Spik i foten!?

Jag har länge haft rätt svårt för Linda Skugge. Hon uttalar massvis med åsikter om hur andra människor bör leva och har nån slags veta hut-mentalitet som bara överträffas av Magdalena Ribbing och tanter i obskyra brittiska dokusåpor. Dessutom slutade hon blogga (tillfälligt) 2007 efter att ha blivit chockad, chockad I tell you, av att folk blev upprörda att hon regelbundet dumförklarade stora grupper av människor. Buhu.

Nu har hon startat en av de fånigaste kändisbråken på länge genom att helt sonika bestämma att Ebba von Sydow inte har rätt att vara stressad. För hon har ju inte barn gubevars och då vet man inte hur det är att vara stressad på riktigt. Av viktiga saker (läs: barn). Skugge skriver att: "Jag låg där och ammade hela nätterna, övriga barn låg bredvid mig i en våningssäng. Vad gjorde du då, Ebba? Drack lite skumpa på Stureplan och kände dig stressad över att du inte kunde säga 'nej' till alla jobb?" och "Kan inte alla unga brudar bara skaffa barn och börja leva ett liv som finns på riktigt?, "Nu när jag ser tillbaka på mig själv som ung och barnlös och minns alla tankar som jag då så självupptaget hade så önskar jag att nån kunde ha slagit mig på käften." och "Vill ni ha ett tips på hur ni slipper att cykla från jobbet med gråten i halsen för att ni kände er usla på ett möte. Jo, sluta leva ert låtsasliv på Stureplan och skaffa er ett riktigt liv med barn.".

Skugge är här ärligare än folk brukar vara och uttrycker det som bara brukar antydas mellan raderna - att barnlösa är mindre "vuxna", att deras liv är mindre meningsfulla samt att det som är viktigt i deras liv inte är viktigt på riktigt. Även om Ebba von Sydow så klart inte är superrepresentativ för svenska folket så finns det knappast någon tvekan om att stress, både i form av arbetsbörda och prestationskrav, är en faktor för en chefredaktör (något som Skugge verkar glömma bort att von Sydow är i allt sitt snack om Stureplan). Dessutom handlade von Sydows krönika främst om den självkritik, vacklande självkänsla och prestationsångest som är en massiv epidemi bland kvinnor. Att i det läget som äldre kvinna gå in och säga att hennes ångest är trams är rätt kränkande och osolidariskt. Hon påstår att von Sydow är en "dålig förebild" i stressammanhang, vilket jag tycker är ganska ironiskt med tanke på att Skugge själv sprider en bild av hur man bör hantera stress som jag, som ofta stöter på folk med stressrelaterad ohälsa i mitt arbete, upplever som ganska upprörande. Många har ofta oerhört svårt att säga nej, ställer skyhöga krav på sig själv, har usel självkänsla, prioriterar andras behov över sina egna och tror att de måste göra ett perfekt jobb både i hemmet och på arbetet. Och när sedan nedstämdheten, minnessvårigheterna, panikattackerna, koncentrationssvårigheterna och sömnsvårigheterna kommer tycker man inte att man har tid med att ta hand om sig själv eller rätt till att tycka att det blir för mycket, att man inte orkar. Att en offentlig person som Skugge uttrycker åsikten att man, som hon, ska kunna hålla hundra bollar i luften samtidigt, annars är man en gnällspik, är ju inte direkt av godo:

"Endast 35 år gammal har jag tre barn som jag väldigt ofta tar hand om helt själv. Jag driver två aktiebolag utan externa finansiärer. Jag skriver i Svd, AB, Icakuriren, Chic, Amelia, dagligen och veckovis. Dessutom tränar mina äldsta tjejer gymnastik tio timmar i veckan och tävlar ofta i andra kommuner. Då Ebba, då hinner man inte springa på stan för att leta rätt på rätta dagens outfit. Då gäller det att hugga i - på riktigt. Ebba, mina storhandlingar på Coop forum som jag gör flera gånger i veckan hamnar alltid på 1500 kr gången. Dessutom ansvarar jag för huset, tomten, bilen, allt. Kan inte alla unga brudar bara skaffa barn och börja leva ett liv som finns på riktigt?Ebba, på min 30-årsdag hade jag två små barn och la mig kl 19 för att jag var så slut att jag trodde att jag skulle hamna på dårhus. Under året då jag ammade min trea körde jag ofta "trippel-nattning", dvs man nattar alla tre barnen ensam. I åtta månader sov jag på en sketen madrass som jag själv åkt och köpt på fukking Jysk. Jag låg där och ammade hela nätterna, övriga barn låg bredvid mig i en våningsssäng. Vad gjorde du då, Ebba?"

Ebba sammanfattar däremot sin poäng på detta sätt:

""Good enough". Och där har vi det. Så enkelt, men ändå så svårt. De två magiska orden som killar ofta är så mycket bättre på: tillräckligt bra. Exakt det som alla prestationsprinsessor därute måste lära sig att nöja sig med ibland. Jag börjar här och nu med den här krönikan. Den är precis som jag. Inte perfekt från början till slut, men den duger."

Tycka vad man tycka vill om von Sydow, fashionistas och modebloggande, men när det gäller förebilder vid stresshantering föredrar jag utan tvekan von Sydow som förebild över Skugge.

Inläggets titel syftar så klart på följande Hasse & Tage-sketch, som mycket väl illustrerar Linda Skugges argumentation:


Von Sydows krönika.
Skugges blogginlägg.
Von Sydows uppföljningskrönika.
Fler som tycker till om bråket:
Belinda Olsson, The Real Mymlan och Mitt liv som populärkulturjunkie.