Oprah, Jenny McCarthy och kognitiv dissonans.

Om någon av er känt en great disturbance in the force de senaste dagarna så beror det på att flumdrottningen Oprah, som promotar kvasivetenskap till miljoner hemmafruar varje vecka, har anställt vaccinmotståndaren Jenny McCarthy på ett flerårigt kontrakt. Hon kommer att få en talk show och har redan börjat blogga på Oprahs site.

Det obehagliga i kråksången, förutom den uppenbara potential för spridandet av ovetenskapligt trams som detta medför, är att Jenny McCarthy har blivit en stjärna genom att utnyttja sin sons autism och genom att sprida hälsofarliga råd som skövlar liv. Den enda orsaken till att jag visste vem hon var innan detta var att hon hade en liten roll i den obskyra filmen Baseketball som är en av mina favoritkomedier. Hennes kändisskap har ökat ju mer hon hetsar mot vetenskap och medicinskt kunnande. Nu har hon nått dithän att hon blivit dubbad till kronprinsessa av självaste Oprah. Föreställningarna om att vaccin orsakar autism är numera själva kärnan av hennes karriär. En bieffekt av detta är att det nu är svårt att vända om och säga "jag hade fel". Det är inte bara äran som står på spel, utan också pengar och jobb. Och för att återkoppla till mitt tidigare inlägg föreligger risk för allt större kognitiv dissonans om hon lyssnar på kritikerna.

Kognitiv dissonans är när man har två motstridiga föreställningar, något som tenderar att väcka obehag - framför allt när det innebär ett frågasättande av centrala delar av självbilden. För att lindra obehaget hittar man olika sätt att rättfärdiga sina handlingar och jämka sina föreställningar. Ett exempel på detta är en klassisk studie av Festinger och Carlsmith. Försökspersonerna, som fick antingen en eller tjugo dollar i betalning, fick göra en långtråkig och utdragen uppgift och efter detta ombads de att övertala en annan person att delta. De som bara fick en dollar skattade sedan uppgiften mer positivt än de som fick tjugo dollar, något som tolkas som att de som fick bättre betalt kunde rättfärdiga sitt deltagande och sina påståenden om den "intressanta" uppgiften med att de fick pengar medan den andra gruppen behövde rättfärdiga sina handlingar på annat sätt. Alternativet är att acceptera att man är dum nog att spendera tid göra en urtråkig uppgift och dessutom lura andra av i stort sett ingen orsak och för obefintlig ersättning. Med tanke på att även en sådant odramatisk kognitiv dissonans orsakar obehag är det inte så konstigt att övertygelser man kämpat mycket för och som är centrala för ens identitet och världsbild lätt rättfärdigas på olika sätt.

Att Jenny McCarthy håller fast vid motbevisade påståenden är inte så konstigt. Alternativet innebär att konfronteras med de allvarliga konsekvenser som hennes handlande bidragit till. I stället för att vara en sanningssägande hjälte skulle hon i stället vara någon spridit föreställningar som har orsakat sjukdom och dödsfall.

Via Orsakverkan.