Till försvar för metoder som döms ut av av forskare brukar många invända: "Jag vet att det funkar, jag har gått hos en homeopat/healer/aromaterapeut/valfri alternativmedicinsk behandlare och jag mådde mycket bättre efteråt!" Det är oftast lättare att tro på de egna upplevelserna än abstrakt statistik och ofta är det inte bara sådant som man själv upplevt som spelar in utan även berättelser från släktingar och vänner. Problemet med detta är att det inte bara är behandlingen i sig som kan orsaka den upplevda förbättringen utan även placeboeffekten. Om man förväntar sig att metoden ska hjälpa finns en stor chans att man faktiskt mår bättre. Placeboeffekten ökas av många faktorer, som att läkaren ger ett varmt, tryggt och uppmärksamt bemötande, att medicinen är dyr och är av ett känt märke. Även färgen på pillren påverkar och t ex funkar en blå kapsel bättre än en orange för sömnbesvär. Det är däremot inte bara "sockerpiller" som har denna effekt, även i stort sett alla andra typer av behandlingar har inslag av placebo, något som bland annat har demonstrerats i akupunkturstudier. Placeboeffekten samverkar med olika former av kognitiva felslut, som att koppla tillfrisknandet vid en sjukdoms naturliga förlopp till behandlingen, trots att sjukdomen ändå skulle ha ebbat ut.Förväntningar, enligt vissa även betingning kopplat till vård och behandlingar, orsakar vid placeboeffekt en subjektivt upplevd förbättring genom olika psykologiska faktorer. Bland annat säger läkaren Mark Crislip att: "I think that the placebo effect with pain is a mild example of cognitive behavioral therapy; the pain stays the same, it is the emotional response that is altered." Det finns faktiskt en form av KBT/kognitiv terapi där man använder mindfullness (eller "medveten närvaro" på svenska) för att minska lidandet vid smärta och sjukdom genom att ändra förhållningssättet, något som bland annat Jon Kabat Zinn skrivit om.
Att psykiska processer kan påverka kroppsliga funktioner är väl dokumenterat, exempelvis vid blodtrycksfall hos blodfobiker och ökade hudutslag vid stress. Graden av fysisk effekt hos placebo är något omdebatterad, och bland annat Crislip anser att det inte finns någon faktisk placeboeffekt vad gäller påverkan på de somatiska tillstånden medan det på andra håll hävdas att falska uppfattningar kan orsaka ansenlig påverkan på kroppen och till och med orsaka dödsfall. Denna typ av negativa förväntanseffekter kallas nocebo. Det finns en medicinsk inriktning som kallas psykoneuroimmunologi som studerar hur centrala nervsystemet och immunsystemet samverkar, där man bl a föreslagit att stress har en direkt biologisk påverkan på immunsystemet. Trots detta är inte placebo en effektiv behandling för de underliggande somatiska sjukdomarna utan lindrar endast symtomen. Och det är här problemet med placebo kommer in. Vissa anser att det nog inte gör så mycket om alternativmedicinska behandlingar inte fungerar - trots allt verkar ju placebo vara en utmärkt behandling. Även om vi bortser från det ganska tveksamma i att systematiskt hjälpa människor genom lura dem så riskerar människor att få tillfällig symtomlindring i stället för botemedel. Att placebo inte är något universalmedel illustreras av en kvinna i Kristianstad som blev feldiagnosticerad med spänningshuvudvärk och fick en remiss till akupunktur. Hon mådde till en början något bättre, men efter att hon sedan började att försämras ytterligare upptäcktes att hon hade cancer och att detta var orsaken till hennes huvudvärk.
Det intressanta med alternativmedicinen är att förespråkarna ofta hävdar att "skolmedicinen" bara attackerar symtomen på ett ytligt plan medan de själva behandlar de underliggande faktorerna. I själva verket är det oftast tvärtom...
2 kommentarer:
Väl skrivet och välskrivet!
Nu har du fått mig att fundera. Placebo är fascinerande och svårdefinierat.
I många studier blir allt som inte är det som vi studerar placeboeffekt. Jämför vi tex en aktiv substans med placebo så förväntas vi ha samma bemötande och medicineringsregim för alla som ingår i studien. Det enda som skiljer är att några får aktiv substans och de andra ingen aktiv substans i pillret. Båda grupperna förbättras, men den med aktiv substans förbättras mer. Man uttrycker det då som att det är placebo som ger effekten hos de som inte får aktiv substans. Är det så? En grupp mediciner där placebo tillskrivs en betydande del av effekten är antidepressiva. Men är det verkligen bara tilltron till medicinen som får kontrollgruppen att må bättre eller kan det vara mycket av det som sker i samband med läkarbesök, medicindelning och annat. Vi vet att depression kan lindras genom beteendeaktivering. Att gå upp på morgonen och göra sig i ordning för att sedan gå till läkaren är bättre än att ligga kvar i sängen. Att känna sig sedd är positivt. Detta kan med andra ord ses som placebo i förhållande till den verksamma substansen i pillret eller en del av behandlingen som också ger effekt.
Jag tror att vi måste försöka skilja på två saker, botande behandling och lindrande av symtom. Inom psykiatrin har vi inte riktigt möjlighet att mäta sjukdomar på annat sätt än genom symtomskattning. Vi kan inte som somatikerna ta blodprov eller genomföra en röntgenundersökning och konstatera om sjukdomen försvunnit rent objektivt. Vi måste gå via upplevelsen eller beteendet. Det gör att vi har stor nytta av placebo och ibland väldigt svårt att behandla patienter som inte tror på den behandling vi ger.
För att förstå bättre kanske vi kan ändra frågan. Måste man tro på denna behandling för att den ska hjälpa? Om vi kommer fram till att oberoende av om man tror på behandlingen eller inte så blir man hjälpt blir det svårt för oss att hävda placeboeffekten. Antibiotika är ett bra exempel på en behandling som uppenbarligen hjälper oavsett vad vi tror. Antidepressiva läkemedel hjälper även de oavsett vad vi tror, men detta är inte lika tydligt och placebo förstärker sannolikt effekten.
Det skulle vara intressant att göra en studie där placeboeffekten verkligen mäts. En studie som jämför behandlingsresultat utifrån patienternas inställning till behandlingen.
Jag känner att mitt inlägg blev lite förvirrat. Jag ska fortsätta leka med placebobegreppet och om jag kan formulera mig bättre kanske jag skriver om det i min egen blogg...
Tack för inspirationen!
Tackar!
En intressant kommentar om ett stort ämne. Det är sant att psykiatriska tillstånd är mer "subjektiva" än somatiska sjukdomar och att placeboeffekten är en viktig faktor vid behandling av dessa sjukdomar. Min tanke är att vården i större utsträckning än vad som görs idag borde kunna nyttja de psykologiska faktorerna som gör att människor tycker att de mår bättre.
Skriv gärna ett eget inlägg - vore intressant att läsa!
Skicka en kommentar