Sexuell läggning - ett spektrum.

När man pratar om sexuell läggning brukar man oftast prata om homo och hetero, något som också speglas i vår språkanvändning genom att gay eller homo används som en benämning på samtliga icke-heterosexuella. Ibland kommer man ihåg att det även finns bisexuella och människors sexualitet brukar formellt beskrivas i dessa tre poler, dvs homo, bi och hetero. Jag skulle däremot vilja påstå att detta är en minst sagt förenklad bild.

Sedan jag kom ut som bisexuell för några år sedan har jag på många plan förändrat min syn på hur sexuell läggning fungerar. I den vardagliga kontakten med vänner och bekanta är det många aspekter av deras tidigare relationer, sexuella erfarenheter och deras känslor för andra som sällan kommer fram. När man kommer ut som bi blir människor däremot förvånansvärt öppenhjärtliga om dessa ämnen och helt plötsligt framträder en bild av heterosexuella som vid olika tillfällen under livet blivit kära i, attraherats av eller haft sex med personer med samma kön. Detsamma var fallet för självidentifierade homosexuella. Trots att jag knappast var direkt heteronomativ i mitt tänkande redan innan jag kom ut stötte jag på dessa historier så ofta att jag blev ganska chockad över hur ofta människor befinner sig i en gråzon som ligger någonstans mellan homo-heteropolerna. Den legendariske sexforskaren Alfted Kinsey skrev mycket om detta ämne redan på 40-talet och utvecklade Kinsey Scale där han kategoriserade sexuella läggningar på en sjugradig skala mellan enbart heterosexuell och enbart homosexuell.

Missförstå mig inte - de allra flesta ligger nog, även utan förnekelse, rätt långt åt det heterosexuella hållet. Men verkligheten är att i stället för att människor är homo, hetero eller 50/50 finns det ett spektrum med ett oändligt antal kombinationer. Typ:

100% heterotjej/0% homo
99,7% - Tyckte att en annan tjej var lite het en gång men trängde undan tanken direkt.
97 - Hade en gång känslor för en kompis som var lite starkare än vanlig vänskap.
90 - Blev lite kär i en tjej en gång på högstadiet.
85 - Hånglade upp en tjejkompis en gång, utan heterokillar närvarande, och blev jävligt kåt.
80 - Hade sex med en tjej en gång.
75 - Har haft ett par relationer med tjejer.
70 - Är ihop med och har sex med både killar och tjejer, men mest killar.
50 - Är lika ofta ihop med och har sex med tjejer och killar.
30 - Är ihop med och har sex med både killar och tjejer, men mest tjejer.
25 - Har haft ett par relationer med killar.
20 - Hade sex med en kille en gång.
15 - Hånglade upp en killkompis en gång och blev jävligt kåt.
10 - Blev lite kär i en kille en gång på högstadiet.
3 - Hade en gång känslor för en killkompis som var lite starkare än vanlig vänskap.
0,3% - Tyckte att en kille var lite het en gång men trängde undan tanken direkt.
0% heterotjej/100% homo.

Med andra ord ser det i verkligheten ut så här:


Medan folks uppfattningar om hur sexuell läggning funkar har denna binära uppdelning:

Eller i bästa fall:


Det är ju inte någon hemlighet att många heterosexuella, särskilt män, gärna vill hävda att de hör till en klart avgränsad grupp som är helt skild från homosexuella inslag. Jag kan däremot också tycka att vi-och-dom-attityden kan vara lika uttalad bland de som identifierar sig som homosexuella. HBT-världen är inte bara en samling människor med liknande sexuell läggning utan en separat subkultur där heterosexuella inte riktigt är välkomna på samma villkor. Förutom som faghags så klart. Bland vissa finns det också en skepticism, eller till och med motvilja, gentemot bisexuella. Som en man utbrast på en fest en gång, med ogillande i rösten: "Jag skulle aaaldrig bli ihop med en bisexuell kille!" Däremot är ju så klart HBT-världen ingen homogen grupp och på senare år har queerteorin och på allvar fått fäste. Queer är ett begrepp som bland annat handlar om en syn på sexualitet som något man inte kan sätta en självklar etikett på. Queerteorierna kritiserar på olika sätt heteronormen och man poängterar ofta att även heterosexuella begränsas av dessa normer genom könsroller, förväntningar på att man ska vilja leva i kärnfamilj etc. Detta tog man fasta på i årets Pridetema som var hetero:


En av föreläsningarna jag gick på under årets Pride hade titeln "Vart tog biaktivismen vägen?". Svaret på frågan visade sig enligt både paneldeltagare och publik delvis vara "Den övergick i queer". Jag gick dit med tanken att jag kanske skulle engagera mig i biföreningen men gick därifrån med insikten att jag inte vill öka medvetenheten kring bisexualitet, utan i stället insåg att jag nog snarare tror att begreppet litegrann har spelat ut sin roll. För vem är egentligen bisexuell? Är det när man en gång i livet har känt sig attraherad till någon av samma kön? Är man bi om man har haft sex med personer av samma kön 14 gånger och motsatt kön en gång? Eller när attraktionen till män och kvinnor fördelas exakt lika? Jag tror att det är ett tidens tecken att det blev ett stort rabalder kring att Magnus Betnér (en tidigare Crush of the Week, btw) kom ut som "bi", men egentligen i stort sett bara sa att det inte var så jävla noga det där med kön, att han skulle kunna tänka sig att ha sex med en kille. Många surnade till över att han inte var bi "på riktigt", att han aldrig hade varit ihop med någon kille. Ännu. Man tyckte att det var fånigt att i det läget göra en grej av att man inte är 100% hetero. Men det är just det som jag beundrar honom för - han erkände att han befann sig i den sexuella gråzonen, vilket nog är speciellt provocerande eftersom han tycks befinna sig närmare den mer heterosexuella delen av skalan.

Yeah, whatever är den nya sexuella identiteten!



Tips:
Brent Hartinger på HBT-sidan After Elton har skrivit en artikel där de reflekterar kring TVs utveckling och undrar om "Heteroflexible is the new gay?"

Här finns en sammanfattning av Kinseys studier, där han bland annat kom fram till att 37% av männen och 13% av kvinnorna hade haft en sexuell erfarenhet av någon med samma kön som gett dem orgasm.