Mindfulness - Woo eller evidensbaserad behandling?

Det här inlägget utgår från mitt svar på en fråga från "Fingal" avseende om den numera omåttligt populära metoden/filosofin mindfulness ("medveten närvaro") är woo eller baseras på vetenskap. För er som inte känner till begreppet handlar det bland annat om att vara närvarande i nuet och att vara medveten om sina tankar och känslor, samt att bemöta känslor och oundvikliga situationer med acceptans i stället för frustration. Mindfulness handlar om en inställning till livet, men man använder sig också av meditation och andra övningar för att öva upp förmågan att vara närvarande och för att exempelvis minska stress eller oro.

Om detta är woo eller evidensbaserat är en relevant fråga med tanke på att filosofin/metoden baseras på österländsk filosofi och alltför ofta namedroppas i flum-sammanhang (exempelvis på Harmoni-Expo, som jag skrivit om tidigare). En viktig följdfråga är däremot "evidensbaserat för vad?".

De nyare evidensbaserade behandlingar som erbjuds under KBT-paraplyet har ofta stora inslag av mindfulness och dess parhäst acceptans, bland annat i DBT [1], som används vid emotionellt instabil personlighetsstörning, men också som influenser i olika behandlingar för bland annat depression och ångest. I själva verket har KBT-området på senare tid kraftigt influerats av dessa perspektiv, och man talar om "tredje vågens beteendeterapi", något som ofta glöms bort när kritikerna pratar om KBT som en torftig och mekanistisk approach.

Det finns också inriktningar som är mer renodlade mindfulnessmetoder. Mindfulness Based Cognitive Therapy har evidens för förebyggande behandling efter minst tre återkommande depressioner, dock inte i större utsträckning vid pågående enstaka depressioner. [2] En näraliggande metod är Mindfulness Based Stress Reduction som har visat effekt vid vissa psykiatriska symtom och vid smärta och oro kopplat till sjukdom, samt för att minska stressnivå hos friska individer, dock behövs mer studier för att klargöra om det handlar om specifika effekter. [3]

En metod som på senare tid har väckt mycket intresse är Acceptance and Commitment Therapy. Metoden kombinerar mindfulness och acceptans med fokus på konstruktivt agerande i enlighet med sina värderingar. Tyvärr finns det ännu lite forskning kring ACTs effektivitet vid olika tillstånd men många, däribland mig, ser den som mycket lovande. I en avhandling av Rickard Wiksell som presenterades i februari i år fann han stöd för att ACT bidrar till en ökad livskvalitet hos smärtpatienter. [4] Detta har nyligen uppmärksammats i SVD (1), (2), (3), samt i en tidigare artikelserie (4).

Meditation har blivit ett favoritämne för många neuroforskare och psykologer på senare år (vilket tyvärr också har bidragit till en våg av något naiv buddhism-entusiasm) och inom flertalet områden har man påvisat neurologiska förändringar i hjärnan vid meditation. I metasstudien av Chiesa & Serretti [2] sammanfattas att mindfulnessövningar aktiverar prefrontala cortex och anterior cingulate cortex, och att långsiktig meditation medför förbättrad funktion i områden i hjärnbarken som är relaterade till uppmärksamhet. Sara Lazar et al påvisade i en studie ökad volym i de områden i hjärnan som relateras till uppmärksamhet, introception och sensoriska processer, som prefrontala cortex och högra anterior insula. Hur länge de hade utövat meditation korrelerade med tjockleken och skillnaden var större hos äldre, vilket antydde att meditation kan bromsa upp volymminskningen i de områden av hjärnan som åldrandet medför. [5] En studie av Giuseppe Pagnoni et al visade på förändrad aktivering i vad som kallas "the default network", som aktiveras då man är i vaken vila utan att fokusera på något speciellt, då man dagdrömmer, då tankarna far i väg utan något speciellt mål. De som mediterade kunde snabbare koppla bort distraktioner och forskarna har en hypotes om att meditation eventuellt skulle kunna minska symtomen vid bland annat ADHD och OCD, även om detta inte är undersökt i nuläget. De betonar också att framtida studier måste kontrollera för att resultaten inte bara handlar om att de som har bättre mental kontroll mediterar mer i stället för tvärt om. [6] De som är intresserade av att lära sig mer om hjärnan och meditation kan läsa "The Plastic Mind" av Sharon Begely, dock varning för att författaren är en Dalai Lama-fangirl.

Det korta svaret är att mindfulness inte är woo, men att det behövs mer högkvalitativa studier på de kliniska applikationerna. Dock finns det också överdrivna påståenden om metodernas effektivitet vid olika tillstånd och på samma sätt som antibiotika, som ju är en evidensbaserad metod, inte botar spindelfobi eller benbrott är inte mindfulness effektivt mot allt. Utöver rena behandlingsmetoder är ju också mindfulness för många relaterat till andlighet och allmänt välbefinnande, något som ju inte är lika lätt att evidensbasera.

Referenser:
1. Anna Kåver och Åsa Nilsonne - "Dialektisk beteendeterapi vid emotionellt instabil personlighetsstörning : Teori, strategi, teknik."
2. Zindel Segal, Mark Williams och John Teasdale - "Mindfulness-Based Cognitive Therapy for Depression: A New Approach to Preventing Relapse."
3. Chiesa A, Serretti A - "A systematic review of neurobiological and clinical features of mindfulness meditations."
4. Rikard Wicksell - "Exposure and Acceptance in Patients with Chronic Debilitating Pain - a Behavior Therapy Model to Improve Functioning and Quality of Life."
5. Sara Lazar et al - "Meditation experience is associated with increased cortical thickness."
6. Giuseppe Pagnoni et al - "Thinking about not-thinking": neural correlates of conceptual processing during Zen meditation."
7. Sharon Begely - "The Plastic Mind."

Bild från "The Joy of Tech".