Malin Wollin kommenterar i sin kolumn denna artikel som tar upp en studie som uppges visa på att ensamstående mammor som har barnen på deltid är mindre stressade än de som bor tillsammans med partner och barn. Hon säger:"Jag vill gråta. ”Uppskatta frihet”? Visst är det skönt när barnen har somnat och man får sitta en stund i soffan. Men en vecka? Det var ju för bövelen därför jag ville ha barn, för att vara tillsammans med människor jag älskar. Inte sitta ensam i en hyretta och sakna barnen halva livet så att jag kan uppskatta dem när det är mammavecka."Nu har jag tyvärr inte läst artikeln eftersom Aftonbladet i vanlig ordning inte anger referensen men det verkar som att Wollin drar rätt långtgående slutsatser. Det är ju knappast så att forskaren uppmanar till skilsmässor och separationer i stressreglerande syfte ("Jag säger inte att den här gruppen är lyckligare än andra, bara att det sänker tidspressen att bara ha hand om barnen varannan vecka.") och, förutom en handfull queerfeministiska genusvetare, skulle nog mycket få kvinnor gå igenom en det lidande och den livsomställning, både för dem och barnen, som en separation innebär bara för att få lugn och ro. Detta verkar vara Wollins utgångspunkt i krönikan - att hon tycker att det är bättre att hålla ihop än att separera, som om det är något man väljer om man ser en annan utväg.
Tyvärr verkar kunskapen att det inte alltid går att hålla ihop, och att varken föräldrar och barn mår bra av att man håller ihop trots att man inte längre älskar varandra eller klarar av att leva tillsammans, fortfarande lyftas fram då och då som en provocerande åsikt. Naturligtvis säger jag inte att man ska strunta i att kämpa för relationen eller försöka hitta andra lösningar men att, som Wollin verkar tycka, påstå att separation är något man väljer för att det är bekvämt att vara ensamstående är en helt annan femma. Att kunna hitta en "silver lining" i den nyorientering som en avbruten relation borde väl bara vara positivt, men uppenbarligen upplevs det som ett hot mot kärnfamiljen att skilda föräldrar inte bara lider.
Andra som kommenterat krönikan: Min blogg och jag, Jenny, Galaxer i mina målarbraxer, Skriet från kärnfamiljen och Sonja och stormen.
Update: Bloggportalen verkar inte indexera mitt inlägg trots manuell ping. Nån annan som har samma problem?
0 kommentarer:
Skicka en kommentar