Religion, moral och homodemoner.

Filmklippet nedan illustrerar hur en 16-åring utsätts för en intensiv förbön där de försöker driva bort "homodemonen":



Jag har själv en bakgrund i Pingstkyrkan och har tidigare haft nära kopplingar till trosrörelsen. Riktigt så här dramatiskt brukar det inte se ut, men tyvärr är liknande typer av förbön inte alltför ovanligt i karismatiska kristna grupper. När man talar om demoner i dessa sammanhang menar man vanligtvis inte att folk är besatta på Exorsisten-vis utan snarare att de är under inflytande av demoner och det onda och omoraliska, som t ex homosexualitet, beordras att släppa greppet om personen. Konservativa kristna använder sig av begreppet "älska syndaren, hata synden" och denna typ av förbön är extremvarianten där de "syndiga" handlingarna och personlighetsdragen förväntas med kirurgisk precision kunna skiljas från personen, som om man ömsar skinn. Men vilka är vi om vi inte är våra tankar, känslor och handlingar? Tyvärr använder ofta konservativa kristna den falska dikonomin mellan den man är och den man gör som en ursäkt för fördomsfullt och kränkande beteende. De påstår att de älskar den homosexuelle, men hatar homosexualiteten, och därigenom har de en ursäkt att driva de mest horribla hatkampanjer och förespråka diskriminering och inskränkningar av rättigheter. För de kämpar ju bara mot synden, av kärlek för syndaren.

Yeah, right.

Här berättar Livets Ord-avhopparen Per Kornvall om hur man såg på sexualitet/homosexualitet i församlingen.

På Ulf Ekmans blogg kan man också läsa om hur det här med andligt inflytande fungerar, där han också uttrycker en något ovanligt teori kring varför så många svenskar har alkoholproblem:
"Vi hade ett fräscht besök av Daniel Viklund på Livets Ord. Se här. I sin predikan kom han in på andliga rötter till alkoholproblemen i Sverige. Inte minst genom Asadyrkan i forntiden och våra förfäders mjöddrickande och orgier. För att få bukt med dagens supande måste vi komma åt de andliga rötterna och göra upp där."