Syliva Browne leker livscoach.

Sylvia Browne är ett välkänt (läs: ökänt) medium bland amerikanska skeptiker och brukar bland annat ofta nämnas på podcasten The Skeptic's guide to the Universe. Själv har jag inte sett henne in action tidigare men upptäckte när jag bläddrade genom kanalerna i morse att hon var gäst på den allmänt skumma talkshowen Montel. Det visade sig efter vidare efterforskningar att hon, skrämmande nog, har varit någon form av husmedium i programmet i fråga under många år. Tydligen hade Oprah konkurrens när det gäller daytime television flum-promoting fram till att Montel, tack och lov, lades ner förra året efter att de avslutat med en liveshow med Sylvia Browne. Det Browne svarade på i programmet jag såg var inte direkt harmlösa ämnen i stil med "var har jag förlagt min vigselring?" Hon uttalade sig bland annat om huruvida en kvinnas släkting begått självmord och om huruvida en man har ett artärbråck som riskerar att ta hans liv, samt svarade också på en större mängd frågor som rörde olika livsavgörande val som personer skulle fatta.

Många verkar tycka att det inte är så farligt med den här typen av verksamhet även om hon inte skulle ha fakiska övernaturliga förmågor. Det är tröstande att få meddelanden från avlidna anhöriga, det är rörande att få höra att ens mor alltid finns vid ens sida etc. Tyvärr är det inte fullt så harmlöst som det ofta framställs, något som illustreras väl av den eminenta sidan What's the harm?. Här tar man upp fall där medium, bland annat just Sylvia Browne, på olika sätt orsakat skada och lidande. Bland annat är det ju inte svårt att föreställa sig den skräck som det innebär att få höra att ens son är död. Detta var vad som hände Pam och Craig Akers då de, i ett desperat försök att återfinna sin son, rådfrågade Browne i ett Montel-avsnitt från 2003. Ett antal år senare återfanns deras son levande hos kidnapparen Michael J. Devlin - en vit man som inte hade särskilt många likheter med den långe, latinamerikanske man med dreadlocks som Browne beskrivit som mördaren. Och vad händer med människor som anklagas för att försöka förgifta sin fru eller får höra att ens barnbarn är såld till sexslaveri i Japan? Mannen som, i avsnittet jag såg, frågade om han hade ett livshotande artärbråck gjorde detta för att brodern hade avlidit på detta sätt. Jag saknar helt kunskaper om vad det finns för grad av ärftlighet i den här typen av tillstånd och om en undersökning kan avslöja artärbråck i - men detsamma gäller ju troligtvis även för Browne eftersom hon, mig veterligt, saknar medicinsk utbildning. Och det är inte svårt att föreställa sig risken att mannen i fråga, lättad, struntar i att göra undersökningar som skulle kunna avslöja ett livshotande tillstånd.

Nu skulle nog många invända att det förvisso inte är nåt vidare att uttala sig om döda barn och allvarliga hälsotillstånd men att de flesta mediala råd och förutsägelser är betydligt mer harmlösa. Men problemet är ju att hon, och andra medier, gör förutsägelser som påverkar livsavgörande beslut kring relationer, bostadsort, yrke mm. Hur kul är det om man t ex överger sitt yrke för att följa sin sanna kallelse att bli författare - och visar sig vara usel på yrket? Eller om man får veta att ens pojkvän är otrogen eller, tvärtom, att man är menade att vara tillsammans - och detta inte visar sig stämma? Och hur harmlöst är det egentligen om man uppmuntras att flytta till en annan ort - där man visar sig vantrivas och inte kunna hitta något arbete? De val vi gör i livet blir ju bara så bra som den information vi grundar besluten på, och att leda människor till olika val på grund av påstådda mediala förmågor är, i min mening, helt oförsvarbart. (Här jag jag för övrigt tidigare diskuterat hur även religion medför liknande problem). Jag kom i sammanhanget att tänka på en sketch ur Pentagon, där en livscoach har lite av samma roll som Sylvia Browne (ursäkter för att det homo-dissas lite på slutet):


Det är även riktigt obehagligt att Browne också riktat in sig mot barn med sin bok "Psychic Children", där hon driver tesen att alla barn har en medfödd medial förmåga, och jag skulle gärna vilja veta vad hon gav för råd till föräldern i klippet nedan som berättar att hennes son är skräckslagen och mår dåligt på grund av vad som påstås vara ett spöke. Själv skulle jag ha tagit barnet till barn- och ungdomspsykiatrin eller skolpsykologen, inte till Sylvia Browne, men alla tänker vi ju olika...


Andersson Cooper har granskat Sylvia Browne och har i programmet också ett inslag där James Randi debatterar med Linda Rossi, en företrädare för Brownes företag. Här illustreras mycket väl begreppet "ad hominem" som innebär att man använder sig personangrepp istället för att bemöta motståndarens argument. Rossi påstår nämligen att hans argument inte har någon giltighet eftersom han är ateist. Eh?

Andersson Coopers granskning:
Del 1:


Del 2:


Mer om hur hon utnyttjar desperata och sårbara människor finns på Stopsylvia.com, en sida som Browne har försökt stänga ner genom rättsliga hot kring upphovsrättsintrång.