onsdagen den 13:e maj 2009

För lite sol orsakar autism?

Solande är ett ämne som har orsakat en del debatt den senaste tiden. I gårdagens DN varnar tre forskare från strålskyddsinstitutet för att ovetenskapliga råd från andra forskare kan bidra till ökat solande och fler fall av hudcancer. Vilka råd de syftar på framgår inte i artikeln, men bland annat har vissa kopplat ökat solande till minskad risk för blodpropp men även till autism.

I en debattartikel från 2008 i DN för psykiaterna Susanne Bejerot och Mats Humble fram en teori om att vitamin D-brist, relaterat till för lite sol, orsakar eller bidrar till autism. De uppger att förekomsten av autism har ökat kraftigt de senaste åren, något som kopplas till cancerlarm, och att mörkhyade personer oftare får barn med autism än de med helsvensk familjebakgrund. De drar slutsatsen att miljöfaktorer är orsaken och kopplar detta till solen. Deras huvudsakliga argument är att "Mörkhyade människor är mer drabbade, eftersom det krävs mer solljus för att D-vitaminet ska bildas i huden. Skillnaderna i sol mellan Sverige och Somalia kan mycket väl vara orsaken till att autism bland somaliska barn har blivit så mycket vanligare i Sverige än i det gamla hemlandet." De för också fram sin tes i en artikel i Tidskrift for Den Norske legeforening (på svenska). När jag gjorde en snabb sökning på PubMed får man däremot endast två träffar som tar upp samma ämne, båda (1) (2) av forskaren John Cannell som använder sig av liknande argumentation. Han nämner bland annat att allvarlig vitamin d-brist orsakar störd utveckling av djurfosters hjärnor och att barn med sjukdomar relaterade till vitamin D-brist uppvisar autismliknande symtom. En studie han tar upp har också funnit ett samband mellan fet fisk och autism, något som han tillskriver vitamin D.

Detta är en intressant hypotes som man bör fortsätta att forska kring. De nöjer sig dock inte med att konstatera detta utan sammanfattar självsäkert att "undvikandet av solljus har blivit en hälsorisk". De fortsätter med att konstatera att fortsatt forskning kommer att ta för lång tid och att rekommendationerna om vitamin D och solande bör ändras snarast. Cannell gör också det, för mig, förbluffande påståendet att "vitamin D deficiency is implicated in most of the diseases of civilization" och även han rekommenderar mer sol och vitamintillskott. Jag tycker att det, i det nuvarande forskningsläget som huvudsakligen bygger på ganska vaga samband i några enstaka studier, är en mycket dålig idé att föreslå förändringar i de nationella hälsorekommendationerna. Speciellt med tanke på att huvuddelen av forskarna, samt de ansvariga statliga myndigheterna, anser att råden kan leda till ökad förekomst av hudcancer. Att det förkommer så mycket kvasivetenskap i just ämnet autism är ännu en god orsak att vara försiktig. Artikelförfattarna tycker dock att: "I dag kan vi inte utesluta att D-vitaminbrist är en starkt bidragande orsak till den så kallade autismepidemin" Nej, men det är den som kommer med en ny idé som har bevisbördan. Och för att börja ändra centrala hälsoråd krävs mer än en handfull studier med fokus på hypoteser.

Mer om detta på bloggen The Island of Doubt.

4 kommentarer:

Anonym sa...

forskningen kopplat till D vitamin får vi nog räkna med att det offentliga finansierar, då industrin kan inte tjäna pengar på D vitamin

dock kan varje person göra ett mer informerat val genom att läsa på
http://www.grassrootshealth.net
http://www.vitamindcouncil.org

Pekka S sa...

Anonym: Kosttillskott är en miljardindustri som mycket väl skulle kunna bekosta sådana studier.

Vi även poängtera att det inte ens är fastställt att det finns en "autismepidemi".

Technicolor sa...

Anonym: Tack, jag ska kolla upp sidorna, som dock vid första anblicken (av naturliga orsaker) verkar väldigt pr-vinklade.

Technicolor sa...

Orsakverkan: Det har ju under de senaste åren blivit allt mer fokus på utredning av neuropsykiatriska frågeställningar och man har allt mer uppmärksammat aspergerdiagnosen, inte bara den (vanligtvis) svårare formen autism. Kunskapen inom psykiatrin om dessa tillstånd har ökat kraftigt och det har uppstått gigantiska köer för utredning som ofta ligger på minst ett par år. Mitt landsting har under det senaste året hållit med ett omfattande utbildningsprojekt för att öka kunskapen och utredningskompetensen för neuropsykiatriska tillstånd, något som är ett uttryck för ett ökande intresse som genomsyrar alla instanser som kommer i kontakt med dessa patienter. Att antalet diagnosticerade autismspektrumpatienter ökat är knappast särskilt konstigt. Frågan är hur man i detta läge skiljer ökad diagnosticering från en faktisk ökning av tillståndet. Själv känner jag mig inte alls övertygad om att en sådan utveckling sker men har inte satt mig in i just den epidemologiska biten särskilt mycket.

 
Copyright © Technicolor