Schyssta budord - The Flying Spaghetti Monster's "I'd really rather you didn´ts"

1. I’d really rather you didn’t act like a sanctimonious holier-than-thou ass when describing my noodly goodness. If some people don’t believe in me, that’s okay. Really, I'm not that vain. Besides, this isn’t about them so don’t change the subject.

2. I’d really rather you didn’t use my existence as a means to oppress, subjugate, punish, eviscerate, and/or, you know, be mean to others. I don’t require sacrifices, and purity is for drinking water, not people.

3. I’d really rather you didn’t judge people for the way they look, or how they dress, or the way they talk, or, well, just play nice, Okay? Oh, and get this into your thick heads: woman = person. man = person. Samey = Samey. One is not better than the other, unless we’re talking about fashion and I'm sorry, but I gave that to women and some guys who know the difference between teal and fuchsia.

4. I’d really rather you didn’t indulge in conduct that offends yourself, or your willing, consenting partner of legal age AND mental maturity. As for anyone who might object, I think the expression is go fuck yourself, unless they find that offensive in which case they can turn off the TV for once and go for a walk for a change.

5. I’d really rather you didn’t challenge the bigoted, misogynistic, hateful ideas of others on an empty stomach. Eat, then go after the bitches.

6. I’d really rather you didn’t build multi million-dollar synagogues/churches/temples/mo sques/shrines to my noodly goodness when the money could be better spent (take your pick):
1. Ending poverty
2. Curing diseases
3. Living in peace, loving with passion, and lowering the cost of cable

I might be a complex-carbohydrate omniscient being, but I enjoy the simple things in life. I ought to know. I AM the creator.

7. I’d really rather you didn’t go around telling people I talk to you. You’re not that interesting. Get over yourself. And I told you to love your fellow man, can’t you take a hint?

8. I’d really rather you didn’t do unto others as you would have them do unto you if you are into, um, stuff that uses a lot of leather/lubricant/vaseline. If the other person is into it, however (pursuant to #4), then have at it, take pictures, and for the love of Mike, wear a CONDOM! Honestly, it’s a piece of rubber. If I didn’t want it to feel good when you did it I would have added spikes, or something.

Semester!

Jag kommer att ta en liten bloggpaus pga av İstanbulsemester men ar tıllbaka om ett par veckor.

Sjukhus kan tvingas skära i bebisars snoppar på grund av vuxnas osynliga låtsaskompisar.

Tankebrott diskuterar i ett bra inlägg hur hälften av Sveriges landsting utför omskärelse på pojkar. Ingreppet har stöd i lagen och det behövs inga medicinska orsaker, osynliga låtsaskompisars åsikter räcker gott och väl. Nu har västra götalandsregionen utsatts för påtryckningar från Sveriges kommuner och landsting (SKL) att börja utföra ingreppet och regionen har gått med på detta: "Den offentliga sjukvården ska erbjuda omskärelse även på icke medicinska grunder", skriver regionen. Detta är något som många ogillar, bland annat kallar läkaren Lars-Göran Friberg vid drottning Silvias barnsjukhus som kallar det "En avskyvärd verksamhet" och fortsätter med: "Omskärelse gör mer skada än nytta, hävdar han. - Det kan det leda till förträngningar av urinröret. Förhuden har också en sexuell funktion. Den fungerar som ett glidlager. Och tar du bort för mycket förhud finns det inte plats för erektionen." Han säger också att: "Om de tvingar oss gör vi det ändå inte." Heja, Lars-Göran!

Penn & Teller om omskärelse:

Mobilstrålning, psykosomatik och vårdideologi.

G. Berg-Beckhoff m fl rapporterar i Occupational and Environmental Medicine (2009) att data över strålning från mobiltorn i olika geografiska områden inte har något samband med negativa hälsoeffekter. En annan studie av S. Thomas m fl (2008) visade inget samband mellan individuella stråldoser och symtom som huvudvärk, koncentrationssvårigheter, tinnitus och trötthet. Det har också gjorts kontrollerade studier där försökspersoner som upplevde sig känsliga för mobilstrålning, samt en kontrollgrupp, var ovetande om en elektromagnetisk källa var påslagen eller ej. Deras upplevelser av huvudvärk samvarierade inte i signifikant utsträckning med närvaron av elektromagnetisk strålning och de kunde inte gissa när strålningskällan var aktiv eller ej (G. J. Rubin, 2006).

I denna studie av M Landgrebe m fl (2008) mätte man reaktioner i hjärnan hos försökspersoner som trodde att de utsattes för elektromagnetisk strålning. De som upplevde sig vara elöverkänsliga, jämfört med kontrollgruppen, hade då högra aktivitet i områden förknippade med bland annat smärta och ångest. Just detta tycker jag är en viktig poäng i sammanhanget - de som upplever sig känsliga för el eller mobilstrålning lider, och det handlar inte om att de inbillar sig. Däremot har de flesta människor en otillräcklig förståelse för psykosomatik och placeboeffekt. Just det är faktiskt något jag tycker är väldigt positivt med TV3s något omdebatterade program "Diagnos okänd". I flera av fallen lyfte de fram psykologiska pålagringar eller reaktioner som samverkade med de fysiska tillstånden och bidrog till att försämra personernas allmänna hälsotillstånd, samt som var behandlingsbart med enkla psykologiska metoder.

Just samverkan mellan somatik, psykologi och fokus på psykosociala förhållanden, som ofta bidrar ansenligt till patienters allmäntillstånd, är något som jag anser primärvården och den somatiska vården inte uppmärksammar i tillräcklig utsträckning. Patientkontakten styrs ju som bekant av ekonomiska krav på korta besök och man får, åtminstone i Stockholm, sk "pinnar" för varje patientbesök som översätts till pengar till ens verksamhet. Att se till hela livssituationen tenderar att ta tid och man får inga pinnar för att kolla upp vilka de bästa instanserna som man skulle kunna remittera patienterna till är eller att ringa för att följa upp. Dessutom präglas vården av en oerhörd omsättning av läkare som, på grund av att de som inte är specialister, roterar mellan olika placeringar, vilket försvårar en långsiktig helhetssyn på patientens vård. Samtidigt förstår jag också att det är viktigt att läkare får en bred utbildning men jag tror att det behövs en bättre och smidigare lösning. För många gånger är en läkares arbete mycket mer komplext och långsiktigt än att skriva ut ett recept på antibiotika vid urinvägsinfektion eller gipsa ett ben. Jag anser också att antalet psykologer, arbetsterapeuter och annan icke-medicinsk personal är alldeles för få i vården idag. Alla dessa faktorer sammantaget gör att det i dag, enligt mig, inte är en tillräcklig helhetsbild i vården. Jag tror att detta bidrar till att människor dras till kvacksalvare på grund av upplevelsen av holism och att bli lyssnad på utan att behandlaren är stressad av de pinnar han eller hon ska hinna med.

Min poäng är att man ska behandla hela personen, inte bara enstaka tillstånd. Att ha mer helhetstänkande och förmedla mer omtanke och värme tror jag långsiktigt kan både spara pengar och minska lidande hos patienterna, samt stärka placeboeffekten vid olika behandlingar. Dessutom kanske man kan undvika att människor hamnar hos homeopater, healers och andra ovetenskapliga behandlare.

Update: Debattinlägg om mobiltornsstrålning i Aftonbladet med docent Olle Johansson, årets förvillare 2004 enligt Vetenskap och folkbildning, samt, eh, föräldern Annika Gullbrandsson. Och DN tar upp snabbhetsbonusar för läkare.

Immunolog med pseudovetenskaplig grund rådfrågas i Aftonbladet.

Sanna Ehdin, som blev utnämnd till årets förvillare 2000 av föreningen Vetenskap och folkbildning, uttalar sig ännu en gång i Aftonbladet om immunförsvarsstärkande mat. Hennes råd är huvudsakligen ganska allmängiltiga, som att transfetter inte är bra och att grönsaker är nyttigt, kombinerat med sådant som jag har svårt att bedöma forskningsstödet för men som låter något tveksamt.

I tidigare böcker och artiklar har hon däremot gjort betydligt mera kontroversiella uttalanden:
”Att förkylningar, infektioner och influensa orsakas av bakterier eller virus är en myt. Den egentliga orsaken är näringsbrister i kroppen, vilket i sin tur gör det möjligt för bakterier och virus att komma in och få fäste i vår varma, fina kropp.” samt ”Det är rubbningar i energin som ger utrymme för sjukdomar att utvecklas". (Ur "Den självläkande människan.") Dessutom har hon i samma bok förespråkat blodgruppsspecifika dieter och påstår att höga halter av koppar gör att man lätt formar sig efter andras åsikter, blir vårdande och omsorgsfull. Hon utgår också från idéer om energiflöden och currylinjer i sina teorier samt verkar positivt inställd till healing: "Den magnetiska puls som kommer ur händerna på en healer har en frekvens på 8 Hz" ... "man antar att healers genom att kunna komma i kontakt med jordens magnetfält kan överföra denna läkande kraft till patienterna" (Ur "Den självläkande människan"). Hon skriver också att: "Energikroppen är skild från den biokemiska kroppen men står i relation till den. Genom att påverka energikroppen på olika sätt underlättas helandet av den fysiska kroppen. Energikroppen är osynlig och sträcker sig utanför den fysiska kroppens gräns. Den utgör vårt kraftfält och bildar ett skyddande lager (en energibarriär) som hjälper oss att hålla ovälkommen energi borta. Det är egentligen det första försvaret mot intrång utifrån, och om du har en stark, fungerande energikropp ökar förutsättningarna att du håller dig frisk och läker fortare." Hon uppger dessutom att "Du kan även påverka kroppen med hjälp av ljud. Ljud består av vibrationer eller svängningar hos partiklar eller föremål. Ljudvågorna passerar lätt genom din kropp och kan sätta celler eller molekyler i svängning. Det kan användas terapeutiskt."

Hon rekommenderar även homeopatiska medel samt promotar detox och ovetenskaplig leverrening. Dessutom förespråkar hon olika nutritionsförändringar i syfte att lindra autism och rekommenderar Dr William Shaw, som förutom nutritionsteorierna, även anser att autism kan orsakas av vaccin.

I detta inlägg i Scandinavian Journal of Nutrition uttalar hon sig om HIV och nutrition på att ganska tveksamt sätt och hon drar vaga och märkliga paralleller mellan alzheimers och kostrelaterad påverkan på immunförsvaret. Dessutom ger hon potentiellt farliga råd om att behandla hårda klumpar i brösten med intag av olivolja.

Ehdin beskriver sig själv som "fri forskare" men det är oklart om hon publicerat några studier. Inga träffar återfinns på PubMed, vare sig på Susanna eller Sanna Ehdin.

Som Vetenskap och Folkvett skriver i sin motivering till priset för årets förvillare så har hon: "blandat enstaka förnuftiga råd med vantolkningar och övertolkningar av vetenskapliga resultat som hon låter ligga till grund för kategoriska rekommendationer." Man kan tycka att Aftonbladet skulle bry sig mer om vilka experter de låter ge hälsoråd, men uppenbarligen är det viktigare med ett tilltalande budskap än att undvika att promota tvivelaktiga tyckare.

Kritiska inlägg:
Hälsofarlig hälsoprofet (Scandinavian Journal of Nutrition)
Vilseledande information (Scandinavian Journal of Nutrition)
Ansvarsfull populärvetenskaplig information - vilka krav bör ställas? (Läkartidningen)
Värre kan det knappast bli! (Läkartidningen)

Sannas inlägg och gensvar:
Sanna Ehdins site
Den tänkande och kännande människan (Scandinavian Journal of Nutrition)
Paradigmskifte i synen på hälsan och människan (Läkartidningen)

Under 2008 anmälde Sanna Ehdin sin största kritiker Dan Larhammar, Professor i molekylär cellbiologi vid Uppsala universitet och hävdade att han "kritiserat och dragit löje över hennes verksamhet" och krävde en etikgranskning.
Hans gensvar finns här. Av uppenbara orsaker fick hon inte gehör för sina krav.

Mer om Sanna Ehdin på bloggen Medvetenskap (1), (2) och (3).

Rösta!

Möjligheten att förtidsrösta pågår just nu och själva valdagen är den 7:e juni. Själv har jag just lagt min röst på Piratpartiet. Jag tycker generellt att enfrågepartier är ett ofog, men tyvärr har de etablerade partiernas uppvisat en total brist på respekt för den personliga integriteten och andra EU-länder utövar oroande påtryckningar för att begränsa människors rätt till ett privat privatliv. Så i just detta EU-val gör jag ett undantag för mitt motstånd mot enfrågepartier, för detta är inte acceptabelt. Om vi har tur kanske de bidrar till att göra sig själva onödiga i framtiden genom att påverka de etablerade partierna.

Men det viktigaste är så klart att så många som möjligt går och röstar! På vad ni vill, förutom Sverigedemokraterna (och helst inte kristdemokraterna...), enligt min åsikt. Det är ingen höjdare för ett demokratiskt samhälle att sisådär 40% röstar i ett val som ska avgöra vilka politiker som kommer att ta del av beslutsfattande som inte bara rör Sverige utan även Europa, vilket har varit fallet under tidigare EU-val.

Technicolor recenserar Konstfacks vårutställning.

I helgen gick jag på Konstfacks examensutställning och tänker skriva några rader om detta för att vara lite kulturell här på bloggen.

Det är en stor utställning som täcker det mesta från keramik och glas till "Experience Art" och "Textile in the Expanded Field". Med alla dessa utställare är det kanske inte så konstigt att kvaliteten varierar en hel del (i mitt tycke då, inte för att jag vet). Direkt när man kommer in möts man av en fitta i keramik, vilket verkar vara mandatory för alla kulturfeminister någonstans i deras karriär. Jag tycker också att keraminsnoppen känder väldigt gjort, liksom. I själva verket var hela keramik- och glasavdelningen rätt crappy och präglades av en febrig strävan efter att inte göra sådant som skulle kunna påminna om vad man normalt förknippar med keramik och glas. Typ, några trasiga saker i en bur. Jaha? Eller detta "mästerverk":

Som bland annat beskrivs på detta sätt: "I fill things in and convert things. Create minor assertions and carry out minor investigations. Using various sketch aids I seek communication between parts or objects in space. This can be expressed in extension and reduction, shapes that meet, lines that belong together and shadows that do not exist."
Sedan funderade vi rätt hårt på vad konstnären Karin "Kakan" Andersson ville ha sagt med verket "Min lesbiska begravning" där hon kombinerade en historia med lesbiska som räddade bögar från gaybashing, kombinerat med en fiktig dödsannons för konstnären själv och en massa jättevisselpipor i keramik. Jaha? När man går vidare kommer man däremot till roligare grejer, bland tavlorna av Ywan Yosef:

och Anna-Karin Suh:

Även detta konstverk, som verkar kommentera militära och nationella värderingar, tycker jag var rätt bra:

Michael Bussien gjorde den här stolen, där syftet är att växten ska fylla plexiglasformen, som sedan ska kunna tas bort:

Erik Hellsten gjorde också en snygg grej där han sydde bland annat en stämningsansökan:

Den klart bästa var dock Björn Johanssons anatomiska studie och utvecklingsstadier av ett typsnitt (här fanns det tyvärr ingen jättebra bild, men ändå:)

Sedan gick inte denna flamencoinspirerade lampserie av för hackor:


Verket som säkert 2/3 var där enkom för att se var ju så klart Anna Odells "Okänd kvinna", som jag har skrivit om tidigare. Det var uppdelat på tre delar. Den första gick i stora drag ut på att hon, innan hon genomförde det hela, ringde upp personal från psykiatrin och bl a frågade om de tyckte att det var en bra idé om hon skulle fejka en psykos och log roat när de ställde sig frågande till projektet. Den andra var videofilmen från bron, när hon betedde sig psykotiskt och det verkade som om hon kanske skulle hoppa. Förbipasserande engagerade sig och polisen lyckades få med henne trots våldsamt motstånd. I den tredje har hon i smyg spelat in när hon berättar för läkaren att hon fejkade, varvid läkaren "blir så arg att jag inte kunde kvarstanna i rummet" (ur journalkopian). Förutom det, i min åsisikt, olämpliga i att ta resurser genom att fejka har jag också svårt att förstå hennes resonemang kring att ingen skulle ta hene på allvar om hon diskuterade sina erfarenhet som patient, utan att hon måste göra det som konstnär. Jag tycker att det är helt uppenbart att det motsatta är fallet - självupplevt ger mer respekt än fejk. Sedan slås jag av att hennes verk inte påvisar särskilt mycket av det hon har som mål att påvisa. Om hon vill kritisera psykiatrin och Länsakuten är inte materialet hon visar till särskilt mycket hjälp. Det enda som faktiskt framkomemr är att hon blev hjälpt av medmänniskor, att polisen tog med henne när hennes liv verkade vara i fara och att psykiatrin är negativt inställd till låtsaspsykoser. För att upprepa mig: jaha? Hon säger sig vilja visa på psykiatrins slumpmässiga bemötande, men ändå verkar i stora drag samma sak har hänt vid båda tillfällena. Att just hennes besök på Länsakuten har orsakat bältning eftersom detta är Stockholms enda psykakut och är dit de flesta förs när det krävs ett akut polisingripande. Dessutom är det just den del av händelseförloppet som hon är som mest kritisk till som, av naturliga skäl, inte visas - när hon kommer in till Länsakuten och blir bältad. Här står så klart ord mot ord kring hennes beteende på avdelningen, men eftersom just bältningen verkar vara den springande punkten är det ganska märkligt att detta ämne i stort sett inte berörs alls i hennes verk. Vore det inte t ex intressantare att få höra en berättalse om hur det gick till när hon blev inlagd i stället för de meningslösa samtalen med psykiatrins personal om hennes psykosfejkarplaner. Hon motsäger sig också uppgifter om att hon skulle ha slagits, men när man läser journalkopiorna framgår det att det är polisernas uppgifter från händelseförloppet på bron, inte psykiatrins.

Den fråga som stannade kvar i mitt huvud efter jag gick därifrån var framför allt: vad anser Odell att de inblandade personerna borde ha gjort? Detta är skulle vara det mest intressanta man skulle kunna gjort med det här materialet. In my humble opinion.

Sammanfattningsvis var det en hel del som var riktigt pretantiöst och poänglöst och gav mig flashbacks från när jag gick på bildprogrammet i gymnasiet och tyckte att jag var jättedjup när jag skev skitdikter och målade typ bollar och rektanglar. Mycket var dock bra och inspirerande. Utställningen avslutas i morgon, så skynda om ni vill hinna dit. Btw kan jag tipsa om att Anna Odells filmer visas rätt off, i ett eget rum dit vi knappt höll på att hitta. För det är för att se hennes fejkpsykos som ni kommer att åka dit, eller hur?

Om evidens och terapi.

Jag upplever att många som jag stöter på, från alla "läger", har ett i det närmaste religiös inställning till sin terapeutiska inriktning. Debatten om evidens har allt för ofta handlat mer om att behandlare upplever sig kränkta och försvarar sitt revir än om hur man på bästa sätt ska hjälpa patienterna. Jag tycker att det är symtomatiskt att flera terapiutbildningar förlorat sin examensrätt eftersom instituten har haft en tendens att drivas på ett aningen kultliknande sätt med uppfattningar om "den rätta tron", enstaka upphöjda ledare i fokus och bristfällig vetenskaplig standard.

Jag tror att det behövs en bredd av terapiinriktningar av den orsaken att olika psykiatriska tillstånd behöver olika behandlingsformer. Däremot bör alla dessa behandlingar ha ett gott vetenskapligt stöd. Jag tycker inte att landstinget ska erbjuda vissa terapier bara för att det finns en efterfrågan av samma orsak som jag inte tycker att offentlig vård ska utöva homeopati trots att många gillar alternativ medicin. Att erbjuda en viss behandlingsform innebär att man går i god för att den fungerar.

Inom psykiatrin behandlar vi svårt sjuka människor som har tillstånd med förhöjd självmordsrisk. Tyvärr har psykologisk behandling fram till alldeles nyligen haft en frisedel från att behöva ha gängse vetenskapligt stöd. Det är inte mer etiskt att ge overksamma psykologiska behandlingar än det är att ge sockerpiller i stället för psykofarmaka. Naturligtvis sker det metodutveckling och forskning hela tiden som längre fram kan ge ett gott vetenskapligt stöd för de metoder som saknar det i dag. Att terapeuten ska vara någon form av mystisk vägvisare i själens djupa dunkel som tar sitt stöd i teoretiska modeller med tveksamt eller inget empiriskt stöd samt anekdotisk bevisföring närmar sig däremot bitvis kvasivetenskap.

Debatten har inneburit ett smärre världskrig mellan framför allt psykodynamiker och KBTare. Själv tycker jag dock att ställningstagandet borde handla om att vara för vetenskap. Jag struntar högaktningsfullt i vilka metoder som prioriteras så länge som man nyttjar sig av de metoder som har bäst vetenskapligt stöd. I nuläget är det främst KBT och andra näraliggande metoder som har visat sig effektiva, även om psykodynamisk terapi har visat sig ha viss effekt vid depression och t ex mentaliseringsbaserad terapi verkar lovande.

Det som dock är lika viktigt att betona är att att det behövs ett förbättrat sätt att mäta evidens vid psykologisk behandling. De patientgrupper man använder i studierna är t ex ofta inte särskilt representativa för de personer man möter i psykiatrin. Behandling med patienter som har t ex enbart panikångest är inte så svårt att hitta evidens för, men å andra sidan är det ofta inte personer som har tydligt avgränsad problematik som vi träffar i psykiatrin. Många har en komplex problematik med inslag av flera olika diagnoser, ofta med personlighetsstörningar och ibland även neuropsykiatrisk problematik. Därför är det mycket olyckligt att KBT allt mer har börjat betraktas som någon form av paint-by-numbers som nästan vem som helst kan utföra (med fem veckors utbildning i alla fall, enligt Socialstyrelsen...). Det är också olyckligt att det satsas alltför lite på terapi och psykosociala metoder för patienter med svårare problematik, trots att de egentligen ofta har större behov av hjälp än en patient med en avgränsad panikångest. I stället får de allt för ofta lösa "stödsamtal" som mest går ut på att kolla läget och att de ska få prata av sig. (Och vad är evidensen för stödsamtal egentligen?).

Vården ska inte handla om prestige och strider mellan inriktningar, vården ska handla om hur vi bäst hjälper patienterna. Och för att vi ska kunna göra det kan inte psykologin ha ett get-out-of-science free card.

Delar av inlägget skrevs ursprungligen som en kommentar på en text av Psykiatern.

Uppståndelsetro som affärsidé.

På sidan The Post-Rapture Post kan kristna, för en mindre summa, skicka in brev som de vill att deras anhöriga ska få efter att de, som är rättroende, ryckts upp till himmelen av Gud. Till konceptet hör också att de som driver sidan är ateister och därigenom kommer att kunna genomföra uppdraget eftersom de kommer att bli kvarlämnade på jorden pga sin gudlöshet.

Särartsfeministisk transportpolitik.

Gudrun Schyman kom igår med ett ganska märkligt inlägg i debatten inför EU-valet. Hon krävde att transportpolitiken skulle anpassas efter kvinnliga behov. Men vad är då kvinnliga behov enligt Schyman? Jo, serru, kvinnor behöver inte bra vägar, eftersom köra bil och flyga är karlasysslor. "Kvinnors behov" är i däremot kollektivtrafik. Är det ens sant att kvinnors behov rör kollektivtrafik? Nja, enligt denna undersökning av försäkringsbolaget If kör förvisso 10% färre kvinnor bil till arbetet jämfört med männen men det är fortfarande 42%, den i särklass vanligaste transportformen för kvinnor. Kollektivtrafik då? 15% vs 11% för männen. Kollektivtrafik är därför knappast "kvinnors behov". Dessutom borde ju kvinnor rimligen vara lika beroende av frakt av olika produkter, t ex post, matvaror och annan affärslogistik som oftast inte sker via kollektivtrafik. Hon antyder dock också, i klassisk särartsfeministisk anda, att miljövänlighet i sig själv är kvinnligt. Hon utgår här en särartsfeministisk tanke där "kvinnor" som grupp klumpas ihop och tilldelas vissa egenskaper och behov på ett binärt sätt. Att bryta könsmaktsordningen och förbättra kvinnors villkor görs inte genom könsstereotyper.

Fredrik Malm (fp) kommenterar detta väl: "Det är tröttsamt med folk som säger att de är feminister, men bygger hela politiken på att män och kvinnor är så olika och har olika behov. Som att inte kvinnor skulle gynnas av att det finns bra vägar att åka på."

Ateister "not fully human".

Kardinalen Cormac Murphy-O'Connor har en lite intressant syn på ateister - vi är inte riktigt mänskliga pga att vi inte söker efter transcendentala och andliga värden i livet. Men är det inte utan Gud som vi kan visa vår sanna mänsklighet - när vi inte söker efter en övernaturlig "pappa" som fattar beslutet åt oss utan tar eget ansvar i samverkan med våra medmänniskor?

HBT-hatet fortfarande kompakt i stora delar av Europa.

I en viktig artikel i Expressen skriver Johan Hilton om det, för oss svenskar, ganska ofattbara förtryck som homo- och bisexuella samt transpersoner utsätts för i många av länderna i Europa, framför allt öststaterna. Prideparaden i Moskva, som genomfördes utan tillstånd eftersom homosexualitet bedöms som något omoraliskt och, med Moskvas borgmästares ord, "satanistiskt". Det slutade med att många av de 80 deltagarna arresterades och fördes bort. Nyligen misshandlades också RFSLs ordförande Sören Juvas i samband med en HBT-festival i Moldavien och togs in för förhör. I ett land med samkönad äktenskapslag, med en internationellt sett mycket gayvänlig befolkning och där de flesta offentliga politiker tävlar om att smöra mest för HBT-rörelsen under Pride är det lätt att glömma bort hur outhärdlig situationen är för ett stort antal människor världen över och att det kan innebära dödsstraff eller långa fängelsestraff. Situationen i utlandet är något som jag tror att RFSL och andra svenska HBT-föreningar måste lägga mer kraft på än vad som görs idag.

Tyvärr har religionen, framför allt islam och kristendom, ett stort ansvar för denna situation eftersom den religiösa kulturen i sig ofta är HBT-fientlig och att religiösa företrädare varit drivande i den negativa propagandan. Som jag har nämnt förtioelva gånger tidigare är det i min åsikt en av de farligaste sakerna med religion just att man, frikopplat från konsekvenserna, godtyckligt benämner vissa saker som "synd" och sedan inte tar något ansvar för hur det påverkar människor eftersom det är "rätt" oberoende av om det förstör andras liv. Jag tycker att det är viktigt att påpeka att alla argument som djupt troende för fram utöver "det är Guds vilja" är egentligen bara instrument för att kunna föra en debatt bland icke-troende. Guds vilja är ju sanningen och, som det påpekas i The Gospel of the Flying Spaghetti Monster, är det ju alltid skönt om man redan vet vad man ska komma fram till innan man börjar titta på bevis och argument för att bilda sig en uppfattning.

Andra som skriver om ämnet: Conny Wahlström, Ironia, Erik Pelling, Markus Gisslén, Anders Selin, Lotta Edholm, Vonkis, Svensson, Wiseman's Wisdoms, Maria Jinx Larsson, Being Blogged, Trollhare, Antigayretorik, Ramona Fransson, Micke, Peter Swedenmark, Sett ur en västgötskas ögon,
Diverse, och Maria Nova, Samuel. Läs framför allt Walentines mycket välskrivna, och rättmätigt arga, inlägg. "Det är dags att sätta Ryssland på plats, annars är vi inte bättre än dom. Att se på och inte göra något är lika skamligt som att utföra handlingen. Det måste vi lära oss och det är dags att Europa visar vem som har styrkan och vem som bryr sig om människorna. Det är en mörk dag i Europa men aldrig har jag med sådan kraft, med sådan styrka och med sådan kärlek tittat på min regnbågsgflagga på väggen här hemma. Aldrig har jag känt mig så stolt att få säga orden: Jag är en HBTQ människa, och jävlar i min själ vad stolt jag är för det."

Update: Bengt Held på Antigayretorik har sammanställt en lista med den lagliga situationen för HBT-personer i olika länder i Europa.

"Man vet ju aldrig vad man ska tro på."

Min mamma är på besök och illustrerade just ett viktigt problem med ovetenskapliga råd. Vi började diskutera om olika hälsoråd och som den trogna skeptiker jag är kom jag in på ämnet kvasivetenskap. Jag berättade om vaccinmotståndet och de studier som motbevisat motståndarnas påståenden, samt vilka konsekvenser den ovetenskapliga propagandan fått. Hon lyssnade och utbrast sedan trött, "ja, det kommer ju så många olika bud och de ändrar sig hela tiden, man vet ju aldrig vad man ska tro på".

Problemet med kvasivetenskapliga råd är att det ofta kräver att man sätter sig in ganska djupt i ett ämne och skärskådar källor för att man ska kunna skilja vetenskapligt från ovetenskapligt. Mycket som är sant låter flummigt och konstigt. Mycket som är hittepå låter rimligt och vetenskapligt. Och de flesta är ju inte som mig (jag?), som kollar upp kvällstidningsnyheter i PubMed. Som gemene man uppfattar det så kommer det nya bud om vad som är hälsosamt hela tiden. Dessa "nya bud" kan vara:
1) Nya vetenskapliga resultat
2) Åsikter från flertalet seriösa forskare som pushar för motstridiga teorier i ett ämne som fortfarande inte är helt klarlagt
3) Påståenden från kvacksalvare
4) Upprepningar av gamla "sanningar" som aldrig varit vetenskapligt belagda eller vars motsats har bevisats.
Allt detta sammantaget upplevs som en ström av påståenden med ungefärligen samma värde, vilket gör att man tycker att experterna inte kan bestämma sig och att man inte kan lita på hälsoråd. Konsekvenserna kan t ex bli att man tänker "suck, ja ena dagen är vacciner bra, andra dagen ger det autism. Kan de inte bestämma sig?" Denna typ av tankegång kring just autism har jag till och med hört från en mycket kompetent psykologkollega som, liksom mig, läser specialistutbildningen med inriktning mot neuropsykologi. Det illustrerar väl att ingen av oss är immuna.

Man skiljer inte alltid på att vissa råd faktiskt kommer från experter men att andra kommer från människor som bara tycker sig vara experter. Konsekvensen blir tyvärr för många inte bara att de följer ovetenskapliga råd utan även får en minskad tilltro till vetenskapen.

För lite sol orsakar autism?

Solande är ett ämne som har orsakat en del debatt den senaste tiden. I gårdagens DN varnar tre forskare från strålskyddsinstitutet för att ovetenskapliga råd från andra forskare kan bidra till ökat solande och fler fall av hudcancer. Vilka råd de syftar på framgår inte i artikeln, men bland annat har vissa kopplat ökat solande till minskad risk för blodpropp men även till autism.

I en debattartikel från 2008 i DN för psykiaterna Susanne Bejerot och Mats Humble fram en teori om att vitamin D-brist, relaterat till för lite sol, orsakar eller bidrar till autism. De uppger att förekomsten av autism har ökat kraftigt de senaste åren, något som kopplas till cancerlarm, och att mörkhyade personer oftare får barn med autism än de med helsvensk familjebakgrund. De drar slutsatsen att miljöfaktorer är orsaken och kopplar detta till solen. Deras huvudsakliga argument är att "Mörkhyade människor är mer drabbade, eftersom det krävs mer solljus för att D-vitaminet ska bildas i huden. Skillnaderna i sol mellan Sverige och Somalia kan mycket väl vara orsaken till att autism bland somaliska barn har blivit så mycket vanligare i Sverige än i det gamla hemlandet." De för också fram sin tes i en artikel i Tidskrift for Den Norske legeforening (på svenska). När jag gjorde en snabb sökning på PubMed får man däremot endast två träffar som tar upp samma ämne, båda (1) (2) av forskaren John Cannell som använder sig av liknande argumentation. Han nämner bland annat att allvarlig vitamin d-brist orsakar störd utveckling av djurfosters hjärnor och att barn med sjukdomar relaterade till vitamin D-brist uppvisar autismliknande symtom. En studie han tar upp har också funnit ett samband mellan fet fisk och autism, något som han tillskriver vitamin D.

Detta är en intressant hypotes som man bör fortsätta att forska kring. De nöjer sig dock inte med att konstatera detta utan sammanfattar självsäkert att "undvikandet av solljus har blivit en hälsorisk". De fortsätter med att konstatera att fortsatt forskning kommer att ta för lång tid och att rekommendationerna om vitamin D och solande bör ändras snarast. Cannell gör också det, för mig, förbluffande påståendet att "vitamin D deficiency is implicated in most of the diseases of civilization" och även han rekommenderar mer sol och vitamintillskott. Jag tycker att det, i det nuvarande forskningsläget som huvudsakligen bygger på ganska vaga samband i några enstaka studier, är en mycket dålig idé att föreslå förändringar i de nationella hälsorekommendationerna. Speciellt med tanke på att huvuddelen av forskarna, samt de ansvariga statliga myndigheterna, anser att råden kan leda till ökad förekomst av hudcancer. Att det förkommer så mycket kvasivetenskap i just ämnet autism är ännu en god orsak att vara försiktig. Artikelförfattarna tycker dock att: "I dag kan vi inte utesluta att D-vitaminbrist är en starkt bidragande orsak till den så kallade autismepidemin" Nej, men det är den som kommer med en ny idé som har bevisbördan. Och för att börja ändra centrala hälsoråd krävs mer än en handfull studier med fokus på hypoteser.

Mer om detta på bloggen The Island of Doubt.

Vetenskapliga tatueringar.

När jag i går googlade om serotonin hittade jag denna tatuering:

På denna sida har någon ambitiös person lagt upp med massor av andra vetenskapsrelaterade tatueringar. Periodiska systemet, Darwin eller talet för det gyllene snittet med 80 decimaler är annars kanske inte de vanligaste motiven.

Gud är the good guy - eller?

Även om det ofta diskuteras om den kristna guden finns, vad han tycker i olika frågor etc. så är det en aspekt som oftast glöms bort - är han god? Det är ju inte så att omnipotens nödvändigtvis kräver godhet (något som alla som sett Star Trek-avsnitt med Q fått illustrerat för sig...). Och hur vet man egentligen att någon är god? De flesta skulle nog säga att det avgörs av en persons handlingar. Bibeln uttrycker det på detta sätt: "Akta er för de falska profeterna, som kommer till er förklädda till får men i sitt inre är rovlystna vargar. På deras frukt skall ni känna igen dem. Plockar man kanske druvor på törnen eller fikon på tistlar? Så bär varje gott träd bra frukt, men ett uselt träd bär dålig frukt." Matt 7:15-17. Så om vi tittar på Guds handlingar, vad kan vi då dra för slutsatser? Bloggaren Steve Wells på Dwindling in Unbelief har gjort en mycket ambitiös sammanställning av olika uppgifter i Bibeln som sammanfattas i detta diagram:

Det obehagliga är att detta är en mycket försiktig uträkning där han inte tagit med de incidenter där det inte uppges hur många som gick åt. I en sammanställning med ungefärliga uppskattningar av dödstal i olika bibelberättelser landar han på ca 33 miljoner. Fortfarande i kontrast med djävulens 10. Människor har oftast en allmän uppfattning om att djävulen är orsak till de hemska saker som inträffar enligt den kristna världsbilden. I själva verket har djävulen en ganska blygsam roll i Bibeln och framställs ibland i gamla testamentet som någon som i det närmaste utnyttjas av Gud för att uppnå något visst syfte, som en åklagare eller som en hantlangare som gör guds dirty work. Mer om detta i denna artikel i SVD.

När man tittar på Bibelns egna uppgifter - är det verkligen Gud som är the good guy? Och är det verkligen bra att detta är en person som miljontals människor har som sin moraliska kompass?

Här finns ett tidigare inlägg om Gud som tveksam förebild.

Tipsat av Johanna.

Veckans citat #13

Om The Flying Spaghetti Monster-tro och intelligent design (ID):

"Like ID, we use a slightly nonconventional scientific method, whereby we first define our conclusion and then gather evidence to support it. Not only does this allow for a more congruous and fluid study, but is has to be said that research is much easier when you're already chosen your conclusion. In this regard, the ID proponents should be congratulated for their ingenuity"

Ur The Gospel of the Flying Spaghetti Moster av Bobby Henderson

Veckans bibelord #1

I stället för att kommentera Bibelns budskap kommer jag i serien "veckans bibelord" låta den tala för sig själv. Orsaken till detta är att det finns en oerhörd mängd grymheter och högst tvivelaktig etik i den bok som miljoner människor världen över har som sitt moraliska rättesnöre. Vi börjar med:

"Men om det var sanning, om det inte fanns något bevis på att flickan var jungfru, då skall man föra ut flickan utanför dörren till hennes fars hus, och männen i staden skall stena henne till döds, därför att hon har gjort en dårskap i Israel genom att bedriva otukt i sin fars hus. Du skall skaffa bort det onda från dig."

5 Mosebok 22:20-21

Oprah, Jenny McCarthy och kognitiv dissonans.

Om någon av er känt en great disturbance in the force de senaste dagarna så beror det på att flumdrottningen Oprah, som promotar kvasivetenskap till miljoner hemmafruar varje vecka, har anställt vaccinmotståndaren Jenny McCarthy på ett flerårigt kontrakt. Hon kommer att få en talk show och har redan börjat blogga på Oprahs site.

Det obehagliga i kråksången, förutom den uppenbara potential för spridandet av ovetenskapligt trams som detta medför, är att Jenny McCarthy har blivit en stjärna genom att utnyttja sin sons autism och genom att sprida hälsofarliga råd som skövlar liv. Den enda orsaken till att jag visste vem hon var innan detta var att hon hade en liten roll i den obskyra filmen Baseketball som är en av mina favoritkomedier. Hennes kändisskap har ökat ju mer hon hetsar mot vetenskap och medicinskt kunnande. Nu har hon nått dithän att hon blivit dubbad till kronprinsessa av självaste Oprah. Föreställningarna om att vaccin orsakar autism är numera själva kärnan av hennes karriär. En bieffekt av detta är att det nu är svårt att vända om och säga "jag hade fel". Det är inte bara äran som står på spel, utan också pengar och jobb. Och för att återkoppla till mitt tidigare inlägg föreligger risk för allt större kognitiv dissonans om hon lyssnar på kritikerna.

Kognitiv dissonans är när man har två motstridiga föreställningar, något som tenderar att väcka obehag - framför allt när det innebär ett frågasättande av centrala delar av självbilden. För att lindra obehaget hittar man olika sätt att rättfärdiga sina handlingar och jämka sina föreställningar. Ett exempel på detta är en klassisk studie av Festinger och Carlsmith. Försökspersonerna, som fick antingen en eller tjugo dollar i betalning, fick göra en långtråkig och utdragen uppgift och efter detta ombads de att övertala en annan person att delta. De som bara fick en dollar skattade sedan uppgiften mer positivt än de som fick tjugo dollar, något som tolkas som att de som fick bättre betalt kunde rättfärdiga sitt deltagande och sina påståenden om den "intressanta" uppgiften med att de fick pengar medan den andra gruppen behövde rättfärdiga sina handlingar på annat sätt. Alternativet är att acceptera att man är dum nog att spendera tid göra en urtråkig uppgift och dessutom lura andra av i stort sett ingen orsak och för obefintlig ersättning. Med tanke på att även en sådant odramatisk kognitiv dissonans orsakar obehag är det inte så konstigt att övertygelser man kämpat mycket för och som är centrala för ens identitet och världsbild lätt rättfärdigas på olika sätt.

Att Jenny McCarthy håller fast vid motbevisade påståenden är inte så konstigt. Alternativet innebär att konfronteras med de allvarliga konsekvenser som hennes handlande bidragit till. I stället för att vara en sanningssägande hjälte skulle hon i stället vara någon spridit föreställningar som har orsakat sjukdom och dödsfall.

Via Orsakverkan.

Omedvetna uppmärksamhetsprocesser och sexuell läggning.

Neuroforskarna Yi Jiang et al har i en studie använt personer med olika sexuell läggning för att studera uppmärksamhet och medvetande. De använder en metod för att blockera visuellt input från att nå de cortikala delarna av hjärnan som behandlar synintryck på ett medvetet plan medan bland annat amygdala, som är inblandad i ett antal känslomässiga processer, nås av informationen. Vid denna studie visade de... ehm... porr subliminalt, dels bilder av nakna kvinnor, dels av män. Försökspersonerna hörde till fyra grupper - homo- och heterosexuella män samt hetero- och homo-/bisexuella kvinnor (de skattade inte lika högt på kinsey-skalan som de homosexuella männen).

Trots att de var omedvetna om bilderna drogs uppmärksamheten till eller från stimulit. Heterosexuella kvinnors och homosexuella mäns uppmärksamhet riktades mot de nakna männen och heterosexuella mäns uppmärksamhet riktades mot de nakna kvinnorna. De homo-/bisexuella kvinnorna var en mer heterogen grupp och deras reaktioner hamnade därför mellan de tidigare nämnda grupperna.

Författarnas poäng är att uppmärksamhet inte nödvändigtvis kräver medvetenhet. En sekundär poäng är också att människors sexuella läggning är betydligt mera djupgående och omedveten än vad konservativa debattörer och exgayrörelser ofta låtsas om.

Pastorer på korståg mot HBT-rättigheter i Afrika.

Tor från Antigayretorik har skrivit en bra debattartikel i Expressen om hur Åke Green och andra svenska pastorer åker till länder i Afrika där homo- och bisexualitet redan är straffbart och HBT-personer har en svår mycket tillvaro för att propagera mot ökade rättigheter för dessa grupper. Naturligtvis klädd i den offerkofta Green fick i samband med rättegången, som tyvärr har gett honom och hans kamp stora fördelar. Det är det här vi aldrig får glömma - vi har nått långt i Sverige men situationen i stora delar av världen är fortfarande svår och utvecklingen går bakåt i vissa länder.

Med detta i åtanke kan man undra hur Åke Green tänker sig att detta är förenligt med att älska sin nästa. Tyvärr är detta ett bra exempel på det bisarra i påstående att människan inte kan ha en god moralisk kompass utan Gud. I stället gör religiösa uppfattningar om "guds vilja" att man skiljer godtyckliga åsikter om rätt och fel från de konsekvenser detta innebär. Att det skulle vara moraliskt fel att älska någon av samma kön enligt några rader i en flera tusen år gammal bok är nog för att sanktionera svårt lidande samt fängelse- och dödsstraff. Att frånta människor kravet på att fatta egna beslut till fördel för religiösa föreskrifter är inte en garant för ett etiskt handlande - tvärtom ger det människor möjligheter att begå de mest horribla handlingar för att de upplever att de "följer order". Som att underblåsa förföljelser av en utsatt minoritetsgrupp för att de älskar människor med fel kön.

Schysst, Green. Verkligen.

Profetior del 1 - En svartsjuk och hämndlysten gud.

När jag var medlem av min tidigare frikyrka var föreningen Bed för Sverige mycket aktiv. Jag minns bland annat att man under en tid bad intensivt för att vi skulle få en borgerlig regering, något som, på den tiden i alla fall, inte gick något vidare. I samband med mitt tidigare inlägg om bönelogik kom jag att tänka på Bed för Sverige och beslutade mig för att kolla upp vad de gör nu för tiden.

På deras sida finns olika debattartiklar om aktuella (och mindre aktuella) ämnen, samt profetior, drömmar och syner som läsarna skickat in. Det som framför allt framträder på sidan är bilden av en Gud som hotar och straffar för att få sin vilja igenom. Som dödar för att lära människor en läxa.

I en av artiklarna får vi lära oss att:
- Stormen Katrina var ett straff för att USA deltog i fredsförhandlingar mellan Israel och palestinierna där man tillät "att araberna bildar en stat kallad Palestina med Jerusalem som dess huvudstad" och där man lyfte frågan om palestiniernas rätt till de områden Israel ockuperar. "Varje gång USA har försökt att tvinga Israel att lämna ifrån sig landområden har det skett olyckor och katastrofer som ett direkt resultat inom några dagar, ibland inom 24 timmar."
- 9/11-attacken var ett straff för att Bush uttalade sitt stöd för Palestina. "Vid två andra tillfällen upplevde jag en liknande känsla. Den ena var när president Bush tillkännagav att han skulle bli den förste president som ville ge palestinierna ett hemland genom att dela upp Israel som Gud givit det judiska folket. När jag hörde detta kände jag stor sorg inom mig. Inom 24 timmar inträffade attacken som utplånade World Trade Center i New York, det som senare kom att kallas ”911”!"
- Storbritannien förlorade kolonier för att de godkände delningen av Israel. "Det märkliga är att när England godkände delningplanen i FN förlorade man alla sina kolonier på bara några år med början i Israel där man förlorade allt inflytande."
- Att fortsatt press på Israel kan leda till en jordbävning. "Herren hade visat honom för många år sedan att om USA fortsätter att pressa Israel om en delning, skulle det mycket väl kunna bli så att USA själv blir delat! Den s.k. New Madrid förkastningen går från Chicago i norr ner till Missisippi i söder. Bob Jones höll det för troligt att detta är en möjlighet."

I en annan artikel uppmanar man läsarna att eliminera ett potentiellt kärnvapenhot mot Israel genom att "Be för Guds suveräna ingripande. Iran är en jordbävningskänslig region. Låt oss be att Herren ska öppna jorden och svälja dessa onda kärnvapeninstallationer."

På grund av samarbete med Palestina och Syrien ska Libanon straffas med krig.

På grund av USAs samlade synder ska USA drabbas av jordbävningar och bränder. "I 10 år har jag varnat för en tid med 1000-tals bränder i New York, eldar som övertäcker stora områden, även New Jersey och Connecticut. Flera av de största städerna i USA kommer att få uppleva våldsamma upplopp och stora bränder, liknande dem vi skådade i Watts, Los Angeles för några år sedan."

Tsunamivågen var "på grund av det vi släppt in av mörker i Sverige"

Etc.

Många skulle nog invända att detta är extrema tolkningar som inte har så mycket att göra med Guds faktiska vilja. Att det ger en bild av Gud som svartsjuk, hämndlysten och hotfull som inte stämmer med hans egentliga natur. Som många brukar uttrycka sig: "Detta är inte den Gud jag känner". Men vad ger Bibeln för bild av Gud? Jo, han beskrivs på detta sätt:

"Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. Du skall inte göra dig någon bildstod, någon avbild av någonting uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag är Herren, din Gud, en svartsjuk Gud, som låter straffet för fädernas skuld drabba barnen intill tredje och fjärde led när man försmår mig. Men visar godhet mot tusenden när man älskar mig och håller mina bud." [5 Mos 20:5]

Den bild som framkommer i profetiorna är i själva verket helt i linje med Bibeln (läs mer här) där vi gång på gång hotas med katastrofer och död om vi inte följer hans vilja. Och med tanke på hur den abrahamitiska Guden framställs är det kanske inte så konstigt att judar, kristna och muslimer ofta beter sig allt annat än förstående och barmhärtiga (tänk exempelvis på palestinafrågan, jihad eller religiöst färgad förföljelse av homo- och bisexuella).

I del 2 kommer jag att ta upp hur vaga bibelord kopplas till olika händelser för att hävda att profetior besannats och hur logiska felslut och neurologiska processer ligger till grund för detta.