Religiösa tillåts större handlingutrymme än icke-religiösa?

I en debattartikel i DN påpekas helt korrekt det orimliga i att det skulle vara ok att djur lider så länge man gör det på grund av en religiös övertygelse. Detta är dock inte det enda exemplet. Italien anser att det är farligt att röka marijuana och köra bil, men det är mer ok om man bekänner sig till rastafariansismen. När Åke Green frikändes från åtalet om hets mot folkgrupp bedömde högsta domstolen att yttrandefriheten inte var ett hinder för att döma honom men att europakonventionens starka stöd för religionsfriheten kräver ett friande. Blir det inte lite bakvänt när kristna, som uppmanas i Bibeln att älska sin nästa som sig själv, får laglig rätt att vara elakare än andra?

Jag har alltid haft svårt att förstå varför exempelvis slöjor, moskébyggen och andra interna religiösa val väcker så mycket känslor och jag tycker att man får vara lite flexibel men det blir väldigt märkligt när knark, djurplågeri och hets mot folkgrupp tillåts just för att man tillhör en viss ideologisk inriktning.