I en artikel i Dagen ifrågasätter psykologen Eve Suurvee-Råstrand förslaget om könsneutral äktenskapslagstiftning eftersom hon tycker att det finns för lite forskning kring hur barn som växer upp med samkönade föräldrar mår. I sitt senaste blogginlägg belyser Tor Billgren på ett bra sätt det orimliga i det här resonemanget:"Jag vet inte hur många gånger jag har upprepat det självklara, att den som på allvar vill skydda barn från att växa upp i homosexuella familjer istället måste kämpa för nedanstående:
1. Sterilisera homosexuella.
2. Gör det olagligt för homosexuella att skaffa barn.
3. Konfiskera barn som lever i familjer med homosexuella föräldrar.
4. Riv upp inseminations- och adoptionslagen.
En utebliven lag om homoäktenskap är fullständigt verkningslös."
Att gifta sig är ju knappast en förutsättning för att skaffa barn, och även om så var fallet så skulle knappast fler skaffa barn om de fick gifta sig i kyrkan än om de "bara" ingår partnerskap.
Suurvee-Råstrand har också en terori som går ut på att barn till samkönade föräldrar genom social inlärning formas till att bli homosexuella och att detta av aningen oklara orsaker är något icke önskvärt:
"Det handlar om att ställa upp en norm som direkt påverkar barns psykosociala utveckling. Är normen att man ska leva homosexuellt ser jag en tydlig risk för att, till exempel, en tonåring som speglar sig i en annan tonåring av samma kön börjar tro att de ska gifta sig. De allra flesta går igenom en så kallad homosexuell period i barndomen, de tidiga tonåren. Det är en period som inte är så sexuell, där små förälskelser uppstår gentemot det egna könet, för att sedan fortsätta, frigöra sig och gå vidare mot en heterosexualitet. Men man kan fastna i den homosexuella perioden i sin utveckling. Det ska inte uppmuntras. Och enligt mitt sätt att se uppmuntrar man det genom att upphöja homosexuell parrelation till norm." Forskning visar tvärtom att det inte är vanligare att barn som vuxit upp med samkönade föräldrar blir homosexuella än de som vuxit upp med olikkönade föräldrar och att de inte heller i övrigt utvecklas påtagligt annorlunda, något som psykologen Karin Zetterqvist Nelson redogör för i en annan artikel i Dagen.
Suurvee-Råstrand fortsätter med att berätta att "I min praktik har jag sett många skäl till att man måste välja bort det motsatta könet som partner. Det finns många sådana omständigheter, tyvärr, och det ska inte uppmuntras, säger hon." Homos som förnekar sin sexuella läggning finns det ju gott om, men hon uppger alltså att hon hon ser en hel del exempel på heterosexuella som går in i garderoben? Handlar det här bara om att den sociala inlärningen gör folk till homos, eller hur menar du, Eve? Vilka är dessa omständigheter?
Ytterligare ett argument mot könsneutrala äktenskap är enligt henne också att adoptivbarn mår sämre psykiskt än andra barn och antyder att adoption i stort är något själviskt. Jaha? Men i så fall är det väl adoption som man ska förbjuda? Vilket ju främst kommer att drabba heterosexuella.
I artikeln finns också följande märkliga mening: "Hon är kritisk mot att barnperspektivet knappt finns med i den utredning som ska höja upp den homosexuella parrelationen till en samhällsnorm" Till en samhällsnorm? Hur menar hon då? Att det är dåligt att homosexualitet inte betraktas som något avvikande? Eller att homosexuella förhållanden, snarare än heterosexuella förhållanden,håller på att bli normen? En grupp som under i stort sett hela världshistorien har varit förföljd och som består av ca 5-10 procent av befolkningen? Det här påminner om Erna Arnhag som jag skrev om härom dagen som känner sig mobbad för att hon är hetero.
Zetterqvist Nelson har en viktig poäng som jag tycker att alla anti-gay-aktivister borde överväga: "Slutsatserna är genomgående att det som skulle kunna påverka barnen negativt i deras utveckling är de yttre faktorerna, till exempel omgivningens fientliga och fördömande attityd. Det är rädslan för blickar eller kommentarer som får ungdomar att hemlighålla att mamma eller pappa lever ihop med en person av samma kön. Och det är de biologiska föräldrarnas skilsmässa, uppgående i de egna problemen och ömsesidigt hat som gör ont." Vill man verkligen se till barnens bästa bör man kämpa för att homosexuella accepteras i samhället i stället för att driva på opinionen mot att "höja upp den homosexuella parrelationen till en samhällsnorm".
Update: När jag precis lagt ut inlägget kom en SNL-sketch på TV där en motståndare till samkönade äktenskap sjunger om att "marriage is something that's supposed to be between a man and a woman. This is my only argument and it's irrefutable." Klockrent. Tyvärr har Youtube tagit ner videon, annars hade jag länkat.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar