Ex-gayideer och etik

I en intervju som nyligen sändes i P1:s Människor och tro berättar Peterson Toscano, en amerikansk komiker och föreläsare, om sin långa fruktlösa kamp för att bli heterosexuell. Han spenderade 17 år och runt 30 000 dollar på detta, men var i slutändan både olycklig och gay.

Jag tycker att det är oerhört tragiskt att ex-gayrörelser och konservativa kristna organisationer som propagerar för att homo- och bisexuelitet är något syndigt som man ska motverka inte förstår vilket stort lidande de många gånger orsakar. En studie som Folkhälsoinstitutet gjorde visade på att den psykiska ohälsan var betydligt större hos HBT-ungdomar än hos heterosexuella i samma ålder. En efterföljande intervjustudie av psykologen Hans Hanner visar på att ungdomarna själv anger osynliggörande, homofoba attityder hos andra och utsatthet för hot och våld som viktiga orsaker till detta. Tyvärr kan också homofobin internaliseras och i värsta fall leda till att man, som Petersen Toscano, försöker att sluta vara gay. När konservativa kristna grupper talar om homosexualitet benämner de det oftast som en handligar eller en livsstil - något som man väljer. I själva verket är försök att förändra sin sexualitet nästan alltid en hopplös kamp som i bästa fall leder till självvalt celibat eller rätt platonska förhållanden med det motsatta könet. Tyvärr ligger då självförakt nära till hands, och lidandet i att förneka sig själv på sådana viktiga områden i livet som relationer och sexualitet är inte svårt att förstå. Därför är det så obegripligt att många konservativa kristna, som har kärleken till sin nästa som en av sina viktigaste ledstjärnor, så oreflekterat fortsätter med att försöka få homo- och bisexuella att leva heterosexuellt. Dags för en hippokratisk ed för kristna och andra religionsutövare?

Länkar:
Intervjun med Petersen Toscano.
Folkhälsoinstitutets studie
Hans Hanners studie
Petersen Toscanos blogg