Kvasivetenskap och särartsfeminism.

Expressen uppmärksammar att många har reagerat på att Anna Wahlgren förespråkar högst tveksamma metoder vid barnuppfostran. Bland annat uppmuntrar hon föräldrar att häftigt köra barnvagnen fram och tillbaka över en tröskel medan man trycker ner barnet på mage. Läkaren Lars H Gustavsson säger att: "Det ligger väldigt nära vad jag skulle kalla barnmisshandel. Det är i vilket fall en allvarlig kränkning av barnet". Hon förespråkar också att barnet ligger på mage trots att ryggläge visat sig minska risken för plötslig spädbarnsdöd.

Men med vilken auktoritet uttalar sig egentligen Wahlgren? Är hon barnläkare? Sjuksköterska? Har hon åtminstone någon psykologisk eller pedagogisk utbildning? Nej, när jag googlar och läser på hennes egen sida beskrivs hon bara som författare och - framför allt - niobarnsmor. För det är ju just detta som hon alltid utgår från - hon är mor och mödrar känner instinktivt vad som är rätt. Problemet med detta är ju att olika mödrar ofta känner ganska olika saker. Dessutom finns det ju genom historien många olika medicinska och pedagogiska praktiker som har upplevts intuitivt riktiga men som man övergivit då forskningen pekat åt ett annat håll. Åderlåtning kändes länge helt rätt eftersom det upplevdes som att man släppte ut det onda från kroppen, teorier som senare motbevisades. Att Wahlgren "vet" att barn ska ligga på mage borde ju väga lätt mot forskningen, men för hennes fans är så inte fallet.

Hur motiverar hon motsättningen mellan hennes och det medicinska etablissemangets bedömningar? Jo, som Orsakverkan uppmärksammat (läs gärna även Psykiaterns inlägg i kommentarerna), verkar hon ha en konspiratorisk syn på läkarkåren där läkarna ger, i hennes ögon, felaktiga råd i syfte att befästa den manliga maktpositionen och bekräfta den kvinnliga underordningen. Att sisådär halva läkarkåren består av kvinnor verkar inte spela någon roll.

Anna Wahlgren framställer genomgående i sina inlägg kvinnan på ett könsrollsstereotypt sätt som innehavare av superkrafter när det gäller kunnande och kompetens i bl a barnfrågor. Tyvärr är det inte heller det enda exemplet på hur kvasivetenskap präglats av särartsfeministiska tankesätt. Även t ex Jenny McCarthys vaccinmotstånd präglas av synen på att den kvinnliga och moderliga intuitionen väger tyngre än forskningen. Det verkar finnas en syn på vetenskap och medicin som något "manligt" medan de kvasivetenskapliga alternativen framställs som "mjuka", intuitiva och kvinnliga. Något utrymme för att man kan ha både kvinnliga och manliga egenskaper, eller att även män kan ha kunnande inom "kvinnliga" områden och vice versa, ges sällan i denna typ av världsbild. Den feminism som Wahlgren och co. förespråkar innebär i praktiken att jag som kvinna förknippas med ignorans, trångsynthet och flum medan män görs till förespråkare för kunskap, klartänkthet och vetenskap. Jag tycker att det är mycket olyckligt att kvinnor som Wahlgren , efter att många tidigare generationer kämpat för att vi ska respekteras som jämlikar, mer eller mindre dumförklarar oss alla.

Jag är ledsen, Wahlgren, men jag väljer den "manliga" vetenskapen.

Läs gärna även mitt tidigare inlägg om Anna Wahlgrens tvivelaktiga kopplingar till Scientologerna.

PS: Apropå kvasivetenskap så kan nämnas att hon under rubriken Anna rekommenderar tipsar om en sida som säljer barnhoroskop ("den perfekta dopgåvan").

Fler som skriver om ämnet: Scientologsekten, Lars H Gustavsson, Grantoppen, Studentmamman, Älskade dumburk, Common sense, Utsikt från höjden och Millashus. Malin Wollin kommenterar också ämnet. Hon verkar vara positivt inställd till Anna Wahlgren och sammanfattar "Anna Wahlgren är skrämmande, jag skulle inte våga inte somna om hon kom in och spände blicken i mig. Jag skulle kasta Ameliakrysset lång väg och inta fosterställning och fejka ett utdraget ZZZZZZZZZ. Det är lönlöst att försöka sätta sig upp mot hennes trettio år av JAG SÄGER ATT DU SKA SOVA." Eh, ok?

Kanye West ger ironiskt gensvar på South Park-häckling.

Senaste avsnittet av South Park handlade om att Kanye West blir kränkt och upprörd över att andra driver med honom. Nu är Kanye West kränkt och upprörd över att South Park driver med honom. Humor.

Livsinterface 2.0.

Nyligen presenterade, på TED, forskaren Pattie Maes en teknik som hennes labb utvecklat med Pranav Mistry som huvudansvarig. Det kan bäst beskrivas som ett slags interface för verkligheten. Bland annat kan det användas för att projicera recensioner på böcker i bokaffärer, få produktinformation när du shoppar IRL, se videoklipp i tidningsartiklar och få meddelanden om förseningar på flygbiljetten. Det behövs vidareutveckling och smidigare lösningar, men den här tekniken kan ha stor potential om den används rätt. Eller så rinner det ut i sanden och glöms bort...

Min kompis Dee tipsade också om den här som används här. Samt schyssta grejer man kan göra med en Wii-remote.

Pattie Maes föreläsning:


Jag skulle även rekommendera att ni kollar upp fler videos från TED. TED står för Technology, Entertainment and Design och är en konferens som återkommer varje år. Där håller framstående personer inom olika områden föreläsningar på som mest ca 20 minuter där de på ett lekmannaspråk presenterar det de forskat kring/utvecklat/skapat etc. TEDs styrka är dels den höga kompetensnivån på deltagarna, som inkluderar bl a Richard Dawkins, Bill Gates och Stephen Hawking men även "doldisar" som är stora namn inom sitt ämnesområde. Dels är det också den stora framtidstro och uppfinningsrikedom som präglar de flesta inlägg som är inspirerande. Slutligen är det även en viktig faktor att det är så stor bredd på de ämnen som berörs. Jag tror att just exponering för teorier och kunskap från andra områden än sitt egna är viktigt för att inspirera till nya idéer. Föreläsningarna finns på deras sida och som videopodcast på iTunes Music Store.

Okonventionell jobbannons.

Sjuksköterskeannons på Dagens medicin:

Bönelogik.

Jag skrev följande i en kommentar på Tankebrott och eftersom det i stora delar täcker det jag tänkte skriva ett inlägg om lägger jag in texten här:

Är inte hela bönekonceptet rätt suspekt egentligen? Om man enträget ber för att något speciellt ska inträffa - innebär det att man förväntar sig att flest böner vinner? Varför ska man annars be vid upprepade tillfällen eller uppmana hela församlingar att be för något speciellt? Och hur blir det då när t ex supporters till två olika lag som spelar mot varandra ber för att deras respektive lag ska vinna, vilket man ju hör talas om ibland? Loggar det vinnande lagets fans fler bönetimmar? Och i så fall är det väl inte tränarens fel om man förlorar?

Är inte Gud allvetande och redan vet vad man önskar? Har han bara dåligt närminne eller vill han att man ska ha tråkigt som “betalning”? Och för övrigt tycker jag att hela poängen med att Guds vilja är det rätta faller i och med bönekonceptet. Om man kan få honom att ändra sig är han väl knappast allvetande och omnipotent? Och om hans vilja är lag - vad är då poängen med att be eftersom han ändå kommer att gå efter den “ultimata” lösningen som han, genom sin übervishet, kommit fram till?

Ett exempel på märklig bönelogik är den tunisiske pilot som avbröt nödrutinerna för att be, vilket bidrog till 16 människors död, något som han nu har dömts till tio års fängelse för (update: se kommentarerna till detta inlägg). Ett annat är böner för att hitta de rätta glasögonbågarna. Är Gud som de där siamesiska optikertvillingarna i Synsamreklamen?

Amerikanska psykologer medverkar vid tortyr.

Washington Post meddelar att psykologer och annan vårdpersonal deltagit i planeringen av tortyr. Många argumenterade att dessa yrkesgruppers deltagande skulle skydda mot oetisk behandling av fångar, i stället verkar de ha använts för att rättfärdiga användandet av tortyr och varit centrala i förhörsversamheten. De nämner här bland annat fallet Abu Zubaida:

"When the CIA began what it called an "increased pressure phase" with captured terrorism suspect Abu Zubaida in the summer of 2002, its first step was to limit the detainee's human contact to just two people. One was the CIA interrogator, the other a psychologist.

During the extraordinary weeks that followed, it was the psychologist who apparently played the more critical role. According to newly released Justice Department documents, the psychologist provided ideas, practical advice and even legal justification for interrogation methods that would break Abu Zubaida, physically and mentally. Extreme sleep deprivation, waterboarding, the use of insects to provoke fear -- all were deemed acceptable, in part because the psychologist said so."

I september -08 beslutade American Psychological Association att deras medlemmar inte får delta i militära förhör. Dock är skadan redan skedd och frågan är i vilken utsträckning detta fortfarande pågår. Jag håller med i följande citat: "The health professionals involved in the CIA program broke the law and shame the bedrock ethical traditions of medicine and psychology," said Frank Donaghue, chief executive of Physicians for Human Rights, an international advocacy group made up of physicians opposed to torture. "All psychologists and physicians found to be involved in the torture of detainees must lose their license and never be allowed to practice again."

Faran med att tolka korrelation som kausalitet.

I senaste avsnittet av podcasten The Skeptic's Guide to the Universe berättar läkaren Steven Novella om att autoimmuna sjukdomar (dvs tillstånd som attackerar immunsystemet) samvarierar med vitamin D-brist. Tidigare har hypotesen varit att vitamin D-bristen är en bidragande faktor till sjukdomarna och vissa har förespråkat ökad administration av dessa kosttillskott pga detta. Nu verkar det dock som att det i stället kan vara tvärt om - att sjukdomen orsakar vitamin D-bristen och att tillskott kan förvärra dessa tillstånd.

Det här är något man kan ha i åtanke när man läser braskande kvällstidningsrubriker om att X orsakar y när det i själva verket handlar om att två saker samvarierar, kvs korrelerar. Korrelation kan innebära att x orsakar y, att y orsakar x eller att en tredje faktor orsakar både x och y. Om tjocka barn också spelar mycket TV-spel kan detta beror på att man blir tjock av att spela mycket TV-spel, att man spelar TV-spel oftare om man är tjock eller att t ex socioekonomisk status är den avgörande faktorn för både övervikten och TV-spelandet. Men när Aftonbladet eller Expressen rapporterar denna typ av forskning blir rubriken så klart något i stil med "Ditt barn blir tjockt av Halo 3".

"I morgon var jag alltid ett lejon" - om att leva med en psykossjukdom.

I en intervju i Efter tio i TV4 berättar psykologen Arnhild Lauveng om hur hon under många år var svårt drabbad av schizofreni och levde i en värld av vanföreställningar och hallucinationer. Se videon här (rätt usel videokvalitet men ok ljud). Hon berättar här om hur hon redan tidigt under livet började få märkliga upplevelser. Bland annat upplevde hon inte att hon hade ett "själv" och en karaktär som hon kallade "kaptenen" styrde henne på olika sätt. När hon fick sin diagnos i 17-årsåldern fick hon höra att hon inte skulle bli frisk eller kunna klara av att leva självständigt. Hon beslutade sig, trots detta, för att bli psykolog och efter ett långt arbete med terapi och stödjande insatser från olika yrkesgrupper i samarbete blev hon slutligen frisk från sina symtom och nådde sitt mål. Hon har skrivit boken "I morgon var jag alltid ett lejon" om sina upplevelser.

Hennes berättelse pekar på vikten av att lyfta fram styrkor och resurser, inte bara problem och symtom, samt att arbetet med personer med psykos kräver långsiktighet, individanpassning, teamarbete och personliga målsättningar. I nuläget är också de terapeutiska och psykosociala insatserna, enligt mina erfarenheter, kraftigt underprioriterade i psykosvården och det behövs medtodutveckling och forskning. Detta kan vara speciell viktigt pga de teorier som bland annat lyfts fram i den artikel jag citerade i mitt förra inlägg som ser psykoser som ett samspel mellan avvikande upplevelser av tillvaron och psykologiska tolkningsmodeller som används för att förstå sig själv och omvärlden. Som Kapur skriver:

"Dopamine dysregulation may provide the driving force, but the subject’s own cognitive, psychodynamic, and cultural context gives form to the experience. Psychosis is seen as a dynamic interaction between a bottom-up neurochemical drive and a top-down psychological process (140), not as an inescapably determined outcome of a biology. If this is the case, then specific psychotherapies for psychosis not only should be feasible but would be synergistic with pharmacotherapies. At present, for most patients we provide modifiers of the biological process (antipsychotic drugs) but provide no specific help for the cognitive-psychological resolution. Patients "work through" their delusions and hallucinations by themselves using, perhaps, the innate psychological processes that allow humans to give up on cherished beliefs and overcome dreaded fears. As these processes are better understood (97) and implemented in specific psychotherapies, an antipsychotic effect will rely not only on receptor blockade but also on cognitive and psychological restructuring (141). Early studies using specific cognitive therapies for psychosis are showing additional efficacy separate from drug effects (142)."

Lauveng betonar dock, klokt nog, också vikten av antipsykotiska mediciner och att inte sluta med dessa utan att samråda med sin läkare. Tyvärr är detta vanligt och leder ofta till nya psykoser. Ett stort antal av patienterna slutar ta sin medicin inom första året vilket, enligt amerikanska siffror, är orsaken till ca 40% av vårdkostnaderna för återinsjuknanden. Neuroleptika har tunga biverkningar men är oftast nödvändiga under en period och i många fall i åratal för att undvika psykoser - ett tillstånd som vanligtvis innebär stort lidande och svår funktionsnedsättning.

Det verkar också som att tidigt insättande av neuroleptika är viktig för den långsiktiga prognosen enligt en doktorsavhandling av forskaren Malin Alenius. Den akuta psykosen påverkan hjärnan negativt och hypotesen är att snabb insättning av antipsykotiska mediciner innebär att denna effekt mildras genom att sjukdomen avklingar snabbare.

Vetenskapslänkar #3 - Kognitiv dissonans X3.

Kognitiv dissonans och psykos.
Shitij Kapur sammanfattar i en review hur man kan se på psykos som ett tillstånd där en för hög dopaminnivå bidrar till att uppfattningen av betydelse hos vardagliga fenomen störs. Saker som inte egentligen är viktiga tilldelas stor betydelse, t ex ljud från lägenheten ovanför. Detta leder till att världen uppfattas som främmande och avvikande, och vanföreställningar uppstår sedan som ett sätt att försöka förstå det de upplever, t ex i form av tankar kring att grannarna medvetet stör för att de representerar en hemlig organisation som vill driva personen till vansinne. Kapurs teori är att detta är orsaken till att psykosen ofta läker ut långsamt trots att antipsykotisk medicin påverkar dopaminnivåerna snabbt - att det snarare handlar om en psykologisk process där man på nytt omtolkar världen efter att man åter börjat uppleva tillvaron på ett mindre avvikande sätt.

Kognitiv dissonans och homo-/bisexuell identitet.
Ett annat område där kognitiv dissonans spelar roll är homo- och bisexualitet, något som bland annat berörs i en färsk artikel av fem jamaicanska forskare. De har studerat karibianska män, boende i London, som har sex med män. Intervjupersonerna har svårigheter att uppnå en trygg och sammanhållen identitet utan de präglas av olösliga konflikter mellan sina känslor och de kulturellt präglade föreställningarna om homosexualitet som något oönskat. Vissa använder sig av heterosexuella eller homokritiska beteenden och/eller tankemönster. Religion beskrivs som en bidragande faktor för identitetskonflikterna hos dessa män. Homo- och bisexuella ungdomars (dåliga) psykiska hälsa har studerats i två utmärkta studier (1) (2) av psykologen Hans Hanner. Bland annat citerar han Vivienne C. Cass, som i sin modell beskriver komma-ut-processen som driven av kognitiv dissonans mellan självuppfattningen och samhällets värderingar. Men vad händer när man inte kan hitta en lösning på den kognitiva dissonansen? Hanner fann, inte oväntat, att kränkningar, homofobi och avståndstagande från släkt och vänner bidrog till ett försämrat mående. Dock påpekar han också att gruppen som angav alternativet ”jag är osäker på min sexuella läggning” utmärkte sig med större grad av psykisk ohälsa. I denna studie av Halpin och Allen beskrivs att det psykiska hälsotillståndet initialt under komma-ut-processen är gott, sänks under pågående identitetsprocess och slutligen höjs igen när personerna uppnått en stabil homo- eller bisexuell identitet. Olöst kognitiv dissonans på olika plan verkar alltså vara en bidragande faktor för de förhöjda ohälsotalen för de individer som inte uppfattar sig som (enbart) heterosexuella. Därför är det särskilt olyckligt att just den högre förekomsten av psykisk ohälsa hos HBT-personer är ett vanligt slagträ för konservativa grupper i syfte att framställa homo- och bisexualitet som något som bör motverkas. Att göra människor negativt inställda till sin sexuella identitet och uppmuntra dem att försöka komma ifrån sin dragning till personer av samma kön har ju dock tvärtom ofta(s)t visat sig orsaka ökat lidande pga tilltagande kognitiv dissonans. Läs gärna berättelserna, på sajten Beyond Exgay, av de som förgäves försökt bli heterosexuella. Bland annat berättar Eric Leocadio:

"To say that I wanted to be straight is an understatement. I knew that I was gay since I was 9 years old. Even at that early age, I knew how socially unacceptable it was for me to like other boys my age. It was never anything I had to figure out. I simply knew that I was gay and no one could know.

By the time I reached my freshman year in high school, I tried to kill myself. I was a teenager and the message that I received for so many years by my friends, my family, my classmates and myself, was that I was not acceptable because I was gay. I looked in the mirror and I hated that guy. So I wanted to die.

I was tired of feeling rejected. I was tired of feeling different. I was tired of feeling like no one really knew who I was because there was a part of me that had to stay a secret. The closet is a lonely place."

Läs resten av hans berättelse här.

Kognitiv dissonans och religion.
Orsakverkan tar i sitt senaste Skeptips-inlägg upp ämnet kognitiv dissonans och religion. Han nämner där hur Marcus Birro i en artikel i Dagen berättar hur hans tro stärktes efter hans barn dog och Gud verkade frånvarande. Pekka drar paralleller till hur sektmedlemmars tro kan stärkas vid misslyckade profetior som ett försök att lindra den kognitiva dissonans som uppstår.

Om Amazons förmodade homofobi.

Stort debacle utbröt på Internätet efter att ett stort antal böcker med HBT-tema, oberoende av om det fanns något sexuellt innehåll, omkategoriserades som "adult" och därigenom försvann från sökmotorer och bästsäljarlistor. Detta rapporterades av ett flertal källor och orsakade upprörda känslor på Twitter och andra communities. Det kom många bud om vad detta berodde på. Vissa ansåg att det handlade om homofobi, en hackare påstod sig vara skyldig medan Amazon påstod att det var ett resultat av en glitch och att det inte alls bara var HBT-litteratur som drabbats. Många köper dock inte denna förklaring och hävdar att det, i själva verket, var främst HBT-böcker som drabbades och att det verkar som mer än en slumpartad avvikelse att många heteroböcker med sexuella teman, som "Playboy: The Complete Centrefolds" inte påverkades medan böcker som t ex barnboken "Heather Has Two Mommies" drabbades.

Vad som faktiskt hände är svårt att veta. Om det skulle vara ett uttryck för en policy skulle det inte vara fösta gången något liknande inträffar. Se t ex gärna This Film is Not Yet Rated, en film som handlar om hur ratingsystemet för den amerikanska filmindustrin fungerar, där de bland annat studerar hur intima samkönade scener uppfattades som snuskigare än scener med män och kvinnor. När det gäller Amazon tror jag dock att de finns en möjlighet att de helt enkelt fuckade upp på något sätt. Sista ordet är nog inte sagt.

Fler som bloggar om ämnet: Trollhare, Annika, Nova Star, Kulturnissen, Stefan Stenudd, Knallhatten, Ailas livsstilstwitter och Wise

Crush of the Week #8 - Ladyhawke, aka Pip Brown.

Pip Brown är en artist från Nya Zeeland som har gjort vad som kan vara förra årets bästa skiva med fantastiska indie-/electrolåtar. Dessutom spelar hon alla instrument själv. Respekt.

Pryltips #13

Cake Wrecks är en sida som är tillägnad bilder på "When professional cakes go horribly, hilariously wrong."

Några av de bästa tårtorna är:

Läskig babytårta

SGI-tårta

Skorpiontårta

You've been cakerolled!

Tim Burton-tårta (aww!)

Eeww!

Barbietårta! Gjord i samband med Barbies 50-årsdag

Jadu, vi har ju alla olika uppfattningar om vad man bör fira

Dumpningstårta

"Resignation cake"

"Dear Mr. Bowers,

During the past three years, my tenure at the Hunters Point Naval Shipyard has been nothing short of pure excitement, joy and whim.

However, I have decided to spend more time with my family and attend to health issues that have recently arisen. I am proud to have been part of such an outstanding team and I wish this organization only the finest in future endeavors.

Please accept this cake as notification that I am leaving my position with NWT on March 27.

Sincerely,

W. Neil berrett"

Update: Inte lika rolig, men ändå fin tycker jag, är toxic-avengertårtan jag gav min dåvarande make till alla hjärtans dag för några år sedan:

"One never knows when the homosexual is about. He may appear normal."

Ibland kan man behöva påminnas om hur långt vi har nått i Sverige när det gäller HBT-frågor. Videon nedan visar en vanlig syn på homosexualitet under 50-talet. Obehagligt nog skiljer sig inte retoriken särskilt mycket från vissa nutida konservativa grupper.

"What Jimmy didn't know was that Ralph was sick, a sickness that wasn't visible like smallpox, but no less dangerous and contagious. A sickness of the mind. You see, Ralph was a homosexual."

"Elchocker: Att förstöra liv".

När jag i går gick in på Live365 för att uppdatera min spellista möttes jag av en banner som uppmanade till att skriva på en protestlista mot användningen av ECT (electroconvulsive therapy, dvs elbehendling) vid depressionsbehandling. Den ansvarige för sidan är en man vid namn Peter U Larsson som uppger sig vara medlem i KMR. Vid vidare sökning på KRMs sida visar sig även organisationen KMR vara motståndare mot ECT. Uppropssidan illustreras, för bästa chockvärde, av en stillbild med en krampande, ej nedsövd man, ur en video som verkar vara från 40- eller 50-talet. Nutidens ECT-behandling genomförs tvärtom med både narkos och muskelavslappnande medel samt nästan alltid frivilligt. Metoden används huvudsakligen vid svår depression - ett allvarligt och mycket funktionshindrande tillstånd som innebär ett svårt lidande, en ansenlig självmordsrisk och ibland även psykotiska symtom.

För er som inte uppmärksammat KMR sedan tidigare så är det en scientologorganisation sammanfattar sitt syfte på detta sätt: "att undersöka och avslöja psykiatriska brott mot de mänskliga rättigheterna och för att rensa upp inom den psykiatriska vården." De är starkt kritiska till psykiatrin i allmänhet och psykofarmaka i synnerhet. Nu verkar ECT ha blivit deras nya måltavla. På KRMs sida börjar de sin ECT-presentation med överskriften "Elchocker: Att förstöra liv" och klumpar av oklara orsaker ihop ECT med lobotomi - en behandling som inte längre används i Sverige. De jämför också ECT med tortyr - trots att behandlingen, som nämnts ovan, görs i nedsövt tillstånd. Dessutom påstås det att "Det är mycket svårt att uttrycka i ord vad chockbehandling gör med människor rent allmänt [...] den förstör deras ambitioner och [...] deras livskraft. Den gör dem ofta tämligen passiva och apatiska [...] Förutom minnesförlust är apati och bristen på energi anledningen till att [psykiatrikerna] fortfarande kan komma undan med denna behandling." För mig är det här en oerhört märklig beskrivning av ECT-patienter. I själva verket är det tvärt om - ECT är i många fall en mycket effektiv behandling som förvånansvärt snabbt kan vända just passivitet och apati till normaltillstånd. av samma orsak kan jag knappast hålla med om påståendet att "...både elchocksbehandling och psykokirurgi är extremt inkomstbringande för psykiatriker och sjukhus - då de resulterar i en lång, utdragen och dyr psykiatrisk "eftervård" som säkerställer framtida inkomster och ökade anslag".

På sidan görs det förbluffande påståendet att det råder "fullständigt brist på vetenskapligt underlag". Detta trots att man forskat i sisådär 65 år kring ECT-behandlingens verkan och en snabb sökning på Pubmed resulterar i ca 10 000 träffar. De påstår också, utan några referenser, att ECT "ger svåra hjärnskador". Tvärtemot detta sammanfattar SBU att: "Elektrokonvulsiv terapi (ECT) är en effektiv och säker behandlingsmetod." Det är också viktigt att minnas att svår depression i sig har en både strukturell och funktionell påverkan på hjärnan och oftast innebär minnessvårigheter.

Både Socialstyrelsen och SBU (statens beredning för medicinsk utvärdering) rekommenderar ECT som behandling för personer med svår depression. SBU skriver att: "Vid svåra depressioner, som t ex melankoli och vid psykotiska depressioner
är läkemedel och elektrokonvulsiv behandling (ECT) de bäst
dokumenterade behandlingarna." och "Vid svåra depressioner med hög självmordsrisk, mat- och dryckvägran eller med inslag av psykotiska symtom har elektrokonvulsiv behandling (ECT) en överlägset snabb och god effekt. Ungefär 90 procent av patienter med sådana tillstånd blir återställda av ECT." Socialstyrelsen rekommenderar vid svåra egentliga depressioner att: "Hälso- och sjukvården bör i första välja elektrokonvulsiv behandling (ECT) både av vuxna (prioritet 1) och av äldre (prioritet 2)"

Däremot är det också viktigt att betona att ECT inte på något sätt är en behandling som saknar biverkningar. Framför allt får i stort sett alla övergående problem med närminnet. Påverkan är som störst under behandlingen men kan finnas kvar i mindre utsträckning i några månader. Och som SBU sammanfattar: "I vissa fall kan patienten ha bestående minnesluckor för tiden i direkt anslutning till behandlingen. Det saknas däremot belägg för att ECT kan orsaka minnesförlust för tiden före behandling eller påverka nyinlärningen." Dagen man får behandling kan man bli yr, virrig och få huvudvärk. Oftast från man behandlingar ca 3 gånger i veckan, sammanlagt ca 5-15 stycken. För att förhindra återinsjuknande behövs uppföljande medicinsk samt eventuellt psykologisk behandling och ibland ges underhållsbehandling med ECT. Jämfört med det svåra tillstånd som en djup depression innebär är ECT dock ibland det bästa alternativet.

Det slutar aldrig att förvåna mig hur företrädare för antivetenskapliga grupperingar ser det som humant att försöka få andra att strunta i effektiva behandlingar på grund av djupt selektiva tolkningar av studier och konspirationsteoretiska idéer. För i många fall, som vid svår depression, är det ibland en fråga om liv och död.

Tvivla gärna på hur säkert ECT är men gå för guds skulle inte på Scientologernas ord. Kolla i så fall upp fakta själv på PubMed och läs gärna Nationella riktlinjer för depressionssjukdom och ångestsyndrom (Socialstyrelsen) och Behandling av depressionssjukdomar (SBU). Här finns en mera lättläst patientbroschyr i PDF.

Är han en ateist? Dumpa honom!

Relationsnisse uttalar sig på The Tyra Banks Show (ca 5:50 in i klippet):


"You need to get into some personal stuff: What’s his relationship with his mom? How does he feel about children? Does he have a relationship with God? You sitting up there talking to a dude and he tells you he’s an atheist, you need to pack it up and go home. You talking to a person who don’t believe in God… what’s his moral barometer? Where’s it at? It’s nowhere. You gotta get into this stuff."

Hmh? Och hur ser relationsnissens moraliska barometer ut?

Om könsidentitet och gränsdragningar.

Som jag tidigare har skrivit tycker Länsrätten, till skillnad från Skatteverket, att Jan-Olov Ågren, Luleå, formellt även ska kunna kalla sig Madeleine. Skatteverket överklagade och Madeleine har nu även vunnit i kammarrätten. Tyvärr har ärendet nu gått vidare till regeringsrätten så det slutgiltiga beslutet är ännu inte fattat.

Detta ämne belyser med all önskvärd tydlighet hur starkt behovet i samhället är att dra tydliga gränser mellan könen. Gråzoner och oklarheter inom detta område är något som ofta väcker starka känslor. Nyligen skrev bland annat Malin Wollin (vars kärnfamiljskrönika jag tidigare kommenterat här) en upprörd krönika till könsskillnadernas försvar och till motstånd mot könsneutrala begrepp. Inte bara när det gäller könsidentitet utan även homo- och bisexualitet är det ofta just brotten mot könsnormerna som upprör, inte egentligen den samkönade kärleken och attraktionen i sig. För att exemplifiera detta så uttryckte en manlig bekant att det inte gjorde honom någonting om killar har sex med killar så länge som de är riktiga karlar som typ tittar på fotboll och dricker öl. Däremot ogillade han de "fjolliga" bögarna som inte betedde sig manligt. Att rucka på mans-, och i aningen mindre utsträckning kvinnorollen, är något som provocerar.

Det som väcker starkast känslor är just mäns könsöverskridande. Det oftast är lättare för kvinnor att komma undan med att mecka med bilar än det är för män att komma undan med att dansa balett. Priset som kvinnorna får betala i HBT-rörelsen är dock allt för ofta osynliggörande och, faktiskt, underordning. Det är i många HBT-sammanhang männen och männens perspektiv som syns och hörs.

Jag tycka att det, även bland HBT-personer finns ett behov av tydliga gränsdragningar. Som bisexuell kan jag ofta känna att jag glöms bort bort i HBT-sammanhang. Som ni har märkt skriver jag nästan alltid HBT i stället för "homo" "gay" eller andra begrepp. HBT är ett oerhört knöligt och allmänt osexigt begrepp och i de fall man bara pratar om icke-heterosexuella (minus transpersoner) blir det ännu knöligare eftersom det saknas ett klockrent begrepp för just icke-heterosexuell. Men problemet är ju att man faktiskt använder ett begrepp som bara benämner en del av de man talar om och därigenom antyder att just homosexuella är den primära gruppen medan bi och trans mellan raderna antyds vara inräknade. Många av de debattörer som jag vanligtvis ser upp till har uttalat sig för en avsnävning av grupptillhörigheten, exempelvis Tor på bloggen Antigayretorik: (I en recension av boken Bögjävlar) "En av faktorerna som har förflackat HBT-kulturen är just att den är HBT – ”alla ska med”. Men den som vänder sig till alla, vänder sig slutligen till ingen."

Språket spelar roll för hur människor tänker och när det gäller just sexuell läggning är det, i de flestas ögon, fortfarande en fråga om homo eller hetero. Ett bra exempel på detta är hur de senaste årens debatt kring äktenskapsfrågan i medierna har genererat rubriker som: "ja till homoäktenskap idag", "Ingen ska tvingas viga homosexuella", "Riksdagen beslutar om homoäktenskap" etc. (här finns ett tidigare inlägg om detta). Jag tycker att det här handlar om något större än bara semantiska hårklyverier utan även om vår syn på sexualiteten på ett bredare plan. Tvärt om från Tors åsikt anser jag att "vi"-gruppen inte bara behöver vidgas utan i längden avskaffas (även om jag aldrig tror att detta helt och hållet kommer att ske). Sexuell läggning är ett kontinuum, inte en binär uppdelning. Jag skulle också vilja påstå att den nuvarande mer binära synen bidrar till förvirring och stress bland många som inte känner sig hemma i något av lägren. Den binära sexualiteten är en norm som jag tror ofta påtvingar människor en identitet som de inte känner sig bekväma med och bidrar till tveksamhet för de som lever huvudsakligen heterosexuellt att handla på samkönade känslor eftersom då frågan uppstår om de då tillhör den andra av de två binära grupperna "är jag homo för att jag vill ha sex med den här kvinnan?". Och tvärt om.

Till skillnad från vad vissa verkar tycka så tror jag att vi som är HBT vinner på att gränserna suddas ut. Om vi kan uppnå en syn på sexuell läggning som en fråga om en gråskala där de flesta har vissa inslag av både samkönad och olikkönad attraktion är vi inte längre "dom" - en tydligt identifierbar grupp som har vissa egenskaper som inte resten av befolkningen har. Att vi sedan förlorar vår egna trygga grupptillhörighet tycker jag är ett litet pris att betala för att fler ska kunna känna sig friare i sin sexualitet och öppnare i sin identitet.

Uppdelningen mellan "homo" och "hetero" är i mina ögon ett rent påhitt, så väl som den tydliga uppdelningen mellan "det manliga" och "det kvinnliga". Och det är också en uppdelning med ett pris för alla oss som hamnar någonstans mitt emellan.

Andra som skriver om dessa ämnen: Trollhare (1) (2) (3), Lisa Cedee, Krister Fahlstedt och Béatrice Karjalainen.

EU-parlamentet vill förbjuda diskriminering mot homo- och bisexuella.

Antigayretorik skriver att EU-parlamentet härom dagen röstade för ett förslag om förbud mot bl a diskriminering på grund av sexuell läggning som obligatorisk för medlemsländerna. Beslutet är rådgivande och det slutgiltiga beslutet kommer att fattas i ministerrådet.

Pryltips #12

Serietidningen Barack the Barbarian #1:


Alternativ framsida med Red Sarah (Palin):

Kan köpas här.
Inte fullt lika kontroversiell som denna, dock.

För att garanterat inte få brudar och troligtvis dö hastigt på kuppen:
Star Trek Red Shirt Cologne:

Kan köpas här där man även kan inhandla varianten Tiberius för att lukta som William Shatner.

Ingen evidens så långt ögat når.

I helgen hölls mässan Harmoni-expo i Stockholm. Även om det hade varit roligt att åka dit och fråga utställare om deras metoder är evidensbaserade och vilka publicerade vetenskapliga artiklar de kan referera till så kände jag att jag hade bättre saker för mig... Av hemsidan framgår dock att de erbjöd bland annat jordstrålningsprodukter, plåster för utrensning, änglaessenser, örtviagra, andlig kirurgi (???), blodanalys, din personliga inre färg, DNA-behandling (???), kraniosakral behandling, tankefältterapi och tidigare-liv-teckningar. Dessutom hölls föreläsningar som "Du är inte sjuk - du är försurad!", "Är du en utomjording?", "Auran och Regnbågen i din röst", "Änglar som hjälpare i ditt liv" och de något oväntade ämnena "bordsdans" samt "BH-skola. Hur ska en BH sitta och varför?" En av de två arrangörerna är psykolog och mässan påstås även erbjuda "psykoterapi", vilket verkar oroväckande med tanke på det, ehm, inte helt seriösa samanhanget.

Det finns mycket jag skulle kunna säga om detta men jag tror att jag låter ämnena tala för sig själv.

En historisk dag! ...men fortsatt vigselrätt för religiösa samfund.

Sisådärja, då var det äntligen beslutat att vi får könsneutral äktenskapslagstiftning! Det var ju i praktiken inget snack om saken - endast Kd var ju motståndare. Kd ville ju som bekant "bevara äktenskapsbegreppet" genom att kalla det "samlevnadslagstiftning", något som inte föll i god jord. I praktiken skulle detta ge de religiösa samfunden "ägandeskap" av begreppet äktenskap, något som är oerhört märkligt tänkt eftersom detta är en av de grundläggande juridiska kontrakten i ett av världens mest sekulariserade samhällen.

""Vi vill rädda äktenskapsbegreppet, sade Yvonne Andersson om Kristdemokraternas motstånd. Hon hänvisade till kultur och tradition och respekt för äktenskapets religiösa och hävdvunna innebörd som en förening mellan en man och en kvinna."

Själv har jag svårt att se logiken i att historiska förhållanden och religiösa åsikter ska väga tyngre än att avskaffa en diskriminerande särlagstiftning. Och att äktenskapet skulle vara "hotat" för att alla par får samma rättigheter. Problemen med detta uttrycks dock bättre av Fredrik Lundh(s):

"Jag beklagar att KD inte ansluter sig till majoriteten. Den här lagen hindrar ingen som vill gifta sig med någon av det motsatta könet, men det ger också par av samma kön den möjligheten."

Däremot hade det varit positivt om den andra delen av Kds förslag gått igenom, dvs en civilrättslig lösning där trossamfunden inte längre skulle ha någon formell vigselrätt. För att citera mig själv från ett tidigare inlägg:

"Äktenskapet ska med andra ord vara en sekulär process och om folk sedan vill att Hare Krishna dansar runt med cymbaler eller att nån wiccakult uttalar välsingnelser är deras business. Som ateist tycker jag att en liknande lagstiftning skulle vara alldeles utmärkt. Kyrkan (och övriga samfund) ska enligt min åsikt vara helt skild från staten och ska inte ha juridiska uppdrag, framför allt där de dessutom tillåts diskriminera efter eget tycke. De religiösa ritualerna har vi som utomstående ju därmed inte att göra med. Om vissa samfund inte känner för att mässa, sjunga eller dansa för blåögda, invandrare, vänsterhänta eller undersköterskor så slipper de."

Ett annat inlägg finns här. Även RFSU håller med.

Artiklar om ämnet: DN, SVD, Aftonbladet och Expressen.

Dokument och videoklipp på Riksdagen.se

Andra som bloggar om ämnet: Nonicoclolasos, Haningemoderater, Friska vårvindar, Kent Persson, Min plats bland orden, Trollhare, Bimbo boy, Per Altenberg, Christopher Aqurette och Antigayretorik. Samt ledare på Aftonblandet.