Depression är klassat som det fjärde största hälsoproblemet i värden enligt WHO och ungefär varannan kvinna och var fjärde man får en depression någon gång under livet. Risken att återinsjukna i nya depressioner efter den första episoden är hög, ca 50%. Risken för nya depressioner ökar för varje ny episod och kopplingen till olika utlösande faktorer blir allt mindre.Ett större antal studier har visat en signifikant antidepressiv effekt för regelbunden motion vid depression. Effekten är inte bara bättre än ingen behandling utan har i flera studier visat sig vara likvärdig eller till och med bättre än antidepressiv medicinering eller terapi. Det verkar som om motion är en komplementär medicin som fungerar.
Korttidseffekter
Bland annat Blumenthal m fl (1999) [1] fann ingen signifikant skillnad mellan effekten för antidepressiv medicinering och motion. Effekten var i båda fallen god. Trivedi m fl (2006) [2] fann att en grupp patienter som inte kommit ur sin depression vid antidepressiv behandling förbättrades kraftig av ett tolvveckors motionsprogram parallellt med bibehållen medicinering.
Långtidseffekter
Vid regelbunden motion minskar risken för att insjukna, eller återinsjukna, i depression. Bland annat Babyak (2000) m fl. [3] fann att patienter med depression i mindre grad hade återinsjuknat 6 månader senare och hade 10 månader senare i högre grad uppnått full remission. Längre studier på upp till 10 år har visat på en korrelation mellan motion och mindre grad av depressiva symtom (Harris m fl, 2006) [4]
Frekvens och intensitet
För att motionen ska ha den tänkta effekten krävs regelbunden träning.
Intensiteten är också viktig eftersom lättare träning har begränsad effekt. Aktiviteten bör vara av medelhög intensitet. Dunn med flera (2005) [5] fann att motion med den frekvens och intensitet som vanligtvis rekommenderas vid depression gav signifikant bättre effekt än mer lågintensiv träning, som låg på samma nivå som placebobehandling i form av stretching.
Verkningsmekanismer
Det behövs fortfarande mer studier och orsaken till den effekt man hittills sett är inte helt klarlagd. Möjliga verkningsmekanismer är bland annat:
- Eventuell påverkan på signalsubstanserna serotonin, noradrenalin och dopamin. Denna effekt har observerats hos försöksdjur (Meeusen m fl, 2005). [6]
- Minskad stresskänslighet genom en sänkt aktivitet i delar av hjärnan som bidrar till förhöjd ”arousal” (Salmon 2001). [7]
- Bidrar till generell ökad aktivitetsnivå. En viktig faktor vid insjuknande i depression och vidmakthållande av sjukdomen är passivitet och undvikande beteende (Addis m fl, 2001) [8]
- Mycket tyder på att motion bidrar till nybildning av celler i hippocampus (Björnebekk m fl, 2005) [9], ett område i hjärnan som är viktigt för minnet och som ofta minskar i volym vid depression. I samma område sker också en nybildning av celler vid medicinering med antidepressiva och stämningsstabiliserande (Manji m fl, 2000) [10]. Detta är en trolig bidragande faktor till motionens antidepressiva effekt.
FYSS och FaR
Fysisk aktivitet på recept (FaR) är ett sätt för vårdpersonal att förskriva motion. Man utgår från den ”dosering” som forskning om motion för olika somatiska och psykiatriska tillstånd stöder. Denna typ av recept har visat sig öka sannolikheten att råden efterföljs. FYSS är en sammanställning av forskning om motion för olika tillstånd och rekommendationer för ordinationer.
Rekommendationer
Vid depressioner rekommenderar FYSS:
Minst 9 veckors konditionsträning.
2-3 gånger/v, 30-45 minuter per gång.
Måttligt ansträngande (13-15 på en 20-gradig skala).
Eller:
Minst 9 veckors styrketräning.
8-10 övningar, 1-3 set med 12 repetitioner.
2-3 gånger/v., 30-60 minuter per gång.
70%-80% av 1 RM.
Behov av fortsatt forskning
Än så länge är dock en stor del av studierna av bristfällig kvalitet och fler väl kontrollerade studier behövs för att fastställa både effekt och vad som händer i hjärnan vid motion. I nuläget används därför motion huvudsakligen som en kompletterande behandling vid sidan av psykoterapi och/eller medicinering. Sluta inte med annan behandling utan att samråda med din läkare och/eller terapeut!
Referenser
1. Blumenthal m fl - "Effects of exercise training on older patients with major depression." (1999)
2. Trivedi m fl - "Exercise as an augmentation strategy for treatment of major depression." (2006)
3. Babyak m fl - "Exercise treatment for major depression: maintenance of therapeutic benefit at 10 months." (2000)
4. Harris m fl - "Physical activity, exercise coping, and depression in a 10-year cohort study of depressed patients." (2006)
5. Dunn m fl - "Exercise treatment for depression: efficacy and dose response." (2005)
6. Meeusen - "Exercise and the brain. Insight in new therapeutic modalities." (2005)
7. Salmon m fl - "Effects of physical exercise on anxiety, depression and sensitivity of stress. A unifying theory." (2005)
8. Addis m fl - "Depression in Context: Strategies for Guided Action." (2001)
9. Bjørnebekk m fl - "The antidepressant effect of running is associated with increased hippocampal cell proliferation." (2005)
10. Manju m fl - "Clinical and preclinical evidence for the neurotrophic effects of mood stabilizers: implications for the pathophysiology and treatment of manic-depressive illness."
0 kommentarer:
Skicka en kommentar