"Att belysa och testa idén om att psykosen är en sorts lögn".

På bloggen Salvan kommenterar en av läkarna från Länsakuten incidenten med konststudenten Anna Odell. Här framkommer det att Odell, efter avslöjandet, presenterade en 15-sidig skrift vid namn "Att rekonstruera en psykos" där hon bland annat sammanfattar sitt projekt som följer:

"RESUMÉ

Min avsikt med projektet är att öppna slutna rum och belysa hur olika och slumpmässigt bemötandet inom psykvården kan vara. Att belysa och testa iden om att psykosen är en sorts lögn, som polisen uttryckte det, genom att rekonstruera en psykos. Jag använder och ifrågasätter de reaktioner den planerade psykosrekonstruktionen väcker hos olika myndigheters yrkesutövare genom att sätta deras olika påståenden mot varandra. Jag driver olika frågeställningar framåt genom att att låta dem jag intervjuar ta ställning till varandras påståenden. Min metod är också att, beroende av vad dom jag intervjuar säger, låta det påverka vilka andra jag kommer välja att intervjua. I projektet vill jag belysa hur offerrollen påverkas av dom olika sammanhang som jag frammanar. Ju mer jag undersöker och tränger in i vad offerrollen innebär desto tydligare blir det hur komplex frågan är. Min slutsats blir att varje svar väcker nya frågor.

Konstfack, Anna Odell, 2008"

Några kommentarer:
1) Slutna rum? Ja, vi har ju något som heter sekretess.
2) "Hur olika och slumpmässigt bemötandet inom psykvården kan vara." Hon verkar inte direkt ha något intresse av att vara nyanserad och någorlunda objektiv utan är ute efter att hitta sådant som bekräftar hennes hypotes. Vad händer om personalen visade sig vara vara vettig och vården genomtänkt?
3) "Att belysa och testa iden om att psykosen är en sorts lögn, som polisen uttryckte det, genom att rekonstruera en psykos." Det här är så dumt att jag inte ens orkar kommentera det, förutom genom att påpeka att dessa påståenden är oerhört kränkande gentemot alla som någon gång insjuknat i en psykos.
4) "Jag använder och ifrågasätter de reaktioner den planerade psykosrekonstruktionen väcker hos olika myndigheters yrkesutövare genom att sätta deras olika påståenden mot varandra." Hur myndigheter reagerar på en låtsaspsykos säger knappast särskilt mycket om bemötandet inom psykvården, vilket hon uppger är sitt mål.
5) "Ju mer jag undersöker och tränger in i vad offerrollen innebär desto tydligare blir det hur komplex frågan är." Vad menar hon egentligen med offer? Framför allt reagerar jag dock på att hon påstår att hon sätter sig i patienternas situation. Att tro att man ens på långa vägar kan sätta sig in i hur det känns att vara patient genom att låtsas vara psykotisk är inte bara dumt och naivt, det är också nedlåtande mot alla som någonsin varit i den situationen. Om hon vill ha insikt i hur man blir bemött och hur det känns att behöva akutpsykiatrisk vård finns det säkerligen många som är villiga att berätta om sina egna erfarenheter. Men det drar väl inte fullt lika många till vernissaget som braskande rubriker, kan man tro.

En nyanserad dialog kring psykiatrin grudar sig, enligt min åsikt, i med forskning, utvecklingsarbete och samarbete med patienterna. Inte pretantiöst sensationssökande.

Via Psykbryt.