar: "Jag fotade först med mobilkameran och sedan med digitalkameran. Efter fyra dagar blev bildskärmen helt vit och sedan gick datorn, som jag lagt in bilden på, också sönder. Sedan läste jag att samma sak hade hänt för han som tog en bild på en potatis med Jesus ansikte för några dagar sedan." Det här är ju däremot inte direkt en unik "upptäckt". Sedan jungfru Maria-toasten har folk sett religiösa figurer i allt från KitKats till golvplattor.
Pareidoli är en benämning på när man tolkar in en speciell mening eller ett budskap i vaga och godtyckliga stimuli. Ofta är det just ansikten människor ser och vissa, t ex Carl Sagan, har ansett att pareidoli är ett uttryck för en evolutionär vinst vid ansiktsigenkänning. Men det är inte bara bilder som fenomenet gäller. I sammanhanget kan man ju inte heller glömma t ex Ansiktsburk:
Rent generellt är det en uttalad tendens hos människan i stort att söka efter mönster och samband i tillvaron. Vi använder oss av gamla erfarenheter och våra olika preferenser för att göra dessa tolkningar och söker lätt efter bekräftelser för det vi redan tror oss veta om världen (aka confirmation bias).
Så om vi tittar närmare på skuggbilden - Jesus? Eller Frank Zappa?
Steve Novella tar på sin blogg upp en studie som pekar på att pareidoli kan vara ett uttryck för ett behov av att känna kontroll och att situationer med låg känsla av kontroll innebär att man har lättare för att se samband mellan olika slumpmässiga händelser. Han skriver här också bra om vidskepelse:
"Superstitions have their roots in pattern recognition. A baseball pitcher might notice, for example, that he pitched better than average on a day when he forgot to change his underwear. That’s a pattern. So he doesn’t change his underwear for the next game and also pitches well - the pattern is confirmed. He now is convinced of the fabulous powers of his magical dirty underwear, and he dare not change them lest his pitching suffer. Of course, the magic does not always work, and lucky underwear can go sour and become cursed underwear without notice. This is superstitious thinking - inventing magical rules ad hoc to impose a pattern and explanation on unpredictable events. It is a desperate grasp for control over the uncontrollable."
Flertalet yrkestitlar, t ex läkare och arbetsterapeut, är skyddade enligt lag i avseendet att man inte falskeligen får utge sig för att inneha dem. Detta kan i så fall leda till åtal. Det låter ganska vattentätt men tyvärr är det inte riktigt så enkelt.
Psykolog och och psykoterapeut är skyddade yrkestitlar och betyder att man har en mångårig utbildning och är legitimerad av Socialstyrelsen. T ex har jag som psykolog pluggat i fem år, samt arbetat ett år under handledning och blivit godkänd av min handledare, för att få min legitimation. Att kalla sig psykolog utan att faktiskt vara det är ett lagbrott, däremot är det fritt fram att kalla sig t ex hundpsykolog. Ännu viktigare att veta är dock att terapeut inte är en skyddad yrkestitel. Det finns också ett antal andra titlar som innebär att man arbetar med någon form av light-terapi, exempelvis livscoach, samtalsterapeut och motivationskonsult - personer som, till skillnad från legitimerade behandlare, inte har Socialstyrelsen som ansvarsinstans. Det finns flertalet olika organisationer som står bakom "diplomering" och andra tveksamma auktoriseringar men i princip kan vem som helst dra till med någon slags luddig titel som t ex "terapeut" utan att det säger särskilt mycket om personens utbildning och kunskapsnivå.
Tyvärr har många svårt att skilja på alla olika yrkesgrupper och kan lätt få intrycket att en behandlare har en betydligt högre kompetens än vad som faktiskt är fallet. Problemet med behandlarträsket illustreras av "samtalsterapeuten" Stina Bengs, vars verksamhet uppmärksammas i en artikel av Anna Bäsén - 2008 års folkbildare enligt Vetenskap och Folkbildning. Bengs påstår att hon genom samtal kan bota alla typer av synfel från närsynthet till starr i hennes "ögon- och medvetandeträningskurs" för ca 4000. Hon säger: "Tankens kraft påverkar musklerna kring ögonen och därmed vår syn. Bakom spänningarna finns vår normala syn." Det framgår också att hon har en ganska udda syn på synfel: "Olika tankar kan leda till olika synfel, hävdar hon. - Närsynthetstankar är exempelvis rädsla för framtiden medan långsynthetstankar är rädsla för det som är här och nu." Att hon beskriver sig själv som samtalsterapeut gör att man i praktiken troligtvis kan utesluta att hon innehar en legitimation eftersom psykologer och psykoterapeuter vanligtvis är mycket noga med att ange sina kvalifikationer. Tyvärr kan människor förledas att tro att hon är en legitimerad psykoterapeut med Socialstyrelsen som högsta tillsynsmyndighet, vilket kan öka trovärdigheten för hennes ovetenskapliga behandling.
Nu har Konsumentverket stoppat annonserna: "Det är uppenbart för alla att det inte fungerar och en klar överträdelse av marknadsföringslagen, säger juristen Mattias Grundström."
Andra som skriver om ämnet: Gealach och Dagens verksamhet (1) (2)
Bland annat har pedagogiken Association for Better Living and Education (ABLE) starka kopplingar till scientologin. Trots att de på sin "About"-sida erkänner att de använder sig av L. Ron Hubbards metodologi påstår de samtidigt att "ABLE is a secular (non-religious), non-profit corporate entity with its international headquarters in Los Angeles and offices on each continent." I min mening är det inte särskilt ärligt att göra sådana påståenden utan brasklapp med tanke på att de, på sin sida, uppger att de mottar ekonomiskt stöd och "volunteering" från Scientologerna och baserar verksamheten på läror av deras frontfigur (och här kan man anta att det är i deras intresse att tona ner kopplingen så det här är troligtvis en ganska förenklad bild). Scientologerna är sedan 1993 klassad som religion i USA, efter en lång och ihärdig strid från rörelsens sida, och är ett trossamfund enligt svensk lag.
ABLE är en paraplyorganisation för: - The Way to Happiness Foundation International (The Way to Happiness book has amazing success in helping both children and adults to better understand how their own happiness, and the happiness of those around them, depends on the application of sound principles of conduct such as honesty, integrity, tolerance and competence. The book explains in clear terms what a person needs to do to succeed in life and be genuinely happy.)
- Applied Scholastics International (Applied Scholastics International was started in 1972 by a group of educators searching for methods that could help them salvage students who were falling through the cracks of the education system. The founders of Applied Scholastics were troubled by the number of students unable to assimilate or apply the information they were studying, and the resulting frustration that led many of these young people to drop out. Today, Applied Scholastics conducts teacher training programs and has over 300 affiliated schools, tutoring centers and community learning centers that bring valuable learning toolsand hopeto students in 45 countries.)
- Narconon International (Founded in Arizona State Prison over three decades ago, Narconon has enabled drug abusers to overcome their addiction and lead stable, productive and ethical lives. The continuously growing Narconon network currently comprises more than 70 centers in 30 countries. Narconon Students in the SaunaAn essential—and unique—element of the Narconon approach to rehabilitation is a sauna sweat-out detoxification program that enables Narconon clients to eliminate drug residues from their bodies and become free from persistent drug cravings. Narconon students also complete a series of life skills courses that enable them to understand and remedy the life situations that precipitated their drug abuse.)
- Criminon International (Criminon helps offenders and at-risk individuals in a variety of settings, ranging from on-site programs delivered by volunteers in juvenile halls to correspondence courses which reach even into the new super-maximum security prisons. In all, approximately 7,000 offenders take Criminon courses each week.)
Som Terri Eriksson tar upp i en kolumn i Aftonbladet finns det i Sverige förskolor som drivs enligt Applied Scholastics. Som denna artikel i Stockholms Fria från 2004 tar upp används applied scholatics i flera dagis i Stockholm, vilket, enligt Eriksson, inte verkar ha förändrats sedan dess: "Inte blev jag gladare när jag fick en lapp om att man skulle starta en ny förskola ”i fräscha lokaler” i vårt område. Finstilt i ena hörnet står det att pedagogiken är baserade på L. Ron Hubbards teorier. Och en varumärkessymbol för Applied Scholastics." I en artikel i DN från 2005 tas samma ämne upp och här framgår det ännu tydligare att många inte alls förstår kopplingen till Scientologerna: "Fredrik Persson i Skärmarbrink fick utskicket och kände till dessa förhållanden. Han pratade med grannar och bekanta i området. De flesta hade avfärdat utskicket som vilket reklamerbjudande som helst och blev förvånade över kopplingen till scientologin. - När det står "engagerad och entusiastisk personal" och "vi tillämpar maxtaxa" kan man ju tro att det är som vilken förskola som helst. Och så "L Ron Hubbard" med små bokstäver i högra hörnet. Det tillhör väl inte allmänbildningen att känna till vem det är?"
Förskolor med starka band till scientologin är illa nog, men det är ännu värre att människor inte alltid förstår att verksamheten har sektkopplingar.
Härom dagen såg jag utställningen Uncharted: User Frames in Media Art på universitetet Santral Istanbul. Utställningens tema var just interaktion med publiken och att konsten skapas i mötet mellan verket och betraktaren. De flesta installationerna hade elektroniska inslag och flera var på olika sätt kopplade till Internet. Bland annat skapades i ett verk ett intrikat linjespel när man tände en tändsticka, i ett annat visades en ström av bilder, nyheter och musik på tre jätteskärmar relaterat till de sökord man skrev in och i ett verk förändrade man vilken typ av musik som spelades genom att flytta olika brickor på ett bräde. Konstnären är, enligt en av texterna i utställningen, inte längre nödvändigtvis ett ensamt geni som arbetar på sin kammare utan någon som skapar i samspel med andra.
För min del illustrerade utställningen en viktig princip i de integitets- och upphovsrättsfrågor som diskuterats så hett de senaste åren. Tidigare var konst, nyheter, kultur och andra viktig information (i avsaknad av bättre ord) något som skapades åt publiken av olika expertinstanser. Vi läste tidningar som journalister skrivit, vi lyssnade på radio som producerades av radiostationer, vi var passiva konsumenter av film och TV etc. Men i den värld som nu utkristalliserar sig är publiken en del av informationsbearbetningen/-spridningen. Vi läser inte bara det journalister skriver, vi tar reda på egna fakta och bloggar om det samt kommenterar på varandras bloggar. Vi lyssnar inte bara på radio utan gör podcasts och slänger ihop individuella spelistor på LastFm, Spotify etc. Och när vi hör musik vi gillar skickar vi iväg en låt eller två över MSN till våra kompisar. Roliga, alarmerande eller tankeväckande inslag på TV, radio eller andra media läggs snabbt upp på Youtube, gärna med kommentarer eller en schysst remix, och diskuteras till leda av andra användare. Politikens arena har också till stor del flyttat från Almedalen, ledarsidor och SVTs debattprogram till nätet.
Vi som tillhör de yngre generationerna har ofta en ganska stor del av våra liv på Internet. Med undantag för en del WoW-spelare har dock farhågorna om att människor kommer att byta ut social interaktion mot isolering vid dataskärmen kommit på skam. I stället har Internet framför allt visat sig bli ett forum för interaktion och samvaro där vi delar med oss av olika typer av information. Även om jag håller med om att musiker, filmbolag och andra som skapar eller producerar viktiga tjänster ska få betalt, möjligtvis genom någon form av internetskatt eller någon annat generell lösning, så anser jag inte att det, som idag, bör ske genom upphovsrätt. Det ska naturligtvis vara förbjudet att påstå att det någon annan gjort har skapats av en själv och ingen ska kunna tjäna pengar på någon annans verk. I övrigt anser jag dock att man inte ska "äga" ett verk som proffessionella själv lagt ut i den offentliga sfären. Detta pga att 1) Jag anser att detta hämmar den positiva interagerande kultur som skapats på nätet. 2) Det försvårar debattinlägg eftersom det man vill kommentera ofta ägs av den man kritiserar. Ett exempel på detta är hur Ben Goldacre på bloggen Bad Medicine hotades med lagliga åtgärder när han, som grund för en bloggkommentar, lade ut ett klipp från ett radioprogram där man, helt och hållet utan vetenskapligt stöd, hetsade mot vacciner.
Den nya interneteran kan visa sig vara ett fantastiskt kulturellt paradigmskifte eller krossas i sin linda av ett storebrorsamhälle med allt för stort kontrollbehov.
I dagens Eva Rusz-kolumn skriver en kvinna att hon misstänker att hennes vän är allvarligt psykiskt sjuk och behöver vård. Hon undrar om hon ska kontakta psykiatrin och be att de söker upp henne. Hon får då till svar: "Men att ringa till en psykiatrisk klinik är lönlöst... Den svenska psykvården fungerar inte så. – Den har ingen uppsökande verksamhet."
I och för sig ett klart och koncist besked - men tyvärr helt felaktigt. Landstingen har ofta (alltid?) en jourverksamhet som man själv eller andra kan ringa upp och som gör akuta insatser och bedömningar, t ex av om det behövs inläggning inom den psykiatriska slutenvården. Naturligtvis är det bättre om hon kan övertala väninnan att kontakta öppenvården eller, vid ett akut läge, själv ringa till ett jourteam, men ibland är det andra som slår larm just eftersom de svårast sjuka inte själv alltid förstår att de behöver hjälp och kanske behöver vårdas på sjukhus. T ex finns det i Stockholm Norra akutenheten för de nordöstra delarna och Mobila akutenheten för de nordvästra delarna. Dessutom kan Länsakuten kontaktas dygnet runt. NoA skriver som följer: "Vi är tillgängliga via telefon för patienter, deras närstående, vårdpersonal, myndigheter eller andra som vill ha råd. Vi erbjuder utöver telefonrådgivning även hembesök vid behov samt tidsbeställda mottagningsbesök." Jag tycker därför att det är ganska oansvarigt av Eva Rusz att påstå att psykvården inte har någon uppsökande verksamhet och dessutom lämpa över ett förhållandevis stort ansvar på brevskrivaren.
För övrigt tycker jag att det är ganska tveksamt att kolumnen avslutas med att läsare får tycka till - inte bara i kommentarerna utan som en del av artikeln. Behovet av psykiatriska insatser känns ju inte som ett som ett klockrent ämne för lekmannatyckande.
Jag är psykolog, verksam i psykiatrin. Jag går också specialistutbildningen med inriktning mot neuropsykologi. Bloggen handlar framför allt om kritiskt tänkande, skepticism, ateism/humanism, psykiatri, psykologi samt vetenskap i allmänhet och hjärnans funktioner i synnerhet. Även HBT och genus är återkommande teman.
Nicklas Berggren uppmärksammar att ännu en studie visat att bön saknar effekt på sjukas tillfrisknande. Här finns en tidigare studie där de inte såg någon positiv effekt för de som fick förbön men där studien också visade på en negativ effekt för de som var medvetna om att andra bad för dem.
Dopaminsystemet i hjärnan har ofta uppfattats som det som styr våra njutningsinriktade handlingar och man har bland annat kopplat dopaminpåslag till olika former av missbruk och vissa andra typer av ”hedonistiskt” beteende. Däremot har forskarna Kent Berridge och Terry Robinson föreslagit att dopaminet är inblandat när vi vill ha något, inte när vi njuter. Det kanske verkar som om han märker ord, men skillnaden är större än vad man vid första anblick tänker sig. Tänk dig in i hur det brukar bli när du äter julbord – på något sätt äter man ofta mer än vad man egentligen tänkt sig, trots att det inte ens är gott på slutet. Ett annat exempel är att man vid långvarigt alkoholmissbruk inte brukar få några större lustkänslor då man tar en sup, men trots detta kan lägga alla hyrespengarna på sprit. Artikelförfattarna kopplar njutningen till framför allt opioidsystemet, som är något av vårt inbyggda knark. Att vilja ha och att njuta av något är enligt dem är två skilda saker som styrs av olika områden och transmittorsubstanser i hjärnan, vilket gör att vi ibland kan längta intensivt efter sådant som inte ger några nämnvärda positiva känslor.
I USA finns det sedan många år en stark antivaccinationslobby, med Jenny McCarthy som främsta företrädare. De påstår att vacciner orsakar autism, ett påstående som grundar sig i en studie av bl a Andrew Wakefield som publicerades 1998. Han studerade 12 barn där föräldrar eller läkare i 8 av fallen uppgav att beteendeförändringar, främst i form av autism, uppkom i samband med MMR (measles, mumps, and rubella)-vaccinering. 2004 tog majoriteten av författarna tillbaka sina påståenden i ljuset av de överväldigande bevisen mot ett samband som framkommit i studier av andra forskare - dock inte Wakefield. Sedan dess har misstankar även väckts om att Wakefield kan ha förvanskat data. Även om vaccin har vissa kända biverkningar är allvarliga problem extremt sällsynta, både vid de amerikanska MMR-vaccinationerna och i det svenska vaccinationsprogrammet. 
Jag tipsades i dag om en fin liten dildosida med religiöst tema: Divine interventions. De har bland annat dildon God's immaculate rod:
Joe Godlewski, Maryland, upprördes över att många kockar rekommenderade "kosher salt", dvs grovkornigt salt. Det är i sig inte heligare än vanligt salt men används ibland för att dra blodet ur kosherkött. Godlewski bestämde sig för att erbjuda ett kristet alternativ.
Sylvia Browne är ett välkänt (läs: ökänt) medium bland amerikanska skeptiker och brukar bland annat ofta nämnas på podcasten The Skeptic's guide to the Universe. Själv har jag inte sett henne in action tidigare men upptäckte när jag bläddrade genom kanalerna i morse att hon var gäst på den allmänt skumma talkshowen Montel. Det visade sig efter vidare efterforskningar att hon, skrämmande nog, har varit någon form av husmedium i programmet i fråga under många år. Tydligen hade Oprah konkurrens när det gäller daytime television flum-promoting fram till att Montel, tack och lov, lades ner förra året efter att de avslutat med en liveshow med Sylvia Browne. Det Browne svarade på i programmet jag såg var inte direkt harmlösa ämnen i stil med "var har jag förlagt min vigselring?" Hon uttalade sig bland annat om huruvida en kvinnas släkting begått självmord och om huruvida en man har ett artärbråck som riskerar att ta hans liv, samt svarade också på en större mängd frågor som rörde olika livsavgörande val som personer skulle fatta. 
I dagens Aftonbladet intervjuas 19-årige Johan Wirlöf som tog ett kort på "Jesus" som uppenbarade sig i skuggorna av några fransar. Johan verkar inte direkt särskilt religiös men tillägger, med oklar grad av allvar: "Jag fotade först med mobilkameran och sedan med digitalkameran. Efter fyra dagar blev bildskärmen helt vit och sedan gick datorn, som jag lagt in bilden på, också sönder. Sedan läste jag att samma sak hade hänt för han som tog en bild på en potatis med Jesus ansikte för några dagar sedan." Det här är ju däremot inte direkt en unik "upptäckt". Sedan jungfru Maria-toasten har folk sett religiösa figurer i allt från KitKats till golvplattor.
Flertalet yrkestitlar, t ex läkare och arbetsterapeut, är skyddade enligt lag i avseendet att man inte falskeligen får utge sig för att inneha dem. Detta kan i så fall leda till åtal. Det låter ganska vattentätt men tyvärr är det inte riktigt så enkelt.
En av de mer obehagliga inslagen i Scientologin är att de har flertalet "täckorganisationer" och marknadsför sig med olika till synes neutrala metoder som t ex personlighetstest på nätet. De får då och då "nyheter" publicerade i olika tidningar och driver olika intensiva hetsjakter, internationellt sett med mycket pengar och andra resurser.
