Jag skrev följande i en kommentar på Tankebrott och eftersom det i stora delar täcker det jag tänkte skriva ett inlägg om lägger jag in texten här:Är inte hela bönekonceptet rätt suspekt egentligen? Om man enträget ber för att något speciellt ska inträffa - innebär det att man förväntar sig att flest böner vinner? Varför ska man annars be vid upprepade tillfällen eller uppmana hela församlingar att be för något speciellt? Och hur blir det då när t ex supporters till två olika lag som spelar mot varandra ber för att deras respektive lag ska vinna, vilket man ju hör talas om ibland? Loggar det vinnande lagets fans fler bönetimmar? Och i så fall är det väl inte tränarens fel om man förlorar?
Är inte Gud allvetande och redan vet vad man önskar? Har han bara dåligt närminne eller vill han att man ska ha tråkigt som “betalning”? Och för övrigt tycker jag att hela poängen med att Guds vilja är det rätta faller i och med bönekonceptet. Om man kan få honom att ändra sig är han väl knappast allvetande och omnipotent? Och om hans vilja är lag - vad är då poängen med att be eftersom han ändå kommer att gå efter den “ultimata” lösningen som han, genom sin übervishet, kommit fram till?
Ett exempel på märklig bönelogik är den tunisiske pilot som avbröt nödrutinerna för att be, vilket bidrog till 16 människors död, något som han nu har dömts till tio års fängelse för (update: se kommentarerna till detta inlägg). Ett annat är böner för att hitta de rätta glasögonbågarna. Är Gud som de där siamesiska optikertvillingarna i Synsamreklamen?
4 kommentarer:
Ohoj,
Apråpå den tunisiske piloten så kan jag rekommendera en titt på denna postnings Nästan Tankebrott och de första kommentarerna.
Bilden av en koranrabblande jihadist får sig en rejäl törn...
Det är ju inte bara böner som ter sig onödiga:
- Om jag är en elakt typ som gör en massa dumheter så är även det en del av guds stora plan, så varför be om förlåtelse?
- Varför är kristna inte glada när en annan trogen kristen dör? Begravningar borde ju vara glada tillställningar för att fira den dödes resa till himmelen.
Sedan det här med böner:
Är inte det bara ett stort och omfattande ifrågasättande av guds stora plan?
Kan klart och tydligt se Gud framför mig:
- MEN SLUTA TJATA! JAG VET VAD JAG HÅLLER PÅ MED.
CJ: Det är det här som är problemet med att blogga om saker utanför ens ämnesområde - man är själv inte allför kompetent att göra en egen bedömning. Jag tyckte att det lät lite skumt, så jag kollade upp källor jag litade på innan jag länkade och allt verkade stämma. Men tolkningen av vad som hände är nog inte helt skriven i sten.
Så här i efterhand verkar den "idiotiska vinkling" som jornaliserna haft kanske inte varit så långt från domstolens bedömning. Jag har förgäves försökt hitta någon mer utförlig beskrivning av domstolens uttalande men det verkar finnas en konsensus i att piloten dömdes för att han av rätten bedömdes inte ha genomfört nödrutinerna korrekt. Frågan blir då om domstolen gjort en korrekt bedömning, vilket enligt haverirapportens slutsatser kan ifrågasättas. Samtidigt blir man ju sällan fälld i en domstol helt utan grunder. Själv saknar jag fördjupade kunskaper om flygplan så det är svårt för mig att uttala mig, men jag får en hel del funderingar.
Den bloggare som länkas till i kommentarerna tycker att inspelningen inte ger bilden av en panikslagen bedjare. Det är sant att han inte spenderar tio minuter på att passivt ropa på Gud eller blir hysterisk. Att bönerna "består av knappt hörbara viskningar" tycker jag dock inte är relevant i sammanhanget. Den viktigaste informationen från svarta lådan är nog däremot inte ljudinspelningarna i sig utan registreringen av tekniska parametrar för att förstå vad som hände, vad de gjorde och hur detta sammanföll med inspelningarna från cockpit. Tyvärr är ju sanningen sällan helt binär. Det är varken så att han var en fullständig idiot eller gjorde ett perfekt jobb. Var i gråzonen däremellan som man lägger bedömningen är nog ganska subjektivt. Detsamma gäller hur man ser på hans bedjande och i vilken utsträckning detta påverkade hans arbete. Om han släppte kontrollerna och bad spelar det ju ingen roll om han viskade, men det är nog troligt att det snarare var ett uttryck för ett stresstillstånd snarare än att han valde bön framför att landa planet. Det kan i sammanhanget nämnas att pilotens adokvat kände sig manad att komma med följande kommentar: "Faced with danger, he evoked his God just like anyone of us would do."
En av huvudpoängerna med länkningen var dock också att ifrågasätta vad syftet egentligen är med att be i en sådan situation. Vet inte Gud redan att ett plan håller på att krascha? I katastrofer brukar man ju ofta entusiastiskt tacka Gud för de överlevande medan man bortser från vad detta innebär för de döda eller säger säger något vagt om Guds outgrundliga planer. Vad kan vi dra för slutsatser av händelseförloppet? Var det Guds plan att det skulle krascha, och i så fall - varför be? Eller hann piloten och eventuella bedjande passagerare inte fylla "cut-off" för bönesvar i tid? Men det är ju så klart... wait for it... ett uttryck för Guds outgrundliga planer.
Erik Hedblom: Din sista kommentar är rätt klockren! Om jag var Gud skulle jag vara jävligt less på alla backseat drivers - har man en gudomlig plan så har man. Dessutom kommer folk och tjatar om skitsaker som att få hjälp med att välja glasögonbågar. Det är nästan så att man förstår varför han skickade syndafloden - han hade väl haft en dålig dag och fick nog av gnällspikarna han tampades hela tiden. Lite som Falling Down.
Skicka en kommentar