Vetenskapslänkar #3 - Kognitiv dissonans X3.

Kognitiv dissonans och psykos.
Shitij Kapur sammanfattar i en review hur man kan se på psykos som ett tillstånd där en för hög dopaminnivå bidrar till att uppfattningen av betydelse hos vardagliga fenomen störs. Saker som inte egentligen är viktiga tilldelas stor betydelse, t ex ljud från lägenheten ovanför. Detta leder till att världen uppfattas som främmande och avvikande, och vanföreställningar uppstår sedan som ett sätt att försöka förstå det de upplever, t ex i form av tankar kring att grannarna medvetet stör för att de representerar en hemlig organisation som vill driva personen till vansinne. Kapurs teori är att detta är orsaken till att psykosen ofta läker ut långsamt trots att antipsykotisk medicin påverkar dopaminnivåerna snabbt - att det snarare handlar om en psykologisk process där man på nytt omtolkar världen efter att man åter börjat uppleva tillvaron på ett mindre avvikande sätt.

Kognitiv dissonans och homo-/bisexuell identitet.
Ett annat område där kognitiv dissonans spelar roll är homo- och bisexualitet, något som bland annat berörs i en färsk artikel av fem jamaicanska forskare. De har studerat karibianska män, boende i London, som har sex med män. Intervjupersonerna har svårigheter att uppnå en trygg och sammanhållen identitet utan de präglas av olösliga konflikter mellan sina känslor och de kulturellt präglade föreställningarna om homosexualitet som något oönskat. Vissa använder sig av heterosexuella eller homokritiska beteenden och/eller tankemönster. Religion beskrivs som en bidragande faktor för identitetskonflikterna hos dessa män. Homo- och bisexuella ungdomars (dåliga) psykiska hälsa har studerats i två utmärkta studier (1) (2) av psykologen Hans Hanner. Bland annat citerar han Vivienne C. Cass, som i sin modell beskriver komma-ut-processen som driven av kognitiv dissonans mellan självuppfattningen och samhällets värderingar. Men vad händer när man inte kan hitta en lösning på den kognitiva dissonansen? Hanner fann, inte oväntat, att kränkningar, homofobi och avståndstagande från släkt och vänner bidrog till ett försämrat mående. Dock påpekar han också att gruppen som angav alternativet ”jag är osäker på min sexuella läggning” utmärkte sig med större grad av psykisk ohälsa. I denna studie av Halpin och Allen beskrivs att det psykiska hälsotillståndet initialt under komma-ut-processen är gott, sänks under pågående identitetsprocess och slutligen höjs igen när personerna uppnått en stabil homo- eller bisexuell identitet. Olöst kognitiv dissonans på olika plan verkar alltså vara en bidragande faktor för de förhöjda ohälsotalen för de individer som inte uppfattar sig som (enbart) heterosexuella. Därför är det särskilt olyckligt att just den högre förekomsten av psykisk ohälsa hos HBT-personer är ett vanligt slagträ för konservativa grupper i syfte att framställa homo- och bisexualitet som något som bör motverkas. Att göra människor negativt inställda till sin sexuella identitet och uppmuntra dem att försöka komma ifrån sin dragning till personer av samma kön har ju dock tvärtom ofta(s)t visat sig orsaka ökat lidande pga tilltagande kognitiv dissonans. Läs gärna berättelserna, på sajten Beyond Exgay, av de som förgäves försökt bli heterosexuella. Bland annat berättar Eric Leocadio:

"To say that I wanted to be straight is an understatement. I knew that I was gay since I was 9 years old. Even at that early age, I knew how socially unacceptable it was for me to like other boys my age. It was never anything I had to figure out. I simply knew that I was gay and no one could know.

By the time I reached my freshman year in high school, I tried to kill myself. I was a teenager and the message that I received for so many years by my friends, my family, my classmates and myself, was that I was not acceptable because I was gay. I looked in the mirror and I hated that guy. So I wanted to die.

I was tired of feeling rejected. I was tired of feeling different. I was tired of feeling like no one really knew who I was because there was a part of me that had to stay a secret. The closet is a lonely place."

Läs resten av hans berättelse här.

Kognitiv dissonans och religion.
Orsakverkan tar i sitt senaste Skeptips-inlägg upp ämnet kognitiv dissonans och religion. Han nämner där hur Marcus Birro i en artikel i Dagen berättar hur hans tro stärktes efter hans barn dog och Gud verkade frånvarande. Pekka drar paralleller till hur sektmedlemmars tro kan stärkas vid misslyckade profetior som ett försök att lindra den kognitiva dissonans som uppstår.