Sydsvenskan fortsätter sin granskande rapportering av Scientologerna och denna gång får de sina fiskar varma för en antipsykiatrisk utställning i Malmö där psykiatriker anklagas som ansvariga för allt från Ku Klux Klan till folkmord. "I Nazityskland var psykiatrin en del av ett maktsystem som förtryckte dem som inte var önskade eller underkastade sig systemet. Om psykiatrin kan utveckla sig så hemskt i andra system kan det hända i Sverige också", säger Torsten Hjelmar, som jobbar med utställningen åt KMR. KMR:s trepunktsprogram är att de vill avskaffa tvångsvården, ha mer terapi istället för piller och avskaffa mediciner med svåra biverkningar. – Vi vill att tvångsvården ska väck från psykiatrin. Då ger vi patienterna en reell möjlighet att välja den behandling de vill ha."Jag jobbar själv inom psykiatrin och tycker att den typ av extrema psykiatrikritik som Scientologerna företräder präglas av stor naivitet. Den som tycker att vi bör avskaffa all medicinering med psykofarmaka och användning av ECT, som Scientologerna anser, har mycket liten insikt i det kritiska tillstånd som bland annat djupa depressioner, psykoser, manier och andra svåra psykiatriska sjukdomar innebär. Att i denna typ av allvarliga sjukdomstillstånd försöka bota någon med terapi är i det närmaste lönlöst, där handlar det vanligtvis om att först invänta effekt av psykofarmaka och/eller ECT. Att t ex se de nattsvarta verklighet och den apati som präglar djupt deprimerade där de knappt orkar ta sig upp ur sängen och uttrycker bottenlöst självhat och i bland även psykotiska symtom eller att se en akut psykotisk person som upplever hallucinationer och vars världsbild präglas av skräckfylld paranoia, hallucinationer och splittrade tankebanor gör att det känns tämligen orimligt att förvägra dessa människor bevisat effektiva medicinska behandlingar.
På samma sätt har de en i huvudsak verklighetsfrånvänd syn på tvångsvård. Det är mycket få av de psykiatriska patienterna som någon gång under livet får tvångsvård. De allra flesta av dessa har då drabbats av psykoser eller manier som är svåra tillstånd som kraftigt påverkar personernas funktionsnivå inom de flesta områden i livet. Det låter inhumant att låsa in, och kanske tvångsmedicinera, människor mot deras vilja. Men hur humant är det att låta människor falla djupare och djupare i en skrämmande psykotisk värld där sådant som räkningar, arbete, relationer skötsel av hem, hälsa och hygien blir lidande? Hur humant är det att låta människor med allvarliga självmordstankar få vara ifred för att ta livet av sig? Hur humant är det mot barnen att tvingas leva med en svårt sjuk förälder utan att någon ingriper? Tyvärr har de svårast sjuka, framför allt de med psykoser och manier, ofta begränsad sjukdomsinsikt och förstår många gånger inte att de driver sitt liv mot stegrande misär. Är det humant, Torsten Hjelmar? Psykiatrin behöver förbättras, men lösningen är inte att kasta bort alla mediciner och omöjliggöra tvångsvård.
Även Scientologsekten skriver om ämnet.
6 kommentarer:
Jag håller med om att vissa människor kan behöva tvångsvårdas, men vad är din kommentar till följande artikel?
http://sydsvenskan.se/sverige/article268022/quotFor-mig-var-det-som-tortyrquot.html
/ Hubbardianen
Den patient som fått 200 ECT-behandlingar kan man misstänka ha blivit felbehandlad och har ju onekligen lidit av sina ECT-behandlingar. Men det är också viktigt att betona att hon är ett mycket ovanligt fall på flera plan. För det första är det oerhört sällsynt att någon får så här många elbehandlingar. För det andra används ECT framför allt vid affektiva sjukdomar. Och för det tredje så ges ECT sällan under tvång. Som med precis alla behandlingar - terapi, mediciner, scientologiska metoder etc., finns det personer som behandlingen funkar dåligt på och som är kritiska mot den vård de fått. Det säger däremot inte att behandlingen är värdelös och bör kastas på soptippen - i så fall skulle vi inte ha några behandlingar alls att erbjuda. ECT är en akutbehandling som ges i svåra fall och ingen förnekar att det finns tunga övergående biverkningar. Däremot är det i vissa fall det bästa alternativet för svårt sjuka patienter eftersom depressionen är sju resor värre än biverkningarna och i dessa lägen är svårbehandlad med andra metoder.
Jag har tidigare skrivit en mer utförligt inlägg om just ECT här: http://technicolorblog.blogspot.com/2009/04/scientologorganisation-sprider-logner.html
Ok. Känns bra att du åtminstone bekräftar att det är en relativt kontroversiell behandling. Personligen tycker jag det är upp till var och en vilka behandlingar de vill genomgå, så länge tvång undviks.
mvh,
Hubbardianen
Nja, jag vet inte om jag skulle kalla ECT kontroversiellt - bland experterna på området i alla fall. Det är en effektiv och säker behandling, vilket t ex SBU och Socialstyrelsen är eniga om. Att det finns biverkningar är inte kontroversiellt utan är väl känt och noggrant studerat, samt är något som varje ansvarsfull läkare informerar sina patienter om.
Du sa i din tidigare kommentar att vissa kan behöva tvångsvårdas, men undrar vad du menar med "Personligen tycker jag det är upp till var och en vilka behandlingar de vill genomgå, så länge tvång undviks."? Jag håller absolut med om att tvång måste vara sista utvägen, men ibland är människor så sjuka att de inte själva förstår att de behöver hjälp.
Hur ställer du dig till t ex tvångsmedicinering av svårt psykotiska patienter?
Här citat från följande länk ang. ECT:
https://www.flashback.info/showthread.php?t=442804
"Dom biverknigarna direkt efter varje session var stark huvudvärk, starka nervryckningar i hela kroppen och minnesförlust. senare blev jag starkt deprimerad som jag är just nu men nu biter inte ens ssri- tabletter längre och det är jäkligt svårt att förklara men jag har blivit helt personlighetsförändrad med aggressioner som jag inte hade förut, totalt fientlig mot omgivningne, ja jag slår inte någon men har åkt in och ut på sjukhus för diverse glaskärningar och annat skit. Allt hopp är ute klarar inte mer och allt detta är av elbehandlingen det är inget jag bara säger utan så är det."
Det förefaller som att alla patienter inte delar experternas åsikter. Det är ju trots allt patienterna som genomgår behandlingarna.
Vad gäller tvångsmedicinering av psykotiska patienter är det oerhört svårt för mig att svara på det. Vad är alternativet? Hur långt tid tar det att komma ur psykos utan mediciner etc? Vad tycker patienterna själva? Jag måste nog arbeta inom området och testa flera alternativ på patienter för att kunna komma med en intellektuell utvärdering tyvärr, MEN om det är några fall där jag anser att mediciner kan ha effekt så är det just vid svårare fall där det inte direkt går att "prata" sig ur krisen.
/Hubbe
Nu skulle jag för det första inte anse att Flashbacks forum är en särskilt god källa när det gäller att presentera bevis för en ståndpunkt, men jag förstår att du vill lyfta fram individuella patienters upplevelser. Enstaka berättelser är ofta väldigt övertygande, men det är av goda orsaker som man inte använder sig av sk anekdotal bevisföring när man fattar beslut om vårdfrågor.
För det första så har, som sagt, alla behandlingar biverkningar, och det kommer alltid att finnas enstaka patienter som råkar illa ut eller som av annan orsak är missnöjda. Ska man kassera en behandling som fungerar för en stor majoritet för att ett fåtal patienter är missnöjda? I så fall skulle det inte finnas några behandlingar kvar över huvud taget.
För det andra finns det ett otal personliga berättelser som vittnar om motsatsen - att ECT har hjälpt dem. Vilka berättelser ska man då lyssna på, om man ska basera beslut på anekdoter?
För det tredje är individers tolkningar notoriskt präglade av logiska felslut och påverkade av olika känslomässiga processer. Så är fallet inte bara för psykiskt sjuka utan för alla människor - i vår vardagliga tolkning av världen drar vi mycket ofta felaktiga slutsatser - inte minst av orsakssamband. Det är därför man gör vetenskapliga studier där man kontrollerar för sådant som skulle kunna orsaka "bias". Och det är därför som Socialstyrelsen, SBU m fl gör stora forskningsöversikter för att se hur forskningsläget ser ut inom olika områden.
Om vi tittar närmare på den berättelse som du citerar så förmedlar han att han gavs adekvat information om behandlingen, och fick en rimlig mängd ECT, vilket efterföljdes av vanliga biverkningar som minnesförlust och huvudvärk. Det som han fortsätter och berättar är att han senare under livet försämrades psykiskt på olika plan och att han upplever ihållande kognitiva problem. Det verkar däremot inte som detta uppstått direkt efter ECTn utan en tid senare. Personens egna tolkning är att detta beror på ECT och det känns aldrig bra att argumentera mot någons egna upplevelser. Men problemet är att det inte är något som säger att detta är orsaken till hans tilltagande problem endast för att ECTn ligger före försämringen tidsmässigt. Många psykiska sjukdomar förvärras med åren, trots att personerna aldrig fått ECT. Och det luriga med uppgifter om bestående minnessvårigheter som kopplas till ECT är att även depressioner i sig ger minnessvårigheter. Tyvärr har forskningen visat att bl a långvariga depressioner och stress har en rent biologisk effekt på hjärnan som bland annat resulterar i volymminskning i hippocampus (som hanterar olika minnesfunktioner) på gruppnivå. Även om det upplevs som att de symtom som uppstår efterhand kan kopplas till t ex ECT är det därför svårt att säga något om orsaksamband innan man har gjort större studier med kontrollgrupper. Se gärna referenserna i mitt tidigare ECT-inlägg där jag länkar till Socialstyrelsens och SBUs slutsatser.
För övrigt så är Socialstyrelsens slutsatser just det du själv tar upp - att KBT ska vara det första alternativet vid mindre svåra depressioner. Däremot rekommenderas i första hand ECT vid svåra depressioner eftersom det är den metod som visat sig funka bäst på dessa patienter och har, vid de forskningsöversikter som gjorts, visat sig vara en säker metod. En human vård är trots allt, enligt mig, att erbjuda metoder som är effektiva och säkra enligt vetenskapliga studier.
Skicka en kommentar