I dagens Aftonbladet intervjuas 19-årige Johan Wirlöf som tog ett kort på "Jesus" som uppenbarade sig i skuggorna av några fransar. Johan verkar inte direkt särskilt religiös men tillägger, med oklar grad av allvar: "Jag fotade först med mobilkameran och sedan med digitalkameran. Efter fyra dagar blev bildskärmen helt vit och sedan gick datorn, som jag lagt in bilden på, också sönder. Sedan läste jag att samma sak hade hänt för han som tog en bild på en potatis med Jesus ansikte för några dagar sedan." Det här är ju däremot inte direkt en unik "upptäckt". Sedan jungfru Maria-toasten har folk sett religiösa figurer i allt från KitKats till golvplattor.Pareidoli är en benämning på när man tolkar in en speciell mening eller ett budskap i vaga och godtyckliga stimuli. Ofta är det just ansikten människor ser och vissa, t ex Carl Sagan, har ansett att pareidoli är ett uttryck för en evolutionär vinst vid ansiktsigenkänning. Men det är inte bara bilder som fenomenet gäller. I sammanhanget kan man ju inte heller glömma t ex Ansiktsburk:
Eller påstådd backmasking, där det mest kända exemplet är baklängesversionen av Stairway to Heaven.
Rent generellt är det en uttalad tendens hos människan i stort att söka efter mönster och samband i tillvaron. Vi använder oss av gamla erfarenheter och våra olika preferenser för att göra dessa tolkningar och söker lätt efter bekräftelser för det vi redan tror oss veta om världen (aka confirmation bias).
Så om vi tittar närmare på skuggbilden - Jesus? Eller Frank Zappa?

Steve Novella tar på sin blogg upp en studie som pekar på att pareidoli kan vara ett uttryck för ett behov av att känna kontroll och att situationer med låg känsla av kontroll innebär att man har lättare för att se samband mellan olika slumpmässiga händelser. Han skriver här också bra om vidskepelse:
"Superstitions have their roots in pattern recognition. A baseball pitcher might notice, for example, that he pitched better than average on a day when he forgot to change his underwear. That’s a pattern. So he doesn’t change his underwear for the next game and also pitches well - the pattern is confirmed. He now is convinced of the fabulous powers of his magical dirty underwear, and he dare not change them lest his pitching suffer. Of course, the magic does not always work, and lucky underwear can go sour and become cursed underwear without notice. This is superstitious thinking - inventing magical rules ad hoc to impose a pattern and explanation on unpredictable events. It is a desperate grasp for control over the uncontrollable."
Också bland annat Phil Plait med bloggen Bad Astronomy, Pekka på Orsakverkan, Medvetenskap och Neuroanthropology skriver om ämnet. Richard Wiseman tar upp ett bra exempel på fenomenet:

Scary gubbe? Nja, titta noggrannare så ser du barnet i vita kläder och neddragen mössa som sitter i mannens knä.



0 kommentarer:
Skicka en kommentar