Det finns hopp för den yngre generationen.

Jag har tidigare skrivit om att jag ser sexuell läggning som ett spektrum, inte som binära poler, och en ny undersökning pekar mot att svenska tjejer i allt större utsträckning har en något mer flexibel syn på sin sexualitet. 31% hade känt sig attraherade till någon både samma och motsatt kön, 39% hade haft sexuella fantasier om både män och kvinnor och 13% hade haft sex med båda könen.

"Siffrorna för de unga kvinnorna är slående höga, säger Sven-Axel Månsson. Många vill alltså inte längre leva under bundna former med en fast sexuell identitet, de vill vara öppna och fria som människor och sexuella varelser. Det är min tolkning."

För männen ser det dock lite annorlunda ut. 7% har känt sig attraherade av båda könen, (8% har haft sexuella fantasier om båda könen och 3% har sexuella erfarenheter med både män och kvinnor, något som forskarna har teorier kring:

"– Tjejerna är mindre låsta av normerna än vad killarna är, det är inte lika förbjudet för dem att ha samkönat sex, säger Sven-Axel Månsson. En ung man som ligger med en annan man överskrider en tabugräns – det är mycket svårare för honom än för en ung kvinna att våga erkänna och leva ut lusten till en person av samma kön. Dessutom är det väl känt att män är mer homofobiska än kvinnor."
...
"– Den traditionella maskuliniteten sätter hårda gränser för vad en riktig man får göra. Han kan prata öppet om onani, titta på porr och ha sex med flera tjejer om han är singel – men han kan inte ha sex med en annan man utan att beskrivas som bög. Det är inte lika definierande för en kvinna att tända på en annan kvinna och ha sex med henne, säger Pelle Ullholm: – Sex mellan tjejer betraktas tyvärr inte som riktigt sex. Ingen penetration antas förekomma, därmed förminskas sexet."

Machovärderingar sätter med andra ord troligtvis kroben för männens möjlighet att röra sig fritt i spektrumet för sexuell läggning. Även om utvecklingen tack och lov förefaller röra sig långsamt mot sexuell praktik i stället för etiketter så bär sex med, och attraktion till, andra män med sig tydlig etikett av "inte längre helt och fullt heterosexuell" som för många tycks översättas till "jävligt omanlig". Även om eventuella biologiska könsskillnader spelar in så har också kvinnor helt enkelt mindre att förlora på att leva ut även samkönad attraktion.

Att vi inte har kommit så långt som vi borde vad gäller det manliga handlingsutrymmet i dessa frågor illustreras av motståndet mot män som är homo- och bisexuella i idrottsvärlden, något som har uppmärksammats härom dagen.

"Det engelska fotbollsförbundet har tillsammans med klubbarna under lång tid arbetat hårt mot rasism inom sporten. Men en planerad kampanj mot homofobi ska enligt Independent on Sunday ha ställts in eftersom inga fotbollsstjärnor ville delta i den film som skulle visas på arenor landet runt."

Är det inte dags att vi dissar våra trånga etiketter och helt enkelt älskar dem vi älskar och känner attraktion till dem vi känner attraktion till? För egentligen borde det inte vara mer komplicerat än så, eller hur?

Även Trollhare skriver om ämnet.

Update: Intervju med ungdomer kring ämnet på DN.