Ett nytt kulturellt paradigmskifte?

Härom dagen såg jag utställningen Uncharted: User Frames in Media Art på universitetet Santral Istanbul. Utställningens tema var just interaktion med publiken och att konsten skapas i mötet mellan verket och betraktaren. De flesta installationerna hade elektroniska inslag och flera var på olika sätt kopplade till Internet. Bland annat skapades i ett verk ett intrikat linjespel när man tände en tändsticka, i ett annat visades en ström av bilder, nyheter och musik på tre jätteskärmar relaterat till de sökord man skrev in och i ett verk förändrade man vilken typ av musik som spelades genom att flytta olika brickor på ett bräde. Konstnären är, enligt en av texterna i utställningen, inte längre nödvändigtvis ett ensamt geni som arbetar på sin kammare utan någon som skapar i samspel med andra.

För min del illustrerade utställningen en viktig princip i de integitets- och upphovsrättsfrågor som diskuterats så hett de senaste åren. Tidigare var konst, nyheter, kultur och andra viktig information (i avsaknad av bättre ord) något som skapades åt publiken av olika expertinstanser. Vi läste tidningar som journalister skrivit, vi lyssnade på radio som producerades av radiostationer, vi var passiva konsumenter av film och TV etc. Men i den värld som nu utkristalliserar sig är publiken en del av informationsbearbetningen/-spridningen. Vi läser inte bara det journalister skriver, vi tar reda på egna fakta och bloggar om det samt kommenterar på varandras bloggar. Vi lyssnar inte bara på radio utan gör podcasts och slänger ihop individuella spelistor på LastFm, Spotify etc. Och när vi hör musik vi gillar skickar vi iväg en låt eller två över MSN till våra kompisar. Roliga, alarmerande eller tankeväckande inslag på TV, radio eller andra media läggs snabbt upp på Youtube, gärna med kommentarer eller en schysst remix, och diskuteras till leda av andra användare. Politikens arena har också till stor del flyttat från Almedalen, ledarsidor och SVTs debattprogram till nätet.

Vi som tillhör de yngre generationerna har ofta en ganska stor del av våra liv på Internet. Med undantag för en del WoW-spelare har dock farhågorna om att människor kommer att byta ut social interaktion mot isolering vid dataskärmen kommit på skam. I stället har Internet framför allt visat sig bli ett forum för interaktion och samvaro där vi delar med oss av olika typer av information. Även om jag håller med om att musiker, filmbolag och andra som skapar eller producerar viktiga tjänster ska få betalt, möjligtvis genom någon form av internetskatt eller någon annat generell lösning, så anser jag inte att det, som idag, bör ske genom upphovsrätt. Det ska naturligtvis vara förbjudet att påstå att det någon annan gjort har skapats av en själv och ingen ska kunna tjäna pengar på någon annans verk. I övrigt anser jag dock att man inte ska "äga" ett verk som proffessionella själv lagt ut i den offentliga sfären. Detta pga att
1) Jag anser att detta hämmar den positiva interagerande kultur som skapats på nätet.
2) Det försvårar debattinlägg eftersom det man vill kommentera ofta ägs av den man kritiserar. Ett exempel på detta är hur Ben Goldacre på bloggen Bad Medicine hotades med lagliga åtgärder när han, som grund för en bloggkommentar, lade ut ett klipp från ett radioprogram där man, helt och hållet utan vetenskapligt stöd, hetsade mot vacciner.

Den nya interneteran kan visa sig vara ett fantastiskt kulturellt paradigmskifte eller krossas i sin linda av ett storebrorsamhälle med allt för stort kontrollbehov.

För övrigt har Staffan Heimersson skrivit ett bra inlägg om internet, personlig integritet och frihet på nätet och Ben Goldacre ifrågasätter tveksamma siffror kring nedladdningens kostnader.

Andra som bloggar om ämnet: Annarkia, Farmor Gun, Ord av Jerry, Cockswain, Opassande m fl.