För lite sol orsakar autism?

Solande är ett ämne som har orsakat en del debatt den senaste tiden. I gårdagens DN varnar tre forskare från strålskyddsinstitutet för att ovetenskapliga råd från andra forskare kan bidra till ökat solande och fler fall av hudcancer. Vilka råd de syftar på framgår inte i artikeln, men bland annat har vissa kopplat ökat solande till minskad risk för blodpropp men även till autism.

I en debattartikel från 2008 i DN för psykiaterna Susanne Bejerot och Mats Humble fram en teori om att vitamin D-brist, relaterat till för lite sol, orsakar eller bidrar till autism. De uppger att förekomsten av autism har ökat kraftigt de senaste åren, något som kopplas till cancerlarm, och att mörkhyade personer oftare får barn med autism än de med helsvensk familjebakgrund. De drar slutsatsen att miljöfaktorer är orsaken och kopplar detta till solen. Deras huvudsakliga argument är att "Mörkhyade människor är mer drabbade, eftersom det krävs mer solljus för att D-vitaminet ska bildas i huden. Skillnaderna i sol mellan Sverige och Somalia kan mycket väl vara orsaken till att autism bland somaliska barn har blivit så mycket vanligare i Sverige än i det gamla hemlandet." De för också fram sin tes i en artikel i Tidskrift for Den Norske legeforening (på svenska). När jag gjorde en snabb sökning på PubMed får man däremot endast två träffar som tar upp samma ämne, båda (1) (2) av forskaren John Cannell som använder sig av liknande argumentation. Han nämner bland annat att allvarlig vitamin d-brist orsakar störd utveckling av djurfosters hjärnor och att barn med sjukdomar relaterade till vitamin D-brist uppvisar autismliknande symtom. En studie han tar upp har också funnit ett samband mellan fet fisk och autism, något som han tillskriver vitamin D.

Detta är en intressant hypotes som man bör fortsätta att forska kring. De nöjer sig dock inte med att konstatera detta utan sammanfattar självsäkert att "undvikandet av solljus har blivit en hälsorisk". De fortsätter med att konstatera att fortsatt forskning kommer att ta för lång tid och att rekommendationerna om vitamin D och solande bör ändras snarast. Cannell gör också det, för mig, förbluffande påståendet att "vitamin D deficiency is implicated in most of the diseases of civilization" och även han rekommenderar mer sol och vitamintillskott. Jag tycker att det, i det nuvarande forskningsläget som huvudsakligen bygger på ganska vaga samband i några enstaka studier, är en mycket dålig idé att föreslå förändringar i de nationella hälsorekommendationerna. Speciellt med tanke på att huvuddelen av forskarna, samt de ansvariga statliga myndigheterna, anser att råden kan leda till ökad förekomst av hudcancer. Att det förkommer så mycket kvasivetenskap i just ämnet autism är ännu en god orsak att vara försiktig. Artikelförfattarna tycker dock att: "I dag kan vi inte utesluta att D-vitaminbrist är en starkt bidragande orsak till den så kallade autismepidemin" Nej, men det är den som kommer med en ny idé som har bevisbördan. Och för att börja ändra centrala hälsoråd krävs mer än en handfull studier med fokus på hypoteser.

Mer om detta på bloggen The Island of Doubt.