söndag 13 januari 2008

Om Gossip Girl, säsong 1

SPOILERVARNING!

I
I
I
V

I
I
I
V

I
I
I
V

I
I
I
V

I
I
I
V

I
I
I
V

Det här är en serie som inte hör till mina vanliga genrer och som jag förmodligen inte hade sett om det inte tjatades om att det skulle vara så bra. Låt mig börja med att säga: ja, Gossip Girl är en tonårsserie. Genren är ju som bekant full av präktiga serier med tråkiga, brådmogna karaktärer (One Tree Hill mfl.) Gossip Girl skiljer sig dock något från dessa serier. Serien liknar bitvis The OC. Den har en icke-rik kille som blir kär i en socitetsbrud med issues. Känns det igen? Dessutom liknar Nate på något sätt Luke (ni vet, den där tråksnygga killen som Marissa dejtade innan Ryan) och ser inte überbitchen Blair ut nästan precis som semibitchen Summer? Det som däremot gör att Gossip Girl är fan så mycket bättre är A) Karaktärerna B) De Cruel Intentions-liknande intrigerna. Jag måste erkänna att jag faktiskt, till min stora förvåning, gillar alla karaktärerna, till och med Serena. Sedan är ju Blair och Chuck så där härligt onda och manipulerande och Jenny är en liten bitch in the making. Go, Jenny! Det ska bli roligt att se hur top dog-striden förlöper. Blair lär förmodligen slipa sina planer för total takeover och Jenny kan nog ha tagit sig vatten över huvudet.

Sedan finns det ju sådant som är mindre bra. Jag kan inte påstå att jag köper Serenas magiska omvändelse från bad girl till good girl. Och om hon nu är sån good girl som hon framställs som, hur kan hon då glatt umgås med evil-Blair mestadels utan att bry sig om att hon behandlar andra, bland annat Serenas pojkväns syster, som viljelösa slavar. Den största bristen är däremot den vaga moralistiska tonen. Blair, The Bad Girl, straffas utav bara helvete för sina två ynka knull. Redan när hon skrämdes till lydnad av Chuck för att hon hade sex med honom efter att ha gjort slut med Nate tyckte jag att det var lite unket. Speciellt eftersom detta hände efter att Nate suktat efter Serena i evigheter och på slutet bara var ihop med Blair för att hans pappas affärer skulle gå bra (!). Sedan ballar det ju ur totalt i sista avsnittet där Blair, i bästa 80-talsskräckisstilen, förlorar allt för att hon haft sex. Vafan är det för jävla minions som byter ledare bara för det där? Sedan skulle ju inte Serena vara hjältinnan (eller whatever) om hon inte slutat dricka och ha sex med diverse löst folk. Pinsamt för att vara 2007. Dessutom upptäckte jag att CW:s Gossip Girl-sida har en banner för nån anti-tonårs-graviditetssida. Meh!

Moralismen till trost (och ni får fan skärpa er i nästa säsong, manusförfattare!) så är dock Gossip Girl mitt bästa guilty pleasure just nu.

0 kommentarer:

 
Copyright © Technicolor