Som förväntat väckte det en hel del debatt och även sympatisörer har diskuterat om detta är en bra kampanj eller inte. Själv kan jag känna mig lite ambivalent, av pragmatiska skäl. Det finns en fara att backlashen blir större än den positiva effekten. Orsaken till detta är att man aldrig ska underskatta martyrfaktorn. Att Sverige är världens näst mest sekulariserade land kan göra att det felaktigt uppfattas som om man mobbar en minoritet som det är "synd om".
Samtidigt tycker jag att det är viktigt att få folk att fundera kring ämnet religion och tro, kanske speciellt just i Sverige eftersom de sekulariserade svenskarna, jämfört med de flesta andra länder, inte själva upplevt problemen med religion i nog hög grad för att reagera. Jag tror att just att Sverige är ett (jämförelsevis) mycket sekulariserat land gör att folk har svårt att fatta Humanisternas poäng. I många svenskars ögon är religion (läs: kristendom) något gulligt och mysigt som associeras till fina byggnader, empatiska präster, vackra julmässor etc. Religionen ses som harmlös så länge det inte gäller skumma frikyrkor eller, God forbid, andra läskiga religioner som t ex islam. För lika varma myspyskänslor som Svenska kyrkan kan väcka, lika intensiva negativa känslor väcks när någon vill bygga en moské. Kristendomen verkar associeras till en Alla vi barn i Bullerbyn-svenskhet jämte smultron, kanelbullar och Allsång på Skansen. Och moskéer och smultron går inte ihop i Svenskens världsbild.
Det som jag tycker saknas i både den nationella och internationella opinionsbildningen mot religion är gångbara alternativ till de psykologiska behov som religionen fyller. Hur ska vi förmedla att de faktiskt vinner bra saker, inte bara förlorar sådant som upplevs som positivt? Jag tycker faktiskt att den brittiska kampanjen var snäppet bättre i detta avseende: “There’s probably no God, now stop worrying and enjoy your life.” För just detta är ju en viktig vinst med ateism - att faktiskt vara fri från Guds hårda regelverk och kunna leva här och nu, inte med fokus på förmodade konsekvenser i livet efter döden. Men det behövs mer sekulära svar på behoven av gemenskap, tröst, känsla av mening etc. Att peka på det orimliga i religionens påstående är enkelt. Att kunna erbjuda tilltalande alternativ för gemene man tror jag dock är en svårare utmaning.
Ta Humanisternas test "Hur religiös är du?" här.
För övrigt kan jag kort påpeka att ateismen inte är en "tro"! Varför detta är fallet förklaras bra i ett inlägg av Peter Dahlgren: "Att ateism är en tro är detsamma som att inte samla frimärken är en hobby och att arbetslöshet är ett yrke."
Artiklar:
Christer Sturmark: "Ateismen ingen religiös tro" (DN)
”Därför är det viktigt med ett sekulärt samhälle” (DN)
Göran Rosenberg: "Är Humanisternas tro värd en mångmiljonkampanj?" (DN)
Humanisterna: Han finns nog inte (SVD)
Håll dig på bönemattan! (Aftonbladet)
Kul idé ohederligt genomförd. (Dagen)
Andra som bloggar om ämnet:
Kampanj: Gud finns nog inte. (Orsakverkan)
Gud finns nog inte, men åsikter vinns det gott om. (Vem i helvete?!)
Om ateismdebatten och digitalt meningsutbyte (Antigayretorik)
Göran Rosenbers intellekutella haveri. (Christer Sturmark)
Humanisternas kampanj behövs (Fredrik Segerfeldt)
Symboliken i humanisternas kampanj djupare än vi tror (Bengt Malmgren)
Ateismen är också en tro (Sandra Ljung)
Dags att sluta behandla religionen med silkesvantar (Anders Martinsson)
Jodå, att vara ateist är också att tro - på människan (Mats Dagerlind)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar